Forskningsbakgrund

Eftersom min studie verkar vara den första i sitt slag, åtminstone på de språk jag behärskar, är det inte lätt att hitta tidigare studier som rör språket i stickmönster. Jag har därför valt att i detta kapitel presentera studier som rör andra typer av instruktionstexter.

Kapitlet börjar med en genreanalys där olika aspekter i instruktiva texter tas upp, sedan kommer en genomgång av studier som har gjorts på instruktiva texter i ett historiskt per-spektiv med jämförelser över tid. Till sist presenteras en studie som har gjorts på stickmöns-ter under 1800-talets mitt.

3.3.1 Tekniska handböcker

Karin Mårdsjö (1992) har tagit ett helhetsgrepp om det som hon kallar för tekniska handböcker.

I sin studie Människa, text och teknik: tekniska handböcker som kommunikationsmedel har hon kombinerat en genreanalys, en textanalys av några valda texter och en intervjustudie med

15

några textproducenter. De delar som är mest relevant för min studie är genreanalysen och textanalysen och det är därför dem som jag framför allt kommer att lyfta fram.

Mårdsjö menar att en teknisk handbok syftar till att läsaren ska kunna utföra en viss hand-ling efter läsningen, till exempel klippa gräs eller använda videon. En ny teknisk apparat som är okänd för den breda massan kräver ofta en mer detaljerad beskrivning. När texten ska spridas till en bredare målgrupp krävs en enkelhet och precision i språket och ett funge-rande samspel mellan text och bilder. Vidare menar Mårdsjö att en sådan instruefunge-rande text även har ett vidare syfte att skapa en vidare förståelse och att påverka läsarens attityd, till ex-empel att få dem att tycka att gräsklipparen är en bra produkt (Mårdsjö, 1992:37).

Mårdsjö delar in tekniska handböcker i tre kategorier. Den första är kanske den mest up-penbara och innefattar tekniska objekt, som till exempel en instruktionsbok till en ny telefon.

Den andra kategorin handlar om generaliserbara tillvägagångssätt, metoder och processer, till exempel en instruktion till industriell processhantering. Stickmönster hamnar under den tredje kategorin som innefattar tekniker och handgrepp, det vill säga färdigheter (Mårdsjö, 1992:38 − 39).

I sin genreanalys fortsätter Mårdsjö att diskutera hur en anvisning utformas. Hon menar att man som textproducent alltid måste göra en bedömning om vad som ska vara med.

Denna bedömning grundar sig dels på vilken målgrupp som förväntas använda sig av texten och om de är införstådda med möjligheten som tekniken ger eller behöver övertygas om vissa delar. En annan sak som avgör bedömningen och urvalet av information är hur inför-stådda läsarna förväntas vara med tekniken, hur mycket som behöver beskrivas i detalj och hur mycket som kan anses förutsatt (Mårdsjö, 1992:42).

I likhet med mitt eget intresse för genren så har Mårdsjö tittat på tilltalsformer i handböck-erna. Hon menar att tilltalsformerna är viktiga för att de kan skapa närhet eller visa på di-stans till läsarna. I tekniska handböcker kan man välja att tala direkt till läsaren, i imperativ-form eller du-imperativ-form. Detta menar Mårdsjö skapar en vi-känsla och en närhet till läsaren.

Mårdsjö diskuterar imperativformen:

”Imperativformen som kontaktskapande fenomen kan förefalla paradoxal, i och med att den hör ihop med ett rent ordergivande, men handboken och särskilt anvisningen som genre skapar en speciell tolkningsram. Där innebär det direkta ordergivandet inte pri-märt en auktoritär ton, utan erkännande att det sitter en människa som läsare; det är inte tekniken som sköter sig själv.” (Mårdsjö, 1992:63)

Man kan även välja ett mer distanserat tilltalssätt genom att tilltala läsaren i tredje person. Ett annat alternativ som finns är att helt utesluta läsaren och personifiera tekniken (”apparaten kan”) eller att använda passivformuleringar (”rengöring görs genom att…) (Mårdsjö, 1992:63).

3.3.2 Historiska textanalyser

Eftersom min egen studie är en textanalys över tid anser jag att det är intressant att föra fram tidigare forskning på samma tema. Det finns en del studier som har gjort en historisk jämfö-rande analys som behandlar texter som delvis har instruejämfö-rande inslag. Det kan till exempel handla om kapitel eller stycken med instruktioner i en övrigt informerande text.

Ett exempel på en sådan studie är Annika Skogsbergs kandidatuppsats som behandlar fjäll-handböcker från STF (Svenska Turistföreningen). Studiens syfte har varit att analysera och

16

jämföra två utgåvor av fjällhandböcker, den ena från 1954 och den andra från 1996. Studiens syfte har varit att undersöka om texternas funktion inte bara handlar om rådgivning utan om de även vill förmedla värderingar (Skogsberg, 2007:79).

Skogsberg har analyserat ett antal kapitel men jag har fokuserat på det kapitlet som be-handlar instruktioner. Den jämförande analysen består av instruktioner för vadning i de båda handböckerna. Angående värderingar i texterna beskriver Skogsberg det som att det inte finns så många men att hon finner det naturligt eftersom textens huvudsakliga syfte är instruktion. I den äldre texten, från 1954, framkommer dock att önskvärda förhållningssätt till vadning är: försiktighet, lugn och gott omdöme, vilket också uttrycks explicit i texten (Skogs-berg, 2007:88).

En annan aspekt som analyseras i studien är tilltal i texten. Skogsberg visar på att det skil-jer sig en del mellan den äldre och den yngre texten. I den äldre texten undviks helt ett direkt tilltal och pronomenet man används i stor utsträckning. Den yngre texten använder ett

mindre auktoritärt tilltal med direkt tilltal i imperativformer och andra personens pronomen.

Dock menar Skogsberg att det finns spår av den auktoritära rösten även i den yngre texten på grund av att omtal används, till exempel i form av ordet vadaren (Skogsberg, 2007:91).

En annan studie med instruerande inslag har Gunilla Byrman gjort. Hon har undersökt nio broschyrer om preventivmedelsrådgivning mellan 1886 och 1995. Syftet med studien var att undersöka skrifternas utformning och genretillhörighet utifrån frågor om vilken sorts in-formation som förs fram och på vilket sätt. En del av studien fokuserar även på hur layout, bild och text samverkar (Byrman, 2001:339).

I Byrmans analys av bilderna, från en broschyr från 1979, beskriver hon att hon uppfattar de fotografiska bilderna mer som utsmyckning medan de pedagogiska illustrationerna (till exempel instruktioner för hur man sätter på en kondom) tjänar till att förklara sakförhållan-den som skulle bli onödigt långa och krångliga i skrift (Byrman, 2001:336 − 337). Jag tolkar det som att illustrationerna på så sätt stödjer och samverkar med de skrivna instruktionerna för att skapa bättre förståelse hos läsaren.

Byrman ser även en tendens över tid att bilderna får ta mer och mer plats. Bilder finns re-dan i broschyren från 1886 men antalet ökar stadigt över tid (Byrman, 2001:378).

Bo-A Wendt har gjort en jämförande historisk studie av soldathandböcker från 1769 till 1994. Handböckerna har fungerat som läroböcker, regelsamlingar och instruktionsböcker.

Wendts syfte med undersökningen har varit att undersöka de textuella mönster som finns i böckerna samt att se hur man genom texterna har försökt förmedla normer till soldaterna (Wendt, 2001:537 − 540).

Wendt har bland annat tittat på tilltal och omtal i soldathandböckerna. I de äldre texterna är, med start 1769, förekommer endast omtal av läsaren. Först 1904 tilltalas läsaren (med Ni) på vissa ställen, men omtalet är fortfarande dominerande. Tilltalet försvinner sedan från handböckerna för att återkomma 1944. I handboken förändras texten radikalt och du-tilltal förekommer i hela boken, både i form av imperativer och tilltalspronomen + indikativer. I boken från 1967 tillkommer omtal igen medan det 1986 i den sista boken, från 1994, är helt borta och tilltal dominerar igen (Wendt, 2001:549 − 550).

Karin Mårdsjö har gjort ännu en intressant studie som delvis har inspirerat till min egen studie. I Maten, metoderna och livet. Svenska husliga handböcker 1750-1900 har hon undersökt sex receptböcker från 1700- och 1800-talet. Syftet med studien har varit att undersöka böck-erna som attitydpåverkare, den språkliga och grafiska förändringen, om muntlighet och skriftlighet i texterna och texternas intertextualitet och auktoritet (Mårdsjö, 1998:12 − 13).

17

Mårdsjö menar att handböcker generellt har två parallella ambitioner: att fostra till ett visst tänkande och att lära ut hantverk eller metoder av olika slag. Hon påpekar att detta inte sker genom att det finns en instruerande text på ena sidan och sedan en uppfostrande text på andra, utan båda dessa ambitioner genomsyrar alla instruerande texter (Mårdsjö, 1998:29).

En intressant aspekt som Mårdsjö tar upp är aspekten kontextberoende-kontextoberoende.

Hon menar att kontext för ett recept kan vara ingredienser, redskap, metoder och insikt om hur det färdiga resultatet ska bli. Mårdsjö jämför här recept med en stickbeskrivning där det endast finns beskrivet hur ett visst plagg ska stickas men saknar instruktioner för hur stick-ning går till. Mårdsjö ser i sin analys att en av receptböckerna, Polhems från 1745, helt saknar måttangivelser och i vissa fall tidsangivelser. Detta gör boken mycket kontextberoende enligt Mårdsjö. Hagdahls bok, från 1879, har däremot noggranna angivelser och blir då mest textoberoende. Övriga böcker i studien intar ett mellanläge mellan kontextberoende och kon-textoberoende men visar inte på en klar förändring över tid. Det är först på 1900-talet som den sorts pedagogiska recept som vi är vana vid idag slår igenom i stor skala (Mårdsjö, 1998:63 − 64).

Mårdsjö funderar kring hur det kommer sig att förändringen till pedagogiska recept tar en sådan tid. Hon menar att det har att göra med att handboksskrivande är en svår konst och en komplex kommunikativ uppgift. Det är inte bara instruktioner som ska ge, handlag ska besk-rivas och kommuniceras i en viss ordning för att läsaren ska kunna följa instruktionerna. Det handlar också om att skriften under denna tid började ersätta den muntliga kommunikat-ionen i köket allt mer. Envägskommunikatkommunikat-ionen med ord på papper skulle alltså ersätta ta-let, ögonkontakten och möjligheten att visa (Mårdsjö, 1998:73 − 74).

När det gäller de värderingar som kommer fram i receptböckerna kan de grovt delas upp i sparsamhet under 1700-talet och ordning på 1800-talet. I begreppet ordning innefattas även tankar om renlighet och att hålla sig borta från smuts och snusk, både i hemmet och själsligt som kvinna. Starka tendenser till att tämja det naturliga och stävja begär finns rikligt repre-senterade i böckerna från 1800-talet (Mårdsjö, 1998:72 − 73).

En annan aspekt som Mårdsjö har tittat på är begreppsparet engagemang och distans. Hon menar att det i receptböckerna framför allt finns drag av engagemang, speciellt i de böcker som är livsrådgivande till sin karaktär. Även de andra böckerna är starkt värderande och be-tonar vikten av kunskap och intresse engagerat. Men de texter som är allra mest engagerade är de texter som inte direkt är instruerande utan mer rådgivande. I receptavsnitten är ett en-gagerat språk ovanligt men det förekommer i ett fåtal recept, blanda annat genom en positiv kommentar om det färdigbakade brödet i Polhems bok från 1745 (Mårdsjö, 1998:64 − 65).

3.3.3 Stickmönster från 1800-talets mitt

Eftersom min egen studie tar avstamp i 1840-talet så anser jag att det är intressant att föra fram en doktorsavhandling i textilvetenskap av Hanna Bäckström. Hon har undersökt stick- och virkmönster, eller som hon kallar det mönsterförlagor, från 1800-talets mitt.

Undersökningens syfte har varit att undersöka vad som styrde utgivningen av mönsterför-lagorna och vilka normer, ideal och värderingar som uttrycktes i dem och hur detta påver-kade hur stickning och virkning uppfattades. Fortsatt har syftet varit att studera hur de un-dersökta publikationerna förhåller sig till liknande som gavs ut i andra länder vid samma tidpunkt och om informationen som överförs i mönsterförlagorna förändras över tid och vad det i så fall säger om förväntningarna på målgruppens förkunskaper och färdigheter

(Bäck-18

ström, 2021:15). Eftersom syftet med att undersöka värderingar och förväntningarna på mål-gruppens förkunskaper sammanfaller med min egen studie är det de resultat från Bäck-ströms avhandling som jag här kommer att ge en kort genomgång av.

I de mönsterförlagor som Bäckström har undersökt kommer det fram tydliga värderingar kring stickning och virkning som fruntimmershandarbeten. Mönsterförlagorna uppmanade kvinnor att handarbeta och gav en bild av hur en kvinna på 1840-talet skulle vara: ”Samti-digt som stickning och virkning sågs som ett nöje, fyllde dessa handarbeten även funktioner inom bildning, uppfostran och välgörenhet, och tillskrevs en förmåga att förkroppsliga grupptillhörighet, identitet och moral” (Bäckström, 2021:207).

Vidare menar Bäckström att i den verklighet som beskrivs i mönsterförlagorna saknas helt klassperspektivet och den ideala bilden av samhället är den av borgarklassen. Kvinnorna lär ha fått olika direktiv för när stickning och virkning ansågs som en nyttig gärning eller när det ansågs ta tid från andra nyttiga göromål, gränsen mellan detta är otydlig (Bäckström, 2021:208).

Bäckström har i sin undersökning sett att en stor del av utgivningen av mönsterförlagor under 1800-talets mitt endast bestod av mönsterrapporter. Detta gjorde att läsarna förvänta-des kunna kombinera mönsterrapporter och även ha grundläggande kunskaper om hur man formar ett plagg. Centrala tekniska aspekter, som till exempel hur man formar en häl på en socka, har utelämnats i vissa mönsterförlagor. Detta visar på att läsaren förväntades tillägna sig grundläggande kunskaper från en annan källa än mönsterförlagorna. Samtidigt menar Bäckström att det fanns detaljerade beskrivningar för hur man virkar olika maskor i spets-strukturer, vilket visar på att spetsvirkning var en nyhet, medan stickning av strumpor var något som förväntades att läsarna hade kunskap om (Bäckström, 2021:251).

Vidare menar Bäckström att det krävdes god förståelse för hantverket och dess tekniker för att tolka de mönsterförlagor som bestod av schematisk text och illustrationer. Bilderna spe-lade också en viktig roll för förståelsen då texten ofta var full av tryckfel och därför svår att tyda. Det finns också de diagram i rutmönster som var ämnade att användas för stickning men som har visat sig ha använts för virkning, vilket tyder på en stor kreativitet och kunskap hos läsaren när de omsatte instruktionerna till stickade och virkade föremål (Bäckström, 2021:251).