Röd Toppluva 2013

5.4.4 Röst och storytelling

Förordet har tydliga textjag och textdu. Det råder ingen tvekan vem avsändaren i texten är. I slutet av förordet ändrar dock texten karaktär: ”Mönster finns till de flesta plaggen. Ku-pongen och anvisningar för rekvisition återfinnes längst bak i broschyren” (Höök, 1949:4).

Även om man som läsare kan anta att det är författaren som har skrivit detta, då inget annat namn finns med, är avsändaren inte lika tydlig. Möjligtvis kan det vara förlaget som har ve-lat ha med detta stycke för tydlighet mot läsaren.

I mönstertexten är inte textjaget särskilt tydlig men det finns en auktoritär röst som ger in-struktionerna.

Mönstret Sparkdräkt med korta ben anser jag inte har en särskilt hög grad av storytelling. Det finns inget beskrivet hur mönstret skapades eller inspirationen till det. Möjligtvis kan man utifrån förordet utläsa att det är ett av de önskvärda plaggen som författaren pratar sig varm om, annars skulle det inte ha varit med i boken överhuvudtaget. I förordet finns en mening på slutet som visar på att alla plagg i boken är just av denna önskvärda sort: ”Den här bro-schyren vill visa något av vad som finns, och hjälpa er att skapa en ordentlig stomme i barn-garderoben av praktiska, användbara plagg, sådana som alla ungar behöver” (Höök, 1949:4).

Men mönstret i sig får ingen extra historia och namnet Sparkdräkt med korta ben är endast en beskrivning av plagget som helt saknar plusord som skulle kunna förstärka känslan.

5.4.5 Multimodalitet − bilder och diagram

Bilderna i denna bok och i mönstret Sparkdräkt med korta ben skiljer sig något i sin karaktär.

De tecknade illustrationerna är endast dekorativa. Den bild på barnet som finns på mönster-sidan, sidan 9, visar inte ens plagget som beskrivs i mönstret. Däremot visar den fotografiska bilden sparkdräkten. Även denna bild är främst dekorativ men det finns ändå en möjlighet för läsaren att genom denna bild kunna jämföra sin egen stickning med det tänkta resultatet.

Därför vill jag ändå ge denna bild statusen som en instruktiv bild.

Relationen mellan texten och den fotografiska bilden på sidan 9 handlar om förankring.

Detta då mönstertexten pekar på det viktiga i bilden, sparkdräkten.

5.5 Röd Toppluva 2013

Nedan presenteras resultaten från min analys av mönstret Röd Toppluva, samt komplette-rande material från boken Varmt & Stickat från 2013 (för närmare beskrivning se rubrik 4.1.3).

36

5.5.1 Kontextberoende − kontextoberoende

I detta mönster är det endast måttangivelserna cm och mm som står som förkortningar. Att dessa utläses centimeter och millimeter antas läsaren veta då detta inte finns förklarat någon-stans.

Övriga instruktioner är utskrivna men många saknar närmare beskrivning, till exempel lägg upp, sticka, slätstickning och maskas av. Dessa kunskaper anser författarna att läsaren ska ha innan denne börjar sticka efter mönstret Röd Toppluva. I ingressen till kapitlet Läs detta först står det följande som kanske kan förklara att dessa instruktioner inte beskrivs närmare:

”Även om flera av beskrivningarna är enkla är detta inte en grundbok. Söker du en bra så-dan, så ta en titt bland litteraturtipsen” (Trotzig & Åberg, 2013:22). Författarna vill alltså hjälpa även de läsare som inte är vana stickare att kunna hitta tydliga instruktioner för de moment som inte beskrivs närmare i boken. Litteraturtipsen som nämns finns längst bak i boken.

En instruktion i mönstret som jag tycker är otydlig är lagom långt. Det är en lång snodd som ska stickas högst upp på toppluvan och alltså stickas lagom långt. Vad som anses som lagom är upp till läsaren själv att bestämma, även om man kan få en viss vägledning utifrån bilden som hör till mönstret där mössan syns.

Det finns instruktioner i mönstret som har ansetts behöva mer tydliga beskrivningar. Till exempel finns det en tydlig förklaring om hur man fäster trådar i kapitlet Läs detta först på sidan 24. Andra instruktioner som förklaras i teknikkapitlet är de som handlar om minsk-ningar: sticka ihop 2 maskor, sticka ihop 2 maskor vridet och minska. På sidan 102 i kapitlet Tips och tekniker finns en underrubrik som heter Minskning. Här beskrivs olika sätt att minska men även dessa instruktioner behöver en viss bakgrundskunskap för att kunna utföra momenten.

Till exempel står det: ”Stickar man ihop två maskor som när man stickar rätstickning kom-mer minskningen att luta åt höger ” (Trotzig & Åberg, 2013:102). Så det förklaras inte när-mare hur man stickar ihop två maskor eller hur man lyfter en maska. Hur man stickar ihop vridet beskrivs lite närmare: ”…eller så stickar man ihop maskorna vridet, det vill säga i bakre maskbågen” (Trotzig & Åberg, 2013:102). Som läsare behöver man veta hur man stickar ihop maskorna, men att de blir vridna när man stickar i bakre maskbågen finns alltså beskrivet.

5.5.2 Tilltal − närhet och distans

Tilltalet i mönstertexten på sidan 87 varierar. Instruktionerna ges ofta i imperativ som ”Lägg upp 120 maskor och sticka runt i slätstickning i 20 cm” (Trotzig & Åberg, 2013:87). Det finns även ett närhetsskapande du-tilltal. Detta förekommer både i ingressen, ”Beroende på vilken generation du tillhör associerar du till…”, och i själva stickinstruktionerna: ”Vill du sticka en mindre mössa: minska 4 maskor…” (Trotzig & Åberg, 2013:87).

Det finns även ett mer distanserat tilltal i mönstertexten i form av man-tilltal och s-passiver.

Dessa blandas i till exempel denna mening: ”När man stickat lagom långt maskas av” (Trot-zig & Åberg, 2013:87).

I inledningen på sidan 5 förekommer ett närhetsskapande och direkt tilltal i form av prono-men vi och du. Vi syftar på författarna ””Till att börja med var vi med i samma vävförening,

37

och fann snart att det där med garn, tråd och textilhantverk var något oerhört viktigt för oss båda” (Trotzig & Åberg, 2013:5).

Mot slutet av inledningen tilltalas läsaren direkt, till exempel: ”Och här kära läsare och stickande medmänniska- här är resultatet. Vi hoppas att stickor och garn finns tillhands och att du får lust att sticka. Väl bekomme!” (Trotzig & Åberg, 2013:5).

5.5.3 Värderingar

I inledningen visar författarna tydligt att de anser att stickningen är viktig och förtjänar hög status: ”Vår gemensamma passion är och var det som förr i tiden lite lätt föraktfullt kallades handarbete- stickning, sömnad, vävning, broderi och virkning” (Trotzig & Åberg, 2013:5).

Stickningen är viktig för nyttans skull, ”Hoppas att de blir till lika stor glädje och nytta för dig! (Trotzig & Åberg, 2013:5). Men framför allt menar de att stickningen är viktig för kärle-ken till teknikärle-ken och passionen för att skapa något med händerna. Detta syns bland annat i dessa meningar: ”Vi kände varandra sedan tidigare, trots åldersskillnaden hade vi mötts ge-nom vår kärlek- ja det handlar om passion här- till hantverk” och ”…och fann snart att det där med garn, tråd och textilhantverk var något oerhört viktigt för oss båda” (Trotzig &

Åberg, 2013:5). Jag tolkar det som att stickningen inte bara finns till för att skapa funktionella plagg utan även för att få utlopp för sin kreativitet.

Kreativitet är just en annan värdering som kommer fram i både inledningen och i mönster-texten till Röd Toppluva. I mönstret finns det förslag att sticka mössan i andra storlekar och att själv välja längd på snodden uppe på toppen. Man inbjuds på så sätt som läsare att själv ex-perimentera med mönstret för att göra sin egen unika mössa. I inledningen benämns stick-projekt som spännande, vilket jag tolkar som ett plusord: ”Och det fanns ju också ett spän-nande projekt på gång, inte gemensamt men ändå engagerande; att sticka till det väntande barnet” (Trotzig & Åberg, 2013:5).

En ytterligare värdering är den om att vårda plaggen och inte slänga dem så fort de är slitna eller för små: ”Plagg som man själv stickar har man oinskränkt inflytande över- ta vara på det och gör om plagget om det behövs för att det ska hänga med längre. En älskad tröja som blivit för kort kanske bara kan förlängas och användas många år än. Eller förgyllas med en uddkant i spets” (Trotzig & Åberg, 2013:5). Här handlar det om sparsamhet och att plag-gen som man skapar själv är värda att behålla länge.

5.5.4 Röst och storytelling

Inledningen har ett tydligt tetxjag och ett lika tydligt textdu. Det är författarna själva som står bakom texten och det är deras röster som hörs. Detta märks genom ett flitigt användande av pronomenet vi, till exempel: ”I maj 2012 hade vi varit ute hos Malin Nuhma…”, ”Vi möt-tes…” och ”Vi tror att vi är som folk och stickare är mest och har försökt göra mönster vi själva letat efter eller behövt” (Trotzig & Åberg, 2013:5). Textduet tilltalas också direkt och det är ingen tvekan att det är läsaren som är den tänkta mottagaren: ”…och att du får lust att sticka” (Trotzig & Åberg, 2013:5). Även i mönstertexten till mönstret Röd Toppluva finns ett tydligt textdu, till exempel: ”Vill du sticka en mindre mössa…” (Trotzig & Åberg, 2013:87). Men det är lite mer undanskymt eftersom även ett distanserat tilltal använts ibland: ”När man stickat…” (Trotzig & Åberg, 2013:87). Textjaget i mönstertexten är inte särskilt tydligt.

38

När det gäller aspekten storytelling så anser jag att mönstret Röd Toppluva har en ganska hög grad av det. Trots att namnet endast är beskrivande så finns det en text i ingressen som visar var författarna har fått inspiration till mössan: ”Beroende på vilken generation du till-hör associerar du till Mora-Nisse, Nils-Karlsson Pyssling eller pojken i Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” (Trotzig & Åberg, 2013:87). Här använder för-fattarna kända referenser för att skapa en historia kring mössan. Det finns även en mening i slutet av ingressen som visar att mössan är värd att sticka: ”Valdar gillar den här mössan, som nästan blivit som en del av honom” (Trotzig & Åberg, 2013:87).

5.5.5 Multimodalitet − bilder och diagram

Bilden i mönstret har både en dekorativ och en instruerande funktion. Den instruerande funktionen består i att läsaren kan jämföra sin egen stickning med mössan på bilden. Den ger även en vägledning till vad författarna menar med den otydliga instruktionen lagom lång när det gäller snodden på huvudet.

Eftersom bilden specificerar textens betydelse och lika så omvänt så handlar relationen mellan text och bild om förankring. Till exempel visas det fler plagg på bilden men texten pe-kar tydligt på att det är den röda toppluvan som ska stå i fokus för läsarens koncentration.