3. Bakgrund
3.2 Om stickning och sticktermer
Stickning är en textil teknik som utförs med garn och stickor. Bäckström (2021) beskriver tek-nikens utförande: ”Stickning utförs genom att ett antal maskor läggs upp på en eller flera stickor, och samtidigt som nya maskor görs flyttas de över till en annan sticka” (Bäckström, 2021:16).
Under följande rubriker kommer jag att ge kort genomgång av stickningens historia, ge en beskrivning och definition vad ett stickmönster är för något och dess funktion samt kort be-skriva de stickrelaterade begrepp som är aktuella för de mönster som ingår i min analys.
3.2.1 Stickningens historia
Stickningen tros komma från Egypten eller Mindre Asien. Man har i Egypten funnit sticklik-nande textilier från 300- och 400-talen. Det råder dock en osäkerhet kring hur dessa textilier är gjorda då det finns många närliggande tekniker som kan ha använts för att skapa textili-erna, till exempel nålbindning. På ett ännu okänt sätt vandrade stickningen sedan uppåt ge-nom Europa. Det är först från 1200-talet som det finns säkra källor där man i Spanien har ta-lat om stickning som ”…ett konstfullt hantverk” (Snidare, 1991:8).
Statusen för stickningen höjdes under 1500- och 1600-talen. Det bildades stickskrån och stickad konst och vackra kläder efterfrågades av adel, präster och kungligheter. I dessa skrån användes mestadels elegant och exklusivt material som silke, guld- och silvertråd och pärlor.
Stickhandeln gick bra och bland annat Sveriges kung Erik XIV fick ett par silkesstrumpor år 1562 som sägs ha kostat lika mycket som en årslön för hans kammartjänare. Ungefär samti-digt kom stickningen till Sverige som teknik. Troligen skedde detta från två håll, från Nord-sjön till Halland och från tyska köpman till Visby på Gotland (Snidare, 1991:10).
Det blev framför allt Västgötaknallarna som spred stickningen med sina resor genom Sve-rige. I Sverige fanns inget stickskrå som på kontinenten utan nästan all form av stickning var för hemmet eller som en bisyssla för att dra in extra pengar till hushållet. Framför allt strum-por var efterfrågat på stickmarknaden och ett tag på 1700- och 1800-talen försåg de fattiga kvinnorna i Halland nästan hela armén med just stickade strumpor. I slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet blev stickning en ny trend för borgarklassens kvinnor. Då handlade det om tunt exklusivt bomullsgarn som stickades till vackra spetsmönster med tunna stickor (Snidare, 1991:13 − 17).
Även under första och andra världskriget uppmanades kvinnor att sticka strumpor till ar-mén (Snidare, 1991:19). Det finns även rapporter om att stickning användes inom spionrörel-sen under andra världskriget. I Belgien rekryterades kvinnor för att sticka kodade budskap som sedan lämnades vidare till andra spioner. En kod kunde till exempel vara en tappad
10
maska, som skapar ett hål i stickningen, på ett visst avstånd som representerade ett tåg och en bula i stickningen som representerade ett annat slags tåg som hade kört förbi (Napoleoni, 2019:87).
Under efterkrigstiden på 1940- och 50-talen ökade handeln med stickrelaterat material igen.
Normen var att kvinnan skulle stanna i hemmet och ta hand om barn och hus. Men samti-digt hade hon mer och mer tillgång till pengar och garnföretagen ställde snabbt om till att rikta sin marknadsföring mot kvinnor som huvudkonsumenter (Napoleoni, 2019:105 − 106).
Under 1970-talet kom ännu en uppgång för stickningen med hippierörelsen, feminismen och
”åter-till naturen-vågen”. Tekniken Hönsestrikk spreds från Danmark och med denna stick-teknik skapades kreativa och färgstarka plagg i flerfärgsstickning, ibland med ett politiskt budskap. På 1980-talet kom de fluffiga mohairtröjornas tid och stickorna gick varma (Sni-dare, 1991:19).
Napoleoni (2019) skriver om 2000-talets stickning. Hon menar att det som en motpol till so-ciala medier och våra liv på internet har kommit en ny stickrevolution. Förutom ett ökat in-tresse för stickning som hantverk har även en del aktivistgrupper skapats som använder stickningen som medel för att föra fram sina budskap. Till exempel nämns begreppen gerilla-stickning och garnbombning som är en slags graffiti av garn. Stora aktioner har genomförts på flera platser i världen för att protestera mot bland annat kärnvapen, könsnormer och rasism (Napoleoni, 2019:184ff).
3.2.2 Stickmönster − vad är det?
Den som inte själv stickar och som aldrig har sett ett stickmönster kanske ställer sig frågan:
vad är egentligen ett stickmönster? Hemsidan Knitting by post beskriver ett stickmönster på följande vis: ”A knitting pattern is simply a set of instructions for a hand knitter to use so she can recreate an item such as a garment or toy” (Knitting by post, 2021). De jämför ett stick-mönster med ett recept då båda innehåller en ”ingredienssektion” och en metodsektion. I ett stickmönster innehåller ingredienssektionen inte matvaror utan snarare material som stickor och garn. Ett stickmönster kan publiceras på många olika sätt till exempel i tidskrifter, böcker, häften eller som nedladdningsbara filer från en hemsida (Knitting by post, 2021).
Bäckström har beskrivit stickmönstrens historia utförligt i sin doktorsavhandling från 2021.
Hon skriver att det på 1600- och 1700-talen gavs ut mönster på tyska, engelska, franska och italienska. Under denna period var det ovanligt med text utan ett mönster bestod endast av en ritning eller diagram. Det var inte heller alltid specificerat att tekniken som skulle använ-das var just stickning utan vissa mönster kunde använanvän-das även till exempelvis broderi och knyppling. Under 1800-talet ökade produktionen av tryckta stickmönster i framför allt Tysk-land. I Storbritannien och Sverige kom många importerade och översatta mönster på 18-40-talet då stickningen blev populär hos borgarklassen (Bäckström, 2021: 54ff).
Det var inte en självklarhet för mig att använda just termen stickmönster i denna uppsats. I flera böcker som jag har hemma i bokhyllan används ordet stickbeskrivning. Utan att jag har gjort en större lexikogrammatisk undersökning vågar jag mig på att säga att det ofta verkar som att ordet mönster betecknar det färg- eller ytmönster som skapas medan beskrivning be-tecknar den instruerande texten. I andra böcker och även i digitala mönster används beteck-ning stickmönster om hela mönstret. Bäckström (2021:18) beskriver samma dilemma och hon har valt att använda ordet mönsterförlaga för att undvika förvirring med de ytmönster som nämns i boken. Jag lutar mig dock på Svensk Ordboks första definition av ordet mönster:
”Förebild för framställning särsk. vid sömnad, teckning och dylikt”(Svensk Ordbok, 2021)
11
Detta gör att jag anser att jag kan använda det begrepp som jag är van vid och med begrep-pet stickmönster menas i denna uppsats hela den instruerade texten samt eventuella diagram och bilder.
3.2.3 Sticktermer och speciella element i mönstren
Här kommer jag att kortfattat beskriva vissa terner som förekommer i de mönster som jag har analyserat. Det finns en hel del instruktioner för hur dessa tekniker genomförs men ibland saknas en definition och förklaring av termen i litteraturen. När så är fallet har jag valt att använda min egen erfarenhet och kunskap om stickning för att det som läsaren ska bli lät-tare att förstå och följa med i kommande analys. På så sätt hoppas jag också att denna upp-sats kan vara ett steg på vägen att fylla den forskningslucka som finns inom genren.
Maskor − räta och aviga
En maska är en ögla som sitter på stickan, man stickar sedan maskorna för att bygga på sin stickning.
Bild 1. Räta maskor.
Den vanligaste maskan kallas för rät maska (se bild 1). Denna typ av maskor ger ett slätt in-tryck.
Bild 2. Aviga maskor.
På andra sidan av den räta maskan bildas aviga maskor (se bild 2). Dessa går även att sticka med en annan teknik än de räta maskorna. För att få den släta ytan på plaggets utsida som ibland önskas och visas på bild 1 behöver man sticka räta maskor vartannat varv och aviga maskor vartannat när man stickar fram och tillbaka. När man stickar rundstickade, då en
12
rundsticka används för att skapa tubliknande föremål som till exempel en tröja eller socka, plagg räcker det dock med att sticka räta maskor för att uppnå denna yta då de aviga mas-korna hamnar på insidan av plagget.
Lägg upp och maska av
En stickning startas genom att lägga upp ett antal maskor på stickorna, detta kallas för upp-läggningsvarvet (Hubert, 2012:14). Detta kan göras på flera olika sätt men gemensamt med alla är att man skapar maskor som sätts på stickan.
En stickning avslutas genom att man maskar av, detta görs för att stickningen inte ska repas upp (Hubert, 2012:20).
Öka och minska
Två vanliga begrepp i stickmönster är att öka och minska. Det betyder att man ökar eller mins-kar antalet maskor på stickan och på så sätt formar stickningen. Till exempel kan det vara bra att öka antalet maskor vid bysten på en damkofta eller minska antalet maskor ner mot den avsmalnade handleden på en ärm. Det finns många olika sätt att öka och minska antalet maskor på.
Lyfta maskor
Lyfta maskor sker genom att man lyfter över maskan från vänster till höger sticka utan att sticka den. Detta gör att den lyfta maskan ser annorlunda ut än de stickade maskorna. Med denna teknik kan man till exempel skapa olika slags strukturmönster och momentet kan även ingå i en minskning eller avmaskning.
Flerfärgsstickning
Vid flerfärgsstickning används flera färger, oftast två men det förekommer även tre eller flera.
Färgerna kommer vanligtvis från varsitt garnnystan och flera garntrådar hålls i händerna.
Maskor stickas i olika färger och kan således skapa ett färgmönster, de garntrådar som inte använd löper bakom stickningen tills det är deras tur att stickas. Det finns både grafiska mönster, med till exempel ränder och prickar, och andra bildlika mönster som hjärtan, djur eller figurer. Ofta används ett diagram när man stickar flerfärgsstickning.
Spetsstickning och hålmönster
Med hålmönster kan man skapa vackra spetsar. Hålmönster bygger på omslag och hoptag-ningar (Snidare, 1991:136). Ett omslag görs genom att lägga garnet runt stickan så ett hål bil-das, en hoptagning är detsamma som en minskning (se beskrivning högre upp i detta avsnitt).
Om instruktionerna för en avancerad spetsstickning skulle skrivas ut ord för ord skulle tex-ten bli orimligt lång, därför används ofta ett diagram med förkortningar (Snidare, 1991:136)
13 Diagram
I ett stickmönster kan ett eller flera diagram förekomma. Ett diagram är ofta uppritat i ett rutnät där varje ruta representerar en maska. Varje ruta ger således instruktioner hur just den specifika maskan ska stickas. Det kan handla om vilken färg som ska användas vid fler-färgsstickning eller hur man ska göra omslag och hoptagningar i ett hålmönster. Diagram föra att sticka flätstickning är också vanligt. Diagrammet läses oftast nerifrån från höger till vänster.
Fig. 1. Diagram för flerfärgsstickning.
Det diagram som visas ovan är för flerfärgsstickning (fig. 1). Varje ruta representerar en maska och den färg rutan har ska den aktuella maskan stickas i.
• • / 0 • •
• • / 0 • •
• • / 0 • •
• • / 0 • •
= Rät maska
• = Avig maska
/ = Sticka två tillsammans 0 = Omslag
Fig. 2. Diagram för spetsstickning.
Diagrammet ovan är för spetsstickning (fig. 2). Här stickas det med endast en färg. Varje ruta representerar en maska och symbolerna i rutan berättar vilken sorts maska som ska stickas.
14 Förkortningar
Ett stickmönster innehåller ofta förkortningar för att minska textomfånget (Hubert, 2012:12).
Dessa kan till exempel vara enligt följande tabell:
Tabell 1. Förklaring av vissa förkortningar som förekommer i stickmönster. Informationen är tagen från Hubert (2012:13).
Förkortning Förklaring
m Maska
rm Rät maska
am Avig maska
2 rm tills Sticka 2 räta maskor tillsammans
avm Avmaska/maska av
minsk Minskning
ökn Öka/ökning
omsl Omslag
Förkortningar kan enligt min erfarenhet skilja sig en del mellan olika mönster, detta är en-bart ett urval av Huberts förkortningar i Stora boken om Stickning (2012:13).
Svårighetsgrad
I min beskrivning av de stickmönster som jag har använt längre fram kommer jag att nämna svårighetsgrad på vissa ställen. I vissa mönster anges svårighetsgrad för att vägleda stickaren när denne ska välja mönster. Det finns inget, mig veterligen, standardiserat mått på vad som ska ingå i till exempel ett lätt mönster. Bedömningen av svårighetsgrad är därför upp till varje författare att göra. I de fall som jag själv ger mig på en bedömning av mönstrets svårig-hetsgrad beror det på att det kan vara intressant i jämförelse med de andra mönstren. Jag grundar min bedömning på hur många olika tekniker som finns med i mönstret och hur pass avancerade dessa är.