6 Djurplågeribrottet – överväganden och förslag
6.7 Djurplågeribrottet som artbrott
Bedömning: Grovt djurplågeribrott bör som huvudregel särbehand- las påföljdsmässigt såsom artbrott.
Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2006 s. 339 funnit att djur- plågeri normalt inte utgör ett artbrott, men att det inte är uteslutet att djurplågeribrottet under vissa omständigheter kan anses utgöra artbrott. De kriterier som Högsta domstolen anger som exempel på när det kan vara fråga om ett artbrott är sådana särskilda försvårande omständigheter som avses i 29 kap. 2 § brottsbalken, som exempel- vis särskild hänsynslöshet eller att gärningsmannen för att tillgodose egna intressen eftersatt intresset att motverka lidande hos djur på ett sätt som visar en uppenbar likgiltighet för djurs lidande (se avsnitt 5.2.4 under rubriken Påföljdsval vad som menas med artbrott). Vi har dock själva kunnat konstatera att djurplågeri i praxis mycket sällan bedöms som ett brott av sådan art att fängelse ska väljas som påföljd, även när de omständigheter som Högsta domstolen särskilt pekar på i nämnda rättsfall synes vara för handen.
Frågan är om djurplågeribrott bör anses utgöra artbrott (eller med andra ord mer regelmässigt tillmätas ett artvärde) i större om- fattning än vad som är fallet i dag. Det är ju främst en uppgift för lagstiftaren att uttala sig i denna fråga (se avsnitt 5.2.4). Om lagstift- aren inför ett grovt djurplågeribrott kan sålunda frågan om att sär- behandla brottstypen utifrån dess art tas upp i det lagstiftningsarbetet.
Visserligen synes inte ett flertal av de traditionella skälen för när ett brott ska anses utgöra ett artbrott vara aktuella.30 Det finns t.ex.
inte omständigheter som talar för att djurplågeribrottsligheten har fått en större utbredning eller att den har blivit mer elakartad än tidigare. Brotten gäller inte angrepp på den personliga integriteten och utgör heller inte något angrepp på själva rättsväsendet och dess aktörer. Av de traditionella skälen för att ett brott ska utgöra ett art- brott kan dock framhållas att brottstypen är svår att förebygga och svår att upptäcka. Ett djur är till stor del beroende av den som tar hand om det. Ett djur kan inte själv slå larm om att det utsätts för vanvård eller misshandel och kan inte vittna om vad som har hänt. Därigenom är det fråga om brott som ofta är svårupptäckta.
Djurplågeribrottet – överväganden och förslag SOU 2020:7
142
Ett ytterligare skäl som talar för att brottstypen – i vart fall grovt djurplågeribrott – bör utgöra ett artbrott är att åsamkandet av ett allvarligt lidande hos djur utgör ett betydande angrepp på brottets skyddsintresse, dvs. att skydda djur från att utsättas för lidande. Det måste anses vara ett allvarligt brott att åsamka en försvarslös levande varelse ett allvarligt lidande – eftersom djuret oftast helt saknar möj- lighet att undkomma eller på annat sätt påverka sin situation. Brotts- typen är därför till sin karaktär sådan att det finns starka skäl för rättsordningen att se strängt på den och i första hand överväga fäng- else som påföljd.
I sammanhanget bör visserligen påpekas att i stort sett alla brotts- typer i brottsbalken kan – i vart fall under vissa förhållanden – tillmätas artvärde.31 Det talas därför ibland om en risk för artbrottsinflation,
dvs. att fler och fler brott anses utgöra ett artbrott. Åsikten har fram- förts att ett brott inte bör bedömas som artbrott utan att mycket goda skäl föreligger samt att det finns goda skäl för domstolar att överlämna rättsutvecklingen till Högsta domstolen, bl.a. då detta i praktiken är en förutsättning både för att enhetlighet och konsekvens ska kunna uppnås och artbrottsinflation undvikas.32
Först som sist är det upp till lagstiftaren att bedöma om det – främst utifrån allmänpreventiva skäl – finns skäl att peka ut en viss brottstyp som särskilt straffvärd och angelägen att motverka genom att den ska särbehandlas påföljdsmässigt och alltså utgöra ett art- brott. Skälen för artbrottstillämpningen är så pass divergerande33 att
lagstiftaren måste anses ha ett stort spelrum i detta avseende. Vid införandet av ett grovt brott med ett straffminimum på sex månaders fängelse kommer troligen straffmätningen för dessa brott att samlas runt straffminimum, vilket är normalt i rättspraxis. Detta innebär att påföljden villkorlig dom i förening med böter alltjämt kommer att vara den vanligaste påföljden för allvarligare former av djurplågeri, om inte brottet anses utgöra ett artbrott (eller tillmätas ett högt artvärde). Först om straffvärdet når upp till fängelse ett år eller mer kommer fängelse vara normalpåföljden. Om det inte sker någon påföljdsmässig särbehandling av grova brott p.g.a. dess art kommer alltså inte införandet av ett grovt brott i praktiken att innebära att den faktiska ingripandegraden av straffsanktionen blir så mycket
31 SOU 2012:34 band 2 s. 699.
32 Asp P., ”Brottslighetens art” – kommentar till Dag Victors och Andrew von Hirschs upp-
satser, SvJT 2003 s. 151 f.
SOU 2020:7 Djurplågeribrottet – överväganden och förslag
högre än i dag, annat än att antalet dagsböter som den villkorliga domen förenas med sätts till ett högre antal än tidigare. Som sagt kan dock lagstiftaren ange att t.ex. grovt djurplågeri ska anses utgöra brott av sådan art att det föreligger en presumtion att välja fängelse som påföljd. Det bör därvid påpekas att detta inte skulle innebära att alla sådana brott skulle leda till ett fängelsestraff, särskilt inte om straffvärdet inte överstiger minimistraffet. För att undvika fängelse- straff skulle det dock regelmässigt krävas att det finns ett tillräckligt ingripande alternativ, t.ex. en ingripande skyddstillsyn eller att den icke frihetsberövande påföljden kan kombineras med samhällstjänst. Vi har när det gäller de föreslagna kvalifikationsgrunderna för det grova brottet bl.a. beaktat de omständigheter som Högsta domstolen tagit upp som fall där brottet bör bedömas som artbrott. Det kan därför under alla förhållanden antas att domstolarna kommer att vara mer beredvilliga än i dag att bedöma ett allvarligt djurplågeribrott som ett artbrott, i det fall brottet kvalificeras som grovt. För att ytterligare tillförsäkra att allvarliga fall av djurplågeri i framtiden straffas med en mer ingripande påföljd än villkorlig dom och böter finns det enligt vår mening skäl för lagstiftaren att uttala sig i frågan om under vilka omständigheter ett djurplågeri ska utgöra ett art- brott. Mot bakgrund av vad som anförs ovan finns det enligt vår be- dömning starka skäl för att grova djurplågeribrott såsom huvudregel ska särbehandlas påföljdsmässigt såsom artbrott.