Thompson påpekar att medie- och kommunikationsvetenskaperna inte har någon ordentlig teori eller uppfattning om jaget. Strukturalisterna och lingvistikerna har utgått ifrån jaget som en produkt av symboliska system. Althusser och Foucault har sysselsatt sig med problemet hur jaget blir ett subjekt. De dominerande diskurserna – som förr kallades ideologier – anger vilka speldrag som är möjliga i detta jagprojekt, inte detaljerat men kontexten, det symboliska materialet, normerna osv. Självidentitet är en sammanhängande berättelse om vem vi är, och hur vi blev det. Att återge denna berättelse är att skapa den. Den anger oss vägen; hur vi kom hit och vart vi kan gå härifrån.
”Att betona jagets aktiva, skapande karaktär är inte detsamma som att säga att jaget är socialt obetingat. Dessutom är individernas skiftande sätt att utgå från symboliska resurser när de konstruerar sin föreställning om sig själva i viss mån beroende av de materiella förhållandena i deras liv, eftersom individer typiskt anpassar sina förväntningar och värderingar efter de ständigt reviderbara
bedömningarna av vad de under givna livsomständigheter realistiskt kan hoppas uppnå.” (Thompson, 2001)
Den oerhörda medieexplotionen som vi utsätts dagligen för i samhället har skapat nya förutsättningar för jagbildningen och ställer samtidigt nya krav på jaget. Thompson kallar detta ”jagets reflexiva organisering”. Han menar att det är oändliga horisonter, möjligheter, inslag och mängder av medierad material som nu ställs till jagets förfogande. Detta skapar nya möjligheter att utforska livet men också nya krav. Dagens människa begränsas inte av den lokala kunskapens strama tröja utan tvärtom kan drunkna i möjligheterna utan att kunna välja. Det är då man behöver en referensram, och en bollblank där ens identitet och ens val bekräftas. Det är detta identitetsbygge
70 Se t ex psykologen Stefan Sandström: Ungdomsvåld, Liber 2000.
71 Även om det är även vanligt i Sverige att så små barn finns på daghem i stora barngrupper (upp till 12-16 barn per
vuxen) – något som psykologer börjat ifrågasätta just utifrån behovet av att ha trygga vuxna i denna ålder för att identitetsutvecklingen skall ske normalt.
som är nyckeln till förståelsen till exempel för hur nynazister har vunnit många anhängare på nätet.72
Det är just i identitetsbekräftelsen och relationen som man vinner nya anhängare för en subkultur eller en sekt, och därmed blir sakarargumentationen verkningslös när man försöker diskutera med de hängivna anhängare, som i många fall utgör en sorts politisk sekt.73 Om man dessutom räknar med
att via internet väljer man sina egna referensgrupper och mestadels har kontakt med likasinnade utan att bli analyserad eller kritiserad i sin uppfattning, blir den identitetsförstärkande effekten ännu tydligare. Här ställs framtidens mediepedagogik inför stora utmaningar: att förstå, att tolka, att analysera och även att våga fostra ungdomar vid nätet.
”Människor kom när det gällde formandet av en föreställning om det egna jaget och om de möjligheter som stod öppna för dem att allt mindre förlita sig på det symboliska material som förmedlades genom interaktion ansikte mot ansikte och lokala auktoriteter. Jagbildningens process blev mer reflexiv och öppen i den meningen att människor i allt högre grad byggde på sina egna resurser och det symboliska material som förmedlades genom medierna när de försökte skapa sammanhängande identiteter för egen del.”
I det långa citatet finner jag kärnan till identitetsbygget för jaget. Det måste vara den inre bilden som vi får och bär med om oss själva och om vilka möjligheter vi har öppna för oss i livet. Men är det så att vi får dessa inre bilder i hög grad från medier? Den här frågan finns hela tiden i bakgrunden när vi studerar dagens mediesamhälle.
SAMMANFATTNING
Genom att betrakta Thompsons syn på tillägnelse av mediernas innehåll som en del av den kontexten där medierad kultur och kommunikation sker kan vi sätta fingret på den processen som är väsentlig i den kulturella programmeringen som Hofstede talade om. Thompson kallar processen för en tolkningsprocess. Ett av mediepedagogikens kärnområden borde vara att förstå denna tolkningsprocess.
I detta kapitel argumenteras det att familjen är en kontext för denna tolkningsprocess och därigenom en viktig komponent i medie- och samhällsvetenskaper. Samtidigt diskuteras vikten av att hitta en familjeteori och familjedefinitioner som baseras på familjens konstanta funktioner för att inte fastna i en historisk och ideologiserad bild av familjen. Mark Posters teoriarbete kring en kritisk familjeteori är banbrytande i detta avseende och presenteras därför kort. Familjens funktion som en mediepedagogisk kontext baseras på familjens roll som resursfält i Thompsons bemärkelse. Med resursfält avses komplexiteten av de resurser som enskilda har för att hantera mediernas budskap och diskursskapande kraft. I min tolkning betyder detta närmast den ”medieläskunnigheten” som det engelska begreppet Media Literacy står för. Vidare har det diskuterats hur jaget och den individuella identiteten byggs upp. För barn och ungdomar blir familjen en viktig kontext där den här byggprocessen företas.
72 Se mer t ex Dahlquist, Anna: ”Skinnskalle eller ej - ingen ska behöva dö för sina åsikter”, D-uppsats, mediepedagogik,
Musikhögskolan i Piteå, 2 002:16 eller Dahlquist, Anna och Lundgren Ulla-Karin: ”Att filtrera är silver men att argumentera är guld. En diskussion kring främlingsfientliga webbsidor och skolans IT-regler”, Mediepedagogiska uppsatser, Examensarbete 2000:04, vid Musikhögskolan i Piteå
73 Parikka Altenstedt: Politiska sekter. En utredning och en föreläsningsserie gjord för Håbo kommun 2002 beträffande