Det gifs väl få fruntimmer som ej kunna sticka strumpor

(1)

”Det gifs väl få fruntimmer som ej kunna sticka strumpor…”

En textanalys av stickmönster från 1847−2018 Ida Johansen

Svenska språket GR C, Eget arbete Huvudområde: Svenska språket Högskolepoäng: 15 hp

Termin/år: VT 21

Handledare: Helena Andersson Examinator: Elzbieta Strzelecka Kurskod/registreringsnummer: SV013G

(2)

1

Abstract: This thesis is a text analysis of knitting patterns. The material are six knitting pat- terns from 1847 -2018. All the investigated material is written in Swedish.

The purpose of the study was to analyse the relationship between the writer and the reader, and the view of the reader. This has been done by studying the values of the knitting books. The context dependent of the patterns has also been analysed, in terms of how the text addresses the reader, the voice of the writer and how much room the writer has to explain his or her intentions and inspiration. An important part of the study has been to analyse the pictures and illustrations in the pattern, and how they relate to the text.

The result of the study showed that the older knitting patterns are more context dependent than the modern ones. There is a distinct development from passive addressing of the reader to a more direct, using personal pronouns and a friendlier approach. Newer patterns also give the writer more space to write about his or her inspiration and intentions. The relationship between the pictures and the text stays mostly the same during the investigated period.

Keywords: knitting pattern, text analysis, Swedish, address, multimodality, storytelling, val- ues, content dependent, voice

Nyckelord: stickmönster, textanalys, svenska, tilltal, multimodalitet, storytelling, värderin- gar, kontextberoende, röst

(3)

2

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 5

2. Syfte ... 5

3. Bakgrund ... 6

3.1 Teoretiska begrepp ... 6

3.1.1 Interpersonell struktur ... 6

3.1.2 Tilltal − närhet och distans ... 6

3.1.3 Värderingar ... 7

3.1.4 Kontextberoende − kontextoberoende ... 7

3.1.5 ”Röst” ... 8

3.1.6 Storytelling ... 8

3.1.7 Multimodalitet ... 8

3.2 Om stickning och sticktermer ... 9

3.2.1 Stickningens historia ... 9

3.2.2 Stickmönster − vad är det? ... 10

3.2.3 Sticktermer och speciella element i mönstren ... 11

3.3 Forskningsbakgrund ... 14

3.3.1 Tekniska handböcker ... 14

3.3.2 Historiska textanalyser ... 15

3.3.3 Stickmönster från 1800-talets mitt ... 17

4. Material och metod ... 18

4.1 Material ... 18

4.1.1 1840 − 1850 ... 18

4.1.2 1940 − 1950 ... 21

4.1.3 2010 − 2020 ... 22

4.2 Materialinsamling ... 24

4.2.1 Urval ... 25

4.3 Analysmetod ... 25

4.3.1 Etiska överväganden ... 26

5. Resultat och analys ... 26

5.1 Graham − lösärmar 1847 ... 26

(4)

3

5.1.4 Röst och storytelling ... 28

5.1.5 Multimodalitet − bilder och diagram ... 28

5.2 Ett litet barnlifstycke 1848 ... 29

5.3 Pojkslipover 1946 ... 31

5.4 Sparkdräkt med korta ben 1949 ... 33

5.5 Röd Toppluva 2013 ... 35

5.6 Granskott 2018 ... 38

6. Diskussion ... 41

6.1 Kontextberoende − kontextoberoende ... 41

6.2 Tilltal − närhet och distans ... 42

(5)

4

6.3 Värderingar ... 43

6.4 Röst och storytelling ... 43

6.5 Multimodalitet ... 44

6.6 Metoddiskussion ... 44

7. Slutsats ... 45

8. Fortsatt forskning ... 46

Litteratur ... 47

Bilaga 1 ... 49

(6)

5

1. Inledning

Den sorts text som jag använder mest i min vardag är utan tvekan stickmönster. Tidigare, innan mina studier i svenska språket, har dessa instruktioner bara varit ett medel för att kunna sticka det plagg som jag önskar. Men fascinationen för språket i sig har gradvis väckts.

Sara Stark utrycker sig så här när hon talar om sin senaste design samtidigt som hon håller upp en socka: ”Men det är ändå så fascinerande … att jag skriver några ord i en speciell ordning och … en annan människa tolkar det och då blir det här.” (Stickerian podcast, 2020).

När jag sitter och stickar tillsammans med min mamma, och genom stickgrupper på sociala medier, har jag dock förstått att dessa instruktioner kan tolkas på olika sätt av olika personer.

Därför väcktes frågan om vem dessa instruktioner egentligen är skrivna för? Vilken är synen på den tänkta läsaren?

Bara om man går tillbaka 20−30 år i tiden tycker jag att det verkar som att många stick- mönster skrevs på ett ganska opersonligt sätt. Namnen på mönstren är till exempel bara ett nummer eller beskrivande som 90393. Baströja med rund halsringning (Järbo garn, Johansson).

Idag verkar alltmer personlighet leta sig in i texten och storytelling blir allt viktigare. En må- lande beskrivning om plaggets kvalité och funktion eller en berättelse om var designern har funnit inspiration för plagget är inte alls ovanligt.

”De här sockorna är inspirerade av gamla gotländska sockor med rosor och bladrankor.

Jag stickar dem på tunna stickor för att få dem täta och slitstarka och få plats med fler rosor runt skaftet. Jag har längtat till Gotland ända sedan jag besökte ön första gången för 30 år sedan. I år ska vi flytta till Gotland, sagornas och rosornas ö i Östersjön, och medan jag längtar och väntar stickar jag in min Gotlandskärlek i mina sockor.” (Kammeborn, 2016:1).

Det finns inte så mycket tidigare forskning på just stickmönster. Karin Mårdsjö (1992) har gjort en genreanalys på instruktionstexter, där även stickmönster ingår. Hon har också gjort en studie av historiska receptböcker (Mårdsjö, 1992) från 1700- och 1800-talen. Denna studie undersöker bland annat receptens kontextberoende och böckernas roll som attitydpåverkare, vilket har inspirerat min egen studie. Det finns även en del historiska textanalyser av andra typer av instruktionstexter och Hanna Bäckström (2021) har även undersökt just stickmöns- ter från 1840-talet. Med detta som bakgrund har jag med denna studie försökt sätta in stick- mönster i ett forskningssammanhang. Min förhoppning är att detta gör att denna genre väcker intresse hos fler personer och att forskningen kring dessa, enligt mitt tycke, mycket intressanta texter kan fortsätta.

2. Syfte

Mitt syfte med denna undersökning har varit att undersöka stickmönster i ett historiskt perspektiv. Ett primärt fokus har varit synen på läsaren och relationen mellan författaren och läsaren. Jag har tittat på vilka förkunskaper som läsaren antas ha innan hen ska bruka texten och om detta förändras över tid. Jag har även tittat på hur mycket författaren får ta plats i texten och om mönstren ”besjälas” med hjälp av storytelling. Till sist har jag fokuserat på eventuella bilder, illustrationer och diagram och undersöka deras syfte och hur de samverkar med texten.

För att uppnå mitt syfte har jag att utgått från följande frågeställningar:

(7)

6

1. Hur tilltalas läsaren? Förekommer omtal? Vad säger tilltal och omtal om relationen till läsaren?

2. Vilka värderingar kommer fram i texten?

3. Hur specifika är instruktionerna?

4. Hur mycket får författaren själv synas? Får författarens egen röst höras och får hen möjlighet att beskriva sin inspiration till plagget?

5. Hur samverkar bilder, illustrationer och diagram med texten för ökad förståelse? Är dessa endast dekorativa eller fyller de en instruerande funktion?

3. Bakgrund

I detta kapitel presenterar jag bakgrunden till min studie. Det börjar med en genomgång av teoretiska begrepp för att sedan gå över på stickning, dess historia och termer som är aktuella för studien. Efter det ges en genomgång av tidigare forskning som är intressant för min studie. Till sist beskrivs studiens material och den metod som har använts.

3.1 Teoretiska begrepp

I min analys längre fram kommer jag att använda vissa teoretiska begrepp. Under denna rubrik ämnar jag ge en mer detaljerad förklaring till vad dessa begrepp innebär.

3.1.1 Interpersonell struktur

Hellspongs och Ledins (1997:44) textanalysmodell utgår från att en text har tre huvudegen- skaper, eller strukturer. Den textuella strukturen som handlar om textens form, den ideation- ella strukturen där innehållet står i fokus och den interpersonella strukturen som pekar på relationen mellan författare och läsare. Den sistnämnde, den interpersonella strukturen står i fokus för min studie och därför kommer jag att presentera den lite närmare.

En text har alltid ett sätt att tilltala sina läsare på, till exempel som kunder, anställda eller kamrater. Som läsare kan man välja att acceptera detta eller värja sig från den tilldelade rol- len. Hellspong och Ledin menar också att det i äldre texter kan vara svårt att förstå sig på vilka positioner och roller som tilldelas i texten. Det är inte lätt att veta om texten är tänkt att tala mellan likar eller uppifrån och ner ur ett maktperspektiv. Detta sociala spel i texten handlar den interpersonella strukturen om (Hellspong & Ledin, 1997:158).

3.1.2 Tilltal − närhet och distans

Enligt Hellspong och Ledin är tilltalet i en text viktig för att placera läsaren i en mottagarroll som passar textens syfte (1997:173). Tilltal kan användas för att skapa närhet eller distans till läsaren. Att använda pronomenet du visar på ett närhetsskapande och direkt tilltal

(Hellspong & Ledin, 1997:182). Ett direkt tilltal kan också ske genom imperativsatser (Mård- sjö, 1992:63) genom till exempel det som Hellspong och Ledin (1997:173) kallar för uppma- ningar.

Ett distanserat och indirekt tilltal kan ske genom att man använder s-passiver (”rengöring görs genom att…) (Mårdsjö, 1992:63). Ett annat sätt att skapa distans på kan vara genom an-

(8)

7

vändandet av pronomenet man, speciellt i de fall ett vi vore möjligt. Ett man-tilltal kan använ- das till exempel när författaren inte vill eller kan skriva exakt vem som avses (Hellspong &

Ledin, 1997:174).

Ett annat intressant pronomen är vi, då detta kan växla referenter genom en och samma text. Ibland kan vi innebära textens författare, ibland författaren och läsaren eller vi som en grupp människor (Hellspong & Ledin, 1997:174).

Genom omtal av personer i texten kan texten skapa närhet eller distans till läsaren. Detta gäller speciellt när textens textjag talar om sig själv i första person (Hellspong & Ledin, 1997:173 − 174). Omtal av läsaren är också intressant att titta på, det kan vara ett sätt att skapa distans till läsaren att använda sig av omtal i stället för ett närhetsskapande du (Hellspong & Ledin, 1997:182).

3.1.3 Värderingar

Enligt Mårdsjö handlar värderingar om attitydpåverkan, ”…vilket slags tänkande man vill fostra till…”(Mårdsjö, 1998:28).

Hellspong och Ledin (1997) talar också om värderingar men använder mestadels termen attityder. De beskriver det som att det är vad man tänker, tycker och känner i olika frågor.

Detta är viktigt i relationen mellan två parter, till exempel författare och läsare (Hellspong &

Ledin, 1997:169).

Ett sätt att förmedla sina värderingar är genom värdeord. Det finns två sorters värdeord:

plusord och minusord. Ett plusord visar på gillande och uppskattning, till exempel vacker. Mi- nusorden är då motpolen och visar på ogillande och avståndstagande (Hellspong & Ledin, 1997: 170).

Ett annat sätt att visa sina värderingar på är genom garderingar. Det betyder att man använ- der försiktighetsstrategier som ger motparten mer handlingsutrymme. Exempel på garde- ringar skulle kunna vara kanske eller skulle nog kunna. Motsatsen till garderingar är under- strykningar där talaren eller författaren inte gör några förbehåll utan ”sticker ut hakan”. Det kan till exempel vara: ”Det råder inget tvivel om saken” (Hellspong & Ledin, 1997: 171).

3.1.4 Kontextberoende − kontextoberoende

Mårdsjö (1998) nämner variabeln kontextberoende och kontextoberoende och beskriver att det kan innefatta en hel del olika nivåer. Jag har valt att undersöka samma kontext som Mårdsjö.

Hon beskriver den som att den kan innefatta till exempel ingredienser, redskap, metoder och insikter hur det färdiga resultatet ska se ut. Hon beskriver att ett recept som saknar, eller ger väldigt få, mått- och tidsangivelser blir väldigt kontextberoende då det kräver förkunskaper av läsaren. På samma sätt är det med ett stickmönster, om det endast beskrivs hur ett plagg ska stickas men det saknas vägledning om hur stickning går till blir mönstret kontextberoende (Mårdsjö, 1998:63).

Enligt Ledin (1995) innehåller en kontextberoende text språkdrag som förknippas med muntliga kommunikationsvillkor (Ledin, 1995:119). Enligt min förståelse innebär det att man vid muntlig kommunikation även kan använda andra kommunikationsmetoder, som gester och att visa hur ett moment ska gå till, vilket inte fungerar i skriftlig kommunikation.

(9)

8

3.1.5 ”Röst”

Enligt Lillis (2013) används begreppet röst (eng. voice) inom forskningen för att visa samban- det mellan en persons identitet och vad och hur de skriver. Begreppet identitet beskrivs som vem en person är eller känner sig som, antingen definierat av de själva eller andra (Lillis, 2013:126).

Hellspong och Ledin (1997) använder begreppen textjag och textdu för att beskriva rösterna i en text. Textens huvudsakliga textjag är sändaren och textdu är mottagaren, men en text kan ha flera röster än så. Ett exempel på ett textjag kan vara en karaktär i texten som framför en dialog eller budskap (Hellspong & Ledin, 1997:172).

3.1.6 Storytelling

Joakim Hedström menar att ordet storytelling är ett modernt ord för något väldigt enkelt.

Människor har berättat historier för varandra så länge vi kan minnas och storytelling handlar om att skapa berättelser som berör. Enligt Hedström används detta inom marknadsföring för att visa upp hur bra företaget eller produkten är utan att explicit behöva berätta just det (Hedström, 2018).

Doyle skriver att storytelling handlar om att stärka den emotionella kopplingen till publiken och beskriver termen så här:” A technique (also called brand storytelling) of using the tradi- tional narrative of storytelling or, alternatively, journalistic techniques to enhance a brand, its heritage, and the emotional connection that it has with its target audience” (Doyle, 2016).

När Hellspong och Ledin (1997) ska beskriva skillnaden mellan bruksprosa och skönlitteratur tar de också upp något som liknar storytelling, även om de inte använder den termen. De me- nar att en bruksprosatext och en skönlitterär text skiljer sig åt i både funktion och framställ- ningssätt. Funktionen hos en bruksprosatext har en praktisk funktion och ska sätta läsaren i stånd att utföra något eller lära oss något. En skönlitterär text har i stället en funktion som inte har med den yttre världen att göra utan ska locka läsaren in i en uppdiktad värld. Fram- ställningssättet hos de båda texterna skiljer sig också åt. En bruksprosatext vill typiskt omtala verkligheten medan en skönlitterär text snarare försöker gestalta genom att påverka känslor hos läsaren (Hellspong & Ledin, 1997:16 − 17).

En text behöver inte var renodlad antingen bruksprosa eller skönlitterär, utan dessa två kan blandas (Hellspong & Ledin, 1997:17). Det är detta möte som jag anser har med storytel- ling att göra, när en bruksprosatext använder skönlitterära funktioner och framställningssätt för att göra intryck på läsaren.

3.1.7 Multimodalitet

Björkvall presenterar ett utvidgat textbegrepp. Han menar att delar av en text inte kan ryckas ifrån varandra utan alla typer av kommunikationsformer måste betraktas som en helhet.

Texter som innehåller flera typer av kommunikationsformer kallas multimodala. En multimo- dal text kan innehålla till exempel skrift, bild, rörliga bilder, musik och tal (Björkvall, 2019:8).

En aspekt som är intressant för min egen studie är det Björkvall tar upp angående skrift- och bildrelationer inom en text. För att förklara relationen mellan bild och skrift inom en text ur ett funktionellt perspektiv använder sig Björkvall av Roland Barthes beskrivning. Birthe beskriver relationen mellan skrift och bild som antingen förankring eller avbyte. Vid förankring specificerar skriften bildens betydelse genom att vägleda läsaren och peka på de betydelser

(10)

9

som är centrala i bilden. Björkvall menar att denna förankringsrelation även kan gå åt andra hållet, alltså från bild till skrift. En illustration kan till exempel användas för att göra skrif- tens betydelser mer specifika. Vid avbyte kompletterar bild och skrift varandra genom att med sina delbetydelser ge en annan överordnad betydelse. Detta är vanligt i till exempel se- rietidningar där skriften i pratbubblorna bygger vidare på det tecknade som sedan bygger vidare med ännu en bild (Björkvall, 2019:24 − 25).

Byrman beskriver i sin undersökning att bilder kan tjäna som utsmyckning eller för att illu- strera sakförhållanden som blir onödigt långa i text (Byrman, 2001:336 − 337).

3.2 Om stickning och sticktermer

Stickning är en textil teknik som utförs med garn och stickor. Bäckström (2021) beskriver tek- nikens utförande: ”Stickning utförs genom att ett antal maskor läggs upp på en eller flera stickor, och samtidigt som nya maskor görs flyttas de över till en annan sticka” (Bäckström, 2021:16).

Under följande rubriker kommer jag att ge kort genomgång av stickningens historia, ge en beskrivning och definition vad ett stickmönster är för något och dess funktion samt kort beskriva de stickrelaterade begrepp som är aktuella för de mönster som ingår i min analys.

3.2.1 Stickningens historia

Stickningen tros komma från Egypten eller Mindre Asien. Man har i Egypten funnit sticklik- nande textilier från 300- och 400-talen. Det råder dock en osäkerhet kring hur dessa textilier är gjorda då det finns många närliggande tekniker som kan ha använts för att skapa textili- erna, till exempel nålbindning. På ett ännu okänt sätt vandrade stickningen sedan uppåt ge- nom Europa. Det är först från 1200-talet som det finns säkra källor där man i Spanien har ta- lat om stickning som ”…ett konstfullt hantverk” (Snidare, 1991:8).

Statusen för stickningen höjdes under 1500- och 1600-talen. Det bildades stickskrån och stickad konst och vackra kläder efterfrågades av adel, präster och kungligheter. I dessa skrån användes mestadels elegant och exklusivt material som silke, guld- och silvertråd och pärlor.

Stickhandeln gick bra och bland annat Sveriges kung Erik XIV fick ett par silkesstrumpor år 1562 som sägs ha kostat lika mycket som en årslön för hans kammartjänare. Ungefär samtidigt kom stickningen till Sverige som teknik. Troligen skedde detta från två håll, från Nord- sjön till Halland och från tyska köpman till Visby på Gotland (Snidare, 1991:10).

Det blev framför allt Västgötaknallarna som spred stickningen med sina resor genom Sve- rige. I Sverige fanns inget stickskrå som på kontinenten utan nästan all form av stickning var för hemmet eller som en bisyssla för att dra in extra pengar till hushållet. Framför allt strumpor var efterfrågat på stickmarknaden och ett tag på 1700- och 1800-talen försåg de fattiga kvinnorna i Halland nästan hela armén med just stickade strumpor. I slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet blev stickning en ny trend för borgarklassens kvinnor. Då handlade det om tunt exklusivt bomullsgarn som stickades till vackra spetsmönster med tunna stickor (Snidare, 1991:13 − 17).

Även under första och andra världskriget uppmanades kvinnor att sticka strumpor till ar- mén (Snidare, 1991:19). Det finns även rapporter om att stickning användes inom spionrörel- sen under andra världskriget. I Belgien rekryterades kvinnor för att sticka kodade budskap som sedan lämnades vidare till andra spioner. En kod kunde till exempel vara en tappad

(11)

10

maska, som skapar ett hål i stickningen, på ett visst avstånd som representerade ett tåg och en bula i stickningen som representerade ett annat slags tåg som hade kört förbi (Napoleoni, 2019:87).

Under efterkrigstiden på 1940- och 50-talen ökade handeln med stickrelaterat material igen.

Normen var att kvinnan skulle stanna i hemmet och ta hand om barn och hus. Men samtidigt hade hon mer och mer tillgång till pengar och garnföretagen ställde snabbt om till att rikta sin marknadsföring mot kvinnor som huvudkonsumenter (Napoleoni, 2019:105 − 106).

Under 1970-talet kom ännu en uppgång för stickningen med hippierörelsen, feminismen och

”åter-till naturen-vågen”. Tekniken Hönsestrikk spreds från Danmark och med denna stick- teknik skapades kreativa och färgstarka plagg i flerfärgsstickning, ibland med ett politiskt budskap. På 1980-talet kom de fluffiga mohairtröjornas tid och stickorna gick varma (Sni- dare, 1991:19).

Napoleoni (2019) skriver om 2000-talets stickning. Hon menar att det som en motpol till sociala medier och våra liv på internet har kommit en ny stickrevolution. Förutom ett ökat intresse för stickning som hantverk har även en del aktivistgrupper skapats som använder stickningen som medel för att föra fram sina budskap. Till exempel nämns begreppen gerilla- stickning och garnbombning som är en slags graffiti av garn. Stora aktioner har genomförts på flera platser i världen för att protestera mot bland annat kärnvapen, könsnormer och rasism (Napoleoni, 2019:184ff).

3.2.2 Stickmönster − vad är det?

Den som inte själv stickar och som aldrig har sett ett stickmönster kanske ställer sig frågan:

vad är egentligen ett stickmönster? Hemsidan Knitting by post beskriver ett stickmönster på följande vis: ”A knitting pattern is simply a set of instructions for a hand knitter to use so she can recreate an item such as a garment or toy” (Knitting by post, 2021). De jämför ett stick- mönster med ett recept då båda innehåller en ”ingredienssektion” och en metodsektion. I ett stickmönster innehåller ingredienssektionen inte matvaror utan snarare material som stickor och garn. Ett stickmönster kan publiceras på många olika sätt till exempel i tidskrifter, böcker, häften eller som nedladdningsbara filer från en hemsida (Knitting by post, 2021).

Bäckström har beskrivit stickmönstrens historia utförligt i sin doktorsavhandling från 2021.

Hon skriver att det på 1600- och 1700-talen gavs ut mönster på tyska, engelska, franska och italienska. Under denna period var det ovanligt med text utan ett mönster bestod endast av en ritning eller diagram. Det var inte heller alltid specificerat att tekniken som skulle använ- das var just stickning utan vissa mönster kunde användas även till exempelvis broderi och knyppling. Under 1800-talet ökade produktionen av tryckta stickmönster i framför allt Tysk- land. I Storbritannien och Sverige kom många importerade och översatta mönster på 18-40- talet då stickningen blev populär hos borgarklassen (Bäckström, 2021: 54ff).

Det var inte en självklarhet för mig att använda just termen stickmönster i denna uppsats. I flera böcker som jag har hemma i bokhyllan används ordet stickbeskrivning. Utan att jag har gjort en större lexikogrammatisk undersökning vågar jag mig på att säga att det ofta verkar som att ordet mönster betecknar det färg- eller ytmönster som skapas medan beskrivning be- tecknar den instruerande texten. I andra böcker och även i digitala mönster används beteck- ning stickmönster om hela mönstret. Bäckström (2021:18) beskriver samma dilemma och hon har valt att använda ordet mönsterförlaga för att undvika förvirring med de ytmönster som nämns i boken. Jag lutar mig dock på Svensk Ordboks första definition av ordet mönster:

”Förebild för framställning särsk. vid sömnad, teckning och dylikt”(Svensk Ordbok, 2021)

(12)

11

Detta gör att jag anser att jag kan använda det begrepp som jag är van vid och med begrep- pet stickmönster menas i denna uppsats hela den instruerade texten samt eventuella diagram och bilder.

3.2.3 Sticktermer och speciella element i mönstren

Här kommer jag att kortfattat beskriva vissa terner som förekommer i de mönster som jag har analyserat. Det finns en hel del instruktioner för hur dessa tekniker genomförs men ibland saknas en definition och förklaring av termen i litteraturen. När så är fallet har jag valt att använda min egen erfarenhet och kunskap om stickning för att det som läsaren ska bli lät- tare att förstå och följa med i kommande analys. På så sätt hoppas jag också att denna uppsats kan vara ett steg på vägen att fylla den forskningslucka som finns inom genren.

Maskor − räta och aviga

En maska är en ögla som sitter på stickan, man stickar sedan maskorna för att bygga på sin stickning.

Bild 1. Räta maskor.

Den vanligaste maskan kallas för rät maska (se bild 1). Denna typ av maskor ger ett slätt in- tryck.

Bild 2. Aviga maskor.

På andra sidan av den räta maskan bildas aviga maskor (se bild 2). Dessa går även att sticka med en annan teknik än de räta maskorna. För att få den släta ytan på plaggets utsida som ibland önskas och visas på bild 1 behöver man sticka räta maskor vartannat varv och aviga maskor vartannat när man stickar fram och tillbaka. När man stickar rundstickade, då en

(13)

12

rundsticka används för att skapa tubliknande föremål som till exempel en tröja eller socka, plagg räcker det dock med att sticka räta maskor för att uppnå denna yta då de aviga maskorna hamnar på insidan av plagget.

Lägg upp och maska av

En stickning startas genom att lägga upp ett antal maskor på stickorna, detta kallas för upp- läggningsvarvet (Hubert, 2012:14). Detta kan göras på flera olika sätt men gemensamt med alla är att man skapar maskor som sätts på stickan.

En stickning avslutas genom att man maskar av, detta görs för att stickningen inte ska repas upp (Hubert, 2012:20).

Öka och minska

Två vanliga begrepp i stickmönster är att öka och minska. Det betyder att man ökar eller mins- kar antalet maskor på stickan och på så sätt formar stickningen. Till exempel kan det vara bra att öka antalet maskor vid bysten på en damkofta eller minska antalet maskor ner mot den avsmalnade handleden på en ärm. Det finns många olika sätt att öka och minska antalet maskor på.

Lyfta maskor

Lyfta maskor sker genom att man lyfter över maskan från vänster till höger sticka utan att sticka den. Detta gör att den lyfta maskan ser annorlunda ut än de stickade maskorna. Med denna teknik kan man till exempel skapa olika slags strukturmönster och momentet kan även ingå i en minskning eller avmaskning.

Flerfärgsstickning

Vid flerfärgsstickning används flera färger, oftast två men det förekommer även tre eller flera.

Färgerna kommer vanligtvis från varsitt garnnystan och flera garntrådar hålls i händerna.

Maskor stickas i olika färger och kan således skapa ett färgmönster, de garntrådar som inte använd löper bakom stickningen tills det är deras tur att stickas. Det finns både grafiska mönster, med till exempel ränder och prickar, och andra bildlika mönster som hjärtan, djur eller figurer. Ofta används ett diagram när man stickar flerfärgsstickning.

Spetsstickning och hålmönster

Med hålmönster kan man skapa vackra spetsar. Hålmönster bygger på omslag och hoptag- ningar (Snidare, 1991:136). Ett omslag görs genom att lägga garnet runt stickan så ett hål bil- das, en hoptagning är detsamma som en minskning (se beskrivning högre upp i detta avsnitt).

Om instruktionerna för en avancerad spetsstickning skulle skrivas ut ord för ord skulle texten bli orimligt lång, därför används ofta ett diagram med förkortningar (Snidare, 1991:136)

(14)

13 Diagram

I ett stickmönster kan ett eller flera diagram förekomma. Ett diagram är ofta uppritat i ett rutnät där varje ruta representerar en maska. Varje ruta ger således instruktioner hur just den specifika maskan ska stickas. Det kan handla om vilken färg som ska användas vid fler- färgsstickning eller hur man ska göra omslag och hoptagningar i ett hålmönster. Diagram föra att sticka flätstickning är också vanligt. Diagrammet läses oftast nerifrån från höger till vänster.

Fig. 1. Diagram för flerfärgsstickning.

Det diagram som visas ovan är för flerfärgsstickning (fig. 1). Varje ruta representerar en maska och den färg rutan har ska den aktuella maskan stickas i.

• • / 0 • •

= Rät maska

• = Avig maska

/ = Sticka två tillsammans 0 = Omslag

Fig. 2. Diagram för spetsstickning.

Diagrammet ovan är för spetsstickning (fig. 2). Här stickas det med endast en färg. Varje ruta representerar en maska och symbolerna i rutan berättar vilken sorts maska som ska stickas.

(15)

14 Förkortningar

Ett stickmönster innehåller ofta förkortningar för att minska textomfånget (Hubert, 2012:12).

Dessa kan till exempel vara enligt följande tabell:

Tabell 1. Förklaring av vissa förkortningar som förekommer i stickmönster. Informationen är tagen från Hubert (2012:13).

Förkortning Förklaring

m Maska

rm Rät maska

am Avig maska

2 rm tills Sticka 2 räta maskor tillsammans

avm Avmaska/maska av

minsk Minskning

ökn Öka/ökning

omsl Omslag

Förkortningar kan enligt min erfarenhet skilja sig en del mellan olika mönster, detta är en- bart ett urval av Huberts förkortningar i Stora boken om Stickning (2012:13).

Svårighetsgrad

I min beskrivning av de stickmönster som jag har använt längre fram kommer jag att nämna svårighetsgrad på vissa ställen. I vissa mönster anges svårighetsgrad för att vägleda stickaren när denne ska välja mönster. Det finns inget, mig veterligen, standardiserat mått på vad som ska ingå i till exempel ett lätt mönster. Bedömningen av svårighetsgrad är därför upp till varje författare att göra. I de fall som jag själv ger mig på en bedömning av mönstrets svårig- hetsgrad beror det på att det kan vara intressant i jämförelse med de andra mönstren. Jag grundar min bedömning på hur många olika tekniker som finns med i mönstret och hur pass avancerade dessa är.

3.3 Forskningsbakgrund

Eftersom min studie verkar vara den första i sitt slag, åtminstone på de språk jag behärskar, är det inte lätt att hitta tidigare studier som rör språket i stickmönster. Jag har därför valt att i detta kapitel presentera studier som rör andra typer av instruktionstexter.

Kapitlet börjar med en genreanalys där olika aspekter i instruktiva texter tas upp, sedan kommer en genomgång av studier som har gjorts på instruktiva texter i ett historiskt perspektiv med jämförelser över tid. Till sist presenteras en studie som har gjorts på stickmöns- ter under 1800-talets mitt.

3.3.1 Tekniska handböcker

Karin Mårdsjö (1992) har tagit ett helhetsgrepp om det som hon kallar för tekniska handböcker.

I sin studie Människa, text och teknik: tekniska handböcker som kommunikationsmedel har hon kombinerat en genreanalys, en textanalys av några valda texter och en intervjustudie med

(16)

15

några textproducenter. De delar som är mest relevant för min studie är genreanalysen och textanalysen och det är därför dem som jag framför allt kommer att lyfta fram.

Mårdsjö menar att en teknisk handbok syftar till att läsaren ska kunna utföra en viss hand- ling efter läsningen, till exempel klippa gräs eller använda videon. En ny teknisk apparat som är okänd för den breda massan kräver ofta en mer detaljerad beskrivning. När texten ska spridas till en bredare målgrupp krävs en enkelhet och precision i språket och ett funge- rande samspel mellan text och bilder. Vidare menar Mårdsjö att en sådan instruerande text även har ett vidare syfte att skapa en vidare förståelse och att påverka läsarens attityd, till exempel att få dem att tycka att gräsklipparen är en bra produkt (Mårdsjö, 1992:37).

Mårdsjö delar in tekniska handböcker i tre kategorier. Den första är kanske den mest up- penbara och innefattar tekniska objekt, som till exempel en instruktionsbok till en ny telefon.

Den andra kategorin handlar om generaliserbara tillvägagångssätt, metoder och processer, till exempel en instruktion till industriell processhantering. Stickmönster hamnar under den tredje kategorin som innefattar tekniker och handgrepp, det vill säga färdigheter (Mårdsjö, 1992:38 − 39).

I sin genreanalys fortsätter Mårdsjö att diskutera hur en anvisning utformas. Hon menar att man som textproducent alltid måste göra en bedömning om vad som ska vara med.

Denna bedömning grundar sig dels på vilken målgrupp som förväntas använda sig av texten och om de är införstådda med möjligheten som tekniken ger eller behöver övertygas om vissa delar. En annan sak som avgör bedömningen och urvalet av information är hur inför- stådda läsarna förväntas vara med tekniken, hur mycket som behöver beskrivas i detalj och hur mycket som kan anses förutsatt (Mårdsjö, 1992:42).

I likhet med mitt eget intresse för genren så har Mårdsjö tittat på tilltalsformer i handböck- erna. Hon menar att tilltalsformerna är viktiga för att de kan skapa närhet eller visa på di- stans till läsarna. I tekniska handböcker kan man välja att tala direkt till läsaren, i imperativ- form eller du-form. Detta menar Mårdsjö skapar en vi-känsla och en närhet till läsaren.

Mårdsjö diskuterar imperativformen:

”Imperativformen som kontaktskapande fenomen kan förefalla paradoxal, i och med att den hör ihop med ett rent ordergivande, men handboken och särskilt anvisningen som genre skapar en speciell tolkningsram. Där innebär det direkta ordergivandet inte pri- märt en auktoritär ton, utan erkännande att det sitter en människa som läsare; det är inte tekniken som sköter sig själv.” (Mårdsjö, 1992:63)

Man kan även välja ett mer distanserat tilltalssätt genom att tilltala läsaren i tredje person. Ett annat alternativ som finns är att helt utesluta läsaren och personifiera tekniken (”apparaten kan”) eller att använda passivformuleringar (”rengöring görs genom att…) (Mårdsjö, 1992:63).

3.3.2 Historiska textanalyser

Eftersom min egen studie är en textanalys över tid anser jag att det är intressant att föra fram tidigare forskning på samma tema. Det finns en del studier som har gjort en historisk jämfö- rande analys som behandlar texter som delvis har instruerande inslag. Det kan till exempel handla om kapitel eller stycken med instruktioner i en övrigt informerande text.

Ett exempel på en sådan studie är Annika Skogsbergs kandidatuppsats som behandlar fjäll- handböcker från STF (Svenska Turistföreningen). Studiens syfte har varit att analysera och

(17)

16

jämföra två utgåvor av fjällhandböcker, den ena från 1954 och den andra från 1996. Studiens syfte har varit att undersöka om texternas funktion inte bara handlar om rådgivning utan om de även vill förmedla värderingar (Skogsberg, 2007:79).

Skogsberg har analyserat ett antal kapitel men jag har fokuserat på det kapitlet som behandlar instruktioner. Den jämförande analysen består av instruktioner för vadning i de båda handböckerna. Angående värderingar i texterna beskriver Skogsberg det som att det inte finns så många men att hon finner det naturligt eftersom textens huvudsakliga syfte är instruktion. I den äldre texten, från 1954, framkommer dock att önskvärda förhållningssätt till vadning är: försiktighet, lugn och gott omdöme, vilket också uttrycks explicit i texten (Skogs- berg, 2007:88).

En annan aspekt som analyseras i studien är tilltal i texten. Skogsberg visar på att det skiljer sig en del mellan den äldre och den yngre texten. I den äldre texten undviks helt ett direkt tilltal och pronomenet man används i stor utsträckning. Den yngre texten använder ett

mindre auktoritärt tilltal med direkt tilltal i imperativformer och andra personens pronomen.

Dock menar Skogsberg att det finns spår av den auktoritära rösten även i den yngre texten på grund av att omtal används, till exempel i form av ordet vadaren (Skogsberg, 2007:91).

En annan studie med instruerande inslag har Gunilla Byrman gjort. Hon har undersökt nio broschyrer om preventivmedelsrådgivning mellan 1886 och 1995. Syftet med studien var att undersöka skrifternas utformning och genretillhörighet utifrån frågor om vilken sorts information som förs fram och på vilket sätt. En del av studien fokuserar även på hur layout, bild och text samverkar (Byrman, 2001:339).

I Byrmans analys av bilderna, från en broschyr från 1979, beskriver hon att hon uppfattar de fotografiska bilderna mer som utsmyckning medan de pedagogiska illustrationerna (till exempel instruktioner för hur man sätter på en kondom) tjänar till att förklara sakförhållan- den som skulle bli onödigt långa och krångliga i skrift (Byrman, 2001:336 − 337). Jag tolkar det som att illustrationerna på så sätt stödjer och samverkar med de skrivna instruktionerna för att skapa bättre förståelse hos läsaren.

Byrman ser även en tendens över tid att bilderna får ta mer och mer plats. Bilder finns re- dan i broschyren från 1886 men antalet ökar stadigt över tid (Byrman, 2001:378).

Bo-A Wendt har gjort en jämförande historisk studie av soldathandböcker från 1769 till 1994. Handböckerna har fungerat som läroböcker, regelsamlingar och instruktionsböcker.

Wendts syfte med undersökningen har varit att undersöka de textuella mönster som finns i böckerna samt att se hur man genom texterna har försökt förmedla normer till soldaterna (Wendt, 2001:537 − 540).

Wendt har bland annat tittat på tilltal och omtal i soldathandböckerna. I de äldre texterna är, med start 1769, förekommer endast omtal av läsaren. Först 1904 tilltalas läsaren (med Ni) på vissa ställen, men omtalet är fortfarande dominerande. Tilltalet försvinner sedan från handböckerna för att återkomma 1944. I handboken förändras texten radikalt och du-tilltal förekommer i hela boken, både i form av imperativer och tilltalspronomen + indikativer. I boken från 1967 tillkommer omtal igen medan det 1986 i den sista boken, från 1994, är helt borta och tilltal dominerar igen (Wendt, 2001:549 − 550).

Karin Mårdsjö har gjort ännu en intressant studie som delvis har inspirerat till min egen studie. I Maten, metoderna och livet. Svenska husliga handböcker 1750-1900 har hon undersökt sex receptböcker från 1700- och 1800-talet. Syftet med studien har varit att undersöka böck- erna som attitydpåverkare, den språkliga och grafiska förändringen, om muntlighet och skriftlighet i texterna och texternas intertextualitet och auktoritet (Mårdsjö, 1998:12 − 13).

(18)

17

Mårdsjö menar att handböcker generellt har två parallella ambitioner: att fostra till ett visst tänkande och att lära ut hantverk eller metoder av olika slag. Hon påpekar att detta inte sker genom att det finns en instruerande text på ena sidan och sedan en uppfostrande text på andra, utan båda dessa ambitioner genomsyrar alla instruerande texter (Mårdsjö, 1998:29).

En intressant aspekt som Mårdsjö tar upp är aspekten kontextberoende-kontextoberoende.

Hon menar att kontext för ett recept kan vara ingredienser, redskap, metoder och insikt om hur det färdiga resultatet ska bli. Mårdsjö jämför här recept med en stickbeskrivning där det endast finns beskrivet hur ett visst plagg ska stickas men saknar instruktioner för hur stickning går till. Mårdsjö ser i sin analys att en av receptböckerna, Polhems från 1745, helt saknar måttangivelser och i vissa fall tidsangivelser. Detta gör boken mycket kontextberoende enligt Mårdsjö. Hagdahls bok, från 1879, har däremot noggranna angivelser och blir då mest kontextoberoende. Övriga böcker i studien intar ett mellanläge mellan kontextberoende och kontextoberoende men visar inte på en klar förändring över tid. Det är först på 1900-talet som den sorts pedagogiska recept som vi är vana vid idag slår igenom i stor skala (Mårdsjö, 1998:63 − 64).

Mårdsjö funderar kring hur det kommer sig att förändringen till pedagogiska recept tar en sådan tid. Hon menar att det har att göra med att handboksskrivande är en svår konst och en komplex kommunikativ uppgift. Det är inte bara instruktioner som ska ge, handlag ska beskrivas och kommuniceras i en viss ordning för att läsaren ska kunna följa instruktionerna. Det handlar också om att skriften under denna tid började ersätta den muntliga kommunikat- ionen i köket allt mer. Envägskommunikationen med ord på papper skulle alltså ersätta talet, ögonkontakten och möjligheten att visa (Mårdsjö, 1998:73 − 74).

När det gäller de värderingar som kommer fram i receptböckerna kan de grovt delas upp i sparsamhet under 1700-talet och ordning på 1800-talet. I begreppet ordning innefattas även tankar om renlighet och att hålla sig borta från smuts och snusk, både i hemmet och själsligt som kvinna. Starka tendenser till att tämja det naturliga och stävja begär finns rikligt representerade i böckerna från 1800-talet (Mårdsjö, 1998:72 − 73).

En annan aspekt som Mårdsjö har tittat på är begreppsparet engagemang och distans. Hon menar att det i receptböckerna framför allt finns drag av engagemang, speciellt i de böcker som är livsrådgivande till sin karaktär. Även de andra böckerna är starkt värderande och be- tonar vikten av kunskap och intresse engagerat. Men de texter som är allra mest engagerade är de texter som inte direkt är instruerande utan mer rådgivande. I receptavsnitten är ett engagerat språk ovanligt men det förekommer i ett fåtal recept, blanda annat genom en positiv kommentar om det färdigbakade brödet i Polhems bok från 1745 (Mårdsjö, 1998:64 − 65).

3.3.3 Stickmönster från 1800-talets mitt

Eftersom min egen studie tar avstamp i 1840-talet så anser jag att det är intressant att föra fram en doktorsavhandling i textilvetenskap av Hanna Bäckström. Hon har undersökt stick- och virkmönster, eller som hon kallar det mönsterförlagor, från 1800-talets mitt.

Undersökningens syfte har varit att undersöka vad som styrde utgivningen av mönsterför- lagorna och vilka normer, ideal och värderingar som uttrycktes i dem och hur detta påver- kade hur stickning och virkning uppfattades. Fortsatt har syftet varit att studera hur de un- dersökta publikationerna förhåller sig till liknande som gavs ut i andra länder vid samma tidpunkt och om informationen som överförs i mönsterförlagorna förändras över tid och vad det i så fall säger om förväntningarna på målgruppens förkunskaper och färdigheter (Bäck-

(19)

18

ström, 2021:15). Eftersom syftet med att undersöka värderingar och förväntningarna på mål- gruppens förkunskaper sammanfaller med min egen studie är det de resultat från Bäck- ströms avhandling som jag här kommer att ge en kort genomgång av.

I de mönsterförlagor som Bäckström har undersökt kommer det fram tydliga värderingar kring stickning och virkning som fruntimmershandarbeten. Mönsterförlagorna uppmanade kvinnor att handarbeta och gav en bild av hur en kvinna på 1840-talet skulle vara: ”Samti- digt som stickning och virkning sågs som ett nöje, fyllde dessa handarbeten även funktioner inom bildning, uppfostran och välgörenhet, och tillskrevs en förmåga att förkroppsliga grupptillhörighet, identitet och moral” (Bäckström, 2021:207).

Vidare menar Bäckström att i den verklighet som beskrivs i mönsterförlagorna saknas helt klassperspektivet och den ideala bilden av samhället är den av borgarklassen. Kvinnorna lär ha fått olika direktiv för när stickning och virkning ansågs som en nyttig gärning eller när det ansågs ta tid från andra nyttiga göromål, gränsen mellan detta är otydlig (Bäckström, 2021:208).

Bäckström har i sin undersökning sett att en stor del av utgivningen av mönsterförlagor under 1800-talets mitt endast bestod av mönsterrapporter. Detta gjorde att läsarna förvänta- des kunna kombinera mönsterrapporter och även ha grundläggande kunskaper om hur man formar ett plagg. Centrala tekniska aspekter, som till exempel hur man formar en häl på en socka, har utelämnats i vissa mönsterförlagor. Detta visar på att läsaren förväntades tillägna sig grundläggande kunskaper från en annan källa än mönsterförlagorna. Samtidigt menar Bäckström att det fanns detaljerade beskrivningar för hur man virkar olika maskor i spets- strukturer, vilket visar på att spetsvirkning var en nyhet, medan stickning av strumpor var något som förväntades att läsarna hade kunskap om (Bäckström, 2021:251).

Vidare menar Bäckström att det krävdes god förståelse för hantverket och dess tekniker för att tolka de mönsterförlagor som bestod av schematisk text och illustrationer. Bilderna spe- lade också en viktig roll för förståelsen då texten ofta var full av tryckfel och därför svår att tyda. Det finns också de diagram i rutmönster som var ämnade att användas för stickning men som har visat sig ha använts för virkning, vilket tyder på en stor kreativitet och kunskap hos läsaren när de omsatte instruktionerna till stickade och virkade föremål (Bäckström, 2021:251).

4. Material och metod

Här beskrivs det material som jag har analyserat. Detta följs av en beskrivning av hur jag har samlat in materialet och hur mitt urval har gått till. Avslutningsvis finns två rubriker som tar upp min analysmetod och de etiska överväganden som jag har gjort i arbetet med denna uppsats.

4.1 Material

Under följande rubriker presenteras först de mönster som jag har analyserat i kronologisk ordning utifrån publiceringsår, samt kompletterande material från böckerna.

4.1.1 1840 − 1850

Här beskrivs de två mönster som ingår i min analys från perioden 1840-1850.

(20)

19 Graham-lösärmar 1847

Mönstret Graham-lösärmar kan man finna i boken En ny stickbok, med 67 nya anwisningar att med yllegarn sticka Schärp, Schawlar, Täcken, Toffsar, Fransar, Muffar m.m. från 1847 (se omslag, bild 3). För att underlätta läsningen kommer jag i fortsättningen att endast använda huvudti- teln En ny stickbok i denna uppsats. Boken består av 62 sidor och har, som namnet visar, 67 mönster.

Bild 3. Omslag till boken En ny stickbok från 1847.

Bild 4. Bild från mönstret Graham-lösärmar, finnes på sidan 32 i boken En ny stickbok från 1847.

På 1800-talet var det vanligt att böcker gavs ut under pseudonym och det gäller även för denna bok. På omslaget står det Jenny Lambert, men författarens riktiga namn var Frances Lambert (Bäckström, 2021:22). Jag kommer i denna uppsats att använda författarens juridiska namn.

Lambert var från Storbritannien och den svenska utgåvan av En ny stickbok bygger på flera manualer som Lambert skrev för den brittiska marknaden (Bäckström, 2021:103). Således är denna bok översatt till svenska från engelska.

Mönstret Graham-lösärmar går att finna på sidan 32 − 33 och består av två halvsidor. Mönst- ret börjar med en numrering av mönstret, nummer 33, sedan följer rubriken. Därefter finns en illustrerad bild på en lösärm, den ser randig ut med prickar på vissa ställen, ärmen är bred på ena sidan och smalnar sedan ner till en mudd (se bild 4). Under bilden finns en kort

(21)

20

materialbeskrivning om stickor och rekommenderat garn. Efter det följer mönsterbeskriv- ningen. Den är till stor del uppdelad i partier där några rader delas in med hjälp av en klam- mer som informerar vilken färg de aktuella varven ska stickas i.

I min analys har jag även inkluderat följande kapitel i boken:

 Förordet s. 3 − 5. Här ges en kort historiebeskrivning om stickning som teknik som följs av en diskussion om stickningens nytta.

 Reglor vid stickning (kapitel 67) sid. 60-62. I det här kapitlet ger författaren sina regler för stickning och även lite tankar kring mönstren i boken och varför hon har valt just dessa.

Som kompletterade material har jag använt kapitlet Förklaring på de vid stickning brukliga konsttermer som finns på sidorna 5 − 6. Här beskrivs vissa sticktermer som förekommer i stickmönstren. Detta kapitel har inte analyserats närgående gällande språket utan har endast använts för att bedöma mönstrets grad av kontextberoende.

Ett litet barnlifstycke 1848

Mönstret Ett litet barnlifstycke finns med i boken Charlotte Leanders Stick-bok från 1848 (se bild 5 och 6 på omslag och försättsblad). Det är en liten bok, cirka 13,5 gånger 9 centimeter. Den har 140 sidor och 79 mönster. Vissa av mönstren är på spets- eller ytmönster, medan vissa är på hela plagg eller heminredningsartiklar.

Bild 5. Omslag till boken Charlotte Leanders Stick-bok från 1848.

Bild 6. Försättsblad i boken Charlotte Leanders Stick-bok från 1848.

(22)

21

Bild 7. Bild från mönstret Ett litet barnlifstycke, finnes på sidan 87 i boken Charlotte Leanders Stick-bok från 1848.

Boken Charlotte Leanders Stick-bok är skriven under pseudonym och författarens riktiga namn var Emma Hennings. Den bygger på Hennings tyska manualer och är sammanställd och översatt till svenska av Wilhelmina Stålberg (Bäckström, 2021:103). I denna uppsats kommer författarens juridiska namn, Emma Hennings, att användas.

Mönstret Ett litet barnlifstycke går att finna på sidorna 87 − 88. Till mönstret finns en bild på livstycket utlagt så att man ser hela plagget. Bilden är en svartvit teckning (se bild 7).

Livstycket finns i en storlek, enligt mönstret är det för barn som ”…icke mera lindas…”

(Hennings, 1848:87). Mönstret består av flytande text och är uppdelat i stycken som markeras med indrag.

I min analys har jag även inkluderat följande kapitel i boken:

 Till Sveriges damer s. 1 − 2. Här har Wilhelmina Stålberg skrivit kort om stickning och varför hon har bearbetat boken för svensk marknad.

 Om strumpor s. 3 − 4. I detta kapitel har Emma Hennings skrivit om strumpstickning.

4.1.2 1940 − 1950

Under denna rubrik presenteras de två stickmönster som jag har analyserat från årtiondet 1940 − 1950.

Pojkslipover 1946

Mönstret Pojkslipover kan man hitta i boken Svenska Stickboken av Birgit Persson från 1946.

Boken består av 32 sidor och det finns lika många mönster i den. Pojkslipover finns på sidan 13 och upptar en sida av boken.

Slipovern finns i en storlek, 5 − 6 år, och stickas i ett strukturmönster bestående av räta och aviga maskor. Den stickas i delar som sedan sys ihop och monteras med ett blixtlås på ena axeln.

Mönstret består av två spalter med instruktioner. Rubriken står i större stil högst upp i mit- ten av sidan. Under rubriken kommer en rubrik som heter Material där information ges om stickor och garn. Sedan följer instruktioner om hur plagget ska stickas under rubrikerna Bak- stycke, Framstycket, Hals- och ärmremsor och Montering.

Mönstret har två bilder. Den ena finns längst ner i vänstra spalten. Denna visar en tecknad illustration av ytmönstret. Den andra bilden upptar en stor del av den högra spalten och är en tecknad illustration av en pojke som står med ena benet på en pall och har händerna bakom ryggen. Pojken har fina kläder med skjorta och lackskor samt den stickade slipovern på sig.

(23)

22

I min analys har jag även inkluderat förordet i boken som finns på första sidan under rubri- ken Några ord om stickning. Här har författaren kort skrivit om nyttan om stickning samt hur hon anser att de stickade plaggen ska behandlas.

Sparkdräkt med korta ben 1949

Mönstret Sparkdräkt med korta ben finns med i broschyren För henne. Barnens kläder. Damernas värld. I fortsättningen används endast huvudrubriken Barnens kläder i denna uppsats. Det är en häftad bok, kanske mer likt ett häfte, med färgglad framsida på 31 sidor. Boken är skriven av Marianne Höök och innehåller mönster både för sömnad och stickning. Sömnadsmönst- ren är det endast bild på och de måste beställas med en medföljande kupong.

Sparkdräkten som ska stickas efter mönstret verkar bara finnas i en storlek, vilken är dock oklart. Det är en enfärgad sparkdräkt med ett ytmönster som skapas med räta, aviga och lyfta maskor. Sparkdräkten stickas i stycken, framstycke och bakstycke, som sedan monteras ihop.

Mönstret Sparkdräkt med korta ben finns på sidan 9 och upptar en sida i boken. Mönstret be- står av två spalter, den vänstra innehåller text och den högra bilder. Texten i den vänstra spalten inleds med rubriken Sparkdräkt med korta ben i fet och stor stil. Efter det följer instrukt- ioner för material och hur ytmönstret stickas. Därefter beskrivs det hur stickningen ska gå till under tre rubriker: Framstycke, Bakstycke och Montering och kanter.

I den högra spalten finns två bilder. Överst finns en liten svartvit tecknad bild på ett litet barn som sitter på en matta och leker. Hen har någon slags vindsnurra i handen och en boll bredvid sig. Barnet har kortbyxor, tröja och skor på sig. Under den finns en större fotografisk bild på en bebis som ligger på en filt och har den stickade sparkdräkten i mönstret på sig.

Även den bilden är i svartvitt.

För att kunna ge en rättvis bild av mönstrets kontextberoende och undersöka värderingar så har jag även valt att inkludera förordet på sidorna 3 − 4, som beskrivs under rubriken Bar- nens kläder. Även detta avsnitt innehåller tecknade bilder. På sidan 3 börjar förordet med en bild på en stork som står bakom ett stort paket. På sidan 4 finns det två bilder, en på en kvinna med klänning och förkläde som håller i ett inlindat gråtande spädbarn och en på en bebis som håller i en skallra. Alla bilderna är svartvita.

4.1.3 2010 − 2020

Under denna rubrik beskrivs de två mönster som jag har valt ut till min analys från perioden 2010 − 2020.

Röd toppluva 2013

Mönstret Röd toppluva finns i boken Varmt & Stickat. Vantar, mössor, sockor, sjalar, tröjor och lite spets från 2013 (se omslag bild 8). För att underlätta kommer jag i fortsättningen endast an- vända huvudtiteln Varmt & Stickat när jag nämner boken i denna uppsats. Författarna till boken är Eva Trotzig och Erika Åberg. Både Eva och Erika är välkända mönsterskapare inom stickvärlden. Boken innehåller förutom 36 mönster, avsnitt om skötsel, råd och tekniktips samt personliga berättelser från författarna.

(24)

23

Bild 8. Omslag till boken Varmt & stickat från 2013.

Bild 9. Bild från mönstret Röd Toppluva, finnes på sidan 87 i boken Varmt & Stickat från 2013.

Röd toppluva kan hittas på sidan 87 i boken och hela mönstret får plats på en sida. Det är en relativt lätt mössa i en färg (röd i originalmönstret som framgår av namnet). Mönstret inleds med en kort ingress som fungerar som ett förord till mönstret. Därefter finns det en punkt- lista som berättar om material, mängden garn som behövs, svårighetsgrad (lätt), masktäthet och storlek på mössan. Angående svårighetsgrad är det författarna själva som har gjort denna bedömning. Instruktioner följer sedan i två korta stycken där det förklaras hur mössan ska stickas. Mönstret avslutas med förslag på hur man kan sticka mössan i andra storlekar än den i mönstret angivna. Det finns en bild till mönstret som visar en yngre pojke i halvprofil med vit tröja och den röda stickade toppluvan (se bild 9).

För att kunna göra en rättvis analys har jag valt att inkludera kapitlet Inledning på sidan 5 där författarna beskriver deras samarbete och passion för stickningen.

Som kompletterande material, som används som referens för att kunna bedöma mönstrets tydlighet och kontextberoende har jag tittat på följande kapitel:

 Läs detta först s. 22 − 24. Här får läsaren tips om materialval, och vissa tekniker som efterbehandling av plagget.

 Tips och tekniker s. 101 − 103.

(25)

24 Granskott 2018

Mönstret Granskott finns i boken Trettiofem vantar från 2018. Boken är skriven av Maja Karls- son som tidigare har skrivit många mönster. Trettiofem vantar innehåller, som namnet avslö- jar, mönster till 35 vantar i olika svårighetsgrad. De flesta av vantarna har någon form av flerfärgsstickning men det förekommer även mönster på enfärgade vantar.

Vanten Granskott finner man på sidorna 58 − 61 och är ett mönster på ett par vantar med ljus bakgrund och grönt mönster som påminner om granskott. Utefter min egen bedömning verkar mönstret inta en mellanställning gällande svårighetsgrad i boken. Eftersom vantarna stickas i ett ganska grovt garn på tjocka stickor kan det anses ganska lätt, däremot gör ele- mentet med flerfärgsstickning stickningen mer komplicerad.

Mönstertexten inleds med en rubrik som sedan följs av ett litet förord där författaren skriver om sin inspiration till vanten. På samma sida finns två diagram (A och B) för flerfärgs- stickning i vitt och grönt. Under dessa kommer en lista som informerar om storlek, mått, garn, garnåtgång, rekommenderade stickor och masktäthet.

På nästa sida finns instruktionerna för att sticka vanten med rubrikerna Höger vante och Vänster vante. Under rubriken Höger vante finns underrubrikerna Förbered för tumme, Fortsätt- ning hand och Tumme. Sidan avslutas med ännu ett diagram (C).

Mönstret innehåller två stora bilder. En på den allra första sidan, innan mönstertexten bör- jar. Denna bild upptar en hel sida och är en bild på två par hängande vantar stickade efter mönstret Granskott tillsamman med naturmaterial som löv och barr mot en trävägg. Den andra bilden finns på den sista sidan och har också fått en egen sida. Den visar ett par vantar stickade efter mönstret. Den ena vanten ligger så att man ser insidan med tummen och den andra så att man ser utsidan.

För att kunna ge en rättvis bild av mönstret i min analys har jag även inkluderat följande delar i boken Trettiofem vantar i min analys:

 Förord s. 9. Författaren berättar om sina egna minnen och tankar kring vantstickning.

 Beskrivningar. Några saker att tänka på s. 29. På denna sida finns 8 punkter som ger tips och råd inför läsningen av mönstren och stickningen.

Som kompletterade material använder jag avsnittet Stickskola på sidorna 173-179. Här finns det beskrivet sticktekniker och förkortningar som förekommer i mönstren i boken. Dessa sidor har inte analyserats närgående utan endast använts för att kunna se hur pass kontextberoende stickmönstret är i fråga om instruktionernas tydlighet.

4.2 Materialinsamling

I min jakt på material har jag fått använda olika metoder beroende på vilket årtionde böck- erna var publicerade. De böcker från 2010-talet var lättast att finna då dessa finns på bibliotek och i min egen bokhylla. Jag tittade först bland mina egna böcker och i mina närståendes bokhyllor, sedan vände jag mig till mitt lokala bibliotek. Detta var mer än nog för att finna många mönster som publicerades under 2010-talet.

Att hitta mönster från 1840- och 1940-talen var en större utmaning. Visst material finns ins- kannat och tillgängligt på libris.se, detta gäller till exempel boken En ny stickbok av Frances Lambert. Övrigt material fick jag själv leta fram i arkiven med hjälp av hjälpsamma bibliote- karier på Uppsala Carolina Rediviva och Kungliga Biblioteket i Stockholm.

(26)

25

4.2.1 Urval

Eftersom mitt material sträcker sig över en lång tid var jag tvungen att göra ett urval. För att materialet skulle vara hanterligt inom ramen för denna uppsats kom jag fram till att sex mönster var tillräckligt. Eftersom de första tryckta mönstren på svenska publicerades på 1840-talet blev det min utgångspunkt. Jag ville sedan få det relativt jämnt spritt fram till idag. Därför föll mitt val på att hoppa 100 år fram i tiden till 1940-talet och sedan ytterligare 70 år i tiden till 2010-talet. Detta anser jag ger mig en grund för att kunna undersöka den språkliga förändring som är denna studies syfte.

När jag skulle välja mönster inom årtiondena blev det främst ett bekvämlighetsurval, jag fick använda det material som fanns tillgängligt. Jag önskade också att mönstren helst skulle vara från olika år inom årtiondet.

Till slut föll valen på mönster som fanns i böcker. Detta var inget självklart val, jag kunde lika gärna ha tagit tidskrifter eller digitala mönster från de senare årtiondena. Anledningen till att jag fastnade för böcker var för att detta är den enda publiceringsform som fanns under hela min undersökningsperiod och detta anser jag ger en mer rättvis jämförelse.

4.3 Analysmetod

Min analysmetod har bestått av textanalys och litteraturstudier. Jag har fått variera metoden lite beroende på vilken frågeställning jag har arbetat med för tillfället.

När det gäller frågeställningarna ett och två har jag använt mig av Hellspong och Ledins (1997) metoder för brukstexter. Jag har tittat på hur tilltal och omtal sker och skapat mig en övergripande bild av de värderingar som framkommer i texterna. Jag har inte utfört några kvantifierade beräkningar utan uppskattat vilket tilltal som dominerar i de fall detta har varit möjligt.

Med arbetet kring frågeställning tre om hur specifika instruktionerna är har jag gått syste- matiskt till väga. Jag har tittat på alla förkortningar och instruktioner för tekniska moment och försökt hitta närmare förklaringar på hur detta ska ske. På så sätt har jag kunnat upp- skatta mönstrets grad av kontextberoende (se rubrik 3.1.4).

Frågeställning fyra handlar om röst och storytelling. När det handlar om rösten har jag ut- gått från Hellspong och Ledins (1997:172 − 173) beskrivning av textjag och textdu (se rubrik 3.1.5). Jag har sedan gjort min egen uppskattning om hur tydliga dessa röster är och om det förekommer fler röster. Aspekten storytelling verkar var ny inom språkvetenskapen då jag inte har hittat någon tidigare studie som har studerat detta. För att undersöka denna aspekt har jag dels tittat på om namnet på mönstret endast är beskrivande eller mer målande. Jag har även tittat på om författaren har fått plats att beskriva sin inspiration och intention med plagget.

Då återstår frågeställning fem om multimodalitet. Jag har delvis utgått från Björkvalls (2019:24 − 25) förklaring om bilders relation med texten. Jag har även, liksom Byrman

(2001:336 − 337), uppskattat om bilderna endast fungerar som utsmyckning eller även har en instruerande funktion (se rubrik 3.1.7).

(27)

26

4.3.1 Etiska överväganden

Denna studie följer riktlinjerna för god forskningssed enligt Vetenskapsrådets publikation God Forskningssed. Bland annat innebär det att jag här talar sanning om min forskning och öppet redovisar resultat och metoder (Vetenskapsrådet, 2017:8).

Enligt citeringsrätten har jag rätt att citera ur offentliggjorda verk om det motiveras av än- damålen, överensstämmer med god sed och att jag redogör varifrån citatet är hämtat (Dryse- lius, 2020). Detta har gjorts genomgående i denna uppsats.

Eftersom min studie inte innefattar några informanter rör de etiska övervägandena som jag har gjort inte människor och hantering av personliga uppgifter. I stället har jag fått göra övervägande kring det bildmaterial som jag har med i uppsatsen.

Bilder där upphovspersonen har varit död i mer än 70 år är fritt att använda, i övrigt gäller att man behöver tillstånd för att publicera bilden (bildupphovsratt.se, 2018). Eftersom bilderna 3 − 7 i denna uppsats är från 1840-talet så kan jag vara säker på att upphovspersonen dog för över 70 år sedan. Således är det tillåtet för mig att publiceras dessa bilder.

Jag har fått tillstånd av förlaget att publicera bilderna nummer 8 och 9. I bilaga 1 finns en mejlkonversation som jag har haft med förlaget om att publicera dessa bilder.

Med bilderna till mönstret Granskott från 2018 och de båda mönstren från 1940-talet har jag tyvärr inte fått något tillstånd. Jag kan inte heller garantera att upphovspersonerna till bilderna från 1940-talet har varit döda i mer än 70 år. Således kan jag tyvärr inte publicera dessa bilder i denna uppsats.

Övriga bilder och diagram är mina egna och således fria för mig att publicera.

5. Resultat och analys

Under denna rubrik presenteras och analyseras de resultat som har framkommit i min studie. Mönstren presenteras i kronologisk ordning utifrån årtal. Under varje mönster följer un- derrubriker utifrån frågeställningarna kring kontextberoende, tilltal, värderingar, författa- rens röst, storytelling och multimodalitet.

5.1 Graham − lösärmar 1847

Under följande rubriker presenteras och analyseras de resultat som jag under min analys har kunnat utläsa från mönstret Graham-lösärmar och kompletterade material från boken En ny stickbok från 1847 (för närmare beskrivning se rubrik 4.1.1).

5.1.1 Kontextberoende − kontextoberoende

Mönstret innehåller ett antal instruktioner varav vissa finns förklarade i kapitlet Förklaring på de vid stickning brukliga konsttermer. Där förklaras till exempel tydligt vad ett varv är: ”Ett hvarf. Alla maskorna, från början till slutet af stickan” (Lambert, 1847:6). För att lösa instrukt- ionerna slätt och afvigt finns det förklaringar för hur man gör det. Instruktionerna för detta anser jag dock inte vara helt fullständiga. Ett slätt varv beskrivs på detta sätt: ”Ett slätt hvarf.

Ett hvarf enkelt, rätt och slätt stickade maskor” (Lambert, 1847:6). Det beskrivs alltså inte hur man stickar maskorna, endast att det ska göras. Även instruktionen för att sticka avigt saknar vissa instruktioner enligt mig: ”Ett afvigt hvarf. Att sticka hela hvarfet så, att man håller trå-