Amatörerna hade sökt och fått snart sagt alla ekonomiska bidrag, som var möjliga att få. När dessa resurser var uttömda, ville inte länsteatern vara med längre. Det fanns ingen bindande överenskommelse som kunde hålla dem kvar. Länsteatern planerade för ett år i taget. Förhoppningen fanns att kommunen skulle ge utökade bidrag till projektet. Man tänkte sig att föreningen skulle ta över föreställningen successivt. Ekonomen Per Brandt förtydligar:
994 var ju gemensam planering ihop med Huskvarna teaterförening på initiativ av föreningen. […] 995 var kanske litet mer begränsad insats, men det kostade ju mycket i grundkostnad att ta fram produk-tionen. […] Vi kan ju inte binda upp i ett antal år. Man försöker väl vara behjälplig att dra igång vissa saker, som man tycker är rimliga och vettiga för flera parter. Sedan är väl syftet – i varje fall på senare år – att man försöker få föreningen att själva driva det vidare, om man nu vill driva det vidare. Teatern har gått in med grundresurser.⁵⁴ Länsteatern stod emellertid för produktionen även andra året. Tankarna på att ge särskilda sminkkurser hade dröjt sig kvar i länsteaterns plane-ring:
995 står teatern igen för alla kostnader och för erforderlig personal och marknadsföring. Därefter får Föreningen Teater i Huskvarna ta över – med fri nyttjanderätt – alla kostymer, peruker, rekvisita, attri-but, fondmålningar, dekor etc – tills produktionen läggs ner. Då ska länsteatern få tillbaka allt. […] Kanske man i sommar bör tänka på att lära upp amatörer som ska kunna överta teknikernas funktioner? Kanske man bör få till stånd kurser i smink i år för att lära upp per-soner som kan ta över mask-jobbet i föreställningarna?⁵⁵
Den totala kostnaden under spelåret 995 belöpte sig till 935 000. Intäk-terna hade varit 735 000, inklusive 20 000 från kommunen. Nettoförlus-ten var 200 000.⁵⁶ I detta läge var inte länsteatern beredd att medverka i produktionen fler år, utan ville successivt dra sig ur. Amatörerna hade räknat med att efterhand ta över spelet och göra det till sitt. Vid en första anblick kan erbjudandet om fri nyttjanderätt från länsteatern för bland annat kostymer se ut som en gåva eller möjligen ett lån. Det fanns emel-lertid krav inbyggda i det, vilket innebar att länsteaterns personal skulle fortsätta att arbeta inom Huskvarnaprojektet, utan att detta belastade länsteaterns ekonomi. Yrkesfolkets tjänster skulle alltså säljas till ama-törerna.
Spelåret 996 tog teaterföreningen över hela det ekonomiska ansvaret för Huskvarnaprojektet. Amatörerna hade ända sedan starten haft för-hoppningar om, att kunna fortsätta spela Bara tusen korta år under en följd av år. När länsteatern drog sig ur, måste teaterföreningen bära alla kostnaderna och därtill köpa teaterns tjänster. Man skulle stå för löner till såväl yrkesfolk som frilansare. Det var dock inte möjligt att helt avstå
ifrån länsteaterns insatser. Vissa administrativa rutiner sköttes även fort-sättningsvis därifrån. Länsteatern ställde också upp med personal och teknik. Teaterföreningen betalade en del av scen-, rekvisita- och maskör-arbetena, samt arvoderade regissören, som pensionerats från länsteatern. Kostnaderna 58 000:-. Intäkter 484 000:-. Förlustbidrag från kom-munen med 97 00:- vilket innebar att Teaterföreningen klarade sig helskinnad.⁵⁷
Missförstånd hade uppenbarligen dykt upp vad gällde de materiella delarna. Nu gjorde Ingrid Sindahl-Norelius teaterledningen uppmärk-sam på, att allt som tillverkats på länsteatern skulle återbördas dit.
Man måste göra fullständigt klart för Stig Jonsson att kostymer, peruker, attribut, fonder, rekvisita, dekor ej får överlämnas till ingen Teater i Huskvarna, eftersom Stig spritt ut ett rykte att Fören-ingen Teater i Huskvarna nu fått allt och att kören kan gå och låna till privata ändamål kostym och peruker. Detta får EJ förekomma. Fören-ingen Teater i Huskvarna har ej copyrighten till en enda pryl, de har bara fått låna i sommar. Teatern kan inte skänka bort dessa saker.⁵⁸ 997 spelades inga föreställningar av ekonomiska skäl. 998 fortsatte för-eningen att spela Bara tusen korta år. Man ansåg sig vara tvungen att höja biljettpriserna och blickade mot länsteatern som norm även i detta avseende.
Vi ansåg att en höjning av biljettpriset till 20 kronor vore rimligt och att man följer Länsteaterns prissättning: 20 kr = ord pris, 95 kr = grupprabatt, Länsteaterns Vänner, ombud 60 kr = studerande, arbetslösa (för den senare kategorin bidrar landstinget med mellan-skillnaden till ett ord pris), hela klasser: 40 kr/elev. Barn under 2 år kanske också bör få gå för 40 kr i föräldrars sällskap?⁵⁹
Det årets resultat blev emellertid negativt, en förlust för teaterföreningen på 00 000:-.⁶⁰ Den hade då ett utökat ekonomiskt ansvar för personal. Musikerna kostade 60 000, maskörerna 50 000, skådespelarna 35 000, dansarna 25 000, koreografen 20 000 och regissören 0 000. Kostnaderna uppgick det året till 40 000:- och intäkterna till 235 000:-. Dessutom fick föreningen ett förlustbidrag från kommunen med 75 000.⁶¹
År 2000 valde länsteatern att inte längre fortsätta med projektet. Då uttryckte Stig Jonsson en vilsenhet inför det beroendeförhållande som blivit följden av samarbetet mellan amatörerna och länsteatern:
Det är ju på ont och gott, när det är två parter, så det får man ju vara medveten om och acceptera. Nu har vi alltså fått beskedet av länsteatern, att de ställer inte upp nästa år. Det är en stor besvikelse för oss och vi tycker ju och hoppas, att spelet inte ska vara förlorat för framtiden, men inser ju nu när det har kommit så här långt, att det är en situation som vi inte behärskar helt och hållet, utan vi måste lita till den andra parten. Vi har ju inte haft den här diskussionen. Jag kallade ihop Folke [Skånmark] och Olof Pettersson, kassören, i onsdags i denna vecka. För jag fick beskedet i förra veckan av Bernt [Lindkvist]. Så vi har inte haft någon styrelse, men jag satte mig ner med de här två, för att vi skulle just fundera över detta. Hur gör vi nu? Ska vi gå ut i pressen och tala om det här? Hur ska vi hantera det? Ska vi hitta på något annat nu?⁶²
När man överblickar samtliga föreställningsperioder, blir den nedåtgå-ende ekonomiska trnedåtgå-enden tydlig för Huskvarnaprojektet i dess helhet. Första årets utgifter omfattade såväl produktionskostnader som spel-kostnader, medan de efterföljande åren enbart täckte spelkostnader. De ekonomiska villkoren varierade för de olika säsongerna. 994 kan sägas vara det goda året. Länsteatern hade huvudansvaret och administrerade Huskvarnaprojektet. Teaterföreningen medverkade till det goda eko-nomiska resultatet bland annat genom insamlingsarbete och kontakter, vilka inbringade bidrag och sponsringsmedel. Amatörerna bidrog även med mycket reklam och uppmärksamhet till projektet.
Under 995 hade länsteatern fortsatt huvudansvaret. Teaterföreningen löpte då liten ekonomisk risk. Sett i ett kronologiskt perspektiv föränd-rade sig ansvaret mellan de båda ekonomiska fälten. Till en början över-lappade de varandra, men sedan skedde en förskjutning från länsteaterns fält till teaterföreningens. 996 hade teaterföreningen eget ansvar och gjorde därmed en förlust, som kompenserades av kommunen. Teaterför-eningen hade då haft vissa kostnader för länsteaterns medverkan i pro-jektet. 998 tog teaterföreningen fullt ansvar för projektet och tvingades köpa tjänster från länsteatern. Därmed blev amatörerna arbetsgivare till yrkesfolket. Länsteatern avstod från fortsättningen, eftersom inget sta-tuskapital längre fanns kvar att förvärva.