Granskott 2018

Här presenteras och analyseras de resultat som jag har kunnat utläsa i min analys av mönst-ret Granskott samt kompletterade material från boken Tmönst-rettiofem vantar från 2018 (för närmare beskrivning se rubrik 4.1.3).

5.6.1 Kontextberoende − kontextoberoende

I mönstret Granskott finns det både förkortningar för måttangivelser och mer stickspråksrela-terade förkortningar. När det gäller måttangivelserna mm (millimeter) och cm (centimeter) finns det ingen förklaring för vad dessa betyder. Läsaren förväntas alltså ha förkunskap om hur förkortningarna ska utläsas. Övriga förkortningar som finns i mönstret är m (maska), rm (rät maska), am (avig maska), BF (bottenfärg) och MF (mönsterfärg). Alla dessa finns förkla-rade i avsnittet Stickskola- Förkortningar på sidan 175.

Det finns en del tekniska moment i mönstret där man ska sticka på olika sätt. Mönstertex-ten inleds med instruktionen ”Med strumpstickor 3 mm och BF: Lägg upp 48 maskor och fördela dem jämnt över 4 stickor (12 maskor på varje sticka) Sticka runt i resår (2 rm, 2 am) i 5 cm” (Karlsson, 2018:60). Nu är frågan om en nybörjare som aldrig har stickat förut eller läst ett stickmönster skulle kunna lägga upp sin vante och sticka resår i 5 centimeter. Förkort-ningarna har jag redan gått igenom ovan men övriga instruktioner är intressanta att titta på närmare. Det står hur man stickar resår, 2 räta maskor och 2 aviga maskor, men ingenstans i boken kan jag finna hur man stickar en rät eller avig maska, denna förkunskap förutsetts av författaren. En annan sak som förutsetts är instruktionen sticka. Författaren förutsätter att lä-saren vet hur man stickar. Likaså är det med instruktionen lägg upp. Det finns ingen inform-ation om hur detta görs. Däremot finns det en illustrerad instruktion på en mer avancerad uppläggning under kapitlet Stickskola: Tvåfärgad flätuppläggning. Den uppläggningen som åsyftas i mönstret finns det dock ingen närmare förklaring till. En annan instruktion i denna

39

passage är fördela dem jämnt över 4 stickor. I kapitlet Stickskola finns en del som beskriver hur man stickar med fyra eller fem stickor på sidan 175. Men den texten är inte mer förklarande exakt hur man ska gå till väga för att fördela maskorna över stickorna utan instruktionen an-vänder här samma formulering som i mönstret: ”Maskorna fördelas jämnt över fyra stickor, och den femte stickan stickar man med” (Karlsson, 2018:175). Ytterligare en instruktion i mönstertexten som inte förklaras mer explicit är ”Fäst lösa trådar”.

Det finns dock instruktioner i mönstret som uttrycks med stor precision och noggrannhet, till exempel hur man sätter lösa maskor på en tråd för att spara till tummen och sedan plockar upp dessa. Även minskningsvarven är tydligt beskrivna i mönstret.

5.6.2 Tilltal − närhet och distans

Bokens förord domineras av omtal och direkt tilltal. Författaren talar om sig själv med pro-nomenet jag, till exempel ”Sluter jag ögonen så ser jag de vita Dalbyvantarna* som mormor nålband åt mig när jag var barn” (Karlsson, 2018:9) (*Nålbundna vantar med sitt ursprung i norra Värmland [Karlssons fotnot, 2018:9]).

. I övrigt förekommer endast direkt tilltal i förordet, mestadels i form av pronomenet du till exempel: ””Du kan faktiskt se mina 35 vantar som små historier” (Karlsson, 2018:9). Även pronomenet vi förekommer men vilka som det syftar på är lite oklart. I till exempel me-ningen ”De vi älskar vill vi värma- till exempel med hemstickade vantar” (Karlsson, 2018:9) kan vi syfta på alla människor som älskar någon eller så syftar författaren på de som kan sticka vantar och ge bort till sina nära och kära. I slutet av förordet ändras tonen något då författaren övergår till uppmaningar i imperativform: ”Bär dem med stolthet, slit dem med hälsan, och sist men inte minst- låna ut dem så ofta du bara kan” (Karlsson, 2018:9).

Även i ingressen på mönstersidan förekommer det endast direkt tilltal. En dialog med läsa-ren förekommer i form av frågor: ”Minns du smaken av granskott?”, ”Vill du också smaka?”

(Karlsson, 2018:59). Här används även en imperativsats som inbäddas av ett närhetsskap-ande du i andra satsen: ”Addera lite honung och citron, om du gillar det” (Karlsson, 2018:59).

I själva mönstertexten används uteslutande uppmanande imperativsatser till exempel

”Lägg upp”, ”Sticka diagram A” och ”Ta av garnet, trä tråden igenom resterande maskor och dra åt” (Karlsson, 2018:60).

5.6.3 Värderingar

I förordet, som har en berättande och engagerande funktion, framkommer det att vantar och vantstickning är viktiga saker som ska tas på allvar. Detta avläser jag till exempel i formule-ringar som: ”Vantar är nämligen allvarliga saker. De är omsorg och välvilja i sin renaste form. Viktiga för att de representerar en värme vi rent handgripligt kan erbjuda varandra”

(Karlsson, 2018:9). Vantstickning är alltså inte något som författaren anser att vi gör bara för att fördriva tiden, varje maska är värdefull och kärleken som stickas in ska tas på allvar. Van-tar beskrivs också viktiga för att de bär på en historia, Karlsson beskriver vantstickning som något funktionellt men samtidigt konstnärligt. Vi-känslan är tydlig i texten, vi stickare är ge-mensamt viktiga och det vi gör har betydelse för andra.

Både i förordet och i den inledande ingressen i mönstret som berättar om författarens inspi-ration finns flertalet plusord. Karlsson beskriver till exempel ett par vantar från hennes

barn-40

dom som ”finvantar” och hur hon gladeligen lånar ut sina vantar till sin dotter när det be-hövs. Vantarna Granskott beskrivs i ingressen som ”rustika och varma, och alldeles perfekta för en långpromenad i granskogen”.

På sidan 29 i texten Beskrivningar. Några saker att tänka på. framträder en ny ton när det kommer till instruktionerna. Här är det tydligt att noggrannhet är en egenskap som skattas högt av författaren och denna norm förmedlas explicit till läsaren på bland annat detta sätt:

”Läs igenom hela beskrivningen innan du börjar sticka för att skapa dig en bild av konstrukt-ion och tillvägagångssätt” och ”…Om din stickfasthet inte stämmer- justera storleken på stickorna. Har du för få maskor per varv: byt till tunnare stickor. Har du för många maskor per varv: byt till grövre stickor” (Karlsson, 2018:29).

Även i mönstertexten är noggrannhet en viktig värdering. Detta framkommer framför allt av de direkta uppmaningarna och den exakthet som råder gällande antal maskor och varv som ska stickas, till exempel ”Sticka diagram A, varv 4 − 16, och därefter diagram B, varv 1 − 7. Sticka 1 rätt varv”.

5.6.4 Röst och storytelling

I förordet är författarens textjag tydlig. Hon berättar om sina egna upplevelser och delar sina egna känslor med ett lika tydligt textdu som är läsaren. Ett exempel är textpartiet mot slutet av förordet: ”Misslyckas du med en vante, så kan du alltid lägga upp en ny! Det vet varje vantstickare- inte minst jag.” (Karlsson, 2018:9). En intressant sak med förordet är att förfat-taren använder citat från två olika personer för att förmedla hennes känsla för vantar, Bo Bergman och Kristina Lugn. På så sätt får förordet två extra röster i texten.

Ingressen på mönstersidan har liksom förordet ett tydligt textjag (författaren) och textdu (lä-saren). På sidan 29 i avsnittet Beskrivningar finns ett textdu i form av läsaren som syns i det direkta tilltalet med du-pronomen. Däremot saknas ett tydligt textjag. Ur sammanhanget går det att förstå att det är författaren som ger instruktionerna men eftersom en tydlig avsändare saknas så syns inte textjaget lika tydligt.

I mönstertexten tilltalas, som jag tidigare nämnt, endast läsaren i imperativform. Detta gör att författarens röst i och för sig hörs med tanke på att det är hon som ger instruktionerna men det är inte en lika tydlig avsändare som i till exempel förordet.

När det gäller aspekten storytelling så bedömer jag att det finns mycket av den varan i både förordet och ingressen till mönstertexten. Karlsson ger en själ till vantarna och berättar om sin inspiration genom målande och poetiska beskrivningar. Ett exempel på det är följande textparti ur förordet: ”Du kan faktiskt se mina 35 vantar som små historier. De vill förmedla berättelser om stort och smått, och ta dig på en resa. Färden går över stock och sten, via skog och Finnmark, genom museets vindlande korridorer och krukmakarens gamla verkstad.

Längs vägen får du möta envisa ekorrar, slumrande prinsessor, mytomspunna tordyvlar och ett stolt systerskap.” (Karlsson, 2018:9).

Det räcker nästan att se på namnet på mönstret Granskott för att se var inspirationen till vantarna har kommit ifrån. Ingressen förstärker känslan av granskott som något härligt från barndomen: ”När jag var liten tyckte jag att det var så spännande att de ljusgröna skotten var ätbara.” (Karlsson, 2018:59).

41

5.6.5 Multimodalitet − bilder och diagram

Till mönstret Granskott hör två bilder och tre diagram. Bilderna på de färdiga vantarna fyller en dekorativ funktion, men eftersom de även kan vägleda stickaren genom att denne kan jämföra sin egen stickning med bilderna så skulle jag säga att de även har en viss instruktiv funktion.

Relationen mellan dessa bilder och texten handlar om förankring då texten specificerar bil-dens betydelse och pekar på dess centrala element. Till exempel handlar texten endast om vantarna, men på den första bilden i mönstret (på sidan 58) finns även blad och grenar med.

Textens fokus på stickning och vantarna pekar då på det viktiga i bilden.

Diagrammen i mönstret fyller en instruktiv funktion och finns där för att vägleda stickaren för att nå önskat resultat. Jag tolkar relationen mellan diagrammen och texten som ett avbyte.

Detta för att det i texten inte beskrivs hur man ska sticka efter diagrammen, utan endast

”Sticka diagram A” (Karlsson, 2018:60). Diagrammen och texten byter då av varandra i ett avbyte och skapar tillsammans en överordnad betydelse som är hela stickmönstret i sig.