Överenskommelsen
Det tredje vägvalet är avhängigt vägval 1 och 2. Innan de frågorna är lösta eller beslutade om är det svårt att ta fram dokument, diskussionsfora eller annat som kan verka för att stimulera de lärandecyklar som deltagare på olika hierarkiska nivåer och i olika verksamheter bildligt talat ”befinner sig i” och som kan tänkas leda till att nya lösningar på samhällsutmaningar hittas, det vill säga formuleras, designas, utvecklas samt implementeras. Kanske är det så att lösningarna bäst hittas inom olika ansvarsområden mot olika nischer av idéburen sektor. Kanske är det så att lösningar på samhälls- utmaningar bäst hittas genom bredare samverkan. Kanske är det så att båda kan kombineras. Kanske bör idégenerering ske i bredare fora och design och utvecklingsfasen i en av de etablerade nischerna. Ja, kombinationsmöjligheterna är många. Oavsett valet visar denna studie att kommunikationen mellan de verksamheter som samverkar är oerhört viktig allt medan resultatet visar att kommunikationsfrågan är under utredande i en av arbetsgrupperna och att en Facebookgrupp numera är den digitala kommunikationsplattform som gäller för information till deltagarna i partnerskapet på den framväxande samverkansplattformen förutom storgruppsmöten och möten i arbetsgrupper.
Studier av bred samverkan mellan en Region och idéburen
sektor är ovanliga
Överenskommelsen sågs i studien varken från Regionens synvinkel eller den idéburna sektorns synvinkel men från de personer som aktivt samverkar på den framväxande platt- form som är en vidareutveckling av processen som ledde fram till Överenskommelsen. Liksom det inte finns några självklara vägar att gå i en så bred samverkan som den som Överenskommelsen i Östergötland bjuder in till finns det inte heller några självklara svar70
på vilka teorier eller modeller en analys av en sådan ska vila på. För att reda i den komplexitet som samverkan mellan många parter ger nyttjade vi en teori om förändringsinriktat lärande i och mellan organisationereller så kallade verksamhetssystem där gemensamma motiv hos de som samverkar driver förändringsprocesser (Engeström, 1999). Utan att gå in på varje detalj i de olika verksamheter som finns i de organisationer som samverkar enligt Överenskommelsen kunde vi genom detta teoretiska perspektiv identifiera spänningar eller motsättningar som kan uppstå när organisationer möts för att samverka kring ett gemensamt motiv. Rapporten lyfte några dilemman som kan leda till sådana motsättningar eller spänningar.
Spänningar och motsättningar kan hindra lärande och förändring men de kan även vara en källa, en trigger, till lärande i och utveckling av verksamheter vilket förutsätter att de människor som samverkar träder över varandras verksamhetsgränser och polar ihop sina erfarenhetsbanker, verktyg och andra typer av resurser (Engeström & Sannino, 2018) – dessa människor kan ses som gränsöverskridare. Gränsöverskridare, de som deltar i samverkansplattformen på olika sätt, kan bidra till utveckling i en eller flera redan existerande verksamheter eller utveckling av en (ny) gemensam verksamhet. Det var utifrån dessa samverkande och gränsöverskridande personers perspektiv vi byggde vår studie men vårt perspektiv på lärande är intersektoriellt och interorganisatoriskt, det vill säga att det lärande som sker i och genom samverkansplattformen bidrar till en gemensam förändringsresa där slutet på resan inte är given utan formas allteftersom den fortskrider. En studie om sektorsöverskridande samverkan på regional nivå som denna har inte så mycket av tidigare forskning att spegla sin studie mot. Men vi ska här vända tillbaka till en annan Helix-studie om gränsöverskridande samverkan – den vi presenterade inledningsvis och där fem K fick huvudrollen. En väsentlig skillnad mot den tidigare helixrapporten (Tillmar m.fl., 2018) är att den nuvanade rapporten fokuserar samverkan på regional nivå mellan regionala idéburna organisationer som företräder lokalföreningar/lokalorganisationer och Region Östergötland. Den privata sektorn är inte samverkanspart och inte heller kommuner. Det innebär att de samverkande parterna är positionerade lite längre ifrån det praktiska eller operativa samarbetet ut mot olika målgrupper än studieföremålen i den tidigare helixrapporten vilket denna studies resultat också visade. För att ett operativt samarbete ska kunna genomföras måste verksamheter som tillhandahåller Regionens välfärdstjänster därför kopplas ihop med de tjänstemän som verkar i överenskommelseaktiviteterna, det vill säga de aktiviteter som kommit igång som en effekt av att Överenskommelsen togs fram och skrevs under av parterna vilket är något som vår studie har problematiserat. Det samma gäller för de länsövergripande idéburna organisationerna som har ett hopkopplingsarbete att göra med sina lokala föreningar eller organisationer innan samverkan kan resultera i välfärdstjänster. Vidare är det tydligt att samverkan som startade med framtagandet av Överenskommelsen inte enbart är sektorsöverskridande utan även verksamhets- eller nivåöverskridande hos både Region och de idéburna. Trots det kan vi se några paralleller med den tidigare helix-
71 studien (Tillmar m.fl., 2018).
Den första parallellen rör det första K:et som är intersektoriell kompetens, det vill säga insikt i hur organisationer i de olika samhällssektorerna fungerar. Den verkar gälla även i regionala sammanhang. Inte minst nämns den av de samverkande parterna i termer av att ”lära känna varandra”, ”få information om varandras organisationer” osv. Dessutom är ett av syftena med Överenskommelsen just det. Vi såg frustration hos de idéburna kring de långdragna beslutsprocesserna inom Regionen samt att det i början var svårt att förstå att de tjänstemän som ledde storgruppsmöten inte hade egen rådighet i flera frågor vilket enbart är ett exempel på varför organisationerna behöver lära känna varandra och vad de kan och inte kan göra. Det andra K:et, kontakt mellan olika personer som kan ses som gränsgångare mellan de olika sektorerna, det vill säga personer som har kontakt med (andra) politiker, tjänstemän, frivilliga och inte minst med målgruppen ses, liksom i den tidigare helixstudien, i vår studie som oumbärliga. Förvånansvärt mycket verkar bygga på enskilda personers vilja och möjlighet att påverka personer med mandat att besluta i olika frågor. Med det kommer naturligtvis den svaghet som också intervjuade pekat på. När någon slutar eller byter tjänst påverkas möjligheten att samverka. Det verkar gälla speciellt om gränsgångarna inte har utsetts av hemmaorganisationen men befinner sig på samverkansplattformen av eget intresse.
Den tidigare helixstudiens tredje K säger att kapital från det offentliga är nödvändigt för sektorsövergripande samverkan. Vår studie visar att kapitalfrågan svårligen kan lösas innan vad och hur-frågor är lösta. Kapitalfrågan är avhängigt beslut kring var idégenerering kring lösningar på samhällsutmaningar bäst sker (i breda fora, i nischar eller varje sektor för sig), var de bäst designas och utvecklas och var de implementeras. Förväntningarna är stora på att effekter ska ses i olika målgrupper men utan offentliga resurser, på ett eller annat sätt, är det troligen inte möjligt att ta vara på de idéer som föds. Resurser för regional samverkan mellan Region Östergötland och den idéburna sektorn finns idag och ligger ute i olika ansvarsområden och i olika verksamheter. Intrycket från observationer och återkopplingar är att det inte finns en sammantagen överblick av de resurser som är tillgängliga för sektorsövergripande samverkan.
Kapital från det offentliga hänger samman med det fjärde K:et som lyftes i den förra Helixstudien – kontinuitet. Kontinuitet är en aspekt av hållbarhet därför att kontinuitet betyder att de resurser som en gång sattes in fortsätter att verka och utvecklas när nya förutsättningar kräver det. Det motsatta innebär att starta något helt nytt utan att ta vara på erfarenheter, utvecklade verktyg eller andra resurser och den kunskap som vuxit fram, i vårt fall genom Överenskommelseprocessen. Ett vanligt sätt som kontinuiteten äventyras på är avsaknaden av ägarskap för fortsatt process hos de som har att styra (Brulin & Svensson, 2012; Elg m. fl. 2015). Genom studien har vi sett att politiker och högre tjänstemän bytts ut och de som sågs som ägare när Överenskommelsen tecknades har gått vidare till andra positioner och tjänster. Utan bibehållet eller nytt politiskt ägarskap riskerar processer att falla i glömska och i med det dö ut, utan att aktiva beslut
72
om ändrad inriktning eller nedläggning tagits. Kontinuiteten blir då en fråga för eldsjälar, inte en del av en regional hållbarhetsstrategi.
Det femte K:et (Tillmar m.fl., 2018) är kontext i betydelsen att olika kontexter kräver olika organisatoriska lösningar. Här kan vi översätta det med att olika målgrupper kräver olika typer av lösningar och att organisatoriska lösningar, dvs. hur den operativa samverkan ska organiseras kommer att skilja sig mellan dem. I denna studie har vi dock inte studerat kontext i den bemärkelsen. Vi kan dock konstatera att kontexter i vilken samverkan sker (traditionellt eller inom ramen för den framväxande samverkansplattformen) ser olika ut och att de till största delen är just olika kontexter med olika organisatoriska förutsättningar och lösningar.
Avslutningsvis, I en bred rapport drar Einarsson med kollegor (2019) slutsatsen att kommunala överenskommelser med idéburna organisationer inte lett till att fler välfärdstjänster producerats av den idéburna sektorn i kommuner som har överenskommelser i jämförelse med kommuner som inte har sådana överenskommelser. Författarna såg dock att dialoger mellan kommun och idéburen sektor var mer harmoniska i kommuner där överenskommelser tecknats. Den närmaste tiden och de vägval som de samverkande parterna gör, torde avgöra om den Regionala Överenskommelsen i Östergötland får ett annorlunda utfall än de kommunala eller inte. Vi kan emellertid konstatera att dialogen är igång och flera gynnsamma förutsättningar har öppnat upp för en högre grad av samverkansmöjligheter mellan Region Östergötland och den idéburna sektorn i Östergötland.
73
Referenser
Aagaard Nielsen, K. & Svensson, L. (Eds.) (2006). Action Research and Interactive
Research. Maastricht: Shaker Publishing BV.
Brulin, G. & Svensson, L. (2012). Managing sustainable development programmes: A
learning approach to change. Farnham, UK: Gower.
Einarsson, T., Lundstedt, A., Neubeck, T., & Wijkström, F. (2019). Överenskommelsen
för civilsamhällets organisationer på det lokala planet. Stockholm: European
Civil Society Press.
Elg, M., Ellström, P.-E., Klofsten, M. & Tillmar M. (2015). Sustainable development in
organizations: Studies on innovative practices. Cheltenham: Edward Elgar.
Ellström, P-E. (2008). Knowledge creation through Interactive Research: A learning
approach. Paper presented at the ECER Conference, Gothenburg, September10–
12, 2008.
Engeström, Y. (2011). From design experiments to formative interventions. Theory &
Psychology, 21(5), 598–628. https://doi.org/10.1177/0959354311419252
Engeström, Y. (1999). Activity Theory and Individual and Social Transformation. In Y. Engeström, R. Miettinen, & R. Punamaki (Eds.), Perspectives on Activity Theory. Cambridge: Cambridge University Press.
Engeström, Y. (2001). Expansive Learning at Work: Toward an activity theoretical reconceptualization. Journal of Education and Work, 14(1), 133-156.
http://dx.doi.org/10.1080/13639080020028747
Engeström, Y. & Sannino, A. (2010). Studies of expansive learning: Foundations, findings and future challenges. Educational research review, 5(1), 1-24.
http://dx.doi.org/10.1016/j.edurev.2009.12.002
Engeström, Y. & Sannino, A (2020). From mediated actions to heterogenous coalitions: four generations of activity-theoretical studies of work and learning. Mind,
Culture, and Activity, http://dx.doi.org/10.1080/10749039.2020.1806328 Halvarsson Lundkvist, A. (2013). Styrning genom lärande: En studie av program-
utvecklingens dynamik. [Steering by learning: a study of the dynamics of programme development] Licentiate thesis. Linköping, Sweden: Linköping University Electronic Press.
Halvarsson Lundkvist, A. (2019). Learning Dynamics of Workplace Development
Programmes: Studies in Swedish national programmes (Doctoral dissertation,
Linköping University Electronic Press).
Johansson, M. (2011). I dialogens namn; Idén om en överenskommelse mellan
regeringen och ideella organisationer (Doctoral dissertation, Linnaeus university
press).
Johansson, H. Kassman, A. & Scaramuzzino, R. (2011). Staten och det civila samhällets
74
överenskommelse: andra tematiska studien, juni 2011. Överenskommelsen. Lund:
Lunds universitet.
Hartley, J. (2005). Innovation in governance and public services: Past and present. Public money and management, 25(1), 27-34.
https://doi.org/10.1111/j.1467-9302.2005.00447.x
Mulgan, G. & Albury, D. (2003). Innovation in the public sector. Strategy Unit, Cabinet Office, London.
Penuel, W. R. (2014). Emerging Forms of Formative Intervention Research. Education,
Mind, Culture, and Activity, 21(2), 97-117.
http://dx.doi.org/10.1080/10749039.2014.884137
Regional överenskommelse (2018). Överenskommelse om samverkan mellan Region
Östergötland och idéburen sektor i Östergötland. Hämtad 2021-03-04:
https://dokument.regionostergotland.se/regsam/Samh%C3%A4llsbyggnad/Region
al%20%C3%B6verenskommelse.pdf
Reuter, M. (2012). Överenskommelsen som spegel och arena. I F. Wijkström (red.),
Civilsamhället i samhällskontraktet. En antologi om vad som står på spel, 217-
244. Stockholm: European Civil Society Press.
Sannino, A. (2015). The principle of double stimulation: A path to volitional action. Learning, Culture and Social Interaction, 6, 1-15.
https://doi.org/10.1016/j.lcsi.2015.01.001
Sannino, A. (2020a). Enacting the utopia of eradicating homelessness: toward a new generation of activity-theoretical studies of learning. Studies in Continuing
Education, 42(2), 163-179. http://dx.doi.org/10.1080/0158037X.2020.1725459
Sannino, A. (2020b). Transformative agency as warping: how collectives accomplish change amidst uncertainty. Pedagogy, Culture & Society.
http://dx.doi.org/10.1080/14681366.2020.1805493
Sannino, A., Engeström, Y., & Lemos, M. (2016). Formative interventions for expansive learning and transformative agency. Journal of the Learning
Sciences, 25(4), 599-633.
https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/10508406.2016.1204547
Sannino, A. Engeström, Y. (2018). Expansive Organizational Learning and Transformative Agency in the Mann Gulch Disaster and in the Finnish
Homelessness Strategy. Teoria e Prática em Administração, 8 (2), 60-79.
http://dx.doi.org/10.21714/2238-104X2018v8i2S-40728
Sannino, A. & Laitinen A. (2014). Double stimulation in the waiting experiment: Testing a Vygotskian model of the emergence of volitional action. Learning, Culture and
Social Interaction, 4, 4-18. http://dx.doi.org/10.1016/j.lcsi.2014.07.002
SOU 2019:56a. Idéburen välfärd. Statens Offentliga Utredningar. Stockholm: Fritzes. SOU 2019:56b Stödmaterial till betänkande av utredningen om Idéburna aktörer i
75
Tillmar, M. (2012). Sectoral intertwining at the grass root level. In K. Berglund, B. Johannisson & B. Schwartz, Societal entrepreneurship: Positioning, penetrating,
promoting. Edward Elgar Publishing.
Tillmar, M., Gustavsson, M., Högberg, L., Rosell, E., & Svensson, L. (2018).
Sektorsöverskridande samverkan: En studie av organisering för välfärd mellan olika samhällssektorer. Linköping, Helix Working Paper. Linköping University
Electronic Press.
Ungdomsstyrelsen (2020). Europeisk kod för idéburna organisationers medverkan i
beslutsprocessen. Revidering av 2009 års upplaga. Stockholm: Nationellt organ
för dialog och samråd mellan regeringen och det civila samhället (NOD) och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälles-frågor (MUCF). Hämtad 2021-03- 04.
https://www.mucf.se/sites/default/files/publikationer_uploads/europeisk_kod_- _webb.pdf
Wijkström, F. (Ed.). (2012). Civilsamhället i samhällskontraktet: en antologi om vad
som står på spel. Stockholm: European Civil Society Press.
Wijkström, F. & Lundström, T. (2002). Den ideella sektorn. Organisationerna i det
civila samhället. Stockholm: Sober Förlag.
Vygotsky, L. S. (1997). Notes to the Russian Edition. In R.W. Rieber (Ed.), The
collected works of L.S. Vygotsky. The history of the development of higher mental functions, 4, 279-286. New York: Plenum.
Öhman Sandberg, A. (2014). Hållbar programutveckling: en studie av betydelsen av
expansivt lärande och delvis delade objekt (Doctoral dissertation, Jönköping
University, School of Education and Communication).