Maskörers, perukmakares, attributörers och teknikers arbeten resulterar vanligen inte i ett ”verk” i upphovsrättslagens bemärkelse. Deras ska-pande kan ses som en del av teaterns ordinarie verksamhet och inventa-rier, som kan återanvändas, men inte ses som ett verk. Stig Strömholm har beskrivit skillnaderna i sin bok Teaterrätt. Teatrarnas rättsliga ansvar för innehållet i föreställningar.²⁴
Perukerna och maskerna ställdes till förfogande för teaterföreningen, när den övertog huvudmannaskapet 996 och 998. Maskerna gjordes även fortsättningsvis av länsteaterns maskörer som då avlönades för detta av föreningen. De skötte också perukerna. För att klara av dessa, såväl i skötsel som hantering under föreställningar, krävdes yrkesmannakun-skap. Det finns typiskt sett ingen upphovsrätt till mask och peruk, även om Maud Löfberg önskar att det vore så, att deras konstnärliga arbete vore lättare påvisbart:
Ja, alltså det här är någonting som vi håller på och sliter med i mas-körföreningen. Det är inte helt utklarat för maskörernas del. […] Det är inte riktigt så än. Det är väldigt svårt för mig att ha upphovsrätt till en frisering till exempel. Om jag gör en vanlig page på dig, så kan jag inte hävda att det här har jag upphovsrätt på. Det går ju inte. Som vanlig normal sminkning går ju inte heller. Men om det är något specifikt, som det här var i Bara tusen korta år. Vi gjorde peruker av bottningslister och vi gjorde väldigt speciella lösningar. Eller om man gör till exempel lösa masker, som är rent skulpturala konstverk, då är det en annan sak.²⁵
Scenografin
I likhet med regissörens situation, kan scenografens arbete ses som en över-föring av författarens text till bild och betraktas som ett unikt verk. Han är upphovsman till sitt verk och har rätt att ha sitt namn i program och informationsmaterial.²⁶ Den dekor som han då framställt kan inte hante-ras fritt av hans uppdragsgivare. Förhållandet styrs av kollektiva avtal:
Dekor- och kostymuppsättning, till vilken scenograf eller kostym-tecknare är upphovsman, må ej av teatern överlåtas, utlånas eller
förändras utan att scenografens eller kostymtecknarens medgivande inhämtats. Dock äger teaterledningen rätt att enligt gällande praxis uthyra eller utlåna delar av dekor- och kostymuppsättningar.²⁷ Inför planerna på, att amatörerna skulle ta över huvudmannaskapet, utlovades dekoren som lån medan föreställningen pågick under 996 och 998.²⁸ Kent Larsson var inte villig att utan vidare lämna över denna därefter. Han menade sig ha fullt stöd för sina åsikter både genom yrkes-intressen och juridiska omständigheter:
Ja tar man helheten så som jag lagt upp det här och byggt upp det här och vill ha det framfört, så finns det en uppföranderätt. Det ska vara så att den blir tillgänglig, så att publiken får se och uppleva det som är intentionerna utifrån grundförutsättningen. Nu vet jag att det finns andra som spelat sommarteater och använt sig av fonderna. […] Teatern vill väl på något sätt vara med och synas när det händer. Man upplåter någonting och lånar ut någonting, om man får med sitt namn. Dom hade väl helst sett att man bara skänkte allt till Hus-kvarnaföreningen. […] Ger man lillfingret, så är det kört. Det är det som jag menar är hela poängen i det här resonemanget. Dom [amatö-rerna] har inte den här förståelsen för vare sig upphovsrätt eller inten-tioner. Utan det är mycket det här att bli stjärna över en natt. Och att man blir någonting på andras bekostnad. För om man tittar riktigt noga på det så; vad har dom bibringat egentligen i världen? Inte så mycket. Tyvärr. Det är ganska irriterande. Det skulle kunna gå att göra så mycket mer, om man skulle föra Alfs [Henrikson] intentioner och det vi resonerade fram. Så går det här stick i stäv med det sättet som dom handhaft det. Därför kan jag inte upplåta det: ”ta scenogra-fin och gör det!” Eller något sådant.²⁹
Fondmålaren omfattas av upphovsrättslagen på samma sätt som sceno-grafen, samt av sitt frilansavtal.
Rollgestaltningen
Yrkesskådespelaren blir vald av sin arbetsgivare/uppdragsgivare och uppbär lön för sitt arbete. Utbildnings- och kvalitetsaspekter beaktas inte för skådespelare, när det gäller att göra upphovsrättsliga bedöm-ningar av skådespelarnas prestationer. Fackliga avtal i en anställning
styr yrkesskådespelarens verksamhet.³⁰ Skådespelare – såväl professio-nella som amatörer – har typiskt sett skydd mot att deras framföranden spelas in utan deras samtycke.
Yrkesskådespelarna var mycket medvetna om de regler som styr reproduktion med film och foto. Pekka Paloviita refererade till detta i en senare föreställning i Bodafors. Att enskilda amatörer då dokumen-terade för minnet och för privat bruk var inget problem för honom, men i organiserad form lät det sig inte göras utan hänsyn till fackliga och juridiska omständigheter:
att amatörerna gärna vill videofilma. Och där har vi som teater en hållning. Jag har inget emot, att Kajsa Persson har med sig en video-kopia av det som hon var med om, så det är inget att tala om. Men de måste vara klara över spelreglerna. T.ex. så som det var i Boda-fors, där de vidtalat någon som skulle göra en videoinspelning. Då sa jag, att det finns fackliga aspekter. Lös dem så är det inga problem. Personligen har jag inget emot att det finns en upplaga av en kassett tagen av en person, som har papper på att den inte visas offentligt. Punkt slut. Det måste man göra klart.³¹
Riksavtalet mellan Teatrarnas riksförbund och Teaterförbundet 993– 995 uppmärksammar teaterföreställningar som överförs till videogram/ TV, men avstår från krav i sådana förhandlingar. Istället menar man, att dessa kan regleras i avtal med TV.³² Ur ett fackligt perspektiv slår man dock fast att de avtal som i § 5 överenskommits för regissörs, koreografs, scenografs och kostymtecknares skyldigheter och rättigheter ska gälla även för videoupptagningar. Avtalet gäller såväl arbetsprocessen som den färdiga föreställningen:
Skulle under avtalsperioden frågan om videogramupptagning från teaterns föreställningsverksamhet eller från teaterns arbetsproces-ser aktualiarbetsproces-seras är parterna ense om att beträffande rätten att göra sådana upptagningar skall erfordras lokal överenskommelse rörande dels videogrammets användningsområde, dels formerna för upptag-ningens genomförande, dels med utgångspunkt från videogrammets användningsområde och de medverkande artisternas ekonomiska ersättningar.³³
Radio Jönköping kunde dock sända föreställningen som radioföljetong. I deras uppdrag från Riksdagen ingår att samverka med kulturinstitu-tioner i länet. För detta har de speciella medel till sitt förfogande.³⁴
Om en annan skådespelare övertar en roll, finns inga hinder för detta. Pekka Paloviita ger sin syn på om en amatör skulle ta hans roll:
Personligen – om jag bara pratar utifrån min egen hållning som skådis – om jag är med i huskvarnaspelet säger vi ett antal år – och sedan nästa år har man delat upp rollerna på andra, är det inget som stör. Jag tror det är mer känsligt utifrån scenografi och regisynpunkter. Där är det väldigt viktigt, att om en regissör har lagt sin hållning i en föreställning, så kan man bara inte låta bli att vidtala den regissören och ta in någon annan som gör samma uppsättning. Det går inte.³⁵ En skådespelares person är nära förknippad med de roller han gör. Ur den synvinkeln menar Pekka Paloviita, att han inte är rädd för att bli kopierad eller att det överhuvudtaget låter sig göras:
Det gör det inte, för det är inte jag. Det är någon annan. Det är något man får kalkylera med, när man går in i det här.³⁶
Amatörskådespelarna hade inte tecknat några anställningsavtal och hade inga juridiska rättigheter eller skyldigheter mot uppsättningen. Inga angivelser, som reglerar samverkan mellan amatörer och yrkes-folk, finns i Teaterförbundets skrivningar, förutom att de skyddades vid inspelning.
En bärande tanke hos amatörerna hade varit, att man ville skapa en teatertradition genom Huskvarnaprojektet. När länsteatern lett fram till första premiären, var teaterföreningen beredd att ta över uppsättningen och fortsätta spela pjäsen på samma sätt utan länsteatern under många år. Teaterföreningen skulle då bli huvudansvarig. De juridiska förhål-landena gjorde det svårt att axla denna uppgift.
Stefan Lillieberg menade, att föreningen genom sitt samarbete med länsteatern förbrukat pjäsen och möjligheterna att fortsätta spela den:
Den [uppsättningen] var ju också genial på många sätt. Då menar jag att gå från detta, när man jobbat utifrån de stora uttrycken, det dyr-bara och det ”flashiga” så att säga, till att göra en sparsmakad ama-törföreställning, där man kanske rör sig med en budget som kanske
ligger under 00 000 på hela uppsättningen. Och föreställningen är spelad […] fyra säsonger, det är knappt man vill försöka sig på det. Tyvärr. […] De [Folke Skånmark och Stig Jonsson] ser gärna det stora, det litet finkulturella i det. […] Därför har de valt att söka sam-arbete med länsteatern, istället för att försöka göra det själva, vilket man skulle kunnat gjort. T.o.m. Alf [Henrikson] tyckte ju det. Men de valde det här sättet och då har man på något sätt målat in sig i det hörnet, tycker jag. Jag tror, att det här spelet nog ska vila i frid nu. Däremot finns ju kraften kvar i Teater i Huskvarna. Då är det bättre att satsa på något nytt.³⁷
Sammanfattningsvis kan man konstatera, att genom amatörernas med-verkan, kunde uppsättningen av Bara tusen korta år ges ett avsevärt större omfång än teaterns ordinarie personella resurser tillät. De ekonomiska ramarna för länsteaterns medverkan kunde härigenom tänjas. Att tea-terföreningen skulle ta över och ensam föra uppsättningen vidare lät sig inte göras med tanke på de upphovsrätter som var knutna till original-uppsättningen.