Vi återvänder nu till det överenskommelsesyfte som främst fokuseras i rapporten – att hitta lösningar på samhällsutmaningar, det vill säga att bidra till välfärdssamhället. Ett
65
vad-fråge-vägval här är huruvida den framväxande samverkansplattformen och dess partnerskap främst ska organiseras för att fungera operativt ut mot målgrupp, det vill säga om den främst ska organisera välfärdsinsatser med gemensamma aktiviteter, så som sker under paraplyet Friluftsåret 2021 eller inte. En annan väg att gå är att plattformens partnerskap syftar enbart till att hitta samhällsinsatserna, det vill säga forma förslag till insatser eller aktiviteter, och sedan utforma strategier samt verka för att de genomförs av idéburna organisationer och Regionens verksamheter. Ett exempel skulle då vara att verka för att IOP:er kommer till stånd. Ett annat skulle kunna vara att verka för att påverka innehållet i den mer traditionella samverkan. Ett tredje alternativ är också möjligt – att göra både och. Oavsett vad valet, i detta skede, blir, indikerar studiens resultat att kommunikation kring vad-frågan är viktig i såväl frågor om plattformens partnerskap har egen rådighet över, som i de frågor som de inte äger själva.
Hur-frågan – Starkt sammanhängande med den innehållsliga
aspekten av samverkan
Då samverkansplattformens vad växer fram vartefter nya behov identifieras finns det inga långsiktiga eller för-alltid-svar på hur plattformen ska verka. Genom studien kan vi skönja att avsaknaden av ett långsiktigt vad är problematiskt för den komplexa, byråkratiska, organisation som Region Östergötland måste vara (inte minst av rättssäkerhets- och demokratiskäl). Politiska processer tar tid och högre tjänstemän har att hålla sig inom de ramar som ges genom politiken och det är långa ledtider för äskande av nya och begränsade resurser. Det blir därför svårt att resurssätta aktiviteter som skulle kunna lösa nya samhällsutmaningar som uppstår i nuet men som inte finns i beslutade planer. De ideella organisationerna har i många fall lättare att snabbt omfördela sina resurser och de tvingas inte ställa olika målgrupper mot varandra i samma omfattning som Regionen. Deras dilemma är att de behöver förklara nyttan av eller vinsten med att samverka genom plattformen för sina respektive organisationer och deras målgrupp. Hur-frågan är därmed, liksom för Regionens tjänstemän, avhängig representanternas hemma-organisationers syn på vad och hur.Arbetet i själva plattformen har i nuläget inga andra resurser än de samverkande partsrepresentanternas tid, vare sig det sker inom ramen av en tjänst eller på deras fritid, samt eventuella andra resurser som representanterna kan tillföra från sina respektive ordinarie verksamheter. Exempel på sådana resurser är arbetstid för aktiviteter ut mot målgrupper, arbetsverktyg, möteslokaler, medel för förtäring vid möten och kunskap samt erfarenhet men även informationskanaler. Till det kommer, enligt studiens resultat, att hemmaorganisationerna sänder otydliga signaler – vilket kan bidra till att göra samverkan diffus (Sannino, 2020b). Intervjuade nyckelpersoner indikerar att det, speciellt inom Regionen, saknas tydliga signaler om vad organisationen, det vill säga politiker i de olika berörda nämnderna vill med plattformen eller Överenskommelsen. Därmed blir både vad-
66
och hur-frågan beroende av vad högre chefer menar att plattformens roll är och hur de tänker sig att deras verksamhet ska koppla in mot den – eller inte. När chefer byts ut kan därför förutsättningar för samverkan genom plattformens ändras snabbt och något som tänkts genomföras snabbt bli omöjligt. Det går stick i stäv med en av de sju principerna som Överenskommelsen vilar på och som benämns Långsiktighet.
De idéer som föds som svar på samhällsutmaningar inom ramen för plattformens partnerskap förs inte med någon automatik in i det traditionella samverkansspåret där resurser finns. Varje enskilt ärende kräver en förankringsprocess i respektive ansvarsområde och verksamhet som handhar de traditionella samverkansspåren, och vi kan tolka det som att en förhandling om ett gemensamt objekt krävs i varje enskild fråga som väcks av partnerskapet på den framväxande plattformen (jfr Engeström, 2001). Därmed förfogar inte plattformens partnerskap över några av de resurser som traditionell samverkan förfogar över för att testa och utveckla de idéer som föds och som skulle kunna bidra till nya lösningar på samhällsutmaningar. Det leder till en uppenbar svårighet för plattformens partnerskap att leverera det som politiker efterfrågar, det vill säga resultat och effekter ut mot målgrupper.
De idéburna organisationerna kan, i den mån dess representanter har mandat, i jämförelse med Regionen, snabbt besluta om de har resurser att testa och utveckla idén om en lösning på en samhällsutmaning, liten eller stor. Det gäller speciellt de resursstarka idéburna organisationerna varav några är de som får tillgång till resurser genom det traditionella samverkansspåret. Men det finns en baksida då det finns en risk att idéburna organisationer som har fått anslag genom Regionens traditionella spår blir starka gent- emot de idéburna som inte fått ta del av traditionella medel. Möjligen kan det leda till att goda idéer som främjar målgrupper hos redan starka idéburna organisationer oftare testas och om det faller väl ut sedan implementeras som nya lösningar på samhällsutmaningar. Resonemanget leder fram till vägval 2.
Vägval 2 – Se samverkan mellan idéburen sektor och Regionen från ett