Konnektivitet*, som ofta används parallellt med begreppet kontinuitet48 är ett mått på möjligheten för vattenlevande organismer eller landlevande organismer, med del av sin livscykel i vatten, att förflytta sig upp- och nedströms i vattendrag eller längs grunda vattenområden i sjöar. Med konnektivitetsförändringar avses mänsklig påver-kan som inverkar negativt på spridnings- och vandringsmöjligheterna i ett vattensys-tem. Dessa förändringar beror på verksamheter såsom dammar, trösklar eller fellagda vägtrummor. Följden av bristande konnektivitet är att fiskar och andra vattenlevande arter inte längre kan röra sig fritt i vattensystemet.
I Norra Östersjöns vattendistrikt är 152 av sjövattenförekomsterna och 325 av vatten- dragsförekomsterna påverkade av konnektivitetsförändringar. Detta motsvarar 37 procent av vattendistriktets totala sjöyta och 56 procent av den summerade vatten-dragslängden.
Konnektivitetsförändringarna orsakas framförallt av vattenkraftsdammar som ska-par barriärer och hindrar vattenlevande djur att röra sig fritt i vattensystemen. Den största andelen av vattenförekomster där konnektivitetsförändringar utgör ett miljö-problem har idag måttlig status.
Genomförda och pågående åtgärder för att minska de negativa miljöeffekterna av konnektivitetsförändringar
När det gäller åtgärder för att motverka konnektivitetsförändringar är huvudåtgär-den fiskväg eller utrivning av dammar. Detta är ett samlingsbegrepp för alla typer av åtgärder som motverkar eller kompenserar för konnektivitetsförändringar.
Då det ofta är svårt att på förhand veta vilka åtgärder som behövs på en specifik plats, anges i många fall endast denna huvudåtgärd. Man bör dock ha i åtanke att den övergripande åtgärden rymmer flera underliggande åtgärder och att dessa varie-rar från plats till plats. Lokala förhållanden styr val av åtgärd. I en del fall räcker det med att anlägga en fiskväg medan det i andra fall krävs en utrivning av en befintlig 48 Konnektivitet är möjligheten till spridning och fria passager för djur, växter, sediment och organiskt material i ett vattenområde. Kontinuitet är ett något snävare begrepp än konnek-tivitet och avser främst fiskars möjlighet att förflytta sig i ett vattenområde, företrädelsevis upp- och nedströms i ett vattendrag
damm eller barriär. Vid alla typer av åtgärder måste både upp- och nedströmspassage fungera tillfredställande. I de fall det finns specifik kunskap om åtgärdsbehovet har specifika åtgärder angetts. Nedan finns en kort beskrivning av vilka åtgärder som rik-tar sig mot konnektivitetsförändringar och som finns angivna i VISS. För utförligare beskrivningar om åtgärder i vattendrag, se manualen om ekologisk restaurering från Naturvårdsverket och Fiskeriverket .
Fiskväg eller utrivning av vandringshinder
Denna åtgärd anges då man inte kan precisera vilken åtgärd som är lämpligast innan en utförligare utredning gjorts. Fiskvägar kan antingen vara naturliga eller tekniska.
Omlöp, inlöp och stenramp/fiskramp räknas som naturliknande fiskvägar . Under se-nare år är omlöp den vanligaste typen av fiskväg som anläggs i Sverige. Omlöp söker efterlikna ett naturligt vattendrag och bör ha en lutning på ungefär 1-2 procent för att alla fiskarter och även bottenfauna ska kunna passera.
Genom utrivning av en damm eller dammkropp, som skapar en konstgjord fördäm-ning, återställer man det naturliga vattendraget helt vilket återkapar möjligheten till spridning och fria passager för djur, växter, sediment och organiskt material.
Utrivning av damm/vandringshinder
Denna åtgärd anges i de fall den juridiska processen är klar och man med säkerhet vet att en damm eller ett vandringshinder kan rivas ut.
Fiskväg
Denna åtgärd anges i de fall man inte vet vilken typ av fiskväg som kan bli aktuell och där utrivning är utesluten. Med fiskväg avses alla typer av fiskvägar, både natur-liga och tekniska, som syftar till att möjligöra fiskvandring förbi ett hinder.
Omläggning/byte av vägtrumma
Omläggning eller byte av vägtrumma görs främst i syfte att undanröja ett vandrings-hinder men också för att erhålla ett naturligare flöde. Inventeringar som gjorts visar att många vägtrummor är felplacerade och skapar definitiva eller partiella vandrings-hinder för såväl bottendjur och fisk som för utter. Vägtrummor skapar också pro-blem genom att de lokalt ger upphov till ökad flödeshastighet. Inventeringar i norra Sverige visar att fellagda vägtrummor är ett problem vid ungefär var tredje vägpas-sage. Vid omläggning eller byte av vägtrumma är placeringen liksom storleken på trumman avgörande. Trumman får inte skapa ett fall nedströms trumman, inte vara underdimensionerad och skapa för höga flödeshastigheter, inte vara för lång så att passage försvåras. Om möjligt bör vägtrumman bytas mot en valvbåde eller bro, som är det bästa alternativet ur natursynpunkt49.
Naturliknande fiskväg
Denna åtgärd anges då man vet att en naturliknande fiskväg är den lämpligaste åtgärden för en viss plats. Med naturliknande fiskvägar avses omlöp, inlöp och sten-ramp/fiskramp. Under senare år är omlöp den vanligaste typen av fiskväg som an-läggs i Sverige.
49 Naturvårdsverket och Fiskeriverket, 2008, Ekologisk restaurering av vattendrag, kap 5.8 i
Teknisk fiskväg
Denna åtgärd anges då man vet att en teknisk fiskväg är den åtgärd som är möjlig för en viss plats Den bästa lösningen ur en ekologisk synvinkel är utrivning eller na-turliknande fiskväg och dessa åtgärder bör alltid först övervägas som alternativ. Det finns olika typer av tekniska fiskvägar såsom denilränna, bassängtrappa, slitsränna, ålyngelledare och de är ofta byggda i betong, sten eller trä. Med ”teknisk fiskväg in-klusive nedströmspassage” avses anordningar som syftar till att avleda fisk förbi ett vattenkraftverk såsom låglutande fingaller, louvers, smoltrännor, ålrör.
Ålyngelledare
Ålyngelledare är en mindre åtgärd som syftar till att möjliggöra uppvandring av ål-yngel. Ålyngelledare består vanligtvis av plaströr eller konstmaterial, exempelvis 100 - 150 mm plaströr fyllda med nät i kompositmaterial. Äldre annordningar kan bestå av upp och nedvända specialbyggda ”piassavaborstar” (stråna uppåt) men kan också bestå av en träränna med knytnävsstora stenar. En mindre mängd vatten krävs vid en ålyngelldare än vid en vanlig fiskväg.
Det har genomförts ett antal fysiska åtgärder som riktar sig mot konnektivitetsför-ändringar sedan tillkomsten av vattenmyndigheternas åtgärdsprogram 2009, men åtgärdsbehovet är fortfarande stort. De åtgärder som redan är genomförda eller på-går och har registrerats i VISS redovisas i tabell A17. Kostnadsuppskattningarna är gjorda utifrån snittkostnader på åtgärderna och och en schablonlivslängd på 50 år för alla fiskvägar.
Tabell A17. Genomförda och pågående åtgärder i sjöar och vattendrag där konnektivitetsförändringar är påvisade
Åtgärd Genomförda Pågående Planerade Totalt
Fiskväg eller utriv-ning av vandrings-hinder (antal)
18 15 6 39
Kostnad (kr) 1 000 000 340 000 850 000 2 200 000
Källa: Uttag VISS den 15 augusti 2014
Förbättringsbehov
Förbättringsbehovet för konnektivitetsförändringar kan anges som fallhöjd eller antal dammar som behöver åtgärdas i VISS, i de fall dessa uppgifter finns att tillgå. I vissa fall anges förbättringsbehovet som antal kilometer i vattenförekomsten som är stängd för fiskvandring till följd av vandringshindret. Bedömningen görs utifrån vilka vand-ringsbenägna fiskarter som förekommer eller som borde förekomma i vattenförekom-sten om fiskvandringsmöjligheter återskapas. För sjöar kan förbättringsbehovet anges som area. Om ett vandringshinder åtgärdas i ett anslutande vattendrag så kan naturli-ga och livskraftinaturli-ga fiskbestånd återskapas i sjön. En översiktlig bild av åtgärdsbehovet i distriktet fås genom att visa hur stor andel av vattenförekomsterna, uttryckt i andel vattendragssträcka eller sjöyta, som har lägre än god status (tabell A18).
Mer specifik information om förbättringsbehovet per vattenförekomst finns i VISS.
Tabell A18. Status avseende konnektivitetsförändringar för de vattenförekomster i sjöar och vattendrag som har sämre än god status
Måttlig Otillfredsställande Dålig Totalt
antal
För sjöar anges andelen av det totala antalet vattenförekomster samt andelen av den summerade ytan för vatten-förekomster. För vattendrag anges andelen av det totala antalet vattenförekomster samt andelen av den summe-rade vattendragslängden. Källa: Uttag från VISS den 25 augusti 2014.