En definition av ”fordonets ägare” ska införas

En definition av ”fordonets ägare” ska införas i LFF i syfte att undanröja oklarheterna om det är den civilrättsliga eller registrerade ägaren som åsyftas i de olika bestämmelserna i LFF och FFF. En viktig utgångspunkt är att verkställande myndigheter måste kunna använda vägtrafikregistrets uppgifter om registrerad ägare som underlag för att ta reda på vem som är fordonsägare. Vägtrafik- registret utgör visserligen inte något ägarregister i civilrättslig mening. Ett av ändamålen med registret är dock att tillhandahålla uppgifter om fordonets riktiga ägare, se en närmare redogörelse

härom i avsnitt 4.4. Vidare ska det inte vara möjligt att inte vara möjligt att i efterhand förändra de förutsättningar som gällde vid flyttningsbeslutet genom att retroaktivt låta registrera en annan fordonsägare. Mot denna bakgrund ska fordonets ägare som utgångspunkt definieras som den som är antecknad som fordonets ägare i vägtrafikregistret vid tidpunkten för beslut om flyttning.

Egendomsskyddet och kravet på proportionalitet

En flyttningslagstiftning där uttrycket fordonets ägare har olika betydelser är enligt utredaren inte lämplig. För tydliggörande ska alla bestämmelser i LFF och FFF som endast refererar till ”ägaren” därmed ändras till ”fordonets ägare”. Vilka ändringar som avses framgår av kapitel 1 och 12. Förslaget om en legaldefinition innebär i vissa avseenden kännbara rättsverkningar för den enskilde. Utredaren gör i detta avseende följande överväganden:

Förslaget får till följd att den registrerade ägaren blir strikt betalningsansvarig för flyttningskostnader enligt 7 § LFF och 13 § FFF. Redan idag är betydande rättsverkningar förenade med en ägarregistring i vägtrafikregistret (se avsnitt 4.4). Systemet för flyttning av fordon bör enligt utredaren, precis som systemet med felparkeringsavgifter och andra fordonsrelaterade skatter och avgifter, kunna fungera enkelt, ändamålsenligt och effektivt. I konsekvens härmed framstår det som väl avvägt att även den offentligrättsliga flyttningslagstiftningen tar sikte på den registrerade ägaren. Förslaget kan också komma att innebära att en civilrättslig ägare inte underrättas om ett flyttningsbeslut och därmed riskerar att fordonet flyttas och tillfaller stat eller kommun enligt 5 och 6 §§ LFF samt 11 § FFF. I målvaktsituationen blir frågan om egendoms- skydd knappast aktuell. Även i andra fall kan en fordonsägare av någon anledning aktivt välja eller sakna möjlighet att registrera sig som fordonsägare. Ett fordon kan enligt utredarens förslag i avsnitt 5.7 tillfalla verkställande myndighet först efter en månad. Det framstår som ett rimligt krav på en civilrättslig fordonsägare att denne har regelbunden tillsyn över sitt fordon och bevakar sin rätt till fordonet. Uppgift om att ett fordon är flyttat och de rättsliga konsekvenserna härav bör kunna erhållas av den registrerade ägaren. Under alla omständigheter registreras uppgiften både i vägtrafik-

registret och hos Polismyndigheten. I de fall det t.ex. rör sig om ett leasat fordon underrättas även leasinggivaren om flyttningsbeslutet (se 5 § LFF). Förslaget utesluter inte heller att krav framställs på civilrättslig grund. I felparkeringssammanhang har en fordonsägare på civilrättslig grund regressrätt mot föraren, om denne har felparkerat fordonet. Motsvarande regressrätt bör gälla inom ramen för flyttningslagstiftningen. Detta bör sammanfattningsvis vara tillräckligt för att en civilrättslig fordonsägare ska kunna bevaka sin rätt. Förslaget innebär slutligen att det är den registrerade ägaren vid tidpunkten för flyttningsbeslutet som ska tillgodoräknas fordonets värde enligt nuvarande 6 § tredje stycket LFF. Utredarens över- väganden i detta avseende presenteras närmare i avsnitt 5.12.

Det framstår inte som proportionerligt att de verkställande myndigheterna ska behöva göra omfattande äganderättsutredningar inför och efter varje flyttningsbeslut. För de verkställande myndigheterna innebär förslaget att såväl utrednings- som bevis- svårigheterna minskar betydligt. Ärenden kommer inte att behöva hänvisas vidare till domstol för avgörande om vem som är fordons-

ägare, vilket sparar både tid och kostnader. Det allmänna intresset av

att flyttningsinstitutet ska kunna fungera enkelt, ändamålsenligt och effektivt får anses väga över den enskildes privata skäl att inte stå registrerad som fordonsägare. Förslaget bedöms därmed förenligt med såväl egendomsskyddet som kravet på proportionalitet.

Eftersom flyttningslagstiftningen gör skillnad på olika typer av fordon ska definitionen anpassas till vilket fordon det är fråga om:

Särskilt om registrerade fordon

För fordon som är upptagna i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska register ska fordonets ägare definieras som den som är antecknad som fordonets ägare i registret vid tidpunkten för beslut om flyttning. Om ett registrerat fordon innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år, ska vad sägs om fordonets ägare gälla för innehavaren. Detta framgår redan idag av 1 § andra stycket LFF. Vad som ska gälla för underåriga fordons- ägare framgår också redan idag, se 1 § tredje stycket LFF.

Särskilt om oregistrerade fordon

Flyttningslagstiftningen har alltid varit tillämplig på oregistrerade fordon, även om särskilda bestämmelse avseende dessa fordon infördes först 2004. För oregistrerade fordon framstår det som naturligt att det är fordonets civilrättsliga ägare som åsyftas. Detta överensstämmer också med dagens rättstillämpning. Någon allmän definition av ”oregistrerade fordon” har inte ansetts nödvändig. Utredaren gör inte någon annan bedömning i detta avseende. Med oregistrerade fordon avses i sammanhanget huvudsakligen icke registreringspliktiga fordon som cyklar och mopeder klass II.

Särskilt om avregistrerade fordon

Enligt nuvarande 1 § andra stycket LFF ska i fråga om ”övergivet” fordon den senaste ägaren anses vara fordonsägare. Även om det inte framgår av lagtext bör det vara den senaste registrerade ägaren som åsyftas. Vidare bör det enligt utredaren vara mer korrekt att definiera vad som ska gälla för ett ”avregistrerat” fordon, eftersom registrering är en förutsättning för att fordonet ska få brukas. Att fordonet är övergivet innebär ju inte i sig att det är avregistrerat och att det saknas en registrerad ägare. Om ett registreringspliktigt fordon av någon anledning är avregistrerat ska därför den som senast var fordonets registrerade ägare anses som fordonets ägare.

5.7

Uppställningstiden

Förslag: Ett fordon som förvaras på särskild uppställningsplats

tillfaller kommunen om beslutet om flyttning har verkställts av en kommunal myndighet och i annat fall staten om ägaren inte har hämtat fordonet inom en månad efter det att kungörelse skedde.

5.7.1 Uppdraget, nuvarande ordning och problemställning

I uppdraget ingår att utreda om uppställningstiden om tre månader enligt 6 § första stycket 2 LFF bör förkortas. Utredaren har i avsnitt

4.3.9 närmare redogjort för gällande rätt på området. Med uppställningstid avses tiden på uppställningsplats, dvs. tiden mellan flyttning och den tidpunkt när fordonet tillfaller verkställande myndighet enligt 6 § LFF. Uppställningstidens längd beror idag på om flyttningsbeslutet har delgetts genom vanlig delgivning (en månad) eller kungörelsedelgivning (tre månader). I majoriteten av flyttningsärendena, och alltid när det är fråga om ett målvakts- fordon, måste kungörelsedelgivning tillämpas. Först efter tre månaders uppställningstid tillfaller fordonet verkställande myndighet som då kan lämna fordonet till skrotning. Myndigheten får i dessa fall också regelmässigt stå för uppställningskostnaden, eftersom fordonsägaren oftast inte går att få tag på eller väljer att inte lösa ut fordonet. Ytterst blir flyttningsbeslutet en fråga om resurs- avvägningar då en uppställningsplats kan kosta tusentals kronor i månaden. Uppställningsplatserna måste regelmässigt vara bevakade eftersom inbrott i uppställda fordon är ett stort problem. Det innebär i sin tur att det både blir svårare och mer kostsamt att ordna med lämpliga uppställningsplatser. Möjligheterna att tillhandahålla uppställningsplatser varierar i landet, men uppställningskostnaden kan i genomsnitt uppskattas till 45 kr per dygn och fordon. Detta innebär en kostnad om ca 1 350 kr per månad eller ca 4 000 kr för en tre månader lång uppställning. Såväl resurs- som utrymmesbrist kan därför få myndigheterna att avstå från ett flyttningsbeslut.