En plattform för samverkan växer fram genom stormöten

I den tidigare nämnda handlingsplanen kallas plattformen för ”Partnerskapet för samhällsutveckling mellan Region Östergötland och civilsamhällets organisationer med regional verksamhet”. I det här avsnittet betraktar vi plattformen och de aktörer som verkar inom den. En politiker menar att Överenskommelsen är en plattform, dock utan att nämna stormöten och arbetsgrupp:

När jag vill lättfattligt beskriva Överenskommelsen så brukar jag säga att det är en plattform, en arena för samverkan mellan den offentliga parten, i det här fallet region Östergötland och idéburen sektor, eller dom organisationer och föreningar som är verksamma på den regionala östgötska nivån. (Politiker 1) På en direkt fråga, säger samma politiker:

Intervjuaren: Vad skulle du mer säga att den här plattformen idag består av?

Processen av överenskommelsen inleddes ju genom att ta fram och enas om dom här gemensamma spelreglerna, sen utifrån dom spelreglerna så har man ju nu återkommande möten och fortfarande, alltså det är väl lite i sin linda att man sätter dom här arbetsformerna. Men tanken är ju att det ska kunna uppstå projekt och att frön ska planteras och liksom gro från dom här mötesformerna där dom har blivit mer etablerade. (Politiker 1)

Två tjänstemän från Regionen och en representant för en idéburen organisation uttrycker: Det vi har resonerat om då och som jag faktiskt tror skulle kunna vara en bärande idé, det är att man etablerar en, ja slarvigt kallad, men vi kallar det plattform, en mötesstruktur, där dom här aktörerna kan träffas och att man då sätter spelregler för det. (Tjänsteman 8)

Partnerskap heter det ju numera också. Och då är det ju att kunna organisera det på ett bra sätt och ta fram en gemensam handlingsplan till exempel och jobba med olika aktiviteter framöver /…/ det har blivit diskussioner kring just hur det ska organiseras och vem som kan göra vad och hur arbetet ska se ut.

32

Det är ganska så mycket oskrivna blad om man tänker. (Idéburen 1)

Citaten illustrerar att samverkansplattformen växer fram allt eftersom. Efter det att Överenskommelsen hade undertecknat, fanns tankar om att plattformen skulle växa fram genom en demokratisk dialog vid stormöten, som förbereds av arbetsgruppen. Stormötena ligger på sen eftermiddags/kvällstid vilket till viss del försvårar medverkan för anställda tjänstemän inom Regionen men även för de idéburnas representanter varav flera är anställda av sina organisationer.

Jag känner lite så här att det har varit ett antal träffar under åren, och många gånger är det så här på kvällen … det är svårt att hitta en tid som passar alla… man hinner ändå inte riktigt in på djupet i arbetet på något sätt. (Idéburen 4). Jag ser att väldigt många som är där, är folk som är anställda. Och du vet, man vill inte gå på kvällstid. […] Och det tror jag också är en faktor som kan spela in. Ska det här gå vidare så tror jag att det är viktigt att det är på tider där man har kraft och energi till det, liksom. (Idéburen 8)

De som träffas är både politiker och tjänstemän från Regionen och representanter från olika idéburna organisationer. Att plattformen består både av politiker och tjänstemän säger de flesta intervjuade inte så mycket om. Men denna tjänsteman lyfter fram att det kan ses som problematisk:

Politiken måste få det utrymmet att säga att dom tycker att det här är viktigt, så, men till att det blir en del i verksamheten och forma för det, det är ett annat, det är ett annat steg […] jag ser ju också att dom här plattformarna fungerar som genvägar till politiken om politiken medverkar i dom och då är det ett annat syfte igen, då behöver inte vi som tjänstepersoner vara där. Då kan politiken möta idéburen sektor. (Tjänsteman 8)

Vad tjänstemannen menar är att politiken i en byråkrati brukar prioritera resurser och fatta övergripande beslut medan tjänstemannaorganisationen har att realisera besluten. De har därför olika roller även när de träffar representanter från idéburna organisationer. Huruvida detta är främst en arena för politiker eller för tjänstemän att möta de idéburna ger inte intervjuerna svar på men syftet med samverkansplattformen torde spela roll. Det framkom under intervjuerna olika syn på vad plattformen syftar till och därmed även vem eller vilka den är till för. I det följande lyfts tre syften som nämndes i intervjuerna. Samverkansplattformen – en öppen arena för att nätverka och träffa andra att samverka med

Några intervjuade ser samverkansplattformen (stormöten med tillhörande arbetsgrupp) som en nätverksarena där syftet är att informera, informeras och eventuellt hitta samverkanspartners inom Regionen eller den idéburna sektorn som senare kan realiseras. Ett värde med stormötena som ofta nämns är att de utgör tillfällen att träffa representanter

33

från andra idéburna organisationer. På så sätt, menar de, kan samverkan med andra idéburna komma till stånd oavhängigt Regionen.

Det är ju lätt att det blir lite luddigt på något sätt va. Det som har varit bra tycker jag när jag har varit på dom här storträffarna det är att man har mötts, och man har mött andra människor som jobbar i andra organisationer, och man har skapat nät. Intervjuaren: Du tänker andra idéburna eller civil-

samhället? Ja typ. Det tror jag är ett jättevärde för dom ideella verksamheter

som finns, att man kan hitta varandra på nåt sätt förstår att ”Ja, men vi jobbar ungefär med samma frågor och kan bli starka då”. (Idéburen 7)

Personen ovan fortsätter att tala om att när de idéburna sedan har hittat varandra, kan de vända sig till Regionen med sin idé och fråga Regionen ”det här ser vi, hur skulle vi kunna lösa det här” (Idéburen 7). Så här svarar en tjänsteman på en följdfråga om att denne verkar se stormöten med tillhörande arbetsgrupp som en nätverkande arena:

Ja, en nätverkande arena men så tror jag den är lite mer strukturerad, alltså mer av, jag vet inte, men open space eller det är lite mer en workshopmiljö, där. (Tjänsteman 8)

Samma tjänsteman menar att plattformen tillsammans med de idéburna aktörerna kan fungera som en arena där Regionen presenterar de utmaningar de ser och har behov att arbeta med. Tjänstemannen säger:

.. då skulle ju företrädare för vår verksamhet i olika delar säga så här, ”Ja, men här, 1:e september, då träffas plattformen med, med idéburen sektors aktörer. Kom och presentera utmaningar som, som du ser och som vi skulle ha ett behov av att jobba med”. (Tjänsteman 8)

Att storgruppsmötena också delvis har fungerat som en arena för mer allmänt nätverkande har också nackdelar menar denna person från en idéburen organisation.

Det kan ju blir spretigt också då, som jag kan uppleva att vi inte riktigt håller ihop oss, ja inget illa menat med det men ibland pratar man kanske … ur egen sak så där […] ”Men, vad är det där? Jag har ingen aning om vad ni pratar om”. Ja, det här är inte ett sammanhang jag finns i, så att, ja det är lite på gott och ont det där, men ändå nån sorts bredd där. Det är ju bra i arbetsgruppen då. (Idéburen 2)

Citatet visar det som i allmänhet uttrycks i intervjuerna. Samverkan vid stormötena upplevs av flera intervjuade som diffus medan den verkar vara klarare för de personer som finns i arbetsgruppen. De som anser samverkan i stormöten diffus menar att stormötena efter tecknandet av Överenskommelsen blivit mer av en allmän samlingsplats än samverkan mot ett eller flera gemensamma mål. Denna person från en idéburen

34 organisation säger:

Det som är en risk, nu är jag lite pessimistisk, är att den här processen har varit långdragen i tid, och risken är den att man tappar kontakt med en del som tycker att man inte kommer fram till något konkret. Det blir de här vackra orden. De kan vara lite påfrestande ibland. Det tyckte jag på några av de här sittningarna att det blev väldigt yvigt alltså. (Idéburen 10)

Citatet ovan är representativt för flera. En av anledningarna är att information- och kompetensutvecklingsinslagen har tagit förhållandevis mycket tid i anspråk.

Information delas vid varje storgruppsmöte genom korta inspel. Vid några möten har dock lite längre informations- eller kompetensutvecklingssessioner förekommit. Innehållet i stormötena har skiftat men i viss mån har kompetensutvecklingsinslagen fått för stort utrymme i förhållande till idéskapande och utvecklingsfrågor. För de som så önskar är det svårt att välja bort informations- eller kompetensutvecklingstillfällen då det i inbjudan till stormöten oftast inte står hur mycket tid de kommer ta i anspråk. Så här uttrycker en person från en idéburen organisation det:

Jag får ju förtroende för dom som sitter i planeringsgruppen, att dom gör ett hyfsat arbete ifrån förutsättningarna, ett jättebra arbete och så, men … jag kan inte riktigt läsa in det i inbjudan vad det är för nånting [som ska behandlas vid kommande workshop]. (Idéburen 4)

I början var det viktigt med kompetensutveckling och att få inblick i andra organisationers arbete menar denna politiker men nu bör fokus vara att nå målgrupper:

Man skulle då träffas för att diskutera och få kunskaper om varandra, för det handlar ju också om att få kunskaper om varandras organisationer. Och så håller den processen på, och det kan jag väl känna nu att ”Nu är det dags att man går till handling, va?” (Politiker 2)

En representant från en idéburen organisation uttrycker på liknande sätt att:

Det här med presentationer, jag tycker att det är överskattat. Det räcker med en namnskylt, man behöver inte lägga en halvtimme på att gå runt där alla ska blarra. Och det är liksom alltid samma människor som ska påpeka samma saker. (Idéburen 8)

En vanlig frustrationen bland de intervjuade över stormötena är att samverkan mellan Region och de idéburna inte leder till handlande snabbt nog. För mycket fokus på presentationer och kompetensutveckling bidrar till det, menar några. Så här säger två av deltagarna:

35 ett damm-samlande dokument. (Idéburen 11)

Det får inte bara bli pappersbyråkratiskt prat om det här, utan vi måste få till action, vi måste få till hur gör vi nu då. Framför allt så behöver arbetet vara anpassad efter båda parter i Överenskommelsen. För jag tänker att Regionen har ju sina krav på sig hur man är en region, och civilsamhället vi har våra krav och förutsättningar hur man är civilsamhället. (Idéburen 5)

Att fokus till stor del varit på att lära känna varandra och få information om andra organisationer får denna idéburna representant att säga:

Nu är det ju alltid stormöten och alla är där och alla har sina intressen ju. Jag skulle egentligen önska ett eget möte mellan [namn på organisation] och Regionen där vi kan konkretisera saker för då tror jag att det skulle kunna bli lite mer … verkstad av det hela. (Idéburen 4)

Citatet illustrerar även att denna organisation är intresserad av samverkan med Regionen av det skälet att de vill komma igång med mer operativ samverkan och det snart. Det finns andra som ser Överenskommelsen och den plattform som är under utveckling som ett sätt att närma sig Regionen.

Samverkansplattformen – ett sätt att närma sig Regionen och dess resurser

Några av de som inte tidigare, eller sparsamt, samverkat med Regionen (eller det tidigare landstinget, alternativt Östsam) såg inledningsvis det största värdet med plattformen som en ingång till Regionen och därmed till dialog och eventuell finansiering för att genomföra välfärdstjänster. Den här gruppen hade tidigare upplevt det som svårt att navigera i Regionen, och de var därför måna om att se vilka möjligheter det fanns till finansiering från, och samverkan med, Regionen vilket följande citat illustrerar.

Intervjuaren: Om vi övergår till din organisation, vad var det för skäl att ni ville vara med i överenskommelsejobbet? Jo, man kan väl säga att huvudskälet

är att få till stånd något projekt där vi skulle kunna få loss lite pengar. Så är det. (Idéburen 10)

En tjänsteman observerar att de idéburna organisationerna har sina egna drivkrafter och att de finns i plattformen för att se till sin egen organisations behov – i förlängningen sin målgrupps behov.

För jag vill påstå också, som aktiv i, i idéburen sektor, själv, så har ju alla dom organisationerna sina egna drivkrafter, sin egen ekonomi, sitt eget syfte, så det gäller ju att hitta var dom där överlappar. (Tjänsteman 8)

36 Regionen:

Vi har ju inga jättevägar in ibland till Regionen ”Vem ska jag kontakta? … vad finns det för möjligheter att ha ett samarbete?” och ”Nej, det är så bökigt och jag vet inte vem jag ska ringa till, jag vet inte vart jag ska vända mig” […] att det ska vara enkelt, det är min drömbild. (Idéburen 7)

Önskan om att skapa enkelhet i samverkan med regionen som citatet ovan visar, är återkommande bland de intervjuade idéburna. En representant för en idéburen organisation menar att om en idéburen organisation inte får sin målgrupps behov tillgodosedda, är samverkan, på längre sikt med den organisationen inte möjlig.

För ska man ha kontinuitet i det här, då ska man vara medveten om att många av de här små föreningarna, om de får vara med i storstilat uppsnack i det som ska bli något och så plötsligt finns det inga pengar och det inte går att komma vidare, det kommer att sprida sig snabbt, och då kommer det här inte att ha någon status. (Idéburen 10)

Redan tidigt nämndes möjligheten att starta IOPer som en möjlig väg för flera idéburna in till finansiering och till bredare samverkan. Ett seminarium gavs som kunskapsinspel för de som var intresserade i slutet av 2019. När en högre tjänsteman får frågan om det finns politiskt intresse för IOPer svarar denne:

Jag tycker att dom har ett stort intresse för IOP och det kommer ju ofta förfrågningar ”Kan det här tänkas vara en IOP?” men det är då vi får titta på litegrann var har vi för kriterier för om det kan bli ett IOP eller är det så att det kanske är mer ett föreningsbidrag? Eller är det här något som ligger helt utanför det som varken är IOP eller föreningsbidrag? Men dom [politikerna] har intresse av att starta fler IOP, det, det kan jag tolka det som i alla fall på deras samtal. (Tjänsteman 6)

Vid tiden för intervjuerna fanns inga framskridna planer på att starta nya IOPer med vare sig någon enskild idéburen organisation eller i konstellationer där flera idéburna organisationer skulle kunna delta. Så här uttrycker sig en tjänsteman om det.

Vi tänker att vi inte kommer starta upp massa IOP till höger och vänster, utan vi vill nog hålla i det vi gör för att utvärdera och se. (Tjänsteman 5)

Ovanstående citat leder oss in på ytterligare ett syfte för plattformen – att samordna samverkan med den idéburna sektorn som idag sker i de olika ansvarsområdena vid Regionen.

37

Plattformen som forum för att organisera och samordna samverkan på bredare front

Samordning av den samverkan som redan finns mellan olika delar av Regionen och idéburna organisationer är sparsam. Denna tjänsteman förklarar:

Alla avdelningar jobbar med civilsamhället i någon form men man har inte gjort det så strukturerat som vi ser att man faktiskt nu har ett redskap att göra. (Tjänsteman 2)

Det redskap tjänstemannen syftar på är Överenskommelsen. Så här uttrycker sig andra stormötesdeltagare om samordning av samverkan på bredare front för att tackla utmaningar i välfärden.

Det finns liksom ingen infrastruktur för det här […] liksom hitta infrastruktur för samverkan […] Vi tänker att man till slut ska kunna se någon nytta och att vi ska kunna visa nytta också av att vara med i processen. (Idéburen 9) Jag kan inte säga att själva Överenskommelsen har lett till någon vidare- utveckling eller någon ny form av samverkan än så länge men det är ju det som är vår … förhoppning att det ska […] Jag tänker att vi med tiden kommer röra oss mer mot den praktiska nivån men att vi fortfarande har stora behov av att vara på en strategisk nivå. (Idéburen 4)

Jag tror att det enda sättet är att ha stormöten med jämna mellanrum, där vi kommer en liten bit på vidare, steg för steg. Och sen att man arbetar i en liten grupp och förbereder emellan. Jag tror att det är det enda sättet där man kan få med sig en stor grupp. Att man verkligen känner att man är med. Annars får man någonting planterat på sig och då är det inte så att man är i det. (Idéburen 9)

En tjänsteman reflekterar över hur samverkan kan samordnas i plattformen. Då tänker jag att den här Överenskommelsen ändå ska bygga på att, som i ett IOP, att titta på hur sånt [samverkan] kanske ska komma till stånd, att det är på initiativ från civilsamhällets aktörer och, tänker jag, att Överens- kommelsen också kanske bygger mer på att: … ”Ja, men vi ger inte bidrag för att ni gör ett bra jobb, utan här ser vi nånting i samhället som vi vill utveckla eller förbättra. Kan vi göra det tillsammans?” och frågan ska kunna komma från båda parter. Och båda parter ska kunna vara med och utveckla ”Hur tar vi oss an det här nu då? Och vad är du beredd att satsa och vad är jag beredd att satsa? Och hur är det möjligt och hur kan vi liksom komma överens?”. Så då blir det nåt mer än liksom bara föreningsbidrag. (Tjänsteman 5)

38

En representant från en idéburen organisation som redan samverkar med Regionen menar dock att det är för mycket fokus på strategier under stormötena. Så här säger företrädare två relativt stora idéburna organisationer.

Men det intressanta, tänker jag, är så här, det är att nu gör vi en arbetsgrupp och så tar vi fram en handlingsplan, och så sitter vi och workshoppar om byråkratin. Och då tänker jag så där ”Det är det där som gör mig allergisk”, och det är en samhällssjuka vi har. Tänk om vi skulle samla ihop ett gäng människor och i stället workshopa om situationen för människorna, för det är ju dom vi finns till för. Både Regionen och civilsamhället vi finns ju till för människor någonstans. (Idéburen 5)

Det är så lätt att prata här uppe [visar med handen] att ”Ja men dom här principerna ska gälla”, Jaha, men vad gör vi nu? (Idéburen 7)

Jag förstår också att man måste skapa strukturer, så att man inte bränner ut eldsjälar, det begriper jag också, men i min värld nånstans när människor står och sträcker ut hela handen och säger ” här har vi ett projekt låt oss börja med det” så ska man jobba både praktiskt, och teoretiskt samtidigt. (Politiker 2) Hur en offentlig part samverkar med olika organisationer i vårt samhälle det ska inte ske på godtycklig basis, utan det behöver liksom ha ett regelverk som skapar likvärdighet och också är transparent på hur det går till. (Politiker 1) Trots att plattformen uppfattas på olika sätt framträder ändå de intervjuades uppfattningar om vad plattformens huvudsyften är – eller om man så vill dess viktigaste uppgifter. De citat som lyfts fram i detta avsnitt lyfter främst två uppgifter som viktiga för den plattform som utgörs av stormöten och i arbetsgrupp med undergrupper. Den ena är att få igång mer av bredare operativ samverkan för att bidra till lösningar för välfärden, dvs. samverkan mellan flera organisationer/verksamheter, ut mot en eller flera målgrupper. Den andra uppgiften som nämns mest frekvent relaterar till att organisera och samordna samverkan vilket nämns i överenskommelsedokumentet som något som krävs för att uppnå syftena för Överenskommelsen. Härtill nämns förutsättningar för dialog mellan sektorerna samt utbildning eller kompetensutveckling som i sig ses som en förutsättning för att de övriga processerna (samordna, operativt samverka och föra dialog) ska fungera. I några av citaten ovan ser vi också hur samverkan i stormöten med tillhörande arbetsgrupp relaterar till den mer traditionella samverkan. Följande avsnitt fördjupar detta.

Det finns kopplingar mellan samverkansplattformen och de traditionella samverkansformerna men om och hur de ska integreras är ännu oklart Traditionell samverkan som pågått mellan idéburna organisationer och det dåvarande Östsam och Landstinget i Östergötland fortsatte inom respektive ansvarsområde när Region Östergötland bildades. I detta avsnitt beskriver vi hur de intervjuade ser på

39

kopplingar som finns mellan den fortsatta överenskommelseprocessen via de tidigare nämnda stormötena och i arbetsgrupp och den mer traditionella samverkan (bidrag, dialoger, IOP). En fråga ställdes till en av de politiker som var med och drev frågan om en överenskommelse med de idéburna organisationerna i länet. Frågan handlade om det fanns tankar om att samordna den traditionella samverkan med den som föddes genom