I intervjuerna talar flera av deltagarna om sitt förändringsarbete. En av deltagarna uttrycker i intervjun också att det är ett dokumentationsar- bete som inte bara handlar om att utveckla hantverket eller en teknik att dokumentera utan förskolläraren beskriver det som:
I det som beskrivs som ett konceptuellt tänkande ingår att ta hänsyn till barnens kulturskapande i lärandeprocessen. Denna aspekt är ytterligare en del i att förstå dokumentationsarbetet som ett ”konceptuellt tän- kande”. Arbetssättet beskrivs som gränsöverskridande då det innebär att förskollärarna inte längre kontrollerar och styr barnen mot ett bestämt kunskapsmål. Förskollärarna menar att de istället intagit en tolkande attityd till samtal och handlingar och att de arrangerar miljö och material för barns experimenterande. Dessa aspekter av dokumentationsarbetet kommer att presenteras i den avslutande delen i behandlingen av temat. En tolkande attityd till handlingar
I sökandet efter barnens intresse och intentioner ges mycket tid till sam- tal med barnen i mindre grupper. Jag såg många exempel på detta i dokumentationsmaterialet som vi gemensamt tittade på och diskuterade både vid mina förskolebesök och vid nätverksträffar. Vid ett besök på en förskola där dokumentationsmaterialet varje vecka organiserades i en powerpointpresentation, såg jag flera exempel på situationer där försko- lepersonal sitter och samtalar med en mindre grupp barn. Genom att ge god tid till samtal och agera som aktiv lyssnare anses förskollärarna ge barnen möjlighet att utveckla sina tankar ytterligare. I flera av grupperna skrivs samtalen med barnen ner och läses upp för barnen vid nästa till- fälle och på detta sätt menar man att samtalen tillsammans med barnen utvecklas. Vid en av de inledande intervjuerna beskriver en av förskollä- rarna detta på följande sätt:
Och det är väl det som är förhållningssätt för mig att jag får ta in deras tankar, vänta in deras tankar och bygga på nya tankar. Absolut inget flummigt för mig utan det är nästan tvärtom att det är på nått vis att ge dem lite idéer. (Intervju, 2007-02-19)
Det handlar om en tolkande attityd till hur barnen uttrycker sig. Förs- kolläraren beskriver sin erfarenhet av vad som kan hända när hon av-
vaktar för att så småningom tolka det barnen uttrycker. Erfarenheten är att om, barn får formulera sina idéer i lugn och ro utvecklas barnets egna tankar vidare. Barnen får idéer av att samtala. Lyssnandet används som drivkraft för barnets meningsskapande. Frågor till barnen har kommit att bli ett verktyg som används i lärandeprocessen. På detta sätt uppfattar jag att vuxnas frågor syftar till att driva barnens frågor och samtal vidare.
Genom samtal och observationer försöker förskollärarna att tolka det barnen uttrycker. Återkommande kallar förskollärarna detta för barns hypoteser. För de barn som inte pratar försöker förskollärarna i stället arrangera miljö och material så att de möjliggör för barnen att uttrycka sig på andra sätt. De menar att materialet måste vara konkret så att bar- nen genom konkret laborerande kan visa sina hypoteser. Detta beskrivs som att barnen ”pratar med materialet”.
Det motiv som återkommer i samtalen mellan förskollärarna är en öns- kan om att få syn på barnens läroprocesser där barnens hypotesprö- vande är centralt i sökandet. Sökandet efter det som fascinerar och in- tresserar barnen inom det kunskapsområde som valts är fokus för sam- talen när de tillsammans tittar på dokumentationsmaterialet. Förskollä- rarna har idéer om hur de ska få syn på det som intresserar barnen. Detta behandlas i nästa avsnitt.
Arrangera miljö och material
Miljö och material är organiserat i stationer eller som ”rum i rummen” och framdukat för att kunna inspirera barnen att använda det när de får tankar och idéer som de vill prova och inte bara vid specifika tillfällen som de vuxna bestämt.
Deltagarna i studien berättar att det finns mycket konstruktionsmaterial som kan användas på ett laborativt sätt. Förskollärarna vill erbjuda
många olika estetiska uttrycksmöjligheter vilket blir tydligt när jag besö- ker förskolorna och ser hur de arrangerat sin miljö och sitt material och vad som kommuniceras i dokumentationsmaterialet som sitter på väg- garna. Det förekommer dans, bordsteater, rörelse, teckning, målning, arbete med lera, laborationer, barnen konstruerar spel och spelar skuggteater. En av ateljéristorna beskriver uttrycksmöjligheterna som väsentliga för att arbette med ett kunskapsområde inte ska bli ”kallt” och ”stelt”. Förskolepersonalen menar att barnen får möjligheter att prova sina tankar genom att uttrycka sig på många olika sätt. Detta be- skrivs på följande sätt:
Materialet ska inte vara så förutbestämt. Man ska inte bara ställa fram, vi ska också lägga till. (Förskolebesök 2007-02 - 14)
Jag tolkar detta som att det material som finns på förskolorna ska kunna användas på ett mångfacetterat sätt. Förskollärarna menar att det inte ska finnas ett ”rätt svar” inbyggt i materialet som driver barnen i en viss förutbestämd riktning. Materialet ska ge barnen lust att fortsätta prova. Och det material som kompletterar (eller ska läggas till) ska göra att det skapas ytterligare möjligheter att experimentera kring det kunskapsom- råde som projektet riktar sig mot.
Ordet aktivitet beskrivs som viktigt. En av pedagogistorna återkommer kontinuerligt till att det är viktigt att skapa aktiviteter för utforskande på olika sätt. Barnen ska kunna vara aktiva själva utan de vuxna. Doku- mentationsmaterial blir mer intressant om det innehåller mycket av barns experimenterande. Därför menar förskollärarna att de till exempel försöker kombinera olika ljussättningar i miljön för att barnen med olika material ska kunna experimentera med ljusets fenomen på ett varierat sätt.
En pedagogista beskriver det som att man vill iscensätta en pedagogisk miljö som erbjuder barnen ett landskap av möjligheter. Detta innebär att förskollärarna utmanas i att iscensätta pedagogiska miljöer som skap- ar aktivitet och experimentlusta. Samtidigt blir det också viktigt, påpekar en pedagogista, att det inte blir för styrande när nya material tillsätts, samtidigt som material och miljö ändå ska fokusera speciella aktiviteter som t.ex. experimenterande med ljus och skuggor.
Sammanfattningsvis menar förskolepersonalen att de har förändrat sitt arbetssätt sen de börjat arbeta med pedagogisk dokumentation. Arbetet med pedagogisk dokumentation har inneburit att epistemologiska dis- kussioner initierats. Förskollärarna har med andra ord börjat diskutera hur de ser på lärande och kunskap. Detta har inneburit att de beskriver att det skett en förändring i synen på kunskap och lärande från att lä- rande förmedlas in i barnet till att istället tala om att skapa förutsätt- ningar för lärande. Det har också inneburit att förskollärarna idag an- vänder sig av andra verktyg i det pedagogiska arbetet med ett kunskaps- område.