Refererade rättsfall från hovrätterna

I rättsfallsamlingen Rättsfall från hovrätterna (RH) refererades under 2005 fem hovrättsdomar i fråga om bl.a. påföljdsbestämning vid djur- plågeri. Domarna meddelades alltså före Högsta domstolens ovan refererade dom, men kan ändå ge viss ledning i fråga om domstol- arnas syn på straffvärde och påföljdsval för djurplågeribrottet.

I rättsfallet RH 2005:76 dömdes en man för djurplågeri enligt följande beskrivning. S.O hade under i vart fall en månad år 1999 av grov oaktsamhet genom vanvård utsatt minst sex till sju mellan- kalvar för lidande (och brutit mot bestämmelser i djurskyddslagen och Jordbruksverkets föreskrifter) genom att inte dagligen ha gett kalvarna tillräckligt med foder och vatten, inte gett kalvarna tillräck- lig tillsyn och inte hållit och skött dem i en god djurmiljö, inte sett till att kalvarna haft tillgång till tillräckligt skydd mot väder och vind och till torra och rena liggplatser samt inte gett sjuka och skadade djur nödvändig vård och inte omedelbart avlivat svårt sjuka eller skadade djur.

Tingsrätten, som konstaterade att straffvärdet för brottet var högt, bestämde, med hänsyn bl.a. till den tid som förflutit sedan brottet hade begåtts, påföljden till villkorlig dom och 100 dagsböter. Hov- rätten fastställde tingsrättens dom.

I fallet RH 2005:77 dömdes C.M. som ägare och M.S. som drift- ansvarig för djurplågeri för att de under tiden den 1 december 2001 till den 8 maj 2002 av grov oaktsamhet genom vanvård otillbörligen hade utsatt nötkreatur för vanvård. Vanvården hade bestått i att ca 200 djur underutfodrats, att det foder som använts inte varit full- värdigt eller att djuren utsatts för upprepade foderbyten och inte gruppindelats på lämpligt sätt, vilket fått till följd att ett stort antal djur varit undernärda och att tre djur avlidit. Tingsrätten bestämde

Djurplågeribrottet – straffteoretiska utgångspunkter... SOU 2020:7

80

påföljden för envar av de tilltalade till villkorlig dom och 40 dags- böter. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

I RH 2005:78 dömdes A.G. för djurplågeri för att i två veckor under tiden 30 oktober 2000–2 april 2001 uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom vanvård otillbörligen ha utsatt ett flertal hundar för lidande. Vanvården och lidandet hade bestått i att A.G. dels hållit hundarna i undermåliga rastgårdar och som inte hållits rena från hundträck, vilket hade lett till skador på tassarna, dels underlåtit att se till att hundarna fått tillräckligt med foder och vatten, vilket med- fört avmagring och uttorkning, dels underlåtit att se till att hundar- nas förvaringsutrymmen varit tillräckligt vindskyddade, ventilerade och isolerade. I påföljdsfrågan uttalade tingsrätten att djurplågeri är ett artbrott med en presumtion för fängelse och bestämde påföljden till fängelse en månad. Även hovrätten ansåg att fråga var om ett brott av sådan art att fängelse normalt borde väljas som påföljd men fann, med hänsyn till att hundarna utsatts för lidande under en relativt begränsad tid och då en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid förflutit sedan gärningen begicks, att påföljden kunde stanna vid villkorlig dom och 100 dagsböter. I sammanhanget bör det noteras att Högsta domstolen i det ovan refererade rättsfallet uttalade att djurplågeri inte är ett brott där det vanligen finns skäl att beakta brottets art vid val av påföljd.

I RH 2005:79 dömdes S.J. för djurplågeri för att han under tre veckor av grov oaktsamhet genom vanvård bestående i bristande utfodring, tillsyn och rengöring otillbörligen hade utsatt fyra kor för lidande.

Tingsrätten dömde S.J. för djurplågeri till villkorlig dom och 80 dagsböter. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

I RH 2005:80 dömdes G för djurplågeri för att han uppsåtligen genom vanvård otillbörligen hade utsatt djur för lidande genom bristande vård och tillsyn av en tjur med brutet ben som nödslaktats, och en kvigkalv som var blockhalt. Han hade också av grov oakt- samhet brustit i vård och tillsyn av två större köttdjursbesättningar som resulterade bl.a. i att djuren inte haft torra och rena ligg- och vistelseytor utan varit hänvisade till utrymmen med upp till en halv meter djup sörja, att kalvar förlösts i djup dynga med risk för deras liv och hälsa samt att det funnits kor med förvuxna klövar och kor med hälta.

SOU 2020:7 Djurplågeribrottet – straffteoretiska utgångspunkter...

I påföljdsfrågan anförde tingsrätten att p.g.a. mängden djur och att det varit fråga om en näringsverksamhet i större skala var straff- värdet för brottsligheten sådant att böter inte var tillräckligt och fann med hänsyn till den tid som förflutit sedan brotten begicks att påföljden dock kunde stanna vid villkorlig dom och böter. Hov- rätten bestämde påföljden till villkorlig dom och åttio dagsböter.

I ett senare fall från hovrätterna, RH 2011:19, dömdes fyra per- soner för bl.a. djurplågeri enligt följande beskrivningar.

1. Djurplågeri – K.S., D.S., E.S., och S.S. hade tillsammans och i samförstånd vid något tillfälle i slutet av år 2008 eller början av år 2009 i ett skogsparti otillbörligen utsatt en kanin för lidanden genom att tejpa ihop djurets bakben, hälla brännbar vätska över dess kropp och slutligen tända eld på det. Därefter hade gärnings- männen – medan djuret med begränsad rörelseförmåga försökt undkomma smärta och skada till följd av den i pälsen anlagda branden – i olika omgångar hällt brännbar vätska över den brinn- ande kaninen. Djuret hade till följd av gärningsmännens hand- lande dött under mycket plågsamma former.

2. Djurplågeri (K.S., D.S., E.S. och S.S.) (ej refererad gärningsbe- skrivning).

3. Djurplågeri – D.S., E.S. och S.S. hade tillsammans och i samför- stånd vid något tillfälle i slutet av år 2008 eller början av år 2009 i en källare otillbörligen utsatt en kanin för lidande genom att hålla den högt och släppa den i golvet, kasta den längs med golvet samt sparka och trampa på den. De hade vidare otillbörligen utsatt kaninen för lidande genom att hetsa en hund mot den, samt ge- nom att tillsammans med hunden utöva dragkamp om kaninens kropp. Djuret hade till följd av gärningsmännens handlande dött under mycket plågsamma former.

4. Djurplågeri alternativt brott mot djurskyddslagen (S.S., D.S. och E.S.) (ej refererad gärningsbeskrivning).

Åklagaren väckte därutöver talan mot S.S. för viss annan brottslighet. När det gäller djurplågeribrotten fann tingsrätten att gärningarna i åtalspunkt 1 och 3 var de i straffvärdeshänseende klart allvarligaste. Tingsrätten uttalade bl.a. följande i fråga om brottslighetens straff- värde.

Djurplågeribrottet – straffteoretiska utgångspunkter... SOU 2020:7

82

Utifrån lagtextens utformning är det naturligt att vid straffvärdesbedöm- ningen beakta om gärningen begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet, vilken slags gärning det är fråga om – dvs. misshandel, överansträngning, vanvård eller annan åtgärd – och hur stort lidande djuret utsatts för. I det sistnämnda ligger att rätten måste beakta dels det faktiska fysiska och/eller psykiska lidandet, dels hur lång tid djuret lidit.

Enligt 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken ska vid bedömningen av straffvärdet särskilt beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han haft. I 29 kap. 2 § brottsbalken anges vidare vissa omständigheter som, vid sidan av vad som gäller för varje brotts- typ, ska beaktas såsom försvårande vid bedömningen av straffvärdet. Om den tilltalade visat särskild hänsynslöshet ska det enligt paragrafens punkt 2 beaktas såsom en försvårande omständighet.

När det gäller djurplågeribrottet i åtalspunkt 1 beaktar tingsrätten följ- ande. Brottet riktas mot ett djur, en kanin. Som framgått ovan har de tilltalade först begränsat kaninens rörelseförmåga och därefter tänt eld på den. Kaninen har sedan – med begränsad rörelseförmåga – försökt ta sig från platsen med brinnande päls och slutligen blivit liggande livlös. Av den åberopade filmsekvensen har tydligt framgått att kaninen – innan djuret slutligen avlidit – utsatts för ett avsevärt fysiskt och psykiskt lidande. Till dessa objektiva omständigheter kommer att de tilltalade, som filmat brottet, uppenbarligen utsatt djuret för lidande i direkt syfte att plåga det till döds. Tillvägagångssättet är av sådant slag att de till- talade visat särskild hänsynslöshet på det sätt som avses i 29 kap. 2 § 2 brottsbalken. Utifrån det som nu sagts är det uppenbart att brottets straffvärde ligger på fängelsenivå. Efter en samlad bedömning av samt- liga omständigheter finner tingsrätten att straffvärdet uppgår till omkring fyra månaders fängelse.

Även brottet i åtalspunkt 3 avser en kanin. I denna punkt har kaninen släppts ned i ett källargolv. Den har vidare kastats samt sparkats och trampats på. Slutligen har en hund hetsats mot den. Allt detta har lett till att kaninen dött under plågsamma former. Även här har – vilket framgår av filmsekvensen – de tilltalades avsikt varit att plåga djuret till döds. Också i denna punkt har de tilltalade visat sådan hänsynslöshet som avses i 29 kap. 2 § 2 brottsbalken. Efter en samlad bedömning finner tingsrätten att straffvärdet även här uppgår till omkring fyra månaders fängelse.

Beträffande brottet i åtalspunkt 2 så avser det en hund som utsatts för psykiskt lidande. Tingsrätten bedömer att straffvärdet för det brottet ligger på bötesnivå. Detsamma gäller brottet i åtalspunkt 4.

Straffvärdet för den stöld och olovliga körning S.S. ska dömas för upp- går till en till två månaders fängelse.

SOU 2020:7 Djurplågeribrottet – straffteoretiska utgångspunkter...

S.S. (18 år vid brotten), D.S. (20 år vid brotten) och K.S. (20 år vid brotten), hade alla återfallit i brott och dömdes till fängelse i fyra, tre respektive två månader. För E.S. (17 år vid brotten), som också han återfallit i brott, bestämdes påföljden till fortsatt skyddstillsyn och 100 dagsböter.

Åklagaren och K.S. överklagade tingsrättens dom.

Med avseende på åtalet för djurplågeri under punkterna 1 och 3 fann hovrätten att straffvärdet var högre än vad tingsrätten hade kommit fram till. Hovrätten ansåg att straffvärdet skulle bestämmas till fängelse sex månader för respektive gärning. Hovrätten gjorde inte heller några andra bedömningar än tingsrätten i fråga om val av på- följd. Med den allvarligare bedömning hovrätten gjorde av djurplågeri- brottslighetens straffvärde under punkterna 1 och 3 ansåg hovrätten att fängelsestraffen för S.S., D.S. och K.S. skulle skärpas. För E.S:s del ansåg hovrätten att bötesstraffet skulle skärpas.

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på det sättet att fäng- elsestraffens längd för S.S., D.S. och K.S. bestämdes till sex, fyra, respektive tre månader och att antalet dagsböter för E.S. bestämdes till 150.

I rättsfallet RH 2018:12 bedömdes påföljden inte kunna stanna vid böter för djurplågeri som bestått i att en hund vid ett tillfälle utsatts för lidande genom misshandel i form av sparkar, knytnävsslag och slag med tillhygge. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 40 dagsböter (referat av rättsfallet finns i praxisgenomgången i bi- laga 2, Hovrätten över Skåne och Blekinge, mål nr B 2686-17).

Det finns även några hovrättsavgöranden, som inte har refererats, som är av intresse i detta sammanhang.

I en dom meddelad av Svea hovrätt den 19 juni 2012 i mål nr B 693- 12 dömdes A.A.T. för djurplågeri då han uppsåtligen och otillbör- ligen utsatt sin hund under ca en månads tid för lidande genom följ- ande förfarande.

a) Vid flera olika tillfällen hade A.A.T. tilldelat flera knytnävsslag mot ryggen och sidan av buken på hunden.

b) Vid ett tillfälle hade A.A.T. virat ett koppel runt halsen på hunden och hängt upp den i en handdukstork varefter han tilldelat hunden fem slag och lämnat den hängandes i kopplet i några sekunder innan han tagit ner hunden igen.

Djurplågeribrottet – straffteoretiska utgångspunkter... SOU 2020:7

84

c) Avslutningsvis hade A.A.T. strypt hunden genom att först vira ett täcke hårt runt hundens huvud, sedan hålla och släppa taget flera gånger. Sedan hade han släppt greppet med täcket och bytt ut täcket mot två plastpåsar som han knutit hårt runt hundens huvud för att strypa den, vilket lett till att hunden spytt, och släppt sin avföring samt slutligen blivit medvetslös. Därefter hade han släppt hunden och lossat på plastpåsarna. Hunden hade då återfått med- vetandet och spytt igen. A.A.T. hade då lagt hunden i duschen och spolat den med varmt vatten, varefter han hade knutit fast två plastpåsar runt huvudet på hunden igen för att strypa den. Hunden hade då blivit medvetslös. Sedan hade A.A.T. lagt den medvets- lösa hunden i en sopsäck och burit ut hunden i skogen där han lämnat den.

På grund av nämnda förfarande hade hunden avlidit samt förorsakats lidande, smärta, blodvite, andnöd, och skador i form av blåmärken i ljumskarna, sårskador på halsen och på bröstkorgen, en revbens- fraktur samt emfysem, atelaktas och ödem i lungorna.

Tingsrätten uttalade bl.a. följande i påföljdsfrågan.

De nu aktuella gärningarna har riktats mot en hund. Det har varit fråga om flera gärningar där hunden fått ta emot slag och vid ett tillfälle blivit upphängd i en krok. Gärningarna har fått sitt slut genom att hunden till följd av A.A.T:s handlande avlidit under mycket plågsamma former. Hunden har före det att den avlidit fått bl.a. blåmärken, sårskador, en revbensfraktur, emfysem, atelaktas och ödem i lungorna.

[…] Det våld och den behandling som A.A.T. utsatt hunden för har inneburit att A.A.T. visat stor hänsynslöshet (29 kap. 2 § 2 p brottsbalken). Tingsrätten anser att straffvärdet för de nu aktuella gärningarna uppgår till ett år och tre månaders fängelse (jmf rättsfallet RH 2011:19). Djurplågeri är ett brott som endast under vissa omständigheter är att anse som ett s.k. artbrott, dvs. ett brott där det finns en stark presum- tion att straffet ska bestämmas till ett fängelsestraff utan att det har ett särskilt högt straffvärde. Brottet kan dock vara att betrakta som ett art- brott om det förelegat några sådana särskilt försvårande omständigheter såsom hänsynslöshet (se rättsfallet NJA 2006 s 339).

I detta fall anser tingsrätten att både brottets art och dess straffvärde talar för att straffet ska bestämmas till ett fängelsestraff. Påföljden för A.A.T. bestäms därför till ett år och tre månaders fängelse.

SOU 2020:7 Djurplågeribrottet – straffteoretiska utgångspunkter...

Åklagaren och A.A.T. överklagade tingsrättens dom i påföljdsfrågan. Hovrätten beaktade särskilt att det hade varit fråga om upprepade allvarliga fall av djurplågeri varav punkterna b och c var för sig hade ett högt straffvärde. Hovrätten anslöt sig i övrigt till tingsrättens be- dömning av det sammantagna straffvärdet och gjorde inte heller några andra bedömningar än vad tingsrätten hade gjort i fråga om val av påföljd och straffmätning. Hovrätten fastställde därmed tingsrättens dom.

I en annan dom från Svea hovrätt, meddelad den 20 december 2012 i mål nr B 9711-12, dömdes G.A. för bl.a. två fall av djurplågeri enligt följande beskrivningar.

1. G.A. hade under ca två månaders tid uppsåtligen genom miss- handel utsatt en hund för otillbörligt lidande då han vid i vart fall fyra tillfällen utdelat slag och sparkar mot hunden på kroppen och huvudet, samt tagit stryptag på honom vilket lett till smärta och bl.a. blödningar i underhud och muskulatur på ryggen, revbens- frakturer, sammanfallna lungor och lungblödningar, krosskador med blödningar i levern, blödning i bukhålan, blödningar i njur- trakten, krosskador och blödningar i höger binjure, bristningar och blödningar i bukspottskörteln, bristningar och blödningar i bukhålenätet, fraktur av höger knäskål, blödning till båda knä- lederna och vänster höftled och maginnehåll i lungorna. Hunden avled till följd av förfarandet.

2. G.A. hade under ca 1,5 månaders tid uppsåtligen genom misshandel vid i vart fall vid fyra tillfällen utsatt ytterligare en hund för otill- börligt lidande då han hade utdelat sparkar och slag mot hundens kropp, vilket lett till smärta och att hunden fått rödfärgad urin, samt utdelat slag och sparkar mot hundens huvud, vilket lett till bl.a. smärta och fraktur av underkäken, fraktur av okbågen, sprick- bildning i okbågen på vänster sida, misstänkt blödning inuti skallen och fraktur av hörntand i överkäken. På grund av förfarandet hade hunden inte kunnat äta ordentligt och hade slutligen avlidit. G.A. dömdes även för bedrägeri, narkotikabrott och ringa narkotika- brott.

Djurplågeribrottet – straffteoretiska utgångspunkter... SOU 2020:7

86

Tingsrätten uttalade bl.a. följande i påföljdsfrågan.

Vid bedömningen av djurplågeribrottens straffvärde bör beaktas att G.A. visat stor hänsynslöshet och att det varit fråga om upprepade vålds- handlingar och ett utdraget händelseförlopp med tortyrliknande inslag. Straffvärdet för vart och ett av brotten finner tingsrätten uppgår till omkring ett års fängelse (jfr Svea hovrätts dom den 19 juni 2012 i mål B 693-12 samt RH 2011:19).

Tingsrätten finner att straffvärdet för narkotikabrottet uppgår till om- kring ett års fängelse. […] Tingsrätten finner att straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgår till två års fängelse. Brottsligheten straff- värde och art sammantaget utesluter annan påföljd än fängelse. Skäl saknas att vid straffmätningen frångå brottslighetens straffvärde.

Tingsrätten bestämde således påföljden till två års fängelse. Åklag- aren och G.A. överklagade tingsrättens dom. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömningar i fråga om skuld, påföljd och straffmätning. Hovrätten fastställde därmed tingsrättens dom.