Ekonomiskt värdefulla vatten
(Fiskvattendirektivet) - 0 40 0
Skyddat område för ”EU-bad” - 2 48 19
Områden känsliga för utsläpp av näringsämnen
(nitratdirektivet)
490 425 301 154
Områden känsliga för utsläpp av näringsämnen
(avloppsdirektivet – fosfor)
- 624 423 167
Områden känsliga för utsläpp av näringsämnen
(avloppsdirektivet – kväve)
- 0 0 150
Områden för skydd av livsmiljöer eller arter (Art- och habitatdirektivet)
- 116 89 68
Områden för skydd av livsmiljöer eller arter (Fågeldirektivet)
- 44 39 28
Dricksvattenförekomster
EU:s medlemsländer har enats om ett direktiv för att beskriva minimikravet på dricksvattenkvaliteten. Direktivet innebär att länderna måste följa de krav som direktivet ställer men får ha egna, strängare nationella krav. Sverige har inkluderat dricksvattendirektivet i svensk lagstiftning genom Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten, omtryck (LIVSFS 2013:4).
Minimikravet gäller för vatten som används för uttag, eller som reserverats för fram-tida uttag, av mer än 10 m3 i snitt per dag i eller som förser mer än 50 personer med
dricksvatten. Dessa vatten pekas också ut enligt vattenförvaltningsförordningen som skyddsvärda för att garantera tillgången på dricksvatten av god kvalitet, här kallade dricksvattenförekomster. Genom vattenförvaltningsförordningen ska dessa yt- eller grundvattenförekomster ha en miljökvalitetsnorm.
Skyddet gäller dricksvattenuttag för såväl permanent- som fritidsbruk och det omfat-tar både ordinarie vattentäkter och reservvattentäkter, yt- och grundvattenförekom-ster. Det är viktigt att notera att kraven inom dricksvattendirektivet avser kvaliteten på dricksvattnet efter rening, det vill säga inte råvattenkvaliteten i vattenförekom-sten. De strängare kvalitetskraven ska ses som komplement till vattenförvaltningens krav på yt- eller grundvattnets kvalitet. I Sverige hämtas vårt dricksvatten ungefär till hälften från grundvatten och hälften från ytvatten. Alla definierade dricksvatten-förekomster är skyddade områden och ingår i registret för skyddade områden.
I Sverige finns också en annan typ av dricksvattenskydd: vattenskyddsområde enligt 7 kap miljöbalken. Ett vattenskyddsområde enligt miljöbalken är det omgivande markområdet, eller tillrinningsområdet, för själva uttagspunkten av dricksvattnet.
De olika vattenskyddsområdena och dricksvattenförekomster kan därför samman-falla men olika skyddskriterier gäller för dem.
Om dricksvattenförsörjningen jämförs med andra länder i Europa är den bra i Sve-rige, både kvalitativt och kvantitativt. Men trots det finns många hot mot en säker dricksvattenförsörjning och viktigast är att det förebyggande arbetet, för att för-hindra försämring av dricksvattnet, är utgångspunkten när styrmedel för skydd av dricksvatten arbetas fram. Aktörerna behöver också bli bättre på att planera den framtida vattenförsörjningen. Sverige behöver även öka takten med att inrätta bra vattenskyddsområden med relevanta föreskrifter för våra vattentäkter. Många kom-muner och länsstyrelser arbetar med revidering och upprättande av vattenskyddsom-råden samt tar fram lokala och regionala vattenförsörjningsplaner. Helt i linje med de åtgärder som riktades mot ansvariga aktörer i Åtgärdsprogram 2009-2015.
Genomförda och pågående styrmedel, initiativ och fysiska åtgärder
En rad initiativ, föreskrifter och lagändringar har tagits fram sedan år 2009 då dricks-vattenförsörjningsfrågan på allvar lyftes:
• Regeringen tillsatte i juli 2013 en dricksvattenutredning71 i syfte att identi-fiera nuvarande och potentiella utmaningar, på kort och på lång sikt, för en säker dricksvattenförsörjning i landet och om möjligt föreslå lämpliga åtgär-der. Utgångspunkten för utredningen är klimatförändringarnas förväntade effekter på dricksvattenförsörjningen, men även hur risker, med bland annat kemiska ämnen och skydd för dricksvattenförsörjningen och råvattentäkter, på ett riskbaserat och systematiskt sätt ska kunna hanteras.
• Ett förslag till ändring av 7 kap miljöbalken om stärkts skydd för vatten-skyddsområden samt förslag till ny bekämpningsmedelsförordning, har varit ute på remiss. Remissomgången avslutades 11 oktober, 2013. Remissen inne-höll förslag om hur bekämpningsmedel får användas och lagras kring vat-tentäkter samt vilka säkerhetszoner som ska tillämpas för områden som inte förklarats som vattenskyddsområden enligt miljöbalken.
71 L2013:02
• Statens geologiska undersökning (SGU) har tagit fram föreskrifter om kart-läggning och analys av grundvatten72.
• Havs- och Vattenmyndigheten sände ut en remiss år 201273 som föreslår vilka kriterier som ska gälla för att klassa ett område som riksintresse för vatten-försörjningsanläggningar. I remissen beskrivs också hur processen ska gå till samt förslag på ett antal potentiella områden. Alla länsstyrelser är ombedda att föreslå områden med befintliga anläggningar som kan klassas som riks-intressanta. I det fortsatta arbetet kommer länsstyrelserna att titta på vilka kringliggande områden vid anläggningarna som behöver skyddas med hänsyn till framtida behov.
• Till följd av Klimat- och sårbarhetsutredningen74 initierade Livsmedelsverket under våren 2010 ett Nationellt nätverket för grundvatten. Arbetet i nätverket sker genom arbetsgrupper som driver samordningsarbetet inom dricksvattenom-rådet. Bland annat har en seminarieserie ”Planer för dricksvatten” genomförts.
• I arbetet med Förordning om översvämnings-risker (2009:956) har länsstyrel-serna inkluderat såväl vattentäkter som dricksvattenförekomster vilket inne-bär att de i framtiden lyfts upp som en viktig faktor att beakta i det förebyg-gande arbetet mot negativa konsekvenser av översvämningar.
Förbättringsbehov för att följa miljökvalitetsnormerna
I Norra Östersjöns vattendistrikt finns det 201 vattenförekomster som berörs av dricksvattendirektivet, varav 156 är grundvatten och 45 är ytvatten.
I år 2013 års nationella rapportering av genomförda åtgärder uppgav 56 kommuner (av 232 respondenter) att det fortsatt finns vattenskyddsområden eller bestämmelser för vattenskyddsområdet som bedöms som otillfredsställande i kommunen. Förut-sättningarna varierar dock mellan kommunerna, Vissa kommuner har ett stort antal vattentäkter medan andra helt saknar vattentäkt inom kommunens gränser. Endast 16 av de kommuner som svarat anger dessutom att de har vattenskyddsområden med skyddsföreskrifter för samtliga icke kommunala dricksvattentäkter. Det är en minsk-ning jämfört med föregående års återrapportering från kommunerna. Arbetet med att skydda vattentäkter, både allmänna och enskilda, verkar inte följa samma posi-tiva utveckling som övrigt kommunalt åtgärdsarbete, enligt vattenmyndigheternas återrapporteringssammanställning 2013. Det har bland annat framkommit att det finns ett stort behov av vägledning för hur kommunerna kan arbeta med skydd av enskilda vattentäkter för att uppfylla direktivets krav. Se rapporteringen av genom-förda åtgärder för år 2010-2013 på www.vattenmyndigheterna.se.
Fysiska åtgärder för att följa miljökvalitetsnormerna
Åtgärder för att komma till rätta med skyddet av dricksvatten är framför allt inrättande av nya vattenskyddsområden och nya eller reviderade föreskrifter, se vidare i avsnitt Otillräckligt dricksvattenskydd och bilaga 1 – Åtgärdsområdessammanställningar. Andra åtgärder som planeras är informationsinsatser och nedläggning av vattentäkter som inte lever upp till kraven.
72 SGU-FS 2013:1 73 Dnr 2679-11 74 SOU 2007:60