Komplexitet i båda sektorerna utmanar samverkan

olika typer av organisationer och deras mål och verksamheter varierar. Regionen är stor med olika ansvars- och verksamhetsnivåer med flera beslutsnivåer, inklusive den politiska. I samtliga intervjuer framkom att den komplexa organiseringen i båda sektorerna påverkar möjligheten att genom den tidigare nämnde samverkansplattformen samverka brett, det vill säga att flera idéburna organisationer eller ansvarsområden inom Regionen samverkar. I detta avsnitt ska vi därför fokusera komplexiteten i de båda sektorerna och vad den innebär i form av förutsättningar för bred operativ samverkan ut mot en eller flera målgrupper. Vi börjar med den idéburna sektorn.

42

Den idéburna sektorns organisatoriska och praktiska förutsättningarna för samverkan

Som tidigare nämnts undertecknade de idéburna organisationerna Överenskommelsen var och en för sig och har därmed alla en röst gentemot Regionen. Enligt de intervjuade är det inte en samlad sektor som Regionen har kunnat föra dialog med som en part. Citaten illustrerar detta.

I samverkan måste regionen samråda med civilsamhället. Det är ett problem, ’vad är civilsamhället, vem ska man prata med’. Vems röst ska man lyssna på. Det är en jätteknepighet. (Idéburen 11)

Det jag har tänkt när jag inledningsvis var med på dom här stormötena var ju att dom här organisationerna är så enormt olika uppbyggda och dom har så olika förutsättningar. (Tjänsteman 4)

En politiker beskriver den idéburna sektorn som fragmenterad:

Det är både deras [de idéburna organisationernas] styrka, och deras svaghet, det är ju att dom är fragmenterade, men dom har ju, dom har ju ett jobb att göra, att kunna tala med enad röst, eller ta emot ett enat budskap, för dom lever också i sina stuprör, och ibland lever dom för mycket i sina stuprör, tycker jag men, men det är väl så det är både i vår organisation som vi lever i stuprör, och i den här [idéburna] sektorn. (Politiker 2)

I nästa avsnitt behandlas tankar om en enad idéburen sektor och de intervjuades syn på möjligheten att samla den.

Den idéburna sektorn ses som nischad och det finns delade meningar om den någonsin kommer att kunna tala med en röst gentemot Regionen

I intervjuerna framkommer olika syn på möjligheten att samla de idéburna organisationerna. Den framhålls som nischad, det vill säga som bestående av olika grenar, där viss samverkan mellan liknande idéburna organisationer kan finnas, också med koppling till den mer traditionella samverkan som Regionen erbjuder. I citatet ovan, från politikern som efterlyste att den idéburna sektorn behöver tala ”med enad röst”, skymtar en önskan om att kunna föra ut information till en part, och att denne sedan vidare- befordrar informationen till alla idéburna organisationer och att de, i vissa frågor, skulle kunna samverka med en röst. Politikern ovan får medhåll från en representant för en idéburen organisation:

Hela civilsamhällsdelarna och hela idéburen vård- och omsorg, vi är spretiga och vi är röriga och vi förmår inte att trycka ihop oss, att tala med en röst. SE UPP är en intresseorganisation och sen har vi andra intresseorganisationer och

43

så har vi flera olika nätverk som jobbar. Och någon sa så här ”Att det finns ingen som är så bra på att söndra och härska och förgöra sig som idéburna själva gör”. För vi sitter i så många olika konstellationer. Jag tror att vi på både nationell och regional nivå, behöver trycka ihop oss. Vi behöver skaffa en intresseorganisation som talar med en röst. Vi behöver vara enade om vad det är för frågor vi ska driva och hur vi ska komma framåt. (Idéburen 5)

Att organisationer inom den idéburna sektorn, som uttrycks ovan, ”inte pratar med varandra” identifierades tidigt under den process som ledde fram till Överenskommelsen. Därför erbjöds alla idéburna organisationer medlemskap i det tidigare nämnda SE UPP som då i vissa frågor skulle kunna agera som motpart i sektorgemensamma frågor gentemot Regionen. Följande citatet visar det.

Den idéburna sektorn är inte organiserade generellt. Så då fick Se Upp uppdraget, men också ett bredare uppdrag i de organisationer man kände till, att göra en bredare spaning än de föreningar som då var med i Se Upp. Så växte det fram. (Tjänsteman 2)

Att samla många idéburna organisationer till en enad röst sågs också som ett sätt att ändra maktförhållandena i samverkan som av de flesta ses som något som styrdes av Regionen. Men det sågs även som ett sätt att minska konkurrensen kring bidrag och andra finansiella resurser som Regionen allokerar mellan de idéburna organisationerna.

Vi tror på civilsamhället och dess möjlighet att påverka utvecklingen men att det behöver stärkas. Att maktförhållandena ändras men att vi kanske också behöver en injektion i civilsamhället för att få till ett nytänkande där. (Idéburen 11)

Men jag märker ju att det finns fortfarande … den här ”vi och dom andra”- känslan. Jag tror att Överenskommelsen kan överbygga det, jag tror det, det är min önskan att det inte ska vara vattentäta skott emellan alla föreningar. (Idéburen 8)

Här är ett exempel på hur en person från en idéburen organisation kan tänka sig att en samlande kraft för de idéburna organisationerna skulle kunna fungera och varför det skulle vara bra att enas inför möten med Regionen:

Det [gemensamma frågor] kan man lyfta och liksom enas om på ett SE UPP- möte att ”Det här har vi röstat fram att det är det här vi vill vara med Regionen och skapa livschanser, möjligheter”. Och då kan det vara Friluftsfrämjandet och det kan vara studieförbund alltså bildning, det kan vara utförare som Linköpings Stadsmission som går in och säger att ”Det här vill vi göra tillsammans med Regionen”. Då blir det starkare än att [namn på den egna organisationen] gör eget IOP med Regionen så. (Idéburen 6)

44

Några representanter från idéburna organisationer såg dock tidigt utmaningar med att få till en enad idéburen sektor. Till skillnad från Region Östergötland, som från offentlig sektors sida är en organisation med olika verksamheter består den ideella sektorn av flera organisationer, olika i storlek, styrka och med diametralt olika mål eller fokus i sina verksamheter. Det nämns som en anledning till att idén om att samla hela sektorn som en part gentemot Regionen kan ifrågasättas. Så här säger en tjänsteman vid Regionen.

Nu tycker jag att vi pratar om idéburen sektor och där ryms allt, liksom en väldigt stor sektor. Och sen så har ju vi [Regionen] väldigt etablerade strukturer med bildningsförbunden, för att ta något, folkhögskolor för att ta något. Och då kan jag känna så här, ja dom är ju idéburna, men är det relevant i det sammanhanget när vi pratar om det vi pratar om här? Eller är det så att man skulle säga så här, ”Ja, men vi letar efter idéburna aktörer, aktiva inom sociala frågor” eller, i vilket gränsland vi nu är i. För att om vi identifierar ett behov i, i landsbygdsspåret så måste vi ju också hitta ett sätt att säga, ja men det kanske inte är folkhögskolorna för dom gör något annat och det är kanske inte idrottsföreningarna, eller så är det idrottsföreningarna. Alltså den där sorteringen, jag är inte nöjd med att idéburen sektor är sorteringsgrunden, den är för stor tycker jag. (Tjänsteman 8)

Det som citatet ovan pekar på är att alla organisationer inom den idéburna sektorn inte har kompetens eller erfarenhet i alla frågor och att de därför inte kan stå som enad motpart i alla frågor. Däremot öppnar denna tjänsteman upp för samverkan inom de olika nischerna eller som denne uttrycker det, etablerade strukturerna. Det finns sedan tidigare andra sammanslutningar eller samlande fora för olika typer av ideella organisationer. Exempelvis har kyrkor och samfund, idrottsförbund och organisationer som arbetar med kultur eller utbildning sina respektive arenor som har ingångar till tjänstemän i Regionen eller andra externa finansiärer. Även idéburna organisationers representanter menar att det ännu inte finns något etablerat sätt att lyfta samverkansfrågor annat än i de traditionella, nischade, samverkansspåren, alternativt som enskild organisation. Citaten nedan är från några av de intervjuade som ifrågasätter idén om att hela den idéburna sektorn skulle kunna samlas som en part gentemot Regionen.

SE UPP har sin nisch. Jag vet inte om det är de som ska ha hand om det. Det handlar ju om social ekonomi. Vi har egentligen väldigt lite frågor kring social ekonomi. Det känns som vi är lite olika nischade där. (Idéburen 11)

Om det är nån som vill samverka då går man ju in till Regionen, man tar ju inte kontakt med SE UPP ”Vill ni förespråka det här - vill ni föreslå det här?” Utan det är fortfarande Regionen. Så det är fortfarande Regionen som är lite ägare av processen, så. Och så tror jag det kommer vara om inte det blir smidigt att väcka frågor någon annanstans. (Idéburen 6)

45

De lite större idéburna organisationerna som samverkat tidigare med Regionen har redan ingångar genom tjänstemän (inom Hälso- och Sjukvård eller Regional utveckling). Flera har även direkt kontakt med politiker som kan guida dem in i Regionen. En av de idéburna beskriver hur denne kontaktar politiker för att nå fram till rätt tjänsteman som handhar dennes ärende:

Alltså jag vänder mig till dom [politiker], och om dom vill att jag ska prata med någon annan då säger dom ofta det ”Nej, men ta kontakt med den här personen”. (Idéburen 6)

Citaten ovan om att kontakter tas direkt mellan en idéburen organisation och Regionens tjänstemän är mest representativa för de organisationer som tidigare har en etablerad kontakt eller finansiering från Regionen.

Många idéburna organisationer ses som komplexa i sin form och de som representerar dem har ett förankringsarbete att göra både uppåt och nedåt i sin organisation

En annan fråga som har bäring på idéburna organisationers samverkan med Regionen är vem eller vilka som företräder de idéburna organisationerna, det vill säga vilken funktion de har i sin egen organisation och om de har mandat att påverka beslut i den eller inte. Några av de intervjuade uttrycker att förankring i de egna idéburna organisationerna är viktig för att samverkan ska möjliggöras. Så här säger två av de intervjuade idéburna representanterna om det:

För då [i samverkan] är det så att det är jätteviktigt att man förankrar, så att fler förstår. Intervjuaren: Att de blir representanter för sina egna

organisationer? Ja, precis. Båda delarna i Överenskommelsen måste ha det

på det sättet. (Idéburen 9)

Det är ju ett ansvar man har och jag har ju det att föra det vidare till våra lokalavdelningar till exempel. (Idéburen 8)

I tidigare avsnitt framkommer att det fortsatta arbetet enligt Överenskommelsen bland de som deltar i stormöten och i arbetsgrupp till del är personbundet. Det är personer med ett personligt engagemang för olika målgrupper som representerar sin organisation. Följande idéburna är inne på liknande tankar om att förankring i hemmaorganisationen är nöd- vändig för att samverkan med andra ska fungera.

Då måste ju jag prata med mina chefer och att de förstår att det inte blir ”Jaha, man skulle vara med på det här men det har ju inget med vår verksamhet att göra?”, ”Nej, men det bidrar till helheten kanske?” och att dom, att det finns dom som kan hjälpa om det är andra frågor, kanske man får hjälp av andra då, typ. Så att det … det där är inte lätt. (Idéburen 7)

46

Förankringsarbetet i de lite större idéburna organisationerna sker både ”uppåt” och ”nedåt” om man tänker sig en hierarkisk organisering. Denna typ av organisationer existerar ofta på uppdrag av lokala föreningar eller verksamheter som i sin tur samverkar med kommuner. Dessutom har de ofta en nationell överbyggnad. Personen ovan fortsätter att fundera kring att de som samverkar regionalt också gör det för någon annan, det vill säga för aktiva i de lokala föreningarna eller verksamheterna:

Det är lätt att man bara har våra [regionala] möten på nåt sätt, ”Ja men vem representerar vi och hur får man med fler”. Det tror jag är en stor fråga på nåt sätt, hur man för talan för dom idéburna verksamheter som finns i Östergötland, om man nu ska vara den talespersonen, kanske. […] Jag har ingen lösning just nu men det är ju en utmaning ändå tror jag. (Idéburen 7)

Citatet visar på mandatfrågan, men även på nödvändigheten av att föra tillbaka till eller få något som beslutats i samverkan utfört i hemmaorganisationen, för att operativt kunna genomföra aktiviteter i samverkan ut mot målgrupp.

Representanter i stormötena byts ut emellanåt. Om det skapar problem eller inte fram- kommer inte i denna studie men så här reflekterar en tjänsteman kring fenomenet i förhållande till föreningar som denne träffar regelbundet för dialog:

Jag är ju informerad [om Överenskommelsen, stormöten och arbetsgrupp] och jag frågar ju dom om civilsamhällets, alltså arbeten där, med kopplingen till mig så finns det ju samarbetsmöjligheter med den här gruppen som har ett ansvar och dom trevar ju lite kring vilken roll dom ska ha. Men dom, [som samverkar med kommuner och sitter i ett råd tillsammans med regionala före- trädare] […] Dom har uppenbarligen inte fått information. (Tjänsteman 4)

Som uttrycks ovan har ideella organisationer inte alltid möjlighet eller förmåga att kommunicera kring den plattform för samverkan som Överenskommelsen öppnat upp för eller för dialog med Regionen i andra sammanhang. Hur mycket det beror på den interna organiseringen i de idéburna organisationerna eller på enskilda individer som representerar organisationen i de olika sammanhangen är oklart.

Att representera en idéburen organisation kan ske på fritiden eller inom ramen för en tjänst men oavsett vilket betraktas representanterna ofta som eldsjälar

Några av de som representerar de idéburna organisationerna gör det inom sin tjänst och då i konkurrens med övriga arbetsuppgifter. Det finns även de som representerar sina organisationer på sin fritid. Oavsett uttrycks i intervjuerna att avsaknaden av tid är en utmaning i samverkan. Så här säger en av de idéburna organisationernas representanter:

Alltså [namn på två tjänstemän i Regionen] gör detta i sin tjänst. Vi gör det här utöver våra tjänster. Det tar mycket tid. Jag önskar att det fanns någon

47

som fick ersättning från våra organisationer – så man känner att man har tid för det här. Det känns som att man har andan i halsen, så har man resten kvar att göra liksom. Men det kanske känns så för att jag har gjort så mycket av det här nu. (Idéburen 9)

Citatet ovan pekar på att flera som representerar en idéburen organisation i samverkans- plattformen förvisso är anställda av sina organisationer men de är där genom sitt eget val och i konkurrens med andra arbetsuppgifter, dessutom på kvällstid. Det är några av skälen till att representanter för idéburna organisationer karaktäriseras av andra som eldsjälar så som i citaten nedan.

Sedan finns det också med i våra principer att det inte ska vara avhängig person. Men det är ju också så att det till väldigt stor utsträckning är det idag. (Idéburen 9)

Nu hänger det ju väldigt mycket på nästan … vad kallar man det … eldsjäl, liksom eller att det finns då en person, så som [namn] har fungerat eller [namn] som hela tiden driver det. (Idéburen 6)

På en fråga om vad det betyder att samverkansplattformen drivs av några nyckelpersoner som är eldsjälar, menar personerna bakom citaten ovan att det innebär att samverkan bygger på personliga relationer, representanter emellan.

Det är ju väldigt mycket, fortfarande, personliga kontakter med tjänstemän, väldigt mycket personliga kontakter med politiker. Intervjuaren Och vad

betyder dom där personliga kontakterna då i arbetet framåt med det man vill göra? En svår fråga. Alltså … kan du hitta rätt kontakter där du får gehör för

behovet [hos specifik målgrupp] så kan du ju få ett språkrör … för att kanske göra det här till verkstad. Man hoppas ju att ändå mottagaren kan på något sätt tänka bredare och att mottagaren då kan se att ”Ja, men hur kan vi koppla ihop det här och det här?”, så att det inte bara blir personligt och det bara blir liksom den som är mest vältalig eller så där. (Idéburen 6)

Men har då eldsjälarna eller nyckelpersonerna som samverkar vid stormöten och i tillhörande arbetsgrupp en formell beslutande position i de organisationer de representerar eller på annat sätt mandat i sådan grad att samverkan är möjlig? Tidigare nämndes förmågan att förankra i sin hemmaorganisation vilket av naturliga skäl är lättare för en person i beslutsfattande position. Så här svarar en person från en större idéburen organisation.

Då skulle jag nog säga det, att från vår, från civilsamhället så finns det ju både personer som sitter i beslutsfattande, såsom jag uppfattar det i alla fall, i alla fall i arbetsgruppen och, och även när vi har varit på dom här stormötena. Men när det gäller Regionen så vet jag inte om det finns någon ansvarig

48 tjänsteman. (Idéburen 2)

Citatet visar att flera av representanterna från de idéburna organisationerna som deltar i stormöten och framförallt de som finns med i arbetsgruppen uppfattas som ”rätt” personer i bemärkelsen att de har mandat från sin egen organisation att fatta beslut (även om de har ett förankringsarbete att göra på hemmaplan). Dock råder viss tveksamhet kring beslutsmässighet hos de tjänstemän som representerar Regionen. Nästa avsnitt behandlar organisatoriska och praktiska förutsättningar för samverkan i Regionen, däribland beslutsmässighet för de som representerar Regionen.

Regionens organisatoriska och praktiska förutsättningar för samverkan I förra avsnittet framkom det att många av de som representerar de idéburna organisationerna i stormöten och tillhörande arbetsgrupp har en formell position i sina organisationer som möjliggör både förankring hemmavid och samverkan med Regionen. Det fanns dock de som ifrågasatte huruvida det var fallet med Regionens representanter. I några av citaten ovan antyddes även att Regionen inte är sammanhållen. Vi minns att en politiker sa:

…men det är väl så det är både i våran organisation som vi lever i stuprör, och i den här [idéburna] sektorn. (Politiker 2)

En tjänsteman uttrycker det på ett annat sätt:

Den idéburna sektorn är inte en sektor som pratar med varandra. De är inte organiserade på det sättet. Vi i vår tur är inte organiserade för att prata med dem och de är inte organiserade för att prata med oss. Skulle nog se det som att båda parterna har en hemläxa att göra. (Tjänsteman 2)

Och en representant från en idéburen organisation, liksom andra, uttrycker att det är en utmaning att nå ut på bredare front i Regionen med att samverkansplattformen existerar:

Jag hör ju från regionens sida att ”Det är ju svårt att nå ut fort till medarbetare, och förstå att det här, det finns en överenskommelse här, och det är dom här principerna som ska gälla” på något sätt att det, att det inte blir som vanligt som det alltid har varit. (Idéburen 7)

Av citaten att döma är förutsättningarna till viss del den samma för tjänstemän inom Regionen, det vill säga att de inte heller ”talar med enad röst”. I det följande beskrivs detta mer ingående.

Beslut som rör Regionen men är kopplade till samverkansplattformen tas inte av de tjänstemän som deltar vid stormötena

Regioner är en myndighet vilket betyder att den har en hierarkiskt uppbyggd och att det finns olika ansvarsområden inom den, med andra ord är Regionen en byråkratisk

49

organisation som styrs av politiska beslut och där tjänstemän har i uppdrag att omsätta beslut i handling och sedan återrapportera till politiken. I fallet med den framväxande plattformen hade två tjänstepersoner från Regional utveckling i sina ordinarie uppdrag att samverka med idéburna organisationer.

Regioner är förhållandevis nya i Sverige vilket bidrar till svårigheterna att förstå vem eller vilka som äger olika frågor. I allmänhet finns ringa kunskap om Regioners funktion bland allmänheten menar en tjänsteman:

Alla organisationer har generellt svårt att förstå den regionala nivån. Man är så van att se det lokalt som har sina verksamheter och föreningar och som styrs av staten som pekar med hela handen. Sedan när vi gick med i EU fick vi också en regional nivå. Tidigare har det varit Länsstyrelsen, men Länsstyrelsen är staten på regional nivå. Det är inte samma. Det innebär att jag personligen upplever att det hela tiden är en kunskapsresa med det här regionala. Det är större än det lokala, finns på en annan yta med andra möjligheter men det begränsas samtidigt av det nationella. (Tjänsteman 2) Det tjänstemannen säger bekräftas av denna person från en idéburen organisation.

Sedan är det här med var den [Överenskommelsen] hör hemma i Regionen. Det är väldigt svårt att genomskåda – alltså med beredningsgrupperna och ta sig fram till … var tas beslut någonstans? (Idéburen 10)