Under denna rubrik kommer vi att sammanfatta följande fråga: Vilka tankar hade du när
du fick reda på att du skulle vara med i den lilla gruppen? Följande kategorier har vi funnit
relevanta att utgå ifrån; egna reaktioner, familjens reaktioner och kompisarnas reaktioner. För att på ett lättfattligt och överskådligt sätt redogöra för läsaren hur eleverna har svarat på ovanstående frågeställning presenterar vi med elevernas egna ord, väsentliga nyckelord i figur 5.3.
5.3.1 Egna reaktioner
Ingen av eleverna i HES gruppen tyckte det var fel eller särskilt negativt att segregeras eller lyftas ut ur sin vanliga skolmiljö även om det innebar en omställningsprocess. De menar samtliga att de var tvungna att byta miljö helt och hållet för att klara skolan och få en ny chans. Vissa av eleverna uppger också att de hade kommit i ”dåligt” sällskap som de behövde komma ifrån. På följdfrågan ”Tyckte du det var svårt att skiljas från de gamla kompisarna”, svarade Christian i HES gruppen: ”Jo, det var det, men så är det ju. För att kunna öppna en ny dörr måste man ju stänga en annan.”
Eskil, elev i HES gruppen, menar att ”Jag såg det som en ny skola, en ny chans att börja om”. Flera andra elever i HES gruppen uttrycker liknade inställning till att lyftas ut ur stora gruppen, till en helt ny miljö.
Till skillnad från HES gruppen är elevernas känslor i HAS inför segregeringen blandade. Några var väldigt positiva och tyckte att detta var en chans att gottgöra för allt
Ivan i HAS gruppen, uttrycker sina första tankar om segregeringen så här:
Det var nice. Jag kommer ihåg det så att ledaren sa till oss att vi kanske skulle starta en grupp. Så man tänkte så, you now, something different, you now. Lite annorlunda. Vi får se, du vet. Jag hade faktiskt höga tankar om det. Jag visste att det skulle gå bättre för oss allihopa, liksom.
Andra i HAS gruppen uttryckte större tveksamhet och trodde att det skulle bli mer jobb i skolan och att de skulle få en övervakare som följde med på lektionerna.
Ja, först trodde jag att det skulle bli jobbigt. Att det bara skulle bli en massa läxläsning och man skulle få en typ… så som, fan heter en sån… sån som är med en hela tiden. Ja typ som en assistent, en övervakare. På så sätt tänkte jag att det skulle bli tråkigt (Lars, HAS elev).
Ali å sin sida ställde sig frågande till om han verkligen behövde den hjälpen som andra tyckte att han behövde. Nedanstående citat åskådliggör dessa tankar:
Jag trodde först att det var ett skämt. Jag tyckte att jag hade tillräckligt med hjälp från mina kompisar. Jag behövde ingen extra hjälp, så jag tyckte att det var skit när jag fick höra det första gången (Ali, HAS elev).
5.3.2 Familjens reaktioner
Endast två familjer, från båda grupperna, uttryckte en direkt negativ inställning till att segregera deras barn.
Pappa var emot det, han tyckte inte att jag skulle gå i en grupp med ”värstingar” (Konstantin, HAS elev).
Resterande elevernas föräldrar var odelat positiva. I HES gruppen uttalade alla föräldrar en positiv inställning till segregeringen och hyste en förhoppning om att deras barn nu skulle få den hjälp de behöver för att klara skolan, vilket nedanstående citat belyser.
Dom tyckte att det var bra. Mamma och pappa blev jätte nöjda. Dom tyckte att jag skulle komma ikapp (Christian, HES elev).
5.3.3. Kompisarnas reaktioner
Överlag uppger eleverna i HES gruppen att kompisarnas reaktioner övervägande handlade om frågor varför de skulle byta skola snarare än ”spott och spe” över att de skulle komma till en CP-skola, även om det också förekom. I två av fallen handlade det om glädje över att situationen nu skulle bli bättre för eleven.
Maria berättar att alla var helt positiva och sa: ”Hoppas du klarar det nu, vi håller tummarna!” Christian säger att: ”De blev glada. Det var faktiskt rätt många som var oroliga för hur det skulle gå för mig.” Eskil, som är den ende av HES eleverna som har fått negativa reaktioner, menar att ”De sa inte särskilt mycket, vissa skrattade och sa som ungdomar säger: ’Ha, ha du ska börja på en CP-skola.’” Kompisarna i Josefins omgivning frågade: ”Är du störd eller något?” På detta svarade hon: ”Ja, du anar inte”, men sen förklarade hon för dem att hon behövde mer hjälp och lugn och ro än vad vanliga skolan kunde ge och därmed var diskussionen över.
Endast en i HAS gruppen har uppgett att kompisarna varit positiva till att han skulle börja i en liten grupp. Resterande uppger att de blev utskrattade, att de var ”dumma i huvudet”, att de var knäppa för att de gick dit. De uppger också att det fanns en stor avundsjuka bland deras andra kompisar och att dom lär ha sagt att de inte förtjänade denna möjlighet. Måns säger att hans kompisar tyckte att orsaken till att de fick börja i den lilla gruppen var för att de var värstingar. Christoffer kommer ihåg att hans kompisar inte kunde förstå varför han tyckte det var så viktigt att träffa gruppen efter skoltid att de retade honom för att han avvek för att gå dit. Detta tyckte han var lite besvärande, men inte mer än att han prioriterade den lilla gruppen, framför sina andra kompisar.
Negativa: gå i en
värstinggrupp, besvikelse.
Positiva: att få hjälp,
lättnad, tillfredsställelse, chans att komma ikapp studiemässigt
Figur 5.3 Egna och andras reaktioner på skolplacering och interaktionen mellan
kategorierna.
Egna reaktioner
Familjens reaktioner Kompisarnas
reaktioner