EN Q-FAKTORANALYTISK STUDIE.

Sven Jönsson och Leif Öhlin

,1/('1,1*

Kliniska data har mycket ofta en låg metrisk kvalitet, som till själva sin natur inte är normalfördelade – ibland inskränkande sig till ja- och nejsvar på frågor om symtom, allmänna bakgrundsfaktorer och exponering för agens, som kanske kan vara av relevans för patogenes, gestaltning av symtom, förlopp och prognos hos de sjukdomstillstånd eller störningar man studerar. I statistisk analys kan sådana data översättas till ettor och nollor, som ger underlag för deskriptiv analys, samt icke-parametrisk testning för att undersöka skillnader mellan grupper och sam- band mellan variabler. Metodiska svårigheter uppstår emellertid gärna vid försök till mer avancerad statistisk bearbetning. Den stora mängden av data kliniska fors- kare mycket ofta samlar på sig kan dock fresta till masstestning post hoc med till- låtna metoder. Risken att då blottlägga signifikanta skillnader och samband, som just därför låter sig förklaras av slumpen, är därmed stor.

Samtidigt består ofta det kunskapsintresse man har vid insamlandet och analys av kliniska data i att urskilja mönster bildade av många samverkande förhållanden, för att därmed kunna blottlägga en variation där t o m tämligen vardagliga förhål- landen kan visas vara kopplade till somliga bilder, men inte till andra.

Sådana mönster kan avslöja omständigheter, som har en etiologisk innebörd och därmed ge uppslag till hypoteser om hur den sjukdom eller störning man är satt att behandla har uppkommit. Men även utan sådana ambitioner utgör detektion av mönster och skillnaden mellan olika mönster en väsentlig del av diagnostik och därtill anpassad behandling av sjukdomar och störningar. I det här studerade mate- rialet blir det så småningom uppenbart att de subgrupper vi kan beskriva kräver olika behandlingsstrategier.

S k Q-faktoranalys är en multivariat statistisk metod som adapterats för den typ av data, som ovan beskrivits. Vi har därför här använt oss av Q-faktoranalys för att beskriva en grupp av heroinmissbrukande patienter, som sökt sig till frivillig av- giftning med Subutex® (buprenorfin) vid Psykiatriskt Centrum i Lund. Program- met genomförs under tre veckor i öppenvård med successiv nedtrappning av Su- butex®, men innebär inte fortsatt substitutionsbehandling med denna substans efter utskrivningen. Verksamheten är relativt ny och man hade ett behov av att skapa sig en mer systematisk bild av de patienter, som söker sig till den, för att bättre kunna bemöta deras specifika problematik. Man kunde lätt se att det fanns avsevärda olikheter i patienternas bakgrund, ålder, erfarenhet, aktuella sociala situation och vad beträffar den fas i missbrukarkarriären de befann sig i. För att göra sig en klarare bild av dessa förhållanden planerades systematiska strukture- rade intervjuer av i princip alla patienter under våren 2004. Föreliggande arbete bygger på en analys av data från 32 konsekutivt intervjuade respondenter under perioden den 1 mars till den 30 juni 2004. Dessa har här fått utgöra analysgrupp. För att försöka validera fynden från denna kohort beslöts att även intervjua patien- terna under perioden 16 augusti 2004 till den siste februari 2005 enligt samma formulär. Data omfattar alltså ett helt verksamhetsår för enheten. I en följande studie kommer alltså resultatet från denna studie att jämföras med en av analys av data från 41 konsekutivt intervjuade respondenter under denna period. Dessa får alltså utgöra en valideringsgrupp.

3$7,(17(51$

Under perioden 1 mars till 30 juni skrevs 56 patienter in vid avgiftningsenheten vid Verksamhetsområde Psykiatri vid Universitetssjukhuset i Lund. Tjugoett av dessa skrev ut sig själva innan avgiftningen hunnit fullföljas och utan att ha inter- vjuats. Tre patienter fullföljde avgiftningen, men ville inte låta sig intervjuas. Ko- horten omfattar alltså 32 respondenter, 20 män och 12 kvinnor, som undantagslöst hade heroin som primär drog. Representativiteten hos denna grupp kommer att diskuteras nedan.

Respondenternas genomsnittålder var 32,7 år, med en marginell skillnad mellan män och kvinnor, 33,6 respektive 31,3 år. Den tid som passerat sedan responden- terna enligt egna uppgifter för första gången kom i kontakt med narkotiska prepa- rat av något slag var lång – i genomsnitt 17,8 år, återigen med en rätt obetydlig skillnad mellan män och kvinnor, 18,6 respektive 16,6 år. Durationen av den ak- tuella missbruksperioden – i praktiken innebärande den tid som respondenten utan avbrott missbrukat heroin – var i genomsnitt 6,5 år; för män 5,9 år och 7,5 år för kvinnor. Räknar man bort en kvinna som i flera avseenden var extrem blir den genomsnittliga durationen för kvinnor 5,8 år. Även i detta avseende var alltså gruppen av män och kvinnor uppseendeväckande lika.

0(72'(1

Intervjun

Respondenterna intervjuades av samma intervjuare (LÖ) enligt ett halvstrukturerat formulär med 183 frågor, som kunde kodas som ”ja” eller ”nej”. Frågor som be- rörde hur respondenterna värderade olika vårdinsatser och bedömde sin aktuella tillvaro och framtiden används inte i denna analys, utan enbart de som kunde be- svaras på ett mer objektivt sätt. Analysen omfattar alltså respondenternas egna uppgifter om social bakgrund, aktuella sociala och ekonomiska förhållanden, missbrukets struktur och utveckling samt omfattning vid olika tidpunkter, kontak- ter med myndigheter etc. Intervjuarens goda personliga kännedom om det stora flertalet av respondenterna bidrog säkert till att trovärdigheten hos de uppgifter de lämnade överlag kan betraktas som hyggligt tillförlitliga. Ett par punkter kan emellertid illustrera den trovärdighetsproblematik, som dock fanns: Responden- terna undervärderade t ex i hög grad omfattningen av sitt alkoholmissbruk. Efter- som detta både är legalt och inte kräver samma kriminella insats för att finansie- ras, bedömdes det som oproblematiskt. Respondenterna hade också en systema- tisk tendens att undervärdera omfattningen av sina nätverk i missbrukarkretsar. Eftersom dessa ansågs som kontakter av låg kvalitet, bedömdes de inte utgöra ett nätverk. De använda frågorna framgår ur Appendix.

Statistik

Q-faktoranalys är en inverterad faktoranalytisk metod där man korrelerar personer över variabler istället för variabler över personer såsom i den mer konventionella och välkända R-faktoranalysen (Cattell RB, 1952; Fruchter B, 1968). Metoden medger både en klustring av individer till olika faktorer genom relativa faktor- laddningar och en tolkning av egenskapsprofiler genom faktorpoängindex. För att uppfylla de metodiska krav som faktoranalytiska tekniker ställer har vi här använt

Jasper Holleys G-index (Holley & Guilford, 1964), som introducerades av honom själv i svensk psykologisk och medicinsk forskning under 1960-talet (Holley et a l, 1975), men sedan i viss mån fallit i glömska. G-indexet utvecklades för att passa analys av dikotomiserade data, som varken uppfyller antagandet om multi- variat normalfördelning eller de metriska skalantaganden, som finns i mer kon- ventionell faktoranalys.

I G-indexet fördubblas varje variabel med sin motsats. För en individ som t ex ger ett negativt svar på frågan om ett aktuellt cannabismissbruk föreligger kodas ”-1” och på den speglande variabeln – som skulle kunna kallas ”inget aktuellt cannabismissbruk” – kodas därför ”1” för samma individ. Variabler på ordinal- och kvotskalenivå – ålder, duration av missbruk e t c – dikotomiserades över ge- nomsnittet. När hela matrisen vänds och individer och variabler byter plats blir medelvärdet för varje individ 0 med standardavvikelsen ±1 när kolumnerna sum- meras. Detta uppfyller normalfördelningsvillkoret. Faktorpoäng på de spegelvän- da variablerna blir naturligtvis desamma som för de egentliga variablerna, men med omvända förtecken. Endast ursprungsvariabeln tolkas.

I Q-analysen erhåller varje ingående individ en faktorladdning – som skall tolkas som en korrelationskoefficient – som är avgörande för grad av faktortillhörighet (till skillnad från R-faktoranalysen där det är variablerna som får faktorladdning- ar.). Variablerna å andra sidan får genom analysen faktorpoäng, som är uttrycka i principiellt samma termer som rådata – här ’+1’ för positiv respons och ’-1’ för negativ respons. Faktorpoängsprofilerna blir således tolkningsbara som kompri- merade genomsnittindivider – egenskapsprofiler – som finns dolda i variansen och som de enskilda individerna är laddade på, korrelerade till. Faktorpoäng är inte utan svårighet tolkningsbara i R-analys, men innebär att Q-analysen kan användas som en form av klusteranalys.

Q-analys kan med fördel användas för relativt små grupper och ger i allmänhet meningsfulla resultat även när ett mycket stort antal variabler användes. Å andra sidan blir antalet faktorer i stora grupper av individer ofta oöverskådligt stort (för ytterligare diskussion om metodens möjligheter, se Jönsson et al (1991).

Faktoranalysen utfördes enligt Principal component-metoden i statistikprogram- met SPSS. Rotationsmetoden varimax användes för att maximera variansen. För att avgränsa det antal faktorer, som skall tolkas, övervägdes dels det konven- tionella kriteriet att alla faktorer med s k egenvärde över 1 – Kaiser-kriteriet – kan tolkas och dels det s k scree-kriteriet som säger att när kurvan för egenvärdena planar ut är de stora skillnaderna som ryms i variansen uttömda. Det första kriteri- et medgav tolkning av 8 perfekt okorrelerade faktorer och det andra kriteriet indi- kerade att 4 perfekt okorrelerade faktorer kunde tolkas. Se Figur 1.

Figur 1. Scree-kurva

Antalet möjliga faktorer

31 29 27 25 23 21 19 17 15 13 11 9 7 5 3 1 E g en v är d e 12 10 8 6 4 2 0

Gränsen för faktortillhörighet har vi satt vid faktorladdning 0,5, vilket är ett meto- diskt beslut, som har en viss godtycklighet och därför kräver en motivering. Enk- last vore att låta högsta relativa laddning avgöra faktortillhörighet – alla individer har del av variansen för samtliga faktorer. Det skulle emellertid innebära att flera fall med låga relativa laddningar på samtliga faktorer skulle kunna höra till en faktor med lägre laddning än andra fall, som trots detta tillhör andra faktorer i kraft av högre relativ laddning på dessa. Vi har valt att betrakta dessa fall med låg generell laddning som atypiska i den undersökta gruppen. Den gräns, 0,5, som vi valt att använda, innebär att det finns en i statistik mening avsevärd likhet mellan det enskilda fall, som uppfyller detta kriterium och den faktor, som den laddar på. Varje fall – beskriven med 86 x 2 variabler - med faktortillhörighet korrelerar med åtminstone en av faktorpoängprofilerna med ett värde som överstiger 0,5. Med detta stora antal variabler ligger gränsen för icke-slumpmässig likhet ungefär vid r=0, 21 i en ordinär korrelationsanalys.

Pearsons och Spearmans metoder har används vid korrelationsanalys.

5(68/7$7

De fyra faktorerna

En fullständig redovisning av de fyra faktorerna (”F1” till ”F4”) finns i Appendix, som därför också återger samtliga de använda variablerna. I den löpande fram- ställningen redovisas de tio faktorpoäng med högsta positiva respektive negativa värde. Att faktorpoäng är uttryckta i samma termer som råpoäng innebär att vär- den över ”1” skall tolkas som ett mycket klart ”ja” och värden under poäng ”-1” som ett mycket klart ”nej”.

Beskrivningar av faktorerna

1. Den största faktorn, Faktor F1, som förklarar 15,6 % av den totala variansen, beskriver en grupp unga missbrukare av svenskt ursprung med ett starkt kvinnligt inslag där såväl den totala som den aktuella durationen av missbruket är under genomsnittet i hela den undersökta kohorten. Respondenterna som tillhör denna faktor befinner sig sannolikt mestadels i en kompulsiv fas i sin missbrukarkarriär. De saknar i hög grad arbete, men är inte särskilt ofta registrerade som arbetslösa. I de fall de är det beror detta oftast på att socialförvaltningen kräver att de skall vara aktivt arbetssökande för att få socialbidrag. Stark tendens till bristfällig utbildning. Innehåller både ungdomar som aldrig börjat och sådana som inte förmått avsluta gymnasiet. Huvudsaklig försörjningskälla är socialbidrag. Trots sin ungdom före- faller de flesta respondenterna i denna grupp att ha en omfattande vårderfarenhet – både från öppenvård och behandlingshem, samt psykiatrisk vård. De har erbjudits farmakologisk behandling för psykiska besvär. Det finns inget mönster för hur man finansierar sitt missbruk. Många finansierar det säkert delvis genom krimi- nella handlingar, men ingen har ännu varit frihetsberövad. Ett flertal av dem – 6 av 10 – har dock pågående skyddstillsyn och ibland kan man ana att någon sökt sig till avgiftningen för att förbättra sina odds i en kommande rättegång. Indivi- derna som tillhör denna faktor är sällan gifta eller sammanboende. De är inte hem- lösa. Vid sidan om heroin finns ingen sekundärdrog, som dessa respondenter an- ger som favorit, men det kan noteras att de använder andra droger mycket ofta till skillnad från individerna som faller under de andra faktorerna. Se Tabell 1.

Tabell1. Faktor F1. Yngre missbrukare av svensk härkomst. Mest positiva faktorpoäng:

1. Erbjudits psykofarmaka 2,2 2. Erbjudits psykofarmaka: antidepressiva 1,7 3. Haft öppenvårdskontakt 1,7 4. Mors födelseland (Sverige=1) 1,5 5. Annan vårderfarenhet än den aktuella 1,4 6. Försörjningskälla: socialbidrag 1,4 7. Kontakt med myndigheter pga av missbruk: socialförvaltningen 1,4 8. Omfattning av sek. missbruk/hur ofta (över genomsnittet=1) 1,4 9. Eget födelseland (Sverige=1) 1,4

11. Psykiatrisk vård 1,4

Mest negativa faktorpoäng:

1. Frihetsberövad/antal månader (över genomnittet=1) -2,1 2. Sammanlagd duration av missbruk (över genomsnitt=1) -2,1 3. Ålder (över genomsnittet=1) -2,0 4. Kontakt med myndigheter pga av missbruk: polismyndigheten -1,5

5. Boende: hemlös -1,3

6. Försörjningskälla: arbete -1,3 7. Sysselsättning: arbete -1,3 8. Försörjningskälla: försäkringskassa -1,2 9. Sysselsättning: har sjukbidrag -1,2

10. Debutdrog: opiater -1,2

2. Nästa faktor, som förklarar 14,9 % av den totala variansen, består föga förvå- nande av en grupp av äldre kriminella veteraner av svenskt härkomst, som miss- brukat olika narkotiska preparat under många år. De befinner sig sannolikt i en rätt ambivalent fas i missbrukarkarriären, men uppvisar kanske snarare en tendens till kronisk anpassning till detta än en genuin vilja till drogfrihet. För många, kan- ske de flesta, hägrar på litet sikt varaktig substitutionsbehandling med metadon eller buprenorfin som ett tilltalande alternativ till den aktuella missbrukartillvaron. Gruppen består av både män och kvinnor, och de är oftast gifta eller sammanbo- ende. De har barn – om än inte eller kanske sällan med den aktuella partnern. De har en mycket osäker bostadssituation. De är i hög utsträckning förtidspensione- rade. De är alla kriminella och har alla suttit i fängelse. De har samtliga tidigare haft skyddstillsyn och flera har pågående kontakt med frivården. De har stora ska- destånd och andra skulder och pågående kontakt med kronofogden. De medger själva utan vidare att finansieringskällan till missbruket är någon form av krimina- litet. De har tidigare erfarenhet av vården – både öppen- och slutenvård – men inte i strikt bemärkelse psykiatrisk vård och har sällan erbjudits farmakologisk behandling för psykiska besvär. Denna grupp verkar ha accepterat sin nuvarande situation i väsentliga avseenden och beskriver sig t ex inte som ’arbetslösa’, trots att de flesta de facto saknar arbete. Se Tabell 2.

Tabell 2. Faktor F2. Äldre kriminella veteraner av svensk härkomst. Mest positiva faktorpoäng:

1. Ålder (över genomsnitt=1) 2,3 2. Sammanlagd duration av missbruk (över genomsnitt=1) 2,3 3. Frihetsberövad/antal månader (över genomnittet=1) 2,2 4. Kontakt med myndigheter pga av missbruk: kronofogden 1,7 5. Eget födelseland (Sverige=1) 1,6 6. Fars födelseland (Sverige=1) 1,6

7. Haft skyddstillsyn 1,5

8. Intagningssätt vid missbruk av aktuell primärdrog: intravenöst 1,5 9. Annan vårderfarenhet än den aktuella 1,4 10. Duration av aktuellt missbruk (över genomnittet=1) 1,4

Mest negativa faktorpoäng:

1. Intagningssätt vid missbruk av aktuell primärdrog: rökning -1,5 2. Försörjningskälla: annan* -1,5 3. Polymorft missbruk under debutperiod -1,3 4. Sysselsättning: arbetslös -1,2 5. Debutdrog: hallucinogener -1,2 6. Kontakt med myndigheter som ej berör missbruket -1,0

7. Debutdrog: annat** -1,0

8. Finansiering av missbruk: arbete -1,0 9. Boende: hos föräldrar -1,0 10. Aktuell primärdrog vid sidan av opiater: läkemedel -1,0 *Annat än arbete, socialbidrag, försäkringskassa.

**Annat än cannabis, centralstimulantia, opiater, hallucinogener eller läkemedel.

3. Gruppen missbrukare av utländsk härkomst – födda i utlandet eller andra gene- rationens invandrare – utgör lätt förvånande en egen faktor, Faktor 3, som förkla- rar 14,1 % av den totala variansen. Individerna som hör till den är huvudsakligen män. De beskriver sig i hög grad som arbetslösa och har ingen urskiljningsbar försörjningskälla. De har sällan avgiftats på sjukhus och har liten eller ingen erfa- renhet av vården i övrigt. De har ingen egen bostad och deras nätverk är mycket tunna utanför missbrukarkretsarna och kanske där också. Missbruket finansieras mycket uttalat av kriminalitet, och drygt 40 % av dem har hittills varit dömda till fängelse. De har även ofta pågående skyddstillsyn. Se Tabell 3.

Tabell 3. Faktor F3. Missbrukare av utländsk härkomst. Mest positiva faktorpoäng:

1. Sysselsättning: arbetslös 2,5 2. Dömd för kriminalitet 1,9 3. Intagningssätt vid debut 1,7 4. Finansiering av missbruk: kriminalitet 1,5 5. Debutdrog: cannabis 1,4

6. Haft skyddstillsyn 1,3

7. Utbildning: grundskola 1,3

8. Kön (man=1) 1,2

9. Intagningssätt vid missbruk av aktuell primärdrog: rökning 0,9 10. Försörjningskälla: socialbidrag 0,9 Mest negativa faktorpoäng:

1. Debutdrog: centralstimulantia -2,1 2. Mors födelseland (Sverige=1) -2,1 3. Fars födelseland (Sverige=1) -1,8 4. Ville ha hjälp under debutperioden -1,7 5. Finansiering av missbruk: lån -1,7 6. Nätverk: drogfria vänner -1,6 7. Sysselsättning: studier -1,5 8. Finansiering av missbruk: sjukpenning eller –bidrag -1,5 9. Försörjningskälla: försäkringskassa -1,5 10. Sysselsättning: har sjukbidrag -1,5

4. Kanske mest intressant i denna analys är att den avgränsar en grupp ytligt sett socialt välanpassade heroinmissbrukare, Faktor 4, som förklarar 11,4 % av vari- ansen. Det rör sig uteslutande om män, som förefaller ha varit gif- ta/sammanboende och har barn. De försörjer sig genom arbete och säger sig fi- nansiera sitt missbruk den vägen. Har i allmänhet gymnasieutbildning och är där- med den bäst utbildade gruppen i den här analysen. Har egen bostad. Har mycket

uttalat inte haft tidigare kontakter med myndigheter eller vården med anledning av sitt missbruk. Se Tabell 4.

Tabell 4. Faktor F4. Till synes socialt välanpassade missbrukare. Mest positiva faktorpoäng:

11. Boende: egen bostad 1,6

12. Har barn 1,5 13. Sysselsättning: arbete 1,4 14. Försörjningskälla: arbete 1,4 15. Utbildning: gymnasium 1,3 16. Finansiering av missbruk 1,3 17. Nätverk: familj 1,2 18. Kön (man=1) 1,1

19. Intagningssätt vid debut: rökning 1,0

20. Nätverk: släkt 0,9

Mest negativa faktorpoäng:

12. Sysselsättning: arbetslös -1,7 13. Varit på behandlingshem -1,6 14. Försörjningskälla: socialbidrag -1,6 15. Kontakt med myndigheter pga missbruk: socialförvaltningen -1,6 16. Avgiftning på sjukhus, gånger (över genomsnittet=1) -1,5

17. Erbjudits psykofarmaka -1,5

18. Erbjudits psykofarmaka: antidepressiva -1,4 19. Aktuell sekundärdrog: cannabis -1,4

20. Hepatitpositiv -1,4

21. Omfattning av sekundärt missbruk/hur ofta? (över gnmsn=1) -1,4

Ytterligare några observationer kan göras vid jämförelse mellan de olika faktor- profilerna:

• Blygsamma socioekonomiska förhållanden under uppväxten tycks inte vara systematiskt associerade med någon faktor mer än Faktor 4 – de ytligt sett välanpassade männen.

• De unga missbrukarna av svensk härkomst och de ytligt sett välanpassade tenderar att komma från familjer med gifta/sammanboende föräldrar – för de andra två grupperna är tendensen den motsatta.

• Debutdrog entydigt cannabisrökning i gruppen utländska män – i övriga grup- per kan det variera även om cannabisrökning som debutdrog är tendensen åt- minstone i Faktor 1 och Faktor 4.

• Omfattningen (hur ofta?) av sekundärt missbruk mycket högt bland patienter- na som hör till Faktor 1 och mycket lågt bland dem som hör till Faktor 4. De två andra grupperna ligger däremellan.

• Det finns en trend mot användandet av många droger (polymorft missbruk) bland äldre kriminella veteraner av svenskt härkomst och män av utländskt härkomst. Bland gruppen av ytligt sett socialt välanpassade missbrukare är trenden den motsatta – d v s starkt negativ. Bland unga missbrukare av svensk härkomst är det hucket som stucket.

• Intagningssätt av heroin bland unga missbrukare av svensk härkomst och äldre kriminella veteraner av svensk härkomst är entydigt intravenöst. I gruppen av kriminella män av utländsk härkomst är tendensen till rökning av heroin stark och bland gruppen av ytligt sett socialt välanpassade missbrukare är det huck- et som stucket.

Faktortillhörighet

De fyra faktorerna klustrar 30 av 32 fall som ingår i analysen enligt det kriteriet vi här beslutat använda. De två respondenter som inte hör till någon av de fyra fakto- rerna utgörs av två kvinnor av utländskt härkomst. När det maximala antalet åtta faktorer extraheras faller båda dessa under den sista, Faktor 8. Denna faktor var den enda i åttafaktorlösningen, som inte korrelerade högt med någon av faktorerna i fyrfaktorlösningen.

Två respondenter uppfyller kriteriet för faktortillhörighet i förhållande till två fak- torer. Respondent 11 faller både under Faktor 2 Kriminella veteraner och Faktor 4 Till synes socialt välanpassade, och respondent 22 både under Faktor 2 Kriminel- la veteraner och Faktor 3 Missbrukare med utländskt härkomst. I resonemanget här räknas de enbart till den faktor de laddar högst på. Se Tabell 6.

Tabell 6. Respondenternas faktortillhörighet. Respond. F 1 F 2 F 3 F 4 1 0,66 2 0,68 3 0,61 41 (0,40) (0,42) 5 0,76 6 0,504 7 0,52 8 0,73 9 0,68 10 0,50 112 (0,52) 0,55 12 0,64 13 0,54 14 0,63 15 0,50 16 0,90 17 0,504 18 0,60 19 0,56 20 0,58 21 0,85 222 0,63 (0,50) 23 0.90 24 0,54 25 0,76 26 0,64 27 0,62 28 0,52 293 30 0,79 31 0,62 32 0,57 Antal ind. 10 8 7 5

1_{Respondenten tillhör ingen faktor med tillämpat kriterium.}

Kvinna av utländsk härkomst, som i övrigt liknar fallen under F 1, vilket indikeras av relativt höga laddningar på både denna och F 3. Se kommentar i texten.

2

Tillhör två faktorer.

3

Tillhör ingen och liknar ingen faktor. Se kommentar i texten.

4

Faktortillhörighet och fullföljande av avgiftningen

Nio av 32 respondenter fullföljde inte avgiftning, utan skrev ut sig själva eller blev utskrivna på grund av fortsatt missbruk. Åtta av dessa hade en entydig faktor- tillhörighet. De fördelade sig på de olika faktorerna enligt Tabell 7.

Tabell 7. Faktortillhörighet och fullföljande av avgiftningen. F 1 F 2 F 3 F 4 Patienter som fullföljde avgiftningen 6 6 5 5