Domstolsprövning

I förundersökningsfallen gäller som utgångspunkt att en domstol ska pröva frågor om hemliga tvångsmedel. Ansökan görs av åklagaren när det gäller hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rums- avlyssning (27 kap. 21 § RB).

Även i underrättelsefallen enligt preventivlagen och lagen om särskild utlänningskontroll gäller att det är domstol som prövar frågor om tillstånd till hemliga tvångsmedel. I dessa fall är emellertid Stockholms tingsrätt den enda domstol som har rätt att pröva ansökan. Enligt preventivlagen görs ansökan av åklagaren (6 §) medan yrkande enligt lagen om särskild utlänningskontroll framställs av Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten (21 §). När det däremot gäller inhämtningslagen är det Åklagarmyndig- heten på ansökan av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket som fattar beslut om inhämtning av uppgifter. Säkerhets- och integritets- skyddsnämnden ska inom en månad efter att ett ärende om inhämtning avslutats underrättas om ett beslut om inhämtning av uppgifter enligt lagen (5 § inhämtningslagen).

I förundersökningsfallen finns möjlighet för åklagare att i vissa fall besluta om tillstånd till hemliga tvångsmedel interimistiskt, i avvaktan på rättens beslut. Om åklagaren har gett ett sådant tillstånd ska denne utan dröjsmål skriftligt anmäla beslutet till rätten och ange skälen för åtgärden. Rätten ska skyndsamt pröva ärendet och om den finner att det inte finns

41 skäl för åtgärden ska beslutet upphävas. Om åklagarens beslut har verk-

ställts innan rätten hunnit göra en sådan prövning och det senare visar sig att det saknats skäl för åtgärden får de inhämtade uppgifterna inte användas i en brottsutredning till nackdel för den som har omfattats av avlyssningen eller övervakningen, eller för någon annan som uppgifterna avser (27 kap. 21 a § RB).

Även enligt preventivlagen finns möjlighet till interimistiskt åklagar- beslut beträffande hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hem- lig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraöver- vakning (6 a §). Betydelsen av olägenheten av att inhämta rättens tillstånd är emellertid i den bestämmelsen knuten till möjligheterna att förhindra den brottsliga verksamheten i stället för, som i förundersökningsfallen, utredningen.

Det är inte möjligt att utan domstolsprövning tillåta hemlig rumsavlyss- ning. Undantag gäller endast i vissa situationer om Sverige befinner sig i krig eller krigsfara. Enligt 28 § lagen (1988:97) om förfarandet hos kom- munerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. gäller nämligen att om det kan befaras att det skulle med- föra en fördröjning av väsentlig betydelse för utredningen att inhämta rättens tillstånd till hemlig rumsavlyssning enligt 27 kap. 20 d § RB, får tillstånd till åtgärden ges av åklagaren i avvaktan på rättens beslut.

Vid prövningen av om det finns skäl att tillåta tvångsmedlet i fråga har domstolen och, i förekommande fall, åklagaren alltid att avgöra om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Denna proportionalitetsprincip återfinns i bl.a. 27 kap. 1 § tredje stycket RB, 5 § preventivlagen och 2 § 2 inhämtningslagen. Som redan nämnts gäller dock principen vid tillämpningen av all tvångsmedelslagstiftning.

För att hemliga tvångsmedel ska få tillåtas ställs det också upp vissa kvalificerande krav som tar sikte på behovet av åtgärden i det enskilda fallet. Det krävs att åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen (förundersökningsfallen), är av synnerlig vikt för att förhindra brottslighet (5 § preventivlagen) alternativt att det ska föreligga synnerliga skäl för åtgärden (20 § LSU). För inhämtning av uppgifter enligt inhämtningslagen krävs att åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka sådana brott som avses i den lagen.

Beslutets innehåll

Vad ett beslut om hemliga tvångsmedel ska innehålla under en förunder- sökning regleras i 27 kap. 21 § RB. I underrättelseverksamhet finns mot- svarande regler i 8 § preventivlagen och 21 § LSU (vilken hänvisar till 27 kap. RB). I beslutet ska det anges vilken tid beslutet gäller. Tiden får inte bestämmas längre än nödvändigt och får inte överstiga en månad från dagen för beslutet. Om tiden löper ut krävs ett nytt beslut.

I ett tillstånd till hemlig avlyssning eller hemlig övervakning av elek- tronisk kommunikation ska det anges vilket telefonnummer eller annan adress alternativt vilken elektronisk kommunikationsutrustning som till- ståndet avser. Det ska också anges om åtgärden får verkställas utanför allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationsnät. Om tillståndet gäller inhämtning av uppgifter om vilka mobila kommunikationsutrustningar

42

som har funnits inom ett visst geografiskt område (hemlig övervakning av elektronisk kommunikation) ska det anges vilket geografiskt område tillståndet avser.

När det gäller tillstånd till hemlig kameraövervakning ska det anges vilken plats tillståndet gäller. I ett beslut att tillåta hemlig rumsavlyssning ska det, utöver vilken plats tillståndet avser, också anges vem som är skäligen misstänkt för brottet.

I samtliga fall gäller att rätten också, när det finns skäl därtill, i övrigt ska ange villkor för att tillgodose intresset av att enskildas personliga integritet inte kränks i onödan.

Vid beslut om inhämtning av uppgifter enligt inhämtningslagen ska det anges vilken brottslig verksamhet och vilken tid beslutet avser samt vilket telefonnummer eller annan adress, vilken elektronisk kommunikations- utrustning eller vilket geografiskt område beslutet avser.