DEN KRITISKA SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA METODOLOGIN OCH MEDIEVETENSKAPERNA

Mats Alvesson och Stanley Deetz har i sin bok Kritisk samhällsvetenskaplig metod122 _{utgått från}

organisationsteoretisk forskning, men jag kommer att visa att grundtanken i kritisk teori är möjlig och även önskvärd inom MKV123 _{för att}

"Den kritiska traditionen intresserar sig alltså för hur kulturella traditioner och mäktiga aktörers handlande bidrar till att förstena den sociala verkligheten till förmån för vissa särintressen och till nackdel för andra. Den bryter alltså upp den låsta sociala verkligheten och gör den tillgänglig för nya politiska överväganden och beslut." (2000, s 12)

Jan Ekencrantz 124 _{har påpekat att medie- och kommunikationsvetenskapernas marginalisering}

inom samhällsvetenskaperna beror på dess inre marginaliserande mekanismer. Främst finns det ingen teoretisk eller metodologisk bas att studera eller definiera ”samhälle” och ”kultur” på, utan dessa benämningar lånas oftast från andra discipliner. Därmed har den seriösa medieforskningen enligt Ekencrantz ”reducerats till bindestreckssociologi”.125 _{Han menar att den av journalistik}

inlånade dualismen av Text och Kontext har även har präglat forskningen, som därmed har ställt

antingen eller -frågor istället för att identifiera sublima samband mellan ”motpoler” som samhälle-

individ, struktur-handling, konkret-abstrakt, materiell-symbolisk, medvetande-medier, mikro-makro:

126

”Med en verklig tvärvetenskap måste vara något annat än addition och vi får därför söka oss till just sådana idéer som av någon orsak ännu inte vunnit acceptans i det akademiska sorteringsverket, som kanske t o m allvarligt ifrågasätter det” (1997, 15)

Idag, som Ekencrantz påpekar, har inte journalistik en egen medveten relation till vad samhället eller kultur är, utan använder sig av lånedefinitioner både inom den praktiska verksamheten, som inom den akademiska forskningen. Därmed saknar mediekritiken idag den intellektuella basen som skulle kunna samtidigt fungera som samhällskritik och kulturkritik. Ekencrantz presenterar även en idé om att studera tidsuppfattningen och ”författandet av framtiden” som avslöjar hur journalistiken fungerar. 127

122 _{Mats Alvesson och Stanley Deetz : Kritisk samhällsvetenskaplig metod, Studentlitteratur , 2000} 123 _{Medie- och kommunikationsvetenskapernas vedertagna förkortning}

124 _{Jan Ekenkrantz i Nordicom Information, 1998:1-2, s. 95-114} 125 _{ibid 1997;16}

126 _{I ett diagram presenterar Ekencrantz dessa motpoler som en tårta i en ”dikotomiernas fängelsegård” och beskriver}

hur den präglar forskningen och synen på medier i allmänhet och massmedier i synnerhet. I denna finns fyra stora berättelser som placerats som riktningar i varje hörn. Dessa är ”världen som kontor, info-samhället”, ”fabrik, klassamhället”, ”nöjesfält, mångkultur” och ”slagfält, korrektionsanstalt”. Dessa fungerar alltså som teoretiska grundsatser för vad samhället är när journalistiken sedan tar sig an en beskrivning av en händelse eller en nyhet

127 _{Jan Ekencrantz: Postmodern times? A comparative study of temporal constructions, Paper presenterades på 15.}

Nordic Conference on Media and Communication Research, Reykjavík, Island, augusti 11-13, 2001. Ekencrantz diskuterar verklighetsbilden och tidsaspekten, och visar hur journalisten författar framtiden:

“The time dimension, as a textual characteristic, seems to be more sensitive to social change than other discursive elements. The ways that the present is linked to the past or to the future are revealing of both cultural and ideological conditions.”…” Postmodern, or late modern, times are not ‘timeless’ times (as Castells and others suggest). Fantasies

Även om det ännu inte finns någon kritisk metodologisk tradition inom medievetenskaperna börjar en del kritiska metoder vinna mark kanske just därför att det krävs en djupare och mer reflekterande förklaringsbas i det föränderliga medielandskapet än under modernismen. Dialogisk analys är till exempel en form av analys som försöker visa hur massmediala texter skall ses som svar eller inslag i en samhällelig dialog som pågår inom en diskurs. Deborah Tannen har uttryckt studieobjektet som ”språket bakom meningarna”. En dialogisk diskursanalys tittar på begreppen, kommunikationshändelsen, diskursen, intertextualiteten, kontexterna och den intertextuella kedjan som i sin tur leder till rekontextualisering och interdiskursivitet.128 _{Peter Berglez har skrivit om kritisk}

diskursanalys som ett sätt att förstå medier och deras förhållande till omvärlden, samhället och kulturen. Berglez har bland annat analyserat subjektet som man adresserar till i nyhetsmedier och kommit fram till att den postmoderna nyhetsbevakningen föredrar en icke-fixerat subjekt, vars identitet är mer relaterad till vardagens småsaker än till politiken och ekonomin. Därmed adresseras detta subjekt som någon som inte kan påverka en djupare strukturell förändring i samhället utan snarare agerar i en konsumentroll.129

”When making contact with the social world in general, becomes strictly a case of making choices.”

Forskarens uppgift är att lyfta sin horisont över del lokala (mikroanalys) och sätta det hela även i ett makroperspektiv enligt Berglez. Genom att ta sig an makroperspektivet kan man sedan se nya terränger som måste betraktas som forskningsobjekt, något som Birminghamnskolan var banbrytande för när man började betrakta mediekommunikation som dialog istället för en mekanisk envägstrafik. Detta ledde sedan till att ett helt nytt område av mottagar- och mottagingstudier identifierades inom kommunikationsvetenskapen. Receptionsanalys intresserar sig för publikmottagning. Utgångspunkten är i Birminghamskolans kommunikativa ansats 130 _olika

inriktningar som utvecklats sedan är bl. a effektforskningen, uses and gratifications -forskning, injektionsnålmodellen, trattmodellen, nivelleringseffekterna, med mera. 131

Norman Fairclough anser att kritisk diskursanalys kan erbjuda en ny innovativ ingång på att studera medier. Han menar att genom att studera medietexter i sin produktionsprocess kan vi uppfatta förändringar i den rådande mediediskursen som i sin tur går att härleda till vidare processer av social och kulturell förändring. Dessa blir särskilt synliga i den presenterade relationen mellan det privata och offentliga, samt mellan information och underhållning.132 _{Fairclough analyserar bland annat ”rösterna”}

about times gone and times to come are central to the ways today’s media chisel out imaginable futures for us, thereby doing the work of political ideologies and utopias in early modernity.”

128 _{Åsa Kroon i Mats Ekström & Lars-Åke Larsson:}

Metoder i kommunikationsvetenskap, Studentlitteratur, 2000 förklarar intertextualiteten som att samma budskap pumpas ut från olika medier, och interdiskursivitet som att olika genrer lånar form och innehåll från varandra.

129 _{The preferred non-fixed subject: Politics, Identity and the Mass Media. Paper presenterades på Reykjavik konferens,}

augusti 2001. http://www.nordmediakonferens.hi.is/papers/ten/PBerglez.doc

130 _{Birminghamskolans kommunikativa ansats säger att mottagning av massmedieinnehåll är dialogisk och selektiv}

process och inte alls en enkelspårig påverkansprocess. Det som idag kallas för Birminghamnskolan heter egentligen Centrum för Contemporary Cultural Studies, CCCS, som på 70 –talet utvecklades till en tvärvetenskaplig kultur- och sociologicentrum som särskilt studerade ungdomarnas subkulturer, deras uttryck i musiksmak, stil och kläder, samt analyserade subkulturer utifrån ett makt- och klassperspektiv. Se för mer t ex Johan Fornäs, Ulf Lindberg och Ove Sernhede: Ungdomskultur, Identitet – motstånd, 1994.

131 _{För en summarisk genomgång se t ex Åke Edfeldt: Påverkan, Proprius, 1992; Fiske, John. (1997).}

Kommunikationsteorier. En introduktion. 2: a upplagan Wahlström & Widstrand; Carlsson, U. (1995). Mediemätningar, teori, tolkning, tillämpning. Göteborg: Nordicom-Sverige. Ant.; Gustafsson, K-E. &

Weibull, L. (1992). Mått på medier. Lund: Studentlitteratur. Ant..

132 _{Norman Fairclough: Media Discourse, Arnold, 1995. Diskurs används ibland inom lingvistik som ett ganska smalt}

begrepp som hänvisar främst till språket, medan inom samhällsvetenskaperna övrigt brukar diskurs vara ett vidare perspektiv som innefattar social ordning, organisation, handling osv. Därmed kan begreppet bli en aning förvirrande

i medieinnehållet, d v s vems representation som finns med i medieproduktioner, eftersom dessa förmedlar även en diskursiv ordning av social och politisk rang i samhället. Han uppmärksammar till exempel att reporterns kulturella bakgrund nära oss kan betyda mer än intervjupersonernas position, om den kulturella distansen är lång, som det är i fallet t ex när egna reportrar låter ministrar från t ex Mellanöstern uttala sig – trovärdigheten skapas hos mottagarens kulturella preferens snarare än i sak.133 _{Denna insikt är viktig att ta med sig när man analyserar internet och dess användning, men}

även i de traditionella medierna, något som regissören Reza Parsa har lyckats demonstrera på ett enkelt sätt.134