I detta kapitel kommer jag att diskutera mina resultat. Jag väljer att följa de rubriker som jag har under Resultat för att underlätta läsningen: Kontextberoende- kontextoberoende, Tilltal- när-het och distans, Värderingar, Röst och storytelling och Multimodalitet. I slutet kommer även en diskussion kring min metod.
6.1 Kontextberoende − kontextoberoende
När det gäller aspekten kontextberoende- kontextoberoende så har resultaten visat att det skiljer sig en del under min undersökningsperiod. Ett visst kontextberoende har alla de un-dersökta mönstren. Till exempel förutsätter alla mönster en kontext där läsaren har material som garn och stickor.
När det gäller instruktionernas tydlighet så skiljer det sig något över perioden. I början av undersökningsperioden, på 1840-talet, fanns det vissa instruktioner som förklarades men främst i mönstret Graham-lösärmar. I det andra mönstret från 1840-talet, Ett litet barnlifstycke, saknas förklaringar för de flesta instruktioner men ett mer avancerat moment förklaras. En intressant iakttagelse är att båda mönstren från 1840-talet förutsätter att man som läsare ska veta att man bör maska av när stickningen är färdig. Varför det saknas förklaringar till många grundläggande instruktioner, speciellt i mönstret Ett litet barnlifstycke, kanske man kan finna förklaringen till i citatet: ”Det gifs väl få fruntimmer, som ej kunna sticka strum-por…” (Hennings, 1848:3). Här visar författaren att hennes, och kanske den allmänna, upp-fattningen var att böckernas målgrupp hade grundläggande kunskaper i stickning. Detta vi-sar det som Mårdsjö (1992:42) kom fram till i sin genreanalys av tekniska handböcker, att för-fattaren gör ett urval och väljer vilken information som behöver förklaras i detalj utifrån mål-gruppens förväntade förkunskaper.
Det intressanta utifrån den informationen är att min studie visar att det blir ännu färre in-struktioner som förklaras i de undersökta mönstren från 1940-talet. På 100 år har alltså mönstren blivit ännu mer kontextberoende, då alla instruktioner saknar närmare förkla-ringar. Jag vänder mig till Mårdsjös två studier för ännu en förklaring kring denna föränd-ring. I sin undersökning från 1992 om tekniska handböcker beskriver Mårdsjö att en teknisk
42
apparat som är ny för den breda massan ofta kräver en mer detaljerad beskrivning (Mårdsjö, 1992:37). Eftersom det, enligt Bäckström (2021:54ff), var på 1840-talet som stickningen blev populär i Sverige och de tryckta mönstren först publicerades så måste stickning ändå ha an-setts som en ny teknik, även om citatet ovan visar att strumpstickning var vanligt redan in-nan. De mer avancerade teknikerna behövde då kanske förklaras mer noggrant än 100 år se-nare när författaren kunde anta att läsaren kunde grunderna eftersom den avancerade stick-ningen inte var lika ny.
Den minst kontextberoende perioden i min undersökning är utan tvekan 2010-talet. Detta kan inte förklaras med att stickning skulle vara en nymodighet. Kanske kan det delvis ha att göra med det som Mårdsjö (1998:63 − 64) skriver att det var på 1900-talet som de pedago-giska recept som vi ser idag slog igenom på riktigt. Möjligtvis har stickmönster följt samma trend, dock kanske lite senare eftersom det i de undersökta mönstren från 1940-talet saknar förklaringar till många instruktioner. Mårdsjö diskuterar också i samma studie att recepten skulle ersätta den muntliga kommunikationen i köket under hennes undersökningsperiod (Mårdsjö, 1998:73 − 74). Detta kan mycket väl gälla stickningen också. Utan att ha gjort en undersökning om just det, vill jag ge mig på en gissning att den muntliga traditionen runt stickningen var större på 1840- och 1940-talet än på 2010-talet. Lambert skrev ju trots allt 1847: ”Att sticka borde små barn tidigt lära” (Lambert, 1847:61). Detta kan delvis bekräfta min hypotes att en muntlig tradition, där äldre generationer lärde yngre att sticka, var vanli-gare på åtminstone 1840-talet.
6.2 Tilltal − närhet och distans
Tilltalet i mönstertexterna varierar något över tid. Det tilltal som förekommer i alla mönster är imperativsatser. Detta verkar vinna viss mark över tid och är i det sista mönstret, Grans-kott från 2018, den enda tilltalsformen i mönstertexten.
Mårdsjö (1992:63) menar att handböcker och anvisningen som genre ger texten en speciell tolkningsram. Imperativer är vanliga i ordergivning men i denna typ av text skapar de sna-rare än nära ton i stället för en auktoritär. Jag håller med Mårdsjö om att de imperativer som finns i de stickmönster som jag har analyserat visar att författaren erkänner att det finns en person bakom tekniken, eller i detta fall kanske stickorna.
Förutom ett närhetsskapande du i mönstret Röd Toppluva från 2013 blandas imperativsatser med ett mer distanserat tilltal i många mönster. Framför allt handlar det om s-passiver, men ibland även man-tilltal.
Tilltalet i de texter som inte direkt är instruerande, som till exempel förorden, visar på en förändring över tid i min studie. De texter som jag har undersökt från 1840-talet har till stor del ett distanserat tilltal, på 1940-talet blandas ett närhetsskapande tilltal med ett distanserat medan det under 2010-talet uteslutande har övergått till ett nära och direkt tilltal. Detta följer den utveckling som Skogsberg (2007:91) kunde se i sin undersökning, med ett mer direkt till-tal i den yngre fjällhandboken i jämförelse med den äldre. Även Wendts (2001:549 − 550) stu-die visar en likande, om än inte lika linjär som i mina undersökta stickmönster, utveckling i soldathandböckerna.
43
6.3 Värderingar
Värderingarna som kommer fram i mina analyserade texter skiljer sig en del över tid. Grovt indelat kan man säga att de viktigaste värderingarna på 1840-talet var att stickning var ett nyttigt kvinnogöra. Liksom Bäckström (2021:207) kan jag se att stickning ansågs vara ett kvinnligt handarbete. Bäckström nämner också att nyttan var viktig (2021:208), och det hittar jag många exempel på i min egen analys. Det fanns bra och dålig stickning, och författaren visade tydligt vad som ansågs fint. Mårdsjö (1998:72 − 73) nämner att det i hennes analyse-rade receptböcker från 1800-talet fanns en vilja att tämja det naturliga och stävja begär. Ett liknande mönster kan jag se i de värderingarna som framkommit i mina analyserade texter från 1840-talet, det ansågs viktigt med ordentlighet och snygghet. Speciellt i Hennings bok från 1848 framkommer en bild av att vilja tämja eller dölja det naturliga: ”(Detta slags lifstycke är förträffligt, för att åt små barn, som icke mera lindas, gifva en rak hållning, äfvensom att nyttja ifall någon missbildning inträdt.)” (Hennings, 1848:87).
Även 100 år senare verkar utseende och ordentlighet vara viktiga värderingar. Kvinnorna, som verkar vara böckernas målgrupp, får veta hur den perfekta kvinnan bör vara med många råd och pekpinnar. En ny värdering dyker upp och det gäller sparsamhet. En tanke från min sida är att denna värdering kan ha att göra med de krigstider som rådde under 1940-talet. Det kan också vara så att de stickböcker som skrevs på 1940-talet delvis hade en annan målgrupp än de som skrevs på 1840-talet. I min korta historiebeskrivning om stick-ningen (se rubrik 3.2.1) kan man läsa att stickstick-ningen på 1800-talet var en ny trend för borgar-klassens kvinnor (Snidare, 1991:13 − 17). På 1940-talet, efter kriget, ställde dock marknaden om sin marknadsföring för att möta en ny kund, kvinnan som styrde över familjens ekonomi (Napoleoni, 2019:105 − 106). Detta kan visa att värderingen sparsamhet inte var viktig för för-fattarna på 1840-talet, då deras målgrupp var de lite rikare borgarkvinnorna, men mer viktig för författarna på 1940-talet som verkar vända sig mer till alla kvinnor, oavsett klass.
Trots att det finns en viss glimt om att stickning är ett roligt nöje redan på 1840-talet:
”…har jag trott mig bereda många af mina landsmaninnor ett både roande och nyttigt tids-fördrif…” (Hennings, 1848:1 − 2), så är nöjet inte den viktigaste värderingen förrän på 2010-talet. Då anses stickningen, för första gången i mitt material, vara viktig i sig själv och inte bara för nyttan eller för att visa sin status. Kreativitet är den absolut mest framträdande vär-deringen i de texter som jag har analyserat från 2010-talet, även om nyttan som värdering le-ver kvar i viss mån.
6.4 Röst och storytelling
När det kommer till hur tydlig textens tetxjag och textdu är så verkar det bli tydligare ju när-mare vår tid vi kommer. De mönster som jag har analyserat från 1840-talet har mindre tyd-liga röster än de från 2010-talet. Men det är inte antingen tydligt eller otydligt, även mönster-böckerna från 1800-talet hade en tydlig målgrupp och ibland en tydlig avsändare. Jag kan inte heller se att det är en total linjär förändring då böckerna skiljer sig en del även inom samma årtionde. Till exempel har boken från 1949 betydligt tydligare textjag och textdu än boken från 1946, och där skiljer det endast tre år. Troligtvis skulle man behöva analysera mer material för att se när denna förändring skedde, och om det verkligen handlar om en föränd-ring över tid eller om det bara är en skillnad mellan olika författare.
Begreppet storytelling är ganska svåranalyserat men jag kan utifrån mitt material se att för-fattaren har fått mer utrymme att berätta om sin inspiration till plaggen över tid. Jag kan
44
också se att det redan på 1800-talet fanns en vilja att höja stickningens status och skapa en historia kring detta. Detta hänger kvar ända till det sista mönstret i min studie. Det kan ha att göra med att stickmönster hör till genren instruktionstexter. Mårdsjö (1992:37) menar att ett av syftena för en instruerande text är att skapa en vidare förståelse för produkten och påverka läsarens attityd. Kanske är det syftet med författarnas historier om stickning, att få läsaren intresserad och få dem att gilla stickning. Denna typ av storytelling finns dock inte med i alla mönsterböcker som jag har analyserat, detta kan eventuellt bero på platsbrist eller att läsaren redan ansågs veta så mycket om stickning att ingen attitydpåverkan var nödvändig. Utifrån mitt material så skulle jag kunna säga att läsaren på 2010-talet behövde övertalas mer om stickningens nytta och glädje än läsaren på 1940-talet.
När det gäller namnen på de mönster som jag har analyserat är det övervägande beskri-vande namn. Det finns dock två mönster med mer målande namn, Graham-lösärmar från 1847 och Granskott från 2018. Det är det äldsta och det yngsta mönstret i min studie, men jag anser att det inte visar på någon tillbakagång till ett mer målande språk då resten av språket i boken från 1847 har en mer praktisk funktion. Det har även boken från 2018, men där finns även funktionen att locka läsaren in i en uppdiktad värld och gestalta verkligheten genom att påverka läsarens känslor (se Hellspong & Ledin, 1997:16 − 17).
6.5 Multimodalitet
Alla mönster som jag har analyserat innehåller någon slags bild. I viss mån kan man säga att antalet bilder har ökat då de mönster som jag har analyserat från 1840-talet endast innehåller en bild. Båda mönster från 1940-talet och mönstret Granskott från 2018 innehåller flera bilder.
Men Mönstret Röd Toppluva bryter det mönstret och innehåller, liksom de från 1840-talet, endast en bild.
Den övergripande bilden av bildernas funktion är att de visserligen är dekorativa men att alla de bilder på själva plaggen även innehåller en instruerande funktion då de kan fungera som förlaga för det plagg som läsaren ska sticka. På så sätt kan läsaren jämföra sitt plagg med det på bilden. Dessa slags bilder finns i alla analyserade mönster. Det finns två mönster som innehåller bilder med en annan funktion. Det är mönstret Granskott från 2018, med dia-gram som endast har en instruktiv funktion, och mönstret Sparkdräkt med korta ben från 1949, med illustrerade bilder som endast har en dekorativ funktion.
Relationen mellan de instruktiva bilderna och texten handlar om förankring, där bilden och texten specificerar varandra och pekar på det väsentliga. Det är endast de uteslutande in-struktiva diagrammen i mönstret Granskott där relationen mellan bild och text handlar om ett avbyte, där text och bild byter av varandra och tillsammans skapar en överordnad betydelse.
Detta kan jämföras med det Byrman (2001:336-337) kom fram till angående de pedagogiska illustrationerna i hennes material. Liksom de instruktionerna tjänar de diagram i mitt material till att förklara sakförhållanden som skulle bli onödigt långa och krångliga i skrift.
6.6 Metoddiskussion
Så här mot slutet av uppsatsen kan det finnas anledning att reflektera lite över min metod och hur denna har påverkat studien. Min metod har till stor del handlat om min egen upp-fattning och bedömning. Detta gör att någon annan skulle ha kunnat få andra resultat i sin analys utifrån samma material.
45
Jag har hela tiden strävat efter att hålla mig objektiv. Det finns dock en risk att jag har på-verkats något av det kulturella sammanhang jag lever i. Det är naturligtvis så att jag har haft lättare att förstå och ta till mig de texter som är från 2010-talet än de äldre texterna. Jag är van att läsa sådana stickmönster och kan då ha uppfattat dem som lättare än de äldre. Detta kan i viss mån ha påverkat min analys, speciellt när det gäller mönstrens kontextberoende och multi-modalitet. Detta var en av anledningarna till att jag valde en mer systematisk metod just när det gäller kontextberoende (se rubrik 4.4).
Det finns också anledning att fundera kring det urval som jag har gjort. Jag har gjort ned-slag i tre decennier, med två mönster per decennium. Detta tycktes mig vara en bra metod för urvalet för att få det så spritt över tid som möjligt. Men det är inte alls säkert att de möns-ter som jag valde är representativa för respektive decennium. Detta kan vi bara få reda på ge-nom en studie med mer material.