De regler som undersökningsdeltagarna i den här undersökningen berättar om som styrande av den sociala interaktionen inom kriminella gäng, kallar jag i den följande texten för Gängkoden. Det är också vanligt att man hänvisar till vad som verkar vara en mer allmän subkulturell uppförandekod. Denna omfattar inte bara gäng-medlemmar, utan även personer som befinner sig i gängens närhet, till exempel kompisar och flickvänner, men också ”vanliga” invånare som råkar bli vittnen till ett brott eller som själva blir offer för det. Många av undersökningsdeltagarna sade sig känna till och även följa denna uppförandekod, som jag fortsättningsvis kallar för Gatukoden.
De regler jag tycker mig ha identifierat i datamaterialet är vad jag har valt att kalla för respektregeln, tystnadsregeln och lojalitetsregeln. Samtliga dessa tre regler ges stort utrymme i Gängkoden, men i synnerhet de två förstnämnda sägs även ingå i den allmännare Gatukoden.
I vardagligt tal dras oftast inga särskilt skarpa gränser mellan olika typer av kri-minella grupperingar. Deltagarna i den här undersökningen använder beteck-ningen ”kriminella gäng”, eller bara ”gäng”, som en samlande beteckning på flera olika slags grupperingar som har brottslighet som en av sina gemensamma aktivite-ter. Många gånger avses då kamratgäng, men det talas även om grupper med en mer formaliserad gruppstruktur där kriminaliteten sägs vara överordnad vänskapen. Eftersom detta kapitel företrädelsevis handlar om kriminell verksamhet och inte kompisgäng i allmänhet, har jag här, valt att frångå den ganska ospecifika betydelse av gäng som jag använder på andra ställen i avhandlingen. Med gäng avser jag här således grupper som ägnar sig åt brottslig verksamhet.
Respektregeln
Anderson (1999) menar att tendensen att utveckla den typ av rättesnören, som Gatukoden är ett exempel på, finns i många fattiga och av övriga samhället exklu-derade bostadsområden. Enligt honom är detta ytterst ett uttryck för att invånarna i området inte anser sig kunna lita på att myndigheterna finns till hands för dem när de hamnar i hotfulla och farliga situationer. Han menar att det desperata sökandet efter respekt bland invånarna, i synnerhet bland unga män i homosociala gruppe-ringar, utgör själva navet i Gatukoden och formar hela det sociala livet i området
(ibid: 15–34). Om livet i det fattiga och socialt utsatta afroamerikanska bostadsom-råde i Philadelphia som han undersökte, skriver han:
At the heart of the code is the issue of respect – loosely defined as being treated ”right” or granted the deference one deserves (ibid: 1999:82).
För att överleva i sitt område måste man, hävdar Anderson, vara beredd att an-vända koden och utkräva respekt. Genom att signalera till omgivningen ”Jag är kapabel att ta hand om mig själv och är redo att försvara mig!” kan man undvika att bli utnyttjad, mobbad och misshandlad (jämför med begreppet ”the self-made man” i Kimmel 1996).
Jimerson och Oware (2006:27) menar att Anderson genom sin studie har gett ett värdefullt bidrag till förståelsen av levnadsförhållandena i afroamerikanska ghetto-områden, och de instämmer i att Gatukoden existerar. De vill dock också betona berättandet om koden som en betydelsefull företeelse i sig. Beroende på sam-manhanget kan koden användas på flera sätt, till exempel som ett medel för självpresentation eller för att i efterhand ursäkta eller rättfärdiga sina handlingar. Av betydelse är också kontextuella faktorer, som till exempel hur lyssnaren ställer sig till koden, och ”kodberättande” och hans eller hennes uppfattning om den som be-rättar om koden.
Även i mitt empiriska material förekommer tal om respekt i stor omfattning. Innebörden är dock mindre entydig än i Andersons beskrivning. De olika betydel-ser som jag identifierat är: ömsesidig, förtjänad eller ensidig respekt. Dessa har var och en sina specifika kännetecken och påverkar det sociala samspelet på olika sätt.
Ömsesidig horisontell respekt
I citatet nedan ger en grupp tjejer sin syn på att visa respekt – att det bör vara något som solidariskt omfattar samtliga i en relation och är ömsesidigt, oavsett parternas status.
6:1) ÖMSESIDIG RESPEKT
ID71U: Men är det nån sketunge som inte har respekt så får ju han stryk. SLH: Hur gör man när man inte är respektfull? Vad kan det vara för nåt? ID71U: Då ger man ju ingen respekt tillbaka, alltså.
SLH: Men vad kan man hitta på då som är respektlöst? ID71U: Jag vet inte.
ID69U: Typ, jag är trevlig mot dig och du har ingen, och du är inte trevlig tillbaka. Du har ingen anledning att vara tyken eller nånting. Jag tänker att så jag är mot dig, om jag är trevlig mot dig då har inte du nån anledning att vara tyken mot mig.
Tanken att det är respektlöst att inte vara hövlig tillbaka mot någon som är trevlig, som tjejerna i citatet ger uttryck för, är en allmänt spridd och accepterad moralregel
i de flesta samhällen. Bland annat känns den igen i den så kallade gyllene regeln17, som säger att man skall bete sig mot andra som man själv vill bli behandlad. Ett sådant tänkande är också grunden för filosofen Kants (1785/2004) så kallade kategoriska
imperativ som säger: ”Handla endast efter den maxim vilken du skulle vilja blev en
allmän lag”. Goffman (1967/1982:52–56, 62–70) benämner respekt, där samtliga involverade i relationen har samma rättigheter och skyldigheter i förhållande till varandra, som symmetrisk vördnad [symmetrical deference]. För att det sociala samspe-let skall fungera smidigt fordras enligt Goffman en balans mellan så kallade
undvik-ande ritualer (respekt för den andras personliga gränser) och presentationsritualer (visa
att man har lagt märke till den andra personen). När någon bryter mot denna soci-ala formel uppstår en interaktionell friktion eller kris, där den som inte lever upp till andras förväntningar riskerar att klassificeras som en inkompetent och opålitlig social aktör. I tjejernas berättelse ovan kan de respektlösa ”sketungarna” sägas göra sig skyldiga till den här typen av etikettsbrott.
I citatet nedan framkommer en liknande innebörd av ordet respekt, fast i detta fall rör ömsesidigheten personer som säljer och köper narkotika i ett bostadsom-råde.
6:2) SAMVERKAN OCH KVALITET
TF: Hade ni nån status bland övriga ungdomar och så?
ID21U: Ja faktiskt, bland äldre också. Dom visste ju att vi höll ju oss till vårat och man kunde vara vänner utan att liksom försöka blåsa varandra och sånt där. Och man hade ju alltid lite respekt för varandra också. Liksom bor du på samma område så snor man inte varandras kunder liksom, och vet du en bra kran till exempel så erbju-‐ der du dina vänner att: ”Ja, jag vet en bra kran” eller: ”Köp inte från den jäveln. Han här har mycket bättre vara. Du tjänar bättre på det. Det är billigare” och så där. [-‐ -‐ -‐]. Dom som ägde området var liksom vänner till oss. Dom fick ju sina kranar från oss, och vi fick deras kranar och så, så det var att man samarbetade. Så om man ska tänka så, så var vi väl en tio, femton stycken som samarbetade.
TF: Okej så en inre grupp och en yttre grupp så att säga?
ID21U: Sen var det så till exempel att deras var slut och då frågade dom: ”Ja, kan vi låna lite av er, så får ni tillbaka” och så där. Och då var det aldrig liksom så, för man visste man att man är vänner. Då var det, blev det så att det blev en månad försenat liksom, då var det inte så att eftersom att det var värt femhundra så dubblar jag för varje dag till exempel, vilket många gör. Det var inga såna grejer liksom, för då hade man den tilliten till varandra att dom kommer att betala tillbaka när dom har pengar. [-‐ -‐ -‐] För att nu har ju folk börjat ”köra fulingar”, att dom köper till exempel tio gram eller ja hundra gram, vad heter det amfetamin, spär ut det med socker kanske, så väger det kanske hundratrettio gram liksom. Och det gör ju varan dåligare. Och det är ju riktigt många som håller på med det. Och så fick ju folk reda på att vårat var aldrig
17Gyllene regeln är en etisk princip som återfinns inom flertalet religiösa och filosofiska läror. Den
äldsta nedtecknade varianten härstammar från Konfucius, ca 500 år f. Kr. Inom buddhismen uttrycks regeln bland annat i Udanvarga 5:18: ”Plåga inte andra med det som pinar dig själv”; inom islam i Haditherna: ”Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv”; inom judendomen i Hillel: ”Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Detta är hela Torahn. Det öv-riga är förklaringar. Gå och läs!” och inom kristendomen i Matteusevangeliet 7:12: ”Allt vad ni vill att
utspätt, och det vi hade inne var riktigt bra liksom. Då var det liksom så att, det är som till exempel att du hellre väljer en byxa som har, vad heter det, kvalitet än en som går sönder efter två dagar liksom. Så det var mycket så också, kvalitetsgaranti, om man säger så.
TF: Det gäller att vårda sitt varumärke.
ID21U: Ja, och så var det oftast så också att ja, om folk ville prova på det innan dom köpte, så visst var det okej att dom provade och sånt, och då blev det ju sånt: ”Wow, dom är bra ju!” Och då drog man ju till sig kunder. Och det kunde ju innebära problem ibland, eftersom att folk blev sura för att du har snott deras kunder, men egentligen är det ju att du gör dina affärer på rätt sätt, och dom gör inte det. Då förlorar dom ju självklart kunder liksom.
I citatet talar ID21U om sin upplevelse av den goda affärsmoral som delades av vissa av narkotikaförsäljarna i hans bostadsområde, och han ger exempel på ett fler-tal olika moralregler präglade av symmetrisk vördnad, som till exempel att ald-rig ”blåsa varandra”, inte ”sno varandras kunder” och så vidare. Genom att likt Goffman (1967/1982) koppla samman respekten med tillit, där det ena föder det andra, skapades enligt ID21U en grund för deras samverkan, där man kunde ge varandra tips om goda affärskontakter eller erbjuda räntefria lån om någon råkade ut för varubrist. Öppenheten och ärligheten innefattade även den egna kundkretsen. Genom sin goda affärssed, till exempel att alltid sälja varor av hög kvalitet och bjuda på ”provsmakning”, lockade de till sig en stor kundkrets som alla var mycket nöjda med enligt honom.
Den bild som målas upp ger ett ganska harmoniskt intryck. Relationerna har i berättelsen ett starkt drag av vad Scheff (1997:98–103) kallar för solidariska relationer, vilka kännetecknas av att parterna i hög utsträckning respekterar varandra. Bilden av tillitsfulla relationer förstärks ytterligare genom kontrastbeskrivningar av andra gäng som inte kännetecknas av samma goda moral (se Smith, 1990/1993). Sats-ningen på god moral och kvalitet hade visserligen ett pris. När konkurrenter (här positionerade som ockrare och lurendrejare) tappade kunder blev de sura och hävdade att ID21U:s gäng hade ”snott” dem. Den intervjuade pläderar dock för fri konkur-rens och hävdar att satsningar på ett respektfullt bemötande, kvalitet och ärlighet trots allt är det som vinner i längden.
Förtjänad respekt
I citatet nedan talas om en typ av respekt som liknar den ömsesidiga horisontella, men som också till viss del skiljer sig från den.
6:3) FEL RESPEKT OCH FÖRTJÄNAD RESPEKT
ID41U: I början, jag kände liksom att det här har jag ju lärt mig mycket utav, av mina domar liksom att okej, jag vet hur det är nu. Jag behöver liksom inte visa vem jag är och sen, alla vet ju fortfarande vad jag kan göra om nån gör nånting mot mig, såna grejer, så man har ju fortfarande kvar, men man har också fått den nya respekten som man verkligen jobbar för att få, men samtidigt har man kvar den respekten som man fick snabbt men dåligt.
TF: Vilken respekt skulle du vilja ha?
ID41U: Jag vill ha den respekt som vuxna får, vuxna får ju liksom en respekt för att man, dom förtjänar den, man kan liksom. Man får den respekten för att man kan lita på personen, man kan prata med personen och såna grejer liksom, såna grejer liksom och det är den respekten man vill ha. När man är så pass ung och bara bråkar hela ti-‐ den så tror man att man har fått den respekten men det är helt fel respekt man har fått.
I citatet jämför en ung tjej två typer av respekt. Den ena omnämner hon som ”fel” sorts respekt, och den andra som ”förtjänad”. I sitt tal om den förstnämnda påmin-ner resonemanget om den form respekt Andersons kallar självbild baserad på styrka [self-image based on juice] (Anderson, 1999:72–76), i betydelsen dådkraft och förmåga att väcka rädsla. Utifrån sin nuvarande moraluppfattning förstår hon denna form av respekt som felaktig (”det är helt fel respekt man har fått”). Samti-digt kan hon se att ryktet om hennes styrka fortfarande har en skyddande funk-tion: ”alla vet ju fortfarande vad jag kan göra om nån gör nånting mot mig”. Ett sådant uppvisande av ”juice” är enligt Anderson (1999:72–76) ett av de viktigaste sätten för att kunna skydda sig mot angrepp i tuffa och farliga miljöer. Mot denna felaktiga (men också användbara) respekt ställer tjejen en form av respekt som man måste jobba på för att få. Om de inblandade parterna befinner sig i en symmetrisk relation till varandra kan denna förmodligen kategoriseras som solidariskt ömsesi-dig. Att någon har gjort sig förtjänt av den respekt hon får, kan emellertid lika gärna handla om en asymmetrisk relation, där de sociala förväntningarna och skyldigheterna ser olika ut för de inblandade. I berättelsen nämns exempelvis kategorin ”vuxna” (i förhållande till barn och ungdomar) som ett typfall av personer som har tillgång till denna typ av respekt.
Enkelriktad vertikal respekt
Den tredje betydelsen av respekt som förekommer i intervjuerna, är den som tjejen i citatet ovan talar om som ”helt fel”. Denna är så gott som alltid asymmetrisk och vertikal till formen (se Goffman, 1967/1982). Den är också enkelriktad (nerifrån och upp) och bygger på att den överordnade lyckas framkalla rädsla hos den under-ordnade. Enligt filosofen Feinberg (1973) har denna betydelse av begreppet en mycket lång historia, och har alltid att göra med fruktan för något eller någon med stor makt som kan utgöra en fara. Därför bör man visa föremålet eller personen respekt. En person värdig respekt är i denna betydelse någon som till följd av sin status inte får förolämpas eller förlöjligas. I vissa sammanhang visas respekten sym-boliskt genom att den med lägre status bugar, tar av sin hatt och tilltalar den andra på ett särskilt vördnadsfullt sätt.
Även Anderson (1999) poängterar att denna form av respekt är av gammalt datum. Han skriver: ”This is the code of the street. The code is not new. It is as old as the world, going back to the Roman times or the world of the shogun warriors
or early American Old South” (s. 84), och han menar att den förekommer i fattiga områden över hela världen. I miljöer där många av invånarna upplever sig vara övergivna av myndigheterna och utan deras beskydd, betraktas denna form av respekt som ett värdefullt socialt kapital, i synnerhet när andra former av kapital uppfattas som ouppnåeliga (jämför Messerschmidt, 1993). Enligt Anderson (1999:66–70) fungerar respekten då inte bara som ett skydd, den utgör också kärnan i personens självförtroende. I sådana sammanhang uppstår vad Anderson kallar för en ”folkets lag”, där man skaffar sig och upprätthåller respekt genom att utmana varandra. Enligt Anderson är detta något barn, i synnerhet pojkar, som växer upp i området lär sig i tidig ålder. När unga killar rör sig ute i området konfronteras de med den lokala manlighetshierarkin baserad på tuffhet, där man mäts utifrån sin förmåga att slåss. Man får också lära sig värdet av att ha ”ett namn”, både för att kunna skydda sig mot angrepp, och för att få uppskattning av sina kompisar. ”Namnet” betyder att ha rykte om sig att vara duktig på att slåss och aldrig backa för en fight. När man genom att slå ned någon lyckas få den personen att undvika ens område, har man inför sina kompisar gett prov på sin förmåga att härska. Och enligt Anderson är det under sådana respektkampanjer [campaigning for
respect] som Gatukoden börjar sätta sig i individen. När killarna blir äldre blir koden
till ett verktyg för att förstå hur den sociala ordningen i världen fungerar.
I boken Respekt – Gatukultur, ny etnicitet och droger talar Lalander (2009:234) på ett liknande sätt om vikten av att som medlem i en gatukultur och kriminell kontext sätta sig i respekt för att kunna förverkliga sina drömmar. Respekt beskrivs här som en stark drivkraft med nära anknytning till upplevelser av makt, kontroll och stark maskulinitet. Denna form av makt är också nära förknippad med att få homosocialt erkännande från den egna gruppen (se även Kimmel, 1996; Kuosmanen, 2001; Lagergren, 1998; G. Lindgren, 1996).
Också i den här undersökningens intervjuer förknippas enkelriktad vertikal respekt i hög grad med den uppförandekod som sägs finnas inom kriminella gäng, men också i den mer allmänna Gatukoden. När deltagarna refererade till den här typen av respekt beskrev de ofta, i likhet med i citatet nedan, hur någon med ett underliggande hot om våld ville få personer i en underlägsen position att visa respekt.
6:4) RESPEKT FÖR ATT INTE FÅ STRYK
ID49U: Innan så var det ju, när jag bodde i A-‐torp så var det mest det här, när man kanske ville gå på en slöjdlektion […] och så stod vi där och tog en cigarett och snackade, och så sa jag: ”Jag går in på min lektion nu, jag har slöjd”. ”Ah nä, skit i den, var här med oss istället.” Det är såna grejer som gör så att ungdomar inte vill gå på lektionerna, för dom känner det: ”Fan, om jag säger emot här nu så kanske jag får en smäll. Jag vill inte ha en smäll”, eller, ja. Dom respekterar såna, jag respekterar alla som, eller inte alla, alltså folk som jag vet, som behandlar andra folk illa, dom res-‐ pekterar jag för att jag vill inte åka på stryk.
Berättelsen ovan har karaktären av en mobbningshistoria. ID49U placerar mob-barna i en härskarposition, och själv spelar han rollen som lydig undersåte – han gör som de säger av rädsla för våld.
I det här fallet var det personer som kände varandra, men det berättas också om att personer tar kontakt med helt okända för att bjuda in till ett liknande makt-spel med krav på respekt. Nedan berättar ID20U om en sådan händelse:
6:5) PROVOKATIVA KNUFFEN
ID20U: Jag själv har hamnat i bråk också, och det har oftast liksom varit för skitgrejer, liksom typ att jag står och dansar med min tjej, och så ska nån komma och knuffa till oss skithårt för att den här, hur ska man säga, den här ”vägrenen” är till för [gäng-‐ namn], ”Här ska vi gå”.
Jag kommer ihåg senast jag tjafsade med [gängnamn-‐] ledaren, och jag är ingen person som är rädd av mig sådär, men jag undviker gärna bråk. Helst alltså vill man gärna ha skoj bara. Det är sällan man gått ut och liksom kommit hem och varit su-‐ perglad och: ”fan vad skoj det var i dag!” [-‐ -‐ -‐]
Men jag står alltså där med min tjej, och så dansar vi har skoj och dricker, och så ska nån knuffa till henne hur hårt som helst – en tjej på femtio kilo! Och så ska dom knuffa till mig och bara gå, alltså ta det för givet att jag ska flytta mig. Jag kan ju inte ha koll på var alla ska gå, eller? Du vet, alla har ju sitt ansvar i trafiken om man säger så. Liksom när du kör bil, en kille som kommer bakom och kör på dig, du har ju din vägren om man säger så, du kör ju inom din fil. Och han bara gick på mig. Och så tittade jag på honom. Så liksom, alla vet att man får inte ha keps och fula kläder. Vårdad klädsel gäller på alla klubbar, och han hade liksom keps och han blev insläppt i alla fall. Och