Den svenska upphovsrättslagen (URL) skyddar litterära och konstnär-liga ”verk”, oavsett om de tagit sig en materiell form genom exempelvis manustext och dekor, eller om de är immateriella framföranden.¹ Den anger olika typer av förfoganden över verken och vem som har förfogan-derätten. Lagen reglerar även bild- och ljudupptagningar av ett verk.² Därtill kommer den ideella rätten, droit moral bestående av rätten att som upphovsman få sitt namn angivet (droit de paternité) och respekt-rätten (droits au respect).³ I det förstnämnda fallet stadgas, att upphovs-mannens namn bör vara angivet, när ett verk används. I det andra fallet värnar lagen om, att upphovsmannens anseende inte kränks. Hans verk får inte förvrängas.
Förutom lagstiftning, finns också kollektiva avtal, som kan reg-lera upphovsrättsliga frågor mellan arbetsgivare och arbetstagare. För anställda vid statsunderstödda teatrar gäller riksavtal mellan arbets-givare, företrädda av Teatrarnas riksförbund (TR), och arbetstagare, som representeras av Svenska teaterförbundet (TF). Länsteatern har Jönköpings läns landsting som huvudman, men omfattas av riksavta-let genom ett samarbetsavtal.⁴ Eftersom teateramatörer inte bedriver yrkesmässig verksamhet eller är fackligt anslutna, gäller inte avtalen för medlemmarna i föreningen. Det finns ingen lag som särskilt reglerar förhållandet mellan amatörer och yrkesfolk, när de samverkar.
Centralt för upphovsrättslagen är verksbegreppet. Grundtanken i URL är, att den som skapat ett verk också har rätt till det.⁵ I lagen görs inga kvalitativa avgränsningar. Formen för ett alster kan vara skiftande, men för att det ska nå s.k. verkshöjd i juridisk mening och vara skyddat av lagen, krävs att det visar prov på självständighet och originalitet.
Föreställningen Bara tusen korta år kom till genom att flera personer var upphovsmän och skapade gemensamt. De inledande intentionerna, nämligen att teaterföreningen ensam skulle ta över föreställningen av Bara tusen korta år utan länsteaterns fortsatta insatser, kunde inte ske utan vidare. För att återge föreställningens helhet krävdes att medlem-marna i teaterföreningen gjorde överenskommelser med såväl författare som med länsteaterns yrkesfolk och frilansare. Frågan om vem som ägde vad måste därför utredas närmare.
Texten
För Alf Henriksons manuskript Bara tusen korta år gäller URL, som säger att den som skapat ett verk också har rätt till det.⁶ URL:s skydds-tid uppgick skydds-tidigare till femtio år efter en författares död. Efter / 994 uppgår skyddstiden till sjuttio år.⁷ Alf Henrikson avled den 9 maj 995, varför skyddstiden löper till år 2065.
Viss sammanblandning uppstod efter Alf Henriksons bortgång, när det gällde vad som överenskommits om olika rättigheter till texten Bara tusen korta år: Förlagsrätten gick till Huskvarna hembygdsförening och uppföranderätten till Alf Henriksonsällskapet.
Före premiären 994 och medan han levde överlät Alf Henrikson för-lagsrätten till Huskvarna hembygdsförening. Detta skedde muntligen genom Alf Henriksons syster och finns dokumenterat i hembygdsfören-ingens årsmötesprotokoll:
Gerd Sjögren framförde sin brors, Alf Henriksons hjärtliga tack till årsmötet för valet av hedersmedlem i föreningen. Hon hade även uppdrag att meddela att Alf Henrikson överlåter förlagsrätten av krönikespelet ’Bara 000 korta år’, som kommer att ha premiär den 4 juni i år i Huskvarna. Överlåtelsen tillkommer Huskvarna hem-bygdsförening.⁸
Alf Henriksons son Lars Weck förklarar efter faderns död, att rättighe-terna ska tillhöra Huskvarna hembygdsförening. Han skriver:
Veterligen finns inget skriftligt avtal, men det finns ingen anledning betvivla att avtal träffats även om det är muntligt. Dock förvånar det mig att det inte fästs i ett brev, t ex, det hade varit ganska typiskt för pappa att göra så. Hur som helst så betyder rimligen ”förlagsrätten”
att Hembygdsföreningen har rätt att trycka texten och ta betalt för att sälja den. ”Förlagsrätten” i sig betyder däremot inte så vitt jag för-står att förlagsinnehavaren har rätt att göra detta utan ersättning, dvs royalty. Jag är ändå rätt säker på att pappas mening var att föreningen inte skulle betala någon royalty till rättsinnehavaren.⁹
Huskvarna hembygdsförening gav ut texten i bokform 994 med omslagsbild från Husqvarna faktori och Husqvarna krutbruks anlägg-ningar.¹⁰
996 lämnade Alf Henriksons arvingar uppföranderätten till Alf Henriksonsällskapet, som bildats 23/6 996.¹¹ Det skedde genom ett skriftligt överlåtelsekontrakt:
Som ensam innehavare av alla rättigheter till Alf Henriksons verk efter boskiftet bekräftar undertecknad Ebba Henrikson överlåtelsen med detta dokument och har i denna handling sönernas fulla stöd. Alf Henrikson-sällskapet ges för all tid rätten att uppföra eller överlåta texten på de ekonomiska villkor som sällskapet önskar upp-ställa. Alf Henrikson-sällskapet ges därtill en icke exklusiv rätt att utan ersättning till rättighetsinnehavaren återge hela eller delar av texten i tryckt eller annan form.
I händelse av Alf Henrikson-sällskapets upplösning återgår här överlåtna rättigheter till Alf Henriksons arvingar.¹²
Att förlagsrätten anförtrotts Huskvarna hembygdsförening och uppfö-randerätten ägdes av Alf Henriksonsällskapet innebar, att varken teater-föreningen eller länsteatern ensam innehade de fortsatta rättigheterna till Bara tusen korta år. När personer på länsteatern senare föreslog att pjäsen skulle spelas med annan ensemble på Skansen i Stockholm, hade det endast kunnat ske med Alf Henriksonsällskapets medgivande.
Iscensättningen
En iscensättningsidé kan aldrig skyddas av upphovsrätt, men iscensätt-ningen som helhet kan skyddas. Anna Hammarén finner i sin avhand-ling, att frågan om vilket skydd regissören ska ha är oklar. Frågan är om regissören ska ses som en som framför/tolkar ett verk eller en som skapar ett verk, nämligen iscensättningen.¹³ Det upphovsrättsliga skyddet är något olika i de båda fallen. Om regissören gör bearbetningar av en text
kan det leda till upphovsrätt. Den som har gjort en sådan bearbetning har upphovsrätt till sitt eget arbete, men inte till originalverket. Det upphovsrättsliga skyddet i regissörens bearbetning av texten torde inte vara aktuellt i fallet Bara tusen korta år. Av deras korrespondens framgår att regissör och författare arbetade nära varandra och i gott samförstånd. Textmässigt måste regissörens förändringar ses som marginella.
Det fackliga avtalet för regissörer knutna till Teaterförbundet klar-gör såväl skyldigheter som rättigheter. Han ska hålla sig inom de eko-nomiska ramar som bestämts, planera för att arbetstider hålls och att premiären går av stapeln som beräknats i tid. Men först och främst ska han iscensätta föreställningen. I det arbetet är han med vid fördelningen av roller och leder repetitionerna.¹⁴ På länsteatern skedde detta i samråd med teaterchefen.
Redan från början var det alltså omöjligt för amatörerna att ta över föreställningen från länsteatern efter några år och fortsätta med samma iscensättning, om inte detta skedde genom att kontraktera och avlöna länsteaterns personal. Om uppförandetillstånd getts, kunde det inte ha varit möjligt utan att en annan iscensättning gjordes. Arne Eriksson förtydligade, att om föreningen ville fortsätta spela Alf Henriksons pjäs, måste man söka en ny uppsättningsidé:
Då får man hitta på något annat och det är möjligt att det kan bli en bra föreställning av det också. Självklart.¹⁵
Att använda samma iscensättning skulle annars kunna betraktas som plagiat. Hittills har det betraktats som mycket sällsynt. Anna Ham-marén har berört frågan i sin doktorsavhandling om teaterregi och upp-hovsrätt:
Som plagiat av en iscensättning kan betecknas det fall när en teater eller en regissör utan tillstånd efterliknar en annan regissörs iscen-sättning helt eller delvis. Plagiat av isceniscen-sättningar förekommer dock inte i Sverige i någon större omfattning. Teatermarknaden är alltför liten för att något sådant skulle accepteras och det skulle knappast löna sig vare sig av ekonomiska eller konstnärliga skäl.¹⁶
Musiken
Enligt upphovsrättslagen äger kompositören den musik han själv kom-ponerat. För arrangemang av redan befintlig musik gäller att arrange-manget måste ha verkshöjd för att åtnjuta upphovsrättsligt skydd och då som bearbetning.¹⁷ Karl-Olof Robertson hade följaktligen upphovsrätt till sin egen musik under sin livstid och i ytterligare sjuttio år därefter. För hans arrangemang av annan musik gäller samma villkor. Karl-Olof Robertson hade upphovsrätt till sina arrangemang under samma tids-villkor som för den egna musiken. Rätten omfattar emellertid bara hans arrangemang, inte originalverket.¹⁸
Dansen
Även koreografi kan tänkas skyddas av upphovsrätt.¹⁹ I fackliga avtal betraktas koreografen som upphovsman.²⁰ Frågan om vad som är upp-hovsrättsligt skyddad koreografi låter sig dock inte definieras så lätt. Marieanne Alsne klargör i sin avhandling, att såväl definitioner som avgränsningar behöver förtydligas, för att skapa fungerande kriterier.²¹
Kostymerna
Om kostymerna i uppsättningen av Bara tusen korta år kan betraktas som ”verk”, skyddas de av upphovsrätt på samma sätt som exempelvis en författares text. Annika Stigsdotter avled 20/ 995 och hennes kostym-skisser kommer att skyddas i sjuttio år därefter till år 2065. Rätten till hennes skisser ägs av hennes efterlevande.²²
När det gäller kostymdesignern gäller samma fackliga avtal som för scenograf, koreograf och regissör. Om amatörerna i Huskvarnaprojektet velat bruka befintliga kostymer eller tillverka egna efter kostymdesig-nerns mönster i en annan uppsättning, hade detta varit omöjligt.
Skräddarens arbete ägs av länsteatern, eftersom hon var anställd där.²³ De färdiga kostymerna ställdes till amatörernas förfogande som lån, när de ville fortsätta spela föreställningen i eget huvudmannaskap 996 och 998. Skulle Bara tusen korta år sättas upp med en annan regis-sör/regiidé, kan kanske inte kostymerna användas, eftersom de då rycks ur sitt ursprungliga sammanhang. Kostymerna lånades ut av länsteatern till amatörerna, när de övertog ansvaret för föreställningarna 996 och 998.