Det krävs många olika typer av åtgärder för att övergödningen ska minska så att god ekologisk status kan nås. Var dessa åtgärder behöver genomföras och i vilken omfatt-ning framgår mer i deltalj av de lokala åtgärdsprogrammen (Bilaga 1). Ansvariga myndigheter och kommuner ska genomföra dessa åtgärder i enlighet med 8 § 5 kap i miljöbalken. Om alternativa åtgärder kan identifieras som innebär att målen kan nås på bättre sätt så kan dessa åtgärder ersätta de som föreslås av Vattenmyndigheten.
Fysiska åtgärder
I kapitlet Åtgärder som ska vidtas av myndigheter och kommuner i Norra Östersjöns vattendistrikt beskrivs åtgärder i form av de styrmedel som behövs och här beskrivs de fysiska åtgärder som vattenmyndigheten har identifierat som viktigast för att mil-jökvalitetsnormerna ska kunna följas.
Minskad näringsbelastning från reningsverk
Installera kemisk fosforfällning för bräddat avloppsvatten
Vid överbelastning, det vill säga för mycket inkommande spillvatten, och vid drift-störningar måste spillvatten från avloppsreningsverken släppas ut orenat, så kallad bräddning. Fosforutsläppen av bräddvatten kan i många fall utgöra en betydande del av det totala utsläppet. Under senare år har flera verk installerat kemisk fällning av det bräddade vattnet för att snabbt kunna reducera utsläppen. Detta har visat sig vara en kostnadseffektiv åtgärd jämfört med att investera i ytterligare reningssteg.
Antingen kan en andel av redan befintliga bassänger avdelas för den kemiska fäll-ningen av bräddvattnet eller också anläggs nya bassänger för ändamålet.
Vidarepumpa till effektivare avloppsreningsverk
Det kan vara mer kostnadseffektivt att pumpa avloppsvattnet till ett större verk med effektiv rening än att bygga ut reningen på ett litet reningsverk. Åtgärden förekom-mer även vid större reningsverk vid recipienter som är olämpliga ur miljö eller hälso-synpunkt.
Öka fosforrening i avloppsreningsverk (ospecificerat)
Möjligheterna att minska utsläppen av fosfor varierar mycket från reningsverk till reningsverk. I vissa verk finns det möjlighet att processoptimera. I andra kan byte av styrsystem eller doserare påverka utsläppen. Åtgärdskategorin har använts för avloppsreningsverk där Vattenmyndigheten saknade uppgifter om vilken befintlig teknik som verket använder.
Öka kväverening i avloppsreningsverk (ospecificerat)
Kraven i avloppsdirektivet har höjt nivån på kväverening i de sämsta verken (med mer än 2 000 personekvivalenter*. Ytterligare åtgärder krävs dock vid flera verk för miljökvalitetsnormerna ska kunna följas. Det handlar i synnerhet om reningsverk i närheten av kusten men även verk vid vattenförekomster med lite naturlig retention innan havet. Denna kategori avser flera olika åtgärder som minskar kväveutsläpp från reningsverk.
Ökad rening av fosfor till 0,1 mg/l vid avloppsreningsverk
Denna åtgärd kan bestå av olika kombinationer av åtgärderna "installera ny efter-fällning av P", "öka dosering av efter-fällningskemikalie" samt "installera 2-media sand-filter". Kombinationerna har beräknats utifrån utsläppsdata och enkäter om befintlig teknik i respektive tillståndspliktigt avloppsreningsverk (B-anläggning). Utgångs-punkten var att komma ner till 0,1 mg fosfor/liter.
Minskad näringsbelastning från jordbruk
I Norra Östersjöns vattendistrikt har 567 vattenförekomster betydande påverkan på grund av näringsbelastning från jordbruk. Det är därmed den påverkanskälla som påverkar flest antal vattenförekomster.
Strukturkalkning
Strukturkalkning är en relativt ny åtgärd. Det är först under de senaste fem åren som den har praktiseras i stor skala för att minska fosforförlusterna från åkermark. Även om erfarenheten och tiden för utvärdering är kort är det uppenbart den mest kost-nadseffektiva åtgärden. Den har minskat fosforförlusterna med över 30 procent på flera platser inom Norra Östersjöns vattendistrikt. Effekten av strukturkalkning är kopplad till lerjordar och åtgärden har därför en mycket stor potential i Norra Öster-sjöns vattendistrikt där andelen lerjordar är hög (ca 60 procent av åkerarealen). Den kan också ha flera positiva sidoeffekter, bland annat ökade intäkter på grund av jäm-nare och högre skördar, den kan leda till mindre behov av jordbearbetning, minskade förluster av sediment och partikelbundna växtskyddsmedelsrester.
Kalkfilterdiken
Kalkfilterdiken är också det en relativt ny åtgärd. Effekten har inte utvärderats i samma utsträckning som för strukturkalkning men försök i Litauen har gett mins-kade fosforförluster på 50 procent och enstaka mätningar på Brunnby försöksgård i Västmanland har visat på upp till 70 procent reduktion. Det kan därför vara en mycket kostnadseffektiv åtgärd i samband med om- eller nytäckdikning. Liksom för strukturkalkning är den tillämpbar på lerjordar.
Anpassade skyddszoner
Skyddszoner är en väletablerad åtgärd för att reducera fosforförluster som sker via ytavrinning. Variationen i effekt kan vara stor men om de placeras där det sker synbar ytavrinning och erosion förekommer är det en kostnadseffektiv åtgärd.
Anpassade skyddszoner ska anläggas endast där det är uppenbar risk för fosfor- förluster via ytavrinning, vilket även kan vara inne på fält till exempel vid ytvatten-intag till dräneringssystem.
Skyddszoner i jordbruksmark
Skyddszoner skiljer sig från anpassade skyddszoner då de anläggs efter en längre sträcka utmed vattendrag eller större dike. Bredden kan variera från två till 20 meter.
Efter som de anläggs även där det inte är uppenbara problem med ytavrinning så kommer kostnadseffektiviteten bli betydligt lägre än med anpassade skyddszoner.
Skyddszoner kan också ha flera positiva sidoeffekter så som minskat kväveläckage, minskade förluster av växtskyddsmedel till vatten och ökad biologisk mångfald.
De kan också medföra en ökad tillgänglighet för allmänheten till vattenmiljöer i anslutning till åkermark.
Minskat fosforläckage vid spridning av stallgödsel
Åtgärdskategorin minskat fosforläckage vid spridning av stallgödsel innehåller fler delar:
• Gödsling enligt jordbruksverkets riktlinjer
• Undvika höga engångsgivor av fosfor
• Nedbrukning av stallgödsel efter spridning på obevuxen mark
• Undvika spridning av stallgödsel till vall när tillväxten avtar
Åtgärden är välgrundad teoretiskt, men det saknas en kartläggning av till exempel hur stora arealer som gödslas mer än vad som rekommenderas enligt Jordbruks- verkets riktlinjer. Höga engångsgivor utgör en förhöjd risk, men det är inte uppenbart när den leder till förhöjda fosforförluster. Det är därför svårt att uppskatta effekten av denna åtgärd. På åtgärdsområdesskala och per vattenförekomst är effekten därför en grov uppskattning baserad på djurtätheten i området.
Fosfordammar
Fosfordammar (sedimentationsdamm för fosfor) är små dammar med efterföljande vegetationsfilter som anläggs på eller i anslutning till jordbruksmark för retention av fosfor och kväve. Åtgärden är relativt ny i Sverige och det är först under de senaste fem åren som den här typen av dammar har börjat anläggas för att minska fosfor-förlusterna från åkermark. Även om erfarenheten och tiden för utvärdering är kort är det troligen en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna. Mätningar från en damm i mellansverige visade på en fosforretention på över 30 procent, Det är i samma storleks-ordning som anlagda dammar i Norge har uppvisat.
Förutom fosforretention har även hög kväveretention uppmätts. Andra positiva sido-effekter är ökad biologisk mångfald samt minskade förluster av sediment och parti-kelbundna västskyddsmedelsrester till vattendragen.
Våtmark för näringsretention
Våtmarker anläggs på eller i anslutning till jordbruksmark för retention av fosfor och kväve. Effekten av våtmarker varierar, men retention på upp till 10 kg fosfor per ha och 600 kg kväve har rapporterats. Våtmarker har flera positiva sidoeffekter, där bio-logisk mångfald är den viktigaste.
Utsläppsreduktion enskilda avlopp
I Norra Östersjöns vattendistrikt har 399 vattenförekomster betydande påverkan på grund av utsläpp från enskilda avlopp. Det är därmed den påverkanskälla som påver-kar flest antal vattenförekomster näst efter jordbruk.
Denna åtgärdskategori utgörs av ett scenario som sammanfattar ett större antal fysiska åtgärder eller tekniska lösningar som inbegriper såväl åtgärder för fritidshus som för fastigheter med permanentboende och som leder till att de får en teknisk lösning som klarar kraven för antingen normal skyddsnivå eller för hög skyddsnivå.
Åtgärdande av enskilda avlopp till normal skyddsnivå
För att nå normal skyddsnivå förväntas anläggningen uppnå 70 procent fosforrening.
Det finns inget krav på kväverening för normal skyddsnivå men de anläggningar som klarar normal skyddsnivå uppskattas rena ca 30 procent. Följande grupper av teknik-lösningar klarar i genomsnitt kraven för normal skyddsnivå idag:
• Markbädd eller infiltration som kombinerats med kompletterande kemisk fosforfällning eller fosforfilter.
• Minireningsverk. Denna grupp innehåller många tekniska lösningar och har ofta kapacitet att klara även hög skyddsnivå men kräver stor insats och kunskap för skötsel och underhåll och presterar därför i praktiken i genom-snitt inte så bra att de även klarar kraven för hög skyddsnivå.
• Samfällighetsanläggningar eller så kallade gemensamma avloppsanläggningar som i princip fungerar som mindre reningsverk. Även detta är en grupp som innefattar ett flertal olika tekniker och design. Gruppen klarar i genomsnitt även kraven för hög skyddsnivå vad gäller fosfor men inte för kväve.
Åtgärdande av enskilda avlopp från normal skyddsnivå till hög skyddsnivå
För att uppnå hög skyddsnivå vad gäller näringsämnen förväntas anläggningen uppnå 90 procent rening av fosfor och 50 procent rening av kväve.
De grupper av anläggningar som i genomsnitt klarar kraven för såväl normal som hög skyddsnivå är:
• Urinsorterande toalett.
• Klosettvattensorterande system/sluten tank.
• Anslutning till kommunalt reningsverk.