Skillnader mellan de materiella

En grundläggande skillnad mellan djurplågeribrottet och brott mot djurskyddslagen är att djurplågeribrottet är ett effektbrott, dvs. det krävs att ett djur har utsatts för lidande för att straffansvar ska kunna komma i fråga. Brott mot djurskyddslagen innefattar brott mot ett antal handlingsföreskrifter av olika slag, som avser att säkra djurs välfärd. I fråga om djurskyddslagens straffbestämmelser krävs det alltså inte att ett djur har utsatts för lidande. Det är i stället straff- belagt att agera i strid med vissa av lagens bestämmelser eller före- skrifter som meddelats med stöd av lagen eller EU-bestämmelser på området. Brott mot djurskyddslagen kan således betecknas som handlingsbrott, eftersom det för straffbarhet inte krävs att gärningen orsakat en viss effekt eller fara för en sådan effekt. Att handlings- föreskrifterna i allt väsentligt syftar till att djur inte ska utsättas för lidande påverkar inte bestämmelsernas karaktär av handlingsbrott.

Vidare krävs styrkt uppsåt eller grov oaktsamhet för att någon ska dömas för djurplågeri medan det i fråga om djurskyddslagens straffbestämmelser är tillräckligt för straffbarhet att det kan visas att förfarandet har varit oaktsamt, dvs. det förutsätts inte uppsåt, även om även uppsåtliga gärningar också är straffbelagda, och heller inte grov oaktsamhet.

En annan skillnad mellan djurplågeribrottet och djurskyddslagens straffbestämmelser är att det förra riktar sig till en obestämd all- mänhet, medan djurskyddslagens straffbestämmelser i första hand riktar sig till den som är ansvarig för djuret eller djurhållningen. Vidare omfattar djurskyddslagen alla djur som avsiktligt hålls av människan oavsett art samt, med vissa undantag, även viltlevande försöksdjur. Djurplågeribrottet är å sin sida inte begränsat till djurslag, utan om- fattar således både tama och vilda djur. Här kan noteras att djur- skydd för vilt, dvs. vilda däggdjur och fåglar, i viss utsträckning

SOU 2020:7 Djurplågeribrottet – allmän bakgrund...

regleras i jaktlagen (1987:259). Viltet är fredat och får jagas, dvs. fångas, dödas eller i sådant syfte sökas efter, spåras eller förföljas, endast om detta följer av den lagen eller av föreskrifter meddelade med stöd av lagen, se 3 § nämnda lag. I lagens 5 § finns en skyldighet för var och en att visa vilt hänsyn och ett förbud mot att ofreda eller på annat sätt förfölja vilt annat än vid jakt. I 27 § anges att jakten ska bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande. Lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen begränsar också de jaktmetoder som ska vara tillåtna. På motsvarande sätt regleras om- fattningen och formerna för fiske i fiskelagen (1993:787). Enligt 8 kap. miljöbalken får också föreskrifter meddelas enligt vilka olika åtgärder beträffande vilda djur förbjuds av artskyddsskäl. Sådana bestämmelser finns också i artskyddsförordningen (2007:845). För vilda djur gäller således bestämmelserna i miljölagstiftningen och jakt- lagstiftningen om natur- och viltvård, vilket ska ge vilda djur så goda förutsättningar som möjligt att leva i naturen.

4

Nordisk utblick

4.1

Danmark

I Danmark regleras djurskydd i dyreværnsloven, LBK nr. 20 af 11/01/2018 (nedan djurskyddslagen) och i ett antal djurartsspecifika speciallagar samt i förordningar utfärdade med stöd av djurskydds- lagen och speciallagarna. Regler som genomför och kompletterar EU:s regler på djurskyddsområdet finns i djurskyddslagen, special- lagarna och i förordningar.

Det bör noteras att det pågår ett arbete med att revidera den danska djurskyddslagstiftningen, vilket innebär att speciallagarna ska upp- hävas och att reglerna i stället ska överföras till en övergripande lag om djurskydd och till förordningar meddelade med stöd av djur- skyddslagen.

Enligt 28 § första stycket djurskyddslagen döms den som genom ansträngning, försummelse eller på annat sätt behandlar djur oför- svarligt, till böter eller fängelse i upp till ett år. Har nämnda förhåll- anden kännetecknats av grov oförsvarlig behandling av djur är straffet böter eller fängelse i upp till två år (andra stycket samma paragraf). Har förhållandena karaktären av misshandel är straffet fängelse upp till två år (tredje stycket).

I 28 § djurskyddslagen anges även bl.a. att överträdelser av vissa särskilda paragrafer i lagen straffbeläggs med böter eller fängelse upp till fyra månader (fjärde stycket).

När åklagaren väcker åtal och yrkar att straff ska utdömas (böter eller fängelse) måste åklagaren bl.a. betona överträdelsens allvar, dess omfattning och art samt om den har varit avsiktlig eller systematisk. Även övriga omständigheter av betydelse ska anges enligt den all- männa delen av den danska strafflagen. Dessutom kan det i vissa fall finnas skäl att neka den dömde rätten att äga, använda, vårda eller slakta eller hantera djur personligen, antingen permanent eller under

Nordisk utblick SOU 2020:7

52

en viss period (29 § djurskyddslagen). I vissa fall av oförsvarlig eller grovt oförsvarlig behandling av djur kan det finnas skäl för åklagaren att yrka på ett förvaringsstraff. Är det fråga om misshandel av djur måste i princip ett krav på fängelse ställas.

Enligt nyare rättspraxis på området döms i normalfallet till 60 dagars fängelse i fråga om misshandel av ett djur som sker utanför närings- verksamhet. Straffskalan i djurskyddslagen för misshandel av djur och grovt oförsvarlig behandling av djur skärptes i juli 2016, och det är för närvarande begränsat med rättspraxis för att kunna uttala sig allmänt om den faktiska straffnivån i alla typer av fall av djurmiss- handel, inklusive fall där försvårande omständigheter finns, t.ex. miss- handel av flera djur.

Det är i förlängningen domstolarna som bedömer det enskilda fallet och bestämmer påföljden utifrån alla omständigheter i ärendet, inklusive beslut om ett eventuellt fängelsestraff ska villkoras.

I förarbetena anges vägledande utgångspunkter med fasta belopp för bötesstraff avseende överträdelser som har beskaffenhet av oförsvarlig eller grov oförsvarlig behandling av djur att tillämpa i de fall då det inte finns skäl att bestämma påföljden till fängelse. Åt- skillnad görs mellan huruvida en överträdelse har begåtts i affärs- verksamhet eller av en privatperson och om det är fråga om en första- gångsöverträdelse eller upprepade överträdelser. Det kan finnas skäl för att ålägga böter som är högre och, i förekommande fall, väsentligt högre än de som anges i de vägledande utgångspunkterna. Detta gäller särskilt när det i det specifika fallet kan antas att en ekonomisk vinst har uppnåtts eller har varit avsedd.

Inte alla överträdelser av djurskyddslagen leder till böter eller fäng- else. Den danska myndigheten Fødevarestyrelsen (Veterinär- och livs- medelsverket) utför djurskyddskontroller av djurbesättningar och djurhållning har i princip följande möjligheter till ingripande vid kon- staterade brott mot djurskyddslagen:

• Vägledning

• Indskærpelse (förelägganden) • Påbud/förbud

SOU 2020:7 Nordisk utblick

När myndigheten konstaterar brott mot djurskyddslagen görs en konkret bedömning av alla omständigheter i fallet. Överträdelser av bagatellartad karaktär hanteras vanligtvis med vägledning, medan andra överträdelser kan leda till en påföljd i form av antingen före- lägganden, påbud eller förbud (t.ex. påbud om att veterinär ska be- handla ett sjukt djur) eller polisanmälan om förhållandena ger anled- ning till straff (böter eller fängelse).

I val av reaktion tar myndigheten hänsyn till överträdelsens art och omfattning, överträdelsens svårhetsgrad och under vilka om- ständigheter som den inträffat. Vidare tas hänsyn till om verksam- heten tidigare har brutit mot djurskyddsregelverket eller annat regel- verk, om verksamheten tagit initiativ till kontakt med myndigheten och hur företagets situation ser ut. Slutligen beaktas om det är fråga om en avsiktlig eller planerad överträdelse eller om den i stället har skett av okunskap samt om verksamheten har haft vinning av ageran- det eller haft för avsikt att gå med vinst.

Meddelade förelägganden, påbud/förbud och att polisanmälan har gjorts ger myndigheten rätt att göra uppföljningsbesök hos djur- hållaren som är avgiftsbelagda. Brott mot meddelade påbud/förbud kan bestraffas med böter eller fängelse i upp till fyra månader (28 § fjärde stycket 3 djurskyddslagen).

Polisen kan också utfärda påbud i djurskyddsärenden, inklusive krav att avliva djuret om det orsakar onödigt lidande för djuret att låta det leva. Överträdelser av sådana påbud kan bestraffas med böter eller fängelse i upp till ett år (28 § femte stycket djurskyddslagen).

4.2

Finland

Djurskyddslagen (247/1996) är den centrala författningen i finsk rätt som reglerar djurskydd och djurvälfärd. Lagen har karaktären av en ramlag, och innehåller allmänna grundläggande krav på hållande, skötsel, behandling och hantering av djur. Lagen innehåller också bestämmelser om tillsyn över djurskyddet. Lagens tillämpningsområde omfattar alla typer av djur.

I djurskyddsförordningen (396/1996) preciseras djurskyddslagens allmänna krav på hållande, skötsel och behandling av djur. Förord- ningen innehåller dessutom definitioner av bl.a. anmälningspliktig verksamhet. Förordningen innehåller också närmare bestämmelser

Nordisk utblick SOU 2020:7

54

om bl.a. vad som ska anses som orsakande av onödig smärta eller plåga och en förteckning över åtgärder som är tillåtna på djur.

Mer detaljerade bestämmelser för olika djurarter och olika verk- samheter som bedrivs med djur ingår i statsrådets och jord- och skogsbruksministeriets förordningar som utfärdats med stöd av djur- skyddslagen.

För vissa verksamheter ska utöver eller i stället för djurskydds- lagen särskilda författningar eller bestämmelser tillämpas. Sådana har utfärdats i fråga om bland annat transport av djur (lag 1429/2006), användning av djur för vetenskapliga ändamål eller undervisnings- ändamål (lag 497/2013), jakt (lag 615/1993), fiske (lag 379/2015) och naturvård (1096/1996).

I 54 § djurskyddslagen finns en straffbestämmelse om djur- skyddsförseelse. För djurskyddsförseelse döms enligt bestämmelsen den som uppsåtligen eller av oaktsamhet behandlar ett djur i strid med vissa bestämmelser i lagen eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av dem eller bestämmelser i avlivnings- förordningen, använder anordningar, redskap eller ämnen som är förbjudna, vidtar en åtgärd som förbjuds i lagen eller importerar eller försöker importera ett djur i strid med ett förbud i lagen. För djur- skyddsförseelse döms också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vissa andra förbud eller förpliktelser i djurskyddslagen eller avlivningsförordningen. Även brott mot ett djurhållningsförbud eller agerande som mellanhand för någon annan för kringgående av djurhållningsförbud är straffbart när det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet. Straffet är böter.

För att man ska dömas för djurskyddsförseelse förutsätts att gärningen inte utgör brott enligt strafflagen eller att strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.

Strafflagen (39/1889) innehåller bestämmelser om djurskydds- brott, grovt och lindrigt djurskyddsbrott, djurhållningsförbud och förverkandepåföljd i anslutning till djurskyddsbrott. För djurskydds- brott döms enligt 17 kap. 14 § nämnda lag den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom misshandel, överansträngning, bristfällig skötsel eller bristfällig utfordring eller annars i strid med djurskydds- lagen eller en bestämmelse som utfärdats med stöd av den, lagen om transport av djur eller en bestämmelse som utfärdats med stöd av

SOU 2020:7 Nordisk utblick

den, bilaga I till förordning (EG) nr 1/20051 _{eller förordning (EG)}

nr 1099/20092 _{behandlar ett djur på ett grymt sätt eller utsätter det}

för onödigt lidande, onödig smärta eller onödig plåga. Straffet är böter eller fängelse i högst två år.

Om djurskyddsbrottet, med hänsyn till att lidandet, smärtan eller plågan är ringa eller andra omständigheter vid brottet, är ringa döms enligt 17 kap. 15 § nämnda lag för lindrigt djurskyddsbrott till böter.

Om djurskyddsbrottet begås på ett synnerligen rått eller grymt sätt, brottet riktar sig mot ett mycket stort antal djur, eller med brottet eftersträvas avsevärd ekonomisk vinning och brottet även bedömt som en helhet är grovt döms enligt 17 kap. 14 a § strafflagen till grovt djurskyddsbrott. Straffet är fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Enligt 17 kap. 23 § strafflagen ska den som döms för grovt djur- skyddsbrott samtidigt av domstolen meddelas djurhållningsförbud. Domstolen kan dock enligt bestämmelsen avstå från att meddela djurhållningsförbud, om det finns särskilt vägande skäl för detta. Den som döms för djurskyddsbrott eller lindrigt djurskyddsbrott kan samtidigt meddelas djurhållningsförbud. Djurhållningsförbud kan också meddelas den som döms för djurskyddsförseelse med stöd av 54 § 1 mom. djurskyddslagen och som kan anses olämplig eller oför- mögen att sörja för djurens välfärd. Djurhållningsförbud kan också meddelas en person som inte döms till straff i de fall som anges närmare i lagen. Djurhållningsförbud meddelas på yrkande av åklag- aren.

Sanktionsavgifter i syfte att beivra regelöverträdelser förekom- mer inte på djurskyddsområdet. I 43 § djurskyddslagen föreskrivs om vite. Länsstyrelsen kan på eget initiativ eller på begäran av kom- munalveterinären, den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälso- skyddet i kommunen, besiktningsveterinären, gränsveterinären eller polisen förena ett förbud eller ett åläggande som har meddelats med stöd av 42 § djurskyddslagen med vite.

1 _{Rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport}

och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97.

2 _{Rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tid-}

Nordisk utblick SOU 2020:7

56

4.3

Norge

I norsk rätt regleras djurskydd i lov 19. Juni 2009 nr. 97 om dyre- velferd (nedan djurskyddslagen) och i de förordningar som med- delats med stöd av denna lag. EU/EES-reglerna om djurskydd imple- menteras i dessa förordningar.

Den norska strafflagen innehåller inte några straffbestämmelser om djurplågeri. I stället regleras i 37 § första stycket djurskydds- lagen ansvar för uppsåtliga och grovt oaktsamma överträdelser av djurskyddslagen och reglerna om djurskydd. Straffet är böter eller fängelse i upp till ett år. Om överträdelsen är att bedöma som grov är straffet fängelse upp till tre år (andra stycket samma paragraf). Vid bedömningen av om överträdelsen är grov, ska särskilt beaktas om- fattningen och effekterna av överträdelsen samt den visade skuld- graden. Brott som varken har begåtts med uppsåt eller grov oakt- samhet är inte straffbara enligt 37 § djurskyddslagen.

Tillsynsmyndigheten har enligt 34 § djurskyddslagen rätt att ta ut överträdelsesavgifter för uppsåtliga eller oaktsamma brott mot lagens regler. Avgiften måste stå i proportion till brottets allvar. Vidare kan också de vinster som den ansvariga för brottet och tillsynsmyndig- hetens kostnader i samband med kontrollåtgärder och hantering av ärendet beaktas. Överträdelsesavgift ska fastställas i enlighet med regler i särskilda föreskrifter och inom vissa där angivna beloppsgränser.

Myndigheten Mattilsynet (den norska motsvarigheten till Livs- medelsverket) övervakar grundläggande djurskydd i Norge enligt 30 § djurskyddslagen. Myndigheten kontrollerar djurhållning och tillser att djurskyddslagens bestämmelser följs. Om inte brister i djur- hållningen frivilligt rättas kan det bli aktuellt med ett beslut om tvangsmulkt (vite) enligt 35 §, överträdelsesavgift enligt 34 §, före- läggande om minskning och avveckling av djuruppfödning enligt 30 § eller förbud mot att ha djur, även kallat aktivitetsförbud, enligt 33 § djurskyddslagen. Myndigheten anmäler allvarliga regelöverträ- delser till polisen för att åstadkomma lagföring enligt 37 § djurskydds- lagen. I sådana fall beslutar myndigheten inte om en överträdelses- avgift för att utesluta otillåten dubbelbestraffning.