Valet av vilka bostadsområden vi skulle undersöka och personer vi skulle intervjua styrdes i hög grad av det uppdrag vi fått från Ung & Trygg. Mitt nya bidrag genom avhandlingsstudien består därför till stor del i att jag analyserar samma material på ett annat sätt. Eftersom materialet är mycket omfattande, rör det sig dessutom i stor utsträckning om empiri som inte analyserats tidigare.
13 NVivo är ett dataprogram för bearbetning av kvalitativt insamlad empiri.
FoU$ rapport) klar) SLH$och$TF$tillsammans$ Endast$TF$ Endast$SLH$ Insamling) empiriskt) material) Bearbetning) och)analys) FoU$ rapport) Avhandling) klar) Bearbetning) och)analys) FoU$rapport) 2008) 2009) 2010) 2011) 2012) 2013) 2014) Bearbetning$och$$ analys$av$avhandlingen$ $
Val av områden
Undersökningsmaterialet är insamlat i flera bostadsområden, men kom särskilt att handla om fyra områden. I texten refereras till dessa som A-torp, B-berga, C-hol-men och D-dala. Jag har valt att inte kalla dem vid namn för att försvåra identifi-kation av enskilda undersökningsdeltagare. Anledningar till att det blev just dessa är flera. Till exempel fanns de med i de kartläggningsrapporter från polisen (J. Johansson, 2004; Lindmark, 2005) som Ung & Trygg byggde på. Det hade också förekommit flera allvarliga sammanstötningar mellan ungdomar och polis eller räddningstjänst i dessa områden. En annan omständighet var att områdena uppre-pade gånger hade omnämnts i media i samband med grov kriminalitet. Den all-männa uppfattningen om dessa områden i Göteborg i övrigt var därför troligen präglad av dessa beskrivningar. Ytterligare ett skäl var att det medan materialin-samlingen pågick, gjordes flera offentliga satsningar på brottspreventivt ungdoms-arbete i områdena.
Även om det i de nämnda sammanhangen ovan talades om att andelen brotts-aktiva ungdomar var hög i dessa områden, visade samma statistik att det endast var en liten del av ungdomarna där som utförde brottsliga handlingar. En sak som däremot framgick med stor tydlighet i intervjuerna var att många av de boende, ungdomar såväl som vuxna, kände sig negativt påverkade av dels den kriminalitet man menade förekom i det egna bostadsområdet, dels av vad som upplevdes som ett negativt och generaliserande utpekande av vissa områden i exempelvis media.
Ungdomarnas samlingsplatser
Gäng och ungdomskriminalitet är företeelser som många känner sig berörda av i de aktuella områdena, både som konkreta handlingar och som en del av den allmänna förståelsen av dessa platser. I det inledande stycket i avhandlingen gav jag några exempel på tidningsrubriker när situationen varit särskilt upphettad och dramatisk. Men detta är bara en typ av berättelse. Som en motvikt till denna mediebild presen-teras nedan några intryck av områdena från fältstudierna.
De områden vi besökte under fältobservationerna är samtliga byggda mellan 1955 och 1975. Vissa delar av dem stämmer väl överens med beskrivningen i kapi-tel 1 av den så kallade ”betongförorten”. Andra områden saknar dessa karakteris-tika. Husen är relativt låga och ofta finns det stora grönområden i närheten. Av en utomstående kan de därför uppfattas som ”vilket område som helst”. I intervjuerna talar emellertid invånare i dessa områden ofta om det egna grannskapet som ”ne-gativt utpekat” (se kapitel 1).
Under fältbesöken var vi särskilt intresserade av att komma i kontakt med ungdomar som vistades ute i bostadsområdena. De samlades ofta i större grupper först framåt kvällen, ofta på torget eller på andra liknande ställen, som en mindre öppen yta utanför en kvartersbutik eller en kiosk, gärna med några bänkar eller lik-nande.
Av de ungdomar vi träffade under rundvandringarna förstod vi ganska snart att ett vanligt sätt att tala om olika ungdomsgrupper var att benämna dem utifrån var de brukade träffas, ofta med anknytning till en viss affär, som till exempel ”dom som hänger utanför Evas livs” eller, som i citatet nedan ”dom som hänger vid kios-ken i A-platsen”.
4:1) NAMN EFTER HÄNGSTÄLLE
ID70U: Egentligen är det så, där jag bor finns det en kiosk. Där hänger ju mest dom, dom som bor i A-‐platsen hänger mest där. [...] I A-‐dalen finns det också.
ID69U: Men dom är inte där längre.
ID70U: Nej men dom brukade vara där. Det finns också en kiosk där, och där brukade alla också hänga som bara bor i A-‐dalen då.
Att det är platsen som ger gruppen en identitet snarare än namnet på de individer som samlas där eller på en fast gruppkonstellation, beror förmodligen på att grän-serna för vilka som kan vistas där är relativt öppna. Personer som känner anknyt-ning till samlingsplatsen och dess besökare kan komma och gå, välja att stanna till och snacka en kort stund eller tillbringa hela kvällen där. Skälen till att andra väljer att inte stanna till efter uträttat ärende, eller till och med undviker dessa platser, är förmodligen ungefär desamma, fast då förstås för att de inte känner någon anknyt-ning till platsen eller till gänget som brukar befinna sig där. I en undersökanknyt-ning om lokala torg i Göteborg fick Olsson, Ohlander och Sondén (2004:201–202) ta del av flera berättelser av det här slaget från de boende. Ungdomsgäng fanns i stort sett i alla områden de observerade, och inte sällan uppfattades de ställa till med trassel för omgivningen. I vissa av områdena hade det funnits ungdomsgäng ganska kon-stant under många år, några med ett eget namn. Medlemmarna hade dock bytts ut några gånger under årens lopp. På andra ställen hade det bara under vissa perioder funnits gäng som upplösts när ungdomarna blivit äldre.
Under våra fältobservationer kunde vi se en stor variation i vem som besökte förortstorgen och i vilket syfte vid olika tider på dygnet. Dagtid rörde sig där skol-barn, pensionärer som tog en paus på en bänk, mammor och pappor med barnvag-nar, eller som i utdraget nedan, affärsbesökare med tunga matkassar.
4:2) Tidig kväll i A-‐torp centrum. Det duggregnar. Vi är visst lite tidigare än vanligt denna gång. Affärerna är fortfarande öppna och många A-‐torpsbor rör sig över tor-‐ get med plastkassar i händerna. (Utdrag ur fältanteckningar A-‐torp, augusti 2008)
På de torg där det fanns många affärer var kontrasten särskilt stark mellan den liv-liga kommersen dagtid och grupperna av ungdomar efter stängningsdags, då många av de vuxna torgbesökarna hade gått hem. Förutom tid på dygnet påverkade årsti-den och vädret. Vid fint väder under varma sommarmånader befann sig ofta många människor utomhus och besökte affärerna på torget:
4:3) Eftermiddagssolen lyser. Luften är ljummen när vi parkerar utanför D-‐dala centrum. Vi går in i affären på hörnet. Massor av folk är samlade därinne. En man sit-‐ ter uppe på en matthög och pratar med en grupp andra män. Några barn står vid kas-‐ san och frågar vad olika småsaker kostar. Kvinnorna verkar visserligen spana in di-‐ verse prylar i affären, men mest av allt förefaller de befinna sig där för att prata och umgås, inte för att handla.
Vi vandrar vidare ut på det stora och öppna torget och slår oss ned på en bänk. Även här finns mängder av människor i alla åldrar. Snett emot oss sitter några gubbar och pratar. En äldre kvinna sitter ensam på en annan bänk och studerar folklivet. Några unga män spelar fotboll med ett gäng småpojkar alldeles precis vid affären. Efter en stund promenerar vi in mellan husen och vandrar över gårdarna. Precis överallt finns småpratande vuxna och lekande barn. Vi möter en grupp tonårsflickor och några äldre vuxna. De är finklädda. I famnen på en av flickorna sitter en liten pojke klädd i fin kavaj och en liten fluga. På en av lekplatserna cyklas det något allde-‐ les frenetiskt. Mest iögonfallande är de små flickorna. De är iklädda rosa sjalar och långa kjolar som de hissat upp över knäna för att kunna cykla riktigt fort. I ett annat hörn av lekplatsen sitter ett ungt par med en rottweiler i koppel.
Åter på torget. Vi slår oss ned på några stolar utanför en pizzeria. Mitt emot finns en kyrka. Därifrån kommer en grupp ungdomar med koranen i händerna, ungefär lika många killar som tjejer. Förmodligen är de någonstans i övre tonåren (Utdrag ur fäl-‐ tanteckningar D-‐dala, sensommaren 2009).
Vinter och dåligt väder lockade inte helt oväntat väldigt få personer att träffas utomhus, och efter stängningsdags träffade vi ibland knappt på någon människa alls.
4:4) Tisdagskväll i A-‐torp. Klockan är runt sju, halvåtta. Det småregnar och är ganska kyligt. Området är tyst och lugnt och vi promenerar fram till den lilla kvartersbutiken. Några enstaka kvällsvandrare promenerar mellan husen, men i övrigt syns ingen till (Utdrag fältanteckningar A-‐torp, februari 2008).
Vid de tillfällen då vi möttes av tomma torg under höst- och vintersäsongen, be-fann sig många av de yngre ungdomarna på fritidsgårdarna. Vissa av de äldre tog sin tillflykt till olika typer av matserveringar, men lika ofta var dessa alldeles tomma. Kanske var de hemma, på besök hos varandra, befann sig i Göteborgs centrum eller höll på med en organiserad fritidsaktivitet.
Intervjumaterialet – insamling och bearbetning
Totalt gjorde vi inom ramen för Ung & Trygg-studien 55 intervjuer, 35 enskilda och 20 i grupp med sammanlagt 99 personer som bor eller arbetar i något av de aktuella områdena. (se tabell 4:1 och 4:2 nedan).
Enskilda intervjuer
Prof. Ungdomar Vuxna S:a
Kv. Män Kv. Män Kv. Män
5 3 4 19 4 0 35
Tabell 4:1) Antalet enskilda intervjuer fördelat på deltagargrupp samt kön.
Majoriteten av de enskilda intervjuerna gjordes med ungdomar (23), och då i synner-het med unga män (19). Med gruppen professionella genomfördes totalt åtta enskilda intervjuer (fem kvinnor och tre män) och med gruppen vuxna invånare totalt fyra enskilda intervjuer (samtliga kvinnor).
Gruppintervjuer
Prof. Ungdomar Vuxna S:a
Enkönade Blandade Enkönade Blandade Enkönade Blandade
Kv. Män Kv. Män Kv. Män
3 0 6 2 7 0 1 1 0 20
Tabell 4:2) Antalet gruppintervjuer fördelat på deltagargrupp samt kön.
Sammanlagt genomfördes nio gruppintervjuer med professionella. Av dessa bestod tre av enbart kvinnor. Övriga sex var blandade med både kvinnor och män. Även med kategorin ungdomar genomfördes totalt nio gruppintervjuer, samtliga enkönade (två grupper med enbart tjejer och sju med enbart killar). Med kategorin vuxna gjor-des sammanlagt två gruppintervjuer, den ena med enbart kvinnor och den andra med enbart män.
I undersökningen lät vi deltagarna själv bestämma hur de skulle intervjuas. Vissa av ungdomarna föredrog att bli intervjuade tillsammans med en eller flera kompisar, och i några av de professionella grupperna samlades hela arbetsgruppen. Därför varierar storleken på grupperna. Flertalet bestod av två eller tre deltagare (14 intervjuer), sex av grupperna har fyra eller fler deltagare. Den största gruppen hade åtta deltagare.
Intervjuteman
Intervjuerna var semistrukturerade till sin form och de frågor vi ställde handlade om bostadsområdet – uppväxtmiljö, familj, livsval, kamratkultur, vardagslivet i för-ortsmiljön och relationer till övriga samhället. I vissa intervjuer förekom även mer direkta frågor om hur inträdet i och utträdet ur kriminella gäng kan gå till. Dessa
övergripande frågeområden fungerade i de flesta fall som vägledande utgångspunk-ter i inutgångspunk-tervjuerna, men det lämnades också utrymme till inutgångspunk-tervjudeltagarna att själva välja inriktning utifrån vad de tyckte var viktigast att prata om. Vilka ämnen som togs upp kunde av denna anledning till viss del skifta mellan olika intervjuer.
Intervjudeltagarna
Totalt sett genomfördes 32 intervjuer (23 enskilda och nio i grupp) med samman-lagt 46 ungdomar (33 killar och 13 tjejer) i åldern 17 till 25 år. Samtliga bodde eller hade bott i något av de aktuella bostadsområdena när intervjun gjordes. Vi frågade inte explicit efter deltagarnas nationella ursprung, vare sig deras eget eller deras för-äldrars, och jag kan därför inte redogöra mer systematiskt för det. Däremot var det ganska vanligt att detta tema kom upp i intervjuerna, och av denna anledning vet jag att den etniska bakgrunden var blandad. Vissa av ungdomarna var födda i Sverige av svenska föräldrar, andra hade en svensk och en utländsk förälder eller också kom båda föräldrarna från ett annat land än Sverige. Ungdomarna själva kunde vara födda här eller i ett annat land, främst då i Afrika eller Mellanöstern.
Ungdomarna skilde sig också åt vad det gällde erfarenheter av kriminalitet. Vissa, framförallt i gruppen killar, hade själva begått brott. Flertalet av dem hade vid intervjutillfället lämnat detta liv bakom sig. Några deltagare hade varit utsatta för brott. Det fanns också ungdomar som saknade egen erfarenhet av kriminalitet, vare sig det gällde att begå brott eller att ha varit utsatt för det. Vissa av dessa talade utifrån erfarenheter av att vara bekanta med personer som begått brott och andra bara som ungdomar boende i ett område som omtalats som särskilt kriminellt.
I materialet ingår också sex intervjuer (fyra enskilda och två i grupp) med sam-manlagt elva vuxna invånare (nio kvinnor och två män) som vid intervjutillfället bodde i något av de aktuella bostadsområdena. Vissa var föräldrar till ungdomar som begått brott, medan andra uttalade sig i egenskap av boende i ett av områdena.
Den professionella gruppen består av sammanlagt 45 yrkesverksamma personer (24 män och 21 kvinnor) som i sitt dagliga arbete mötte ungdomar och familjer från de aktuella områdena. Representerade yrkesgrupper är skol-, fritidsgårds-, dia-koni- och resursteamspersonal, poliser, fältsekreterare samt socialsekreterare inom IFO.
Rekrytering och urval
Några av de intervjuade är personer som vi mötte under fältobservationerna, och som vi bestämde träff med för en intervju, men de flesta rekryterades via företrä-dare för offentliga organisationer eller föreningar (exempelvis IFO-verksamheter, fritidsgårdar och stödföreningar för före detta kriminella personer). Vanligen inled-des kontakten med att vi träffade representanter för inled-dessa organisationer. Vi berät-tade då om studien samt genomförde en inspelad intervju med dem. I slutet av varje intervju frågade vi om de kunde hjälpa oss att komma i kontakt med fler
ung-domar, föräldrar eller med någon annan yrkesverksam med erfarenheter inom vårt intressefält. Samma fråga ställdes även till flera av de ungdomar och vuxna invånare som vi intervjuade, och på så sätt utökades successivt vårt kontaktnät.
Det betyder att urvalet av intervjudeltagare till stor del byggde på det som i forskningssammanhang ibland kallas för ”snöbollsmetoden”. Det förhållandevis stora antalet killar med erfarenhet av egen kriminalitet hänger samman med att rekrytering till kriminella gäng stod i fokus för FoU-studien, och att främst killar och unga män är involverade i detta. Att det även fanns andra frågor vi ville ha svar på, till exempel om bostadsområdet som uppväxtmiljö för barn och unga, innebar att vi också vände oss till andra grupper, fast då inte i samma omfattning.
Den könsmässiga obalansen i urvalet hänger också samman med att det tog lång tid och krävdes ett omfattande förberedelsearbete för att hitta intervjudelta-gare. Som jag nämner ovan använde vi oss i stor uträckning av metoden ”kontakter som leder till nya kontakter”. I de fall intervjuerna kom till stånd genom en rekom-mendation från någon vi intervjuat tidigare, följde de vissa ”kontaktkedjor”, vilket förmodligen inverkade på den information vi fick ta del av. Exempelvis är det tänk-bart att de delade bilder av hur vissa saker hänger ihop, inte minst vad det gäller förståelsen av gäng och ungdomskriminalitet. Visserligen var det till största delen personer från den professionella gruppen som bistod oss i kontaktarbetet, men säkerligen finns perspektiv och tankar som vi missat under materialinsamlingen.
Utifrån avhandlingens syfte är det problematiskt att killarnas röster är många fler än tjejernas, eftersom det kan bidra till att ytterligare reproducera den gängse bilden av att kriminalitet bland ungdomar från förortsområden bara rör killar och män – och då inte bara för att det till största delen är killar som är inblandade i gäng och kriminalitet, utan också i betydelsen att de skulle vara de enda som påver-kas av detta i sin vardag och som kan uttala sig initierat i frågan.
Det ostrukturerade urvalet kompenseras framförallt av bredden i undersök-ningen, det vill säga att antalet intervjuer är stort och att de intervjuade represente-rar flera grupper. Dessutom består empirin även av fältobservationer.
Platser för intervjuerna
Intervjuerna ägde rum på lite olika platser. De flesta av ungdomarna intervjuades i antingen i sitt eget hem, på ett café eller i våra lokaler på FoU i Väst/GR. Vuxen-intervjuerna genomfördes oftast hemma hos intervjudeltagaren eller i en lokal i om-rådet. De professionella intervjuades främst på sina arbetsplatser. I de fall jag bo-kade intervjuerna, lät jag deltagarna välja plats. Hur detta gick till i övriga fall har jag ingen kännedom om, men jag antar att deltagarna även då gavs utrymme för att ut-trycka eventuella önskemål om var de ville bli intervjuade.
Mitt deltagande vid intervjuerna
Av de sammanlagt 99 intervjudeltagarna har jag träffat 61 vid minst ett intervjutill-fälle, och främst är det material från dessa intervjuer som används i avhandlingen. Utöver de intervjuer jag själv närvarade vid genomförde min FoU-kollega ett antal intervjuer, företrädesvis med killar med egen erfarenhet av att begå brott, och sär-skilt i vissa delar av kapitel 6 ingår citat från dessa i min analys.
Vissa citat från intervjuer där jag inte själv har varit närvarande, har jag tagit med för att jag ansett att de innehållit något viktigt också i förhållande till min egen undersökning. Att jag inte själv varit med under själva intervjun innebär att jag inte har någon kunskap om den icke-verbala kommunikationen som skedde, och därför kan det hända att jag missat sådant som kan vara viktigt för hur intervjudeltagaren ville att ett visst budskap skulle uppfattas eller för hur de ville presentera sig själva. Jag kan dock se vissa fördelar med att inte själv ha varit med. Utan något eget minne av personen eller av vad som ”faktiskt försiggick” under intervjun, har jag upplevt det som enklare att sätta de innehållsmässiga delarna inom parentes för att fokusera på berättelsens struktur (se Holstein & Gubrium, 2008 om analytical
bracketing).
Redovisning av intervjuerna i avhandlingstexten
Intervjuerna framställs i avhandlingen genom direkta citat. För varje person som yttrar sig anges i fetstil först ett individuellt ID-nummer (ID: förkortning för in-tervjudeltagare, till exempel ID8). Därefter följer en bokstav som anger om det handlar om en ungdom (U) eller en vuxen invånare (V). För gruppen professionella anges efter ID-numret den organisation eller verksamhet som personen företräder i intervjun, till exempel FÄLT=fältassistenter, SOC=socialtjänst, FRITID=fritids-gårdspersonal, SKOLA=skolpersonal, POLIS eller liknande.
Bland intervjudeltagarna finns tre personer som uttalar sig vid vissa tillfällen som en vuxen invånare boende i något av de aktuella områdena och vid andra i sammanhang som tillhörande en viss profession. För att försvåra identifiering har dessa deltagare tilldelats två olika ID-nummer. Av denna anledning består mate-rialet av totalt 99 intervjudeltagare, men 102 ID-nummer.
När jag själv säger något i citaten anger jag detta med mina initialer SLH, och när min kollega talar markeras detta med TF.
Fältobservationer
En betydelsefull del av materialinsamlingen bestod i att genomföra fältobservationer ute i de aktuella bostadsområdena. Vid sammanlagt elva tillfällen besökte vi sju olika bostadsområden. De fyra områden vi kom att fokusera på i undersökningen besökte vi oftare, och vissa andra bara någon enstaka gång. Vid några tillfällen stan-nade vi i ett och samma område under en hel kväll (vanligen mellan tre och fem timmar) och andra gånger besökte vi två eller tre områden samma kväll.
Fältanteckningarna är i samtliga fall skrivna av mig efter avslutat fältbesök. Eftersom de endast bygger på mina egna minnen av vad som skedde vid dessa till-fällen, har jag valt en transkriptionsmodell som van Maanen (1988/2011:101–103) kallar den ”impressionistiska berättarformen”, som bygger på ögonblicksbilder av händelser och situationer, och som skrivs i första person av observatören. Syftet med att redogöra för upplevelser ur det egna perspektivet är att ge läsaren möjlighet