Det bör införas ett grovt djurplågeribrott

Förslag: Djurplågeribrottet ska indelas i två grader; brott av nor- malgraden och grovt brott. Det ska anges vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt. Bedömning: Straffskalan för djurplågeribrott av normalgraden bör inte ändras.

Utgångspunkter

Som framgått av avsnitt 5.2.3 är det genom angivande av straffskalor som lagstiftaren ger uttryck för olika brottstypers abstrakta straff- värde. Inom en sådan straffskala – i spannet mellan dess minimum och maximum – ska därmed i princip alla tänkbara gärningstyper som faller inom det aktuella tillämpningsområdet kunna inordnas. Det största antalet brott som begås är av ett – relativt sett inom sin brottstyp – mindre allvarligt slag. Straffskalans övre del är därför reserverad för gärningar som är mycket allvarliga och som också

Djurplågeribrottet – överväganden och förslag SOU 2020:7

120

inträffar mer sällan. För att åstadkomma en generellt förhöjd straff- nivå kan det därför vara mer ändamålsenligt att höja straffminimum för brottet. Det är visserligen också möjligt att uttrycka ett högre abstrakt straffvärde genom att höja straffmaximum. Sådana höjningar har dock erfarenhetsmässigt en liten effekt på straffmätningspraxis.16

En höjning av minimistraffet kan dock å andra sidan riskera att leda till att straffmätningen koncentreras till den nedersta delen av straff- skalan.17

Höjning av straffminimum?

Straffskalan för djurplågeribrottet är böter till fängelse i högst två år. En höjning av straffminimum för djurplågeribrottet skulle således innebära att minimistraffet skulle hamna på fängelsenivå. Om ingen särskild nivå skulle anges, gäller då det allmänna minimum på 14 dagars fängelse. Som konstateras ovan är det vanligaste straffet för djur- plågeri dagsböter. Av vår praxisgenomgång avseende brott där dags- böter har dömts ut, framgår att dessa brott ofta rör djurplågeri av ett enstaka djur som pågått under en begränsad tid. När det har varit fråga om uppsåtliga misshandelsfall synes det inte ha uppkommit några bestående skador i de fall påföljden stannat vid dagsböter.

En höjning av straffminimum till fängelse i 14 dagar skulle mot den bakgrunden innebära en mycket stor förändring i fråga om straffvärde- bedömningen av brottet och därigenom en stor repressionsökning, eftersom det inte längre skulle vara möjligt att döma ut dagsböter för de fall av djurplågeri som i dag anses ha ett straffvärde på dags- botsnivå. En höjning av straffminimum till fängelsenivå skulle alltså innebära att det inte skulle vara möjligt att döma till böter för djur- plågerifall som framstår som mindre allvarliga, till skillnad från vad som gäller för t.ex. misshandelsbrottet för vilket böter kan dömas ut för ringa misshandel. Även brott som begås av grov oaktsamhet skulle då alltid leda till fängelse eller annan påföljd på fängelsenivå. En sådan genomgripande ändring av straffmätningen framstår inte enligt vår bedömning som ändamålsenlig eller motiverad.

16 _{SOU 2014:18 s. 143.} 17 _{Prop. 2016/17:108 s. 28.}

SOU 2020:7 Djurplågeribrottet – överväganden och förslag

Vidare kan en höjning av minimistraffet för djurplågeri, som nämnts ovan, leda till att straffmätningen koncentreras till den nedre delen av straffskalan, vilket således innebär att straffmätningen för de all- varligare fallen inte skulle förändras mer än marginellt och det skulle i realiteten kunna bli en mindre differentierad straffmätning än i dag. Minimistraffet är ju utgångspunkten i straffmätningspraxis (se av- snitt 5.2.4).

Vid en höjning av straffskalan för normalbrottet skulle det visser- ligen kunna övervägas att införa ett ringa djurplågeribrott, för att möjligheten att döma till böter vid mindre allvarliga brott fortsatt skulle finnas kvar. Detta är dock förenat med flera svårigheter. Att närmare avgränsa vilka gärningar som skulle falla in under en sådan bestämmelse är komplext och svårt att göra på ett meningsfullt sätt. En lösning skulle möjligen kunna vara att lindriga fall av djurplågeri som begås av grov oaktsamhet bedöms som ringa brott. Detta skulle dock innebära att uppsåtliga fall av djurplågeri alltid skulle leda till en fängelsepåföljd, även vad gäller uppsåtliga brott som endast or- sakat begränsat lidande. Detta skulle alltså innebära att lagstiftningen skulle vara mer repressiv i fråga om uppsåtliga brott mot djur än i fråga om våld som riktar sig mot människor. Det framstår enligt vår bedömning inte som motiverat.

Det nu sagda talar således emot en höjning av straffminimum. Det kan också tilläggas att flera andra brott av normalgraden i brotts- balken har böter i straffskalan, i många fall från böter upp till ett eller två års fängelse.18 _{Konstruktionen av straffskalan för djurplågeribrottet}

avviker därför inte från någon systematik i brottsbalken. Det följer knappast heller av våra direktiv att en allmän höjning av straffvärdet för djurplågeribrottet är det som i första hand eftersträvas. I stället betonas i direktiven – som angetts ovan – vikten av att straffen för de allvarligaste fallen av brott mot djur är proportionerliga.

Ett argument för att höja minimistraffet för djurplågeri till fäng- else 14 dagar skulle visserligen vara att straffnivån då skulle korre- spondera med den straffskala som gäller för brott mot djurskydds- lagen som begåtts med uppsåt och avsett en förpliktelse av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt. För dessa brott är straffskalan fängelse i högst två år. I våra direktiv anges att straffskalorna i bestämmelserna, genom denna särskilda straffskala för vissa uppsåt- liga brott mot djurskyddslagen, inte återspeglar att djurplågeri normalt

Djurplågeribrottet – överväganden och förslag SOU 2020:7

122

är att anse som ett allvarligare brott än överträdelser som enbart straffbeläggs i djurskyddslagen. Denna möjliga inkonsekvens skulle upphöra om minimistraffet för djurplågeribrott höjdes till fängelse- minimum. I de fall en gärning både omfattas av ansvar för brott mot djurskyddslagen och djurplågeri skulle då också alltid ansvar för djurplågeri ha företräde, till skillnad från vad som gäller i dag. Djur- plågeribestämmelsen omfattar brott mot djur som medfört lidande för djuret och som därmed – som påpekas i direktiven – kan betecknas som mer allvarliga från djurskyddssynpunkt än brott mot djurskydds- lagen, men har trots detta alltså ett lägre straffminimum än nämnda brott. Att djurplågeribrottet har företräde när det råder s.k. brotts- konkurrens förefaller då naturligt. De genomgripande effekter på straffmätningen av djurplågeribrottet som en höjning av straffmini- mum skulle innebära får dock sägas väga tyngre än detta argument. Därtill skulle en markering av djurplågeribrottets allvar i förhållande till brotten mot djurskyddslagen också kunna göras med någon form av höjning av straffmaximum för djurplågeribrottet. Vidare kan kon- stateras att denna särskilda straffskala för brott mot djurskyddslagen uppenbarligen mycket sällan aktualiseras i praxis, då påföljden be- stäms till dagsböter i över 90 procent av lagföringsbesluten för brott mot djurskyddslagen.

Som anges ovan är det svårt att tänka sig att helt utmönstra böter som påföljd för djurplågeribrott. Om straffminimum för brott av normalgraden höjs till fängelse, torde det därför var oundvikligt att införa ett ringa brott med böter i straffskalan för de minst straffvärda gärningarna. Denna straffskala måste sannolikt omfatta även uppsåt- liga gärningar, särskilt om det är fråga om att djur utsatts för ett begränsat och kortvarigt lidande. Om det införs ett ringa brott som kan begås uppsåtligen, skulle det även i fortsättningen finnas fall då brott mot djurskyddslagen har företräde vid brottskonkurrens, om den strängare straffskalan enligt djurskyddslagen blir tillämplig.

Att uppnå en ordning där djurplågeribrottet alltid har företräde framför brott mot djurskyddslagen då det råder brottskonkurrens, torde därför i första hand kunna ske genom att den särskilda straff- skalan för uppsåtliga brott enligt djurskyddslagen tas bort. Vi finner inte att det följer av våra direktiv att föreslå något sådant. Vi har där- för inte övervägt det alternativet närmare.

SOU 2020:7 Djurplågeribrottet – överväganden och förslag

Det sagda innebär sammantaget att det inte finns tillräckliga skäl att göra ändringar i straffskalan för djurplågeribrottet i fråga om dess miniminivå för att generellt åstadkomma en förändrad straffnivå. För de allvarligaste fallen av djurplågeri finns det skäl för en förhöjd straffnivå. Mot den bakgrunden finns det skäl att, genom att på något sätt höja straffmaximum, möjliggöra en större spridning över straff- skalan och då särskilt få till stånd en straffskärpning för de allvar- ligaste fallen av djurplågeri och därigenom en större differentiering vid straffmätningen mellan mindre allvarliga och mer allvarliga djur- plågeribrott.

Vissa gärningar bör ges ett högre straffvärde än i dag

Som konstateras ovan bör en höjning av straffmaximum för djur- plågeri göras. Frågan är då om en sådan skärpning bör ske enbart genom förändringar av den befintliga straffskalan eller genom att en sär- skild straffskala med en brottsrubricering för ett grovt djurplågeribrott införs.

Det går enligt vår bedömning att skilja ut vissa förfaranden som är så allvarliga att de bör straffmätas på den övre delen av den nu- varande straffskalan för djurplågeribrottet eller i vart fall ges ett högre straffvärde än i dag. Exempel på sådana förfaranden är långvarig vanvård av stora djurbesättningar som t.ex. inkluderar svält och obe- handlade sjukdomstillstånd och även vissa fall av allvarlig vanvård av enstaka djur som åsamkat djuret utdraget och allvarligt lidande. Hit bör också räknas de allvarligaste fallen av våldsanvändning mot djur, som t.ex. upprepade fall av våldsanvändning med tortyrliknande eller annars hänsynslösa inslag. Gemensamt för nämnda fall är att djur under sådana omständigheter åsamkats ett mycket svårt och ofta långvarigt fysiskt och psykiskt lidande. Utöver djurets lidande kan det även finnas andra omständigheter – i ljuset av vår praxisgenomgång – som bör tillmätas större betydelse och föranleda att vissa djurplågeribrott tillmäts ett högre straffvärde än i dag. Detta eftersom vissa gärningar eller vissa slag av underlåtenhet som orsakar djurs lidande kan vara särskilt otillbörliga.

Djurplågeribrottet – överväganden och förslag SOU 2020:7

124

Ett grovt brott bör införas

Mot bakgrund av det sagda finns det alltså skäl att överväga att dela upp djurplågeribrottet genom att införa ett grovt brott i stället för att endast höja dagens straffmaximum. Skälet för att göra en sådan uppdelning är framför allt att det skulle kunna medföra en mer nyan- serad straffmätning och en mer enhetlig rättstillämpning. Genom införande av ett grovt brott, med ett högre straffminimum än brott av normalgraden, ges bättre möjligheter att utveckla hållpunkter för när gärningen är så kvalificerad att den bör bedömas ha ett straff- värde som uppgår till det grova brottets straffminimum. Genom en uppdelning av straffskalan kan det anges exempel på sådana omstän- digheter som särskilt ska beaktas vid straffmätningen, vilket i sin tur gör bestämmelsen mer informativ och enklare att tillämpa. På detta sätt skapas bättre förutsättningar för domstolarna att göra en differen- tierad bedömning av straffvärdet utifrån samtliga de straffvärde- påverkande omständigheter som förekommit. Genom att införa en särskild grad för de allvarligaste brotten skulle man kunna uppnå både en ökad differentiering mellan brott av olika allvarlighetsgrad och en straffskärpning för de allvarligaste brotten. Om de allvarligaste brotten mot djur rubriceras som grovt djurplågeribrott kommuni- ceras också på ett tydligare sätt än i dag det klander som kriminali- seringen av handlandet bl.a. syftar till att uppnå. Med andra ord under- stryks genom rubriceringen ”grovt” att vissa gärningar är särskilt klandervärda och att mycket skyddsvärda intressen kan överträdas genom ett sådant brott.

Sammantaget kan således sägas att förutsättningarna för en differen- tierad och enhetlig straffmätning förbättras om det nuvarande djur- plågeribrottet ersätts med ett brott av normalgraden och ett grovt brott. Vid införandet av ett grovt brott finns inte skäl att ändra straff- skalan för djurplågeribrott av normalgraden, utan den bör fortsätt- ningsvis sträcka sig från böter till två års fängelse.

SOU 2020:7 Djurplågeribrottet – överväganden och förslag