Fordonsrelaterade skulder till det allmänna

Problemställning

Målvaktsfordonen är ofta oskattade, oförsäkrade och belastade med andra skulder än bara felparkeringsavgifter. I uppdraget ingår därför att överväga om även andra skulder än felparkeringsavgifter ska kunna ligga till grund för ett beslut om flyttning enligt målvakts- paragrafen. Med andra skulder avses övriga fordonsrelaterade skulder till det allmänna, dvs. skulder avseende trängselskatter, fordonsskatter och infrastrukturavgifter, samt privaträttsliga skulder avseende trafikförsäkringsavgifter och kontrollavgifter vid olovlig parkering.

Utredarens överväganden beträffade kontrollavgifter

Fråga är inledningsvis om skulder avseende kontrollavgifter enligt LKOP ska kunna ligga till grund för ett beslut om flyttning enligt

målvaktsparagrafen. Förslaget har tidigare framförts, men har då endast översiktligt berörts, se t.ex. prop. 2013/14:176 s. 55.

Det finns flera skäl som talar för att låta även kontrollavgifter omfattas av målvaktsparagrafens tillämpningsområde. Exempelvis är gränsen mellan parkering på tomtmark och gatumark inte alltid klar för den enskilde. Det har också visat sig att fordonsmålvakter anpassar sitt beteende genom att felparkera på tomtmark i stället för på gatumark. Utredaren föreslår ovan att målvaktsparagrafen ska omfatta även fordon som är parkerat i strid mot LKOP. I konsekvens härmed kan argumenteras för att även skulder avseende kontroll- avgifter borde omfattas av tillämpningsområdet. Utredaren anser dock att övervägande skäl talar mot en sådan ordning. Det är huvudsakligen kommunerna som flyttar fordon med stöd av målvaktsparagrafen. I egenskap av offentligrättslig myndighet bör kommunen inte ägna sig åt indrivning av privaträttsliga skulder. Det saknas bärande skäl att utvidga flyttningslagstiftningens syfte till att motverka uppkomsten av och underlätta indrivningen av privat- rättsliga fordringar som exempelvis kontrollavgifter. En sådan utvidgning skulle dessutom innebära betydande tillämpnings- problem eftersom privaträttsliga fordringar inte antecknas i vägtrafik- registret. Att bevaka och fordra in uppgifter om privaträttsliga skulder skulle troligen kräva en så stor administration att det blir oproportionerligt i förhållande till syftet. Frågan hänger till viss del samman med frågan om att lägga samman det privaträttsliga och offentligrättsliga parkeringssystemet. Denna möjlighet har tidigare övervägts men då avvisats. Vid en samlad bedömning anser utredaren därför att skulder avseende kontrollavgifter inte bör ligga till grund för ett flyttningsbeslut enligt målvaktsparagrafen.

Utredarens överväganden beträffade trafikförsäkringsavgifter

Precis som kontrollavgiften är trafikförsäkringsavgiften en privat- rättslig avgift. Till sin natur påminner den dock om en offentlig- rättslig avgift eftersom den är så nära kopplad till själva brukandet av ett fordon. Enligt 2 § första stycket trafikskadelagen (1975:1410) ska det finnas en trafikförsäkring för varje motordrivet fordon som brukas i trafik här i landet. Trafikförsäkringsföreningen (TFF) är ett samarbetsorgan för trafikförsäkringsbolag i Sverige. TFF tar enligt

34 § trafikskadelagen ut en avgift från de fordonsägare som saknar föreskriven trafikförsäkring. Fordonsmålvakter har enligt TFF omfattande skulder till föreningen. Målvakterna varken försäkrar sina fordon eller betalar de efterföljande trafikförsäkringsavgifterna. Ett uttag från TFF:s ärendehanteringssystem visar att drygt 7 000 personer har skulder mellan 250 000–500 000 kr och att nästan 3 000 personer har skulder över 500 000 kr. Av dessa sammanlagt ca 10 000 personer har ca 2 000 personer skulder som avser fler än ett oförsäkrat fordon. Nästan 600 av dessa personer har skulder som avser mellan 6–862 oförsäkrade fordon. Totalt handlar det om tiotusentals oförsäkrade fordon. Det är ett stort trafikproblem att oförsäkrade fordon används i trafiken. Trafikförsäkringens nära koppling till brukandet av fordon talar visserligen för att låta även skulder avseende trafikförsäkringsavgifter omfattas. Utredaren anser dock att samma skäl som talar mot att utvidga målvaktsparagrafen till att omfatta skulder avseende kontrollavgifter också talar mot att låta skulder avseende trafikförsäkringsavgifter omfattas. Indrivning av privaträttsliga skulder överensstämmer inte med flyttnings- lagstiftningens syfte och faller rent principiellt utanför de offentlig- rättsliga myndigheternas verksamhetsområden. En sådan utvidgning skulle dessutom innebära betydande tillämpningsproblem. Utredaren bedömer därför att skulder avseende trafikförsäkrings- avgifter inte bör ligga till grund för ett flyttningsbeslut enligt målvaktsparagrafen. Beträffande fordon som helt saknar föreskriven trafikförsäkring, se utredarens överväganden och förslag i avsnitt 5.4.

Utredarens överväganden beträffade fordonsrelaterade skulder

Lagstiftning som riktar sig mot fordonsmålvakter finns i målvakts- paragrafen i flyttningslagstiftningen samt i lagen (2014:447) om rätt att ta fordon i anspråk för fordringar på vissa skatter och avgifter, IAL. Det finns vissa skillnader mellan de olika regelverken. Enligt målvaktsparagrafen kan endast skulder avseende felparkerings- avgifter ligga till grund för ett flyttningsbeslut. Enligt IAL kan även skulder avseende trängselskatter, fordonsskatter och infrastruktur- avgifter ligga till grund för ett beslut om ianspråktagande (1 § IAL). De olika regelverken infördes samtidigt, men något egentligt övervägande av varför målvaktsparagrafen skulle begränsas till bara

felparkeringsavgifter gjordes inte. Den mest troliga förklaringen är att det ansågs självklart att flyttningslagstiftningen tar sikte på felparkerade fordon. Ett argument för att alla fordonsrelaterade skulder borde kunna läggas till grund för ett flyttningsbeslut enligt målvaktsparagrafen är att detta skulle innebära en harmonisering av lagstiftningen mot fordonsmålvakter. Varken målvaktsparagrafen eller IAL begränsar sig dock till att omfatta enbart fordons- målvakter. Vidare utgör regleringarna två helt olika rättsinstitut med olika verkställande myndigheter. Dessa olikheter skulle kunna anföras mot harmoniseringsargumentet. Gemensamt för flyttning enligt målvaktsparagrafen och ianspråktagande är dock att båda regleringarna tar sikte på att komma till rätta med målvaktsproblematiken. De nuvarande regelverken är svåra för den enskilde att skilja åt och det kan därför framstå som oklart varför målvaktsparagrafen begränsas till att omfatta endast felparkerings- avgifter. Den allmänna strävan mot regelförenkling i samhället talar enligt utredaren för en harmonisering av lagstiftningarna.

Det är Polismyndigheten och kommunerna som är behöriga att flytta fordon med stöd av målvaktsparagrafen. En utvidgad möjlighet för Polismyndigheten att flytta och omhänderta aktuella fordon framstår som väl förenlig med polisens uppdrag och arbetsuppgifter. Utredaren bedömer att det även ligger inom kommunernas verksamhetsramar att kunna flytta och omhänderta dessa fordon. Det får anses ligga i linje med flyttningslagstiftningens syfte att motverka uppkomsten av och underlätta indrivningen av offentligrättsliga fordonsrelaterade skulder. Kritik som skulle kunna riktas mot en sådan ordning är att utvidgningen innebär att Polismyndigheten och kommunerna får en slags roll som skuld- indrivare eftersom ett fordon som flyttas med stöd av målvakts- paragrafen inte behöver lämnas ut förrän skulderna har betalats. För skuldindrivning finns det redan ett rättsinstitut. Kronofogde- myndigheten har enligt sitt regelverk möjlighet att utmäta eller ianspråkta fordon för reglering av skulder. Den förslagna utvidgningen bedöms dock inte komma i konflikt med det utsökningsrättsliga regelverket eftersom Kronofogdemyndigheten enligt 2 a § FFF har företräde i de fordon som flyttas.

Det är mot denna bakgrund utredarens slutsats att målvakts- paragrafen ska omfatta alla fordonsägarens obetalda och förfallna felparkeringsavgifter, trängselskatter, fordonsskatter och infra-

strukturavgifter samt eventuellt tillkommande sanktionsavgifter. Skulderna behöver dock inte vara restförda. Det handlar således om sådana fordonsrelaterade skulder som framgår vid en kontroll mot vägtrafikregistret. För att lagstiftningen ska bli tydlig ska en definition av uttrycket fordonsrelaterade skulder föras in i LFF. Jfr även utredarens överväganden i avsnitt 7.5.5.

När det gäller beloppsgränsen om 5 000 kr kan det övervägas om denna bör höjas, framförallt med hänsyn till att fordonsskatten i enskilda fall kan uppgå till stora belopp. Beloppsgränsen har emellertid fungerat väl i rättstillämpningen. Fordonsägare som betalar sina fordonsrelaterade skatter och avgifter i tid kommer inte att träffas av bestämmelsen. Beloppsgränsen bör därför kvarstå. Mot denna bakgrund bedöms utvidgningen av målvaktsparagrafen också som proportionerlig och som en tillåten inskränkning i äganderätten.