Det ekonomiska kapitalet i Huskvarnaprojektet fördelade sig mellan länsteaterns och teaterföreningens fält. Redan inledningsvis fanns en klar obalans. Länsteatern var tämligen överlägsen med sina upparbetade rutiner och ekonomiska specialister från länsteatern och landstinget, vilka mot betalning ansvarade för ekonomin. Framför allt hade länstea-tern ett årligt anslag att disponera efter behag. Medan länstealänstea-tern utgick från sin budget, började den nystartade teaterföreningen från ett noll-läge. Man hade inga årliga anslag att luta sig mot, utan måste anskaffa alla pengar genom eget arbete. Omfattningen av detta arbete bestäm-des av länsteatern. Teaterföreningens ekonomiska åtagande var stort. Länsteatern och teaterföreningen hade muntligen kommit överens om att amatörerna skulle bidra med halva den planerade produktionsbudge-ten, 600 000 i form av kontanter eller material. (kap. ) Teaterchefen var dock beredd att göra vissa eftergifter, om så skulle behövas. Eventuella underskott skulle inte belasta teaterföreningen:
Bernt tog upp ekonomin och ansvaret för den. Om föreningen via direkt eller indirekt sponsring lyckas få fram 300 000–400 000:- så bör teatern klara resten. Om man inte lyckas dra in dom pengar som behövs via biljettintäkter, eller om teaterns personal inte håller sig inom budgetramarna så är det teaterns bekymmer. Teater i Hus-kvarna kommer inte att ställas till svars för detta.¹
Medlemmarnas personliga insatser i projektet syntes dock ej i budget-siffrorna, eftersom de inte innebar kostnader eller mätbara intäkter. Länsteatern höll teaterföreningens styrelse kontinuerligt informerad om
produktionens ekonomiska läge. På teaterns ekonomiavdelning hade man god kontroll över såväl stort som smått. Här ett exempel: en gång sändes ett kravbrev till teaterföreningen. Under repetitionstiden hade serveringen i Folkets Park ordnat kaffe till alla medverkande. Amatö-rerna anmodades att själva betala. Stefan Lillieberg ingrep emellertid och skrev till teaterns ekonomiavdelning:
Jag har fått faktura från Folkets Park som gäller kaffe för fem och ett halvt tusen. Jag har också pratat med ansvariga i kören (Stig och Gerd) och det råder en viss förstämning angående fakturan och omständigheterna kring den.²
I sitt brev argumenterade Stefan Lillieberg mot att amatörerna indivi-duellt skulle betala kaffenotan. Han undrade hur kostnaden skulle för-delas bland medlemmarna. Hur skulle man veta om alla hade fikat? Var barnen inberäknade? Kunde det förhålla sig så, att kaffet ibland kommit så sent, att byggjobbarna druckit upp det dagen efter? Stefan Lillieberg fortsatte:
Även teaterns skådespelare och övrig personal har fikat under repe-titionskvällarna och kan alltså vara skyldiga till glömska med betal-ningen.³
Han avslutade med en vädjan till teaterns ekonom, att länsteatern skulle bestrida kostnaden för kaffe. Så skedde också; länsteatern tog hela kost-naden på sig.
Som du märker Per [Brandt], så är det inte solklart vem som är skyl-dig att betala fakturan. Kören och övriga amatörer lägger ner massor av sin fritid på att medverka i detta utan att få något i gengäld. Jag har ett förslag. Låt denna faktura som du säkert redan betalt, falla i glömska.⁴
Större var engångskostnader som tillkom för att bygga om scenen i Hus-kvarna Folkets Park.
Länsteaterns budget för produktionen är ,2 milj kr, men kostnaderna kommer säkert att bli större, bl.a. på grund av att scenografen vill bygga om och bygga ut scenen.⁵
Kostnaderna för ombyggnaden räknades inte in i produktionsbudgeten och belastade varken länsteatern eller teaterföreningen. Den var en del av en större översyn, som också innefattade dansrotundan i parkanlägg-ningen. Eftersom byggnaderna var kulturmärkta, kunde inte renovering ske utan att arbetet bevakades av länsmuseets antikvariska kontrollant. Han lämnade en rapport till kulturmiljöenheten hos länsstyrelsen i Jön-köping. Arbetet genomfördes i två etapper: en del där tak och skyltar restaurerades och en del, där byggnaden målades om med äkta oljefärg. Kulören skulle återställas som den var när byggnaden uppfördes 932:
Folkets Park har själva bidragit med 00 000 kr. Genom Boverket har ett anslag om 250 000 erhållits. Särskilda handikappsanpassningsbidrag har erhållits. Till dessa ansökningar har bilagts länsmuseets yttrande om teaterbyggnadens kulturhistoriska värde. Ett mycket omfattande arbete har kunnat genomföras genom en grupp ALU-anställda. Enligt upp-gift från Folkets Park-ledningen finns därför idag ännu 55 000 kr reser-verade för kommande arbeten med teaterbyggnaden. Ytterligare medel bör sökas genom Folkets Park, vilket borde kunna ge extra medel.⁶
Bidrag
Medel till Huskvarnaprojektet söktes hos Statens kulturråd 3/8 993⁷, men det blev avslag, trots att man särskilt betonat medverkan av barn och ungdom i uppsättningen. Såväl amatörerna som länsteatern prövade även att få bidrag från olika kommunala instanser. Kreativiteten var stor även i detta sammanhang. Teaterföreningen skrev i sitt protokoll:
Länsstyrelsen har beviljat oss 50 000:- Från kulturnämnden får vi 25 000:- Lika mycket nästa år. Vi har begärt 50 000:- hos Kommun-styrelsen. Stig [Jonsson] meddelade också att Bernt Lindqvist [sic!] har framställt önskemål om att låna 600 000:- hos Kommunstyrelsen utan ränta. De har avslagit ansökan. Man har överlämnat ärendet till marknadsutskottet (kommunalråden). Inger Thapper har informerat om att man ev kan lämna 00 000 från evenemangskontot 994 och lika mycket 995. Dessa pengar går i så fall till länsteatern. Med dem kan man ta lån i bank.⁸
Något banklån blev inte aktuellt att ta, men ett sammanträdesprotokoll från kommunens lednings- och marknadsutskott bekräftade beslutet att
inte ge teaterföreningen de ansökta pengarna, utan att istället lämna dem till länsteatern med följande motivering:
Jönköpings kommun strävar efter att renodla bidragsverksamheten enligt principen: en organisation/verksamhet – ett bidrag. Som en följd härav och kulturnämndens beslut om bidrag till Föreningen Teater i Huskvarna föreslår stadsdirektören att hela det nu aktuella beloppet fördelas till Jönköpings Länsteater.
Lednings- och marknadsutskottet beslutar att bevilja ett bidrag till Jönköpings länsteater på 00 000 kr/år under vardera åren 994 och 995 för kultursatsningen ”Bara tusen korta år”.⁹
Produktionsbudget
Huskvarnaprojektet är inte alldeles enkelt att särskilja i länsteaterns ekonomi. Budget för varje enskild uppsättning redovisas nämligen ej till huvudmannen, landstinget. Där anges enbart det ekonomiska utfallet för spelåret. Länsteatern hade därigenom en viss flexibilitet att flytta resurser från en produktion till en annan, om så skulle behövas. Ekono-men Per Brandt förklarar:
Vi lägger inte produktionsbudget med alla detaljer i landstingets eko-nomisystem. Dock gör vi det själva internt, när vi sitter och budgeterar. Men sedan sker bokföring på det som heter kostnadsställe och konto. Till exempel Bara tusen korta år som då är en produktion, har ett eget kostnadsställe. Där skickade vi upp fakturor som är bokförda och attesterade, som på den tiden bokfördes av landstinget. Det gjorde vi inte själva. Sedan får vi naturligtvis utfall på varje produktion, så att vi kan följa upp vad varje produktion har kostat kontinuerligt. Men det är ju en sak. Sedan är det den stora ramen, teaterns totala anslag från landsting och stat, som vi stämmer av vid bokslut.¹⁰
Mindre poster sköttes internt på teatern. Per Brandt hade en handkassa för små poster och kontantutbetalningar. Den användes också som växel-kassa vid biljettförsäljning och kaféverksamhet.
Det kan finnas massor med olika saker, där man måste köpa spe-cialgrejor på torget. Att be dem om en momsad faktura är väl inte alltid så lätt. Då är det kontanter som gäller. Självfallet har vi krav
på att kvitto ska finnas, men då har vi en handkassa på teatern, som vi bokför.¹¹
Internt planerades en produktionsbudget för Bara tusen korta år till 22 000 för första året. Av dessa förväntades teaterföreningen bestå med i det närmaste hälften. Budgeten omfattade arvoden till författare, regissör, kostymskapare, koreograf, kompositör, skådespelare/musiker, dekormålare, samt länsteaterns anställda i olika verkstäder. Den summan belöpte sig till 492 000:- + sociala avgifter 200 000:-, inalles 692 000:- .¹² I planeringen ingick också omkostnader för tillverkningsmateriel till ett belopp av 300 000:-, underhåll (tvätt, transporter m.m.) för 90 000:- och administration 40 000:-.¹³
Den praktiska rapporteringen mellan de båda samverkande parterna gick till så att olika poster delades upp dem emellan. Sedan skötte var och en sina åtaganden. Ekonomierna blandades alltså inte samman. En utvärdering med representanter för länsteatern och teaterföreningen gjordes efter första spelåret 994. Då betraktades det ekonomiska läget som gott. Vid teaterföreningens årsmöte i februari 995 konstaterades en behållning på 62 700:-.¹⁴ Det året hade länsteatern stått för de flesta uppsättningskostnader. Den totala kostnaden med allt inräknat uppgick till 2 29 000:-. När 32 föreställningar spelats hade länsteatern en netto-förlust på 68 000:-, samt personalkostnaderna för tre skådespelare, en regissör, maskörer, scenarbetare, ljud-ljustekniker och inspicient. Övriga kostnader stod teaterföreningen för. Omkostnaderna beräknades sjunka efter första spelåret, eftersom all tillverkning då var genomförd och kunde återanvändas.¹⁵
Åren 996 och 998 gick föreställningarna med förlust: 996 gavs en kommunal förlustgaranti om 97 00:-.¹⁶ 998 hade förlusten stigit till över 200 000:-. Även vid detta tillfälle trädde kommunen in med stöd.¹⁷ Den lokala pressen uppmärksammade det prekära ekonomiska läget. Stig Jonsson intervjuades och beskrev besvikelsen över att inte turis-ter kommit i önskvärd utsträckning. Han menade, att teaturis-terföreningen fortsättningsvis skulle utöka sina insatser:
Vi är dock beredda att se över formerna till ett annat år och låta ide-ella krafter medverka i ännu större utsträckning.¹⁸
Man kan konstatera, att Jönköpings kommun kom att utgöra garant för att föreställningarna genomfördes trots ekonomiska bekymmer. De
bidrag som gavs, gick utanför såväl teaterföreningens kassa som länstea-terns landstingsbaserade ekonomi.
För publiken som kom för att se Bara tusen korta år 994 kostade en biljett 90 kronor. Därtill fanns rabatter för barn/ungdom, samt skol-klasser. Vilka var då övriga intäkter och utgifter som krävdes för upp-sättningen och hur fördelade sig dessa?