En utopisk och framtidsinriktad profession

Om jag utvecklar denna tolkning ett steg till kan man betrakta miljöve- tarprofession som en profession med utopiska inslag. Utopi kommer av det grekiska ordet topos (plats) med negationen u (som ger ’ingen plats’) eller beteckningen eu (’det goda’). En utopi är alltså en föreställning om något som är gott men som ännu inte finns. En utopi kan dels uppfat- tas som dagdrömmeri, något som inte finns och därmed inte förplikti-

gar till något. Det kan också uppfattas som en idé om ett önskvärt till- stånd i framtiden som kan vara vägledande för handlingar i nuet. Inte sällan rymmer beskrivningar av olika utopier en kritik av det nuvarande tillståndet i samhället (Kemp, 2005). En undervisning för en hållbar utveckling vill förmedla ett ansvar för hållbarheten. Detta kan enligt min mening utvidgas till att alla måste lära sig att ta ansvar för hållbar- heten. Detta är dock ännu så länge en utopi enligt Kemp, eftersom:

…den värld där ansvar för hållbarheten förverkligas i utbildning och politik

ännu inte existerar. Den är en bra plats som ännu inte finns, en u-topia.

(Kemp, 2005, s. 95).

En utopi kan bidra till att förändra det bestående genom att formulera en idé om något annat. Om man ska verka i en professionell praktik som syftar till att bidra till en hållbar utveckling måste man formulera bilder av framtiden som omfattar både det individuella och kollektiva planet. Men om utopin ska utgöra en vägledning för en förändring av det bestående måste den förhålla sig till det som redan existerar. Utopier skapar därmed en spänning mellan erfarenheterna av de praktiker man möter och de framtidsbilder man har.

Om framtiden kan vi inte veta något med säkerhet. Samtidigt måste vi ha till- gång till framtidsbilder både på det individuella och kollektiva planet. Utan så- dana bilder blir vi förlamade och kan inte fatta beslut eller handla i nuet (Teng- ström, 1987, s. 27-28).

Framtidsbilder kan fungera som drivkrafter, målbilder och utgångs- punkter för det professionella handlandet. Man kan beskriva en fram- tidsbild som möjlig, sannolik eller önskvärd. Den möjliga framtidsbilden är öppen och explorativ och öppnar upp för inslag av kreativitet och nytänkande. Den ska dock vara möjlig att realisera. Den sannolika framtidsbilden ska vara så adekvat och trolig att den håller sig inom rimlighetens gräns medan den önskvärda framtidsbilden baseras på vär- deringar som ger uttryck för hur en framtid borde bli (Ehliasson 2005).

En professionsutbildning bidrar till att formulera framtidsbilder ge- nom att utbildningens innehåll förmedlar föreställningar om innehållet i tänkbara professionella praktiker. Verklighetschocken som beskrevs i

kapitel ett är ett resultat av att de bilder av den professionella praktiken som förmedlats av utbildningen inte fullt ut motsvarades av praktiken så som den uppfattas när man träder in i den. Frågan är om det ens är möjligt att i en utbildningssituation förmedla alla de aspekter som ryms i en professionell praktik.

Att träda in i en professionell praktik kan beskrivas som att befinna sig i en prekär ovetenhetssituation (Asplund, 1985). En prekär oveten- hetssituation uppstår när man måste handla eller välja mellan olika handlingsalternativ, samtidigt som informationen om olika handlingars konsekvenser är ringa eller osäkra. Det omvända är en situation som inte upplevs som bekymmersam eller hotande och vari man tror sig förfoga över relevant och tillräcklig kunskap för att kunna fatta beslut och handla. Att verka i en professionell praktik innebär sannolikt att man alltid löper risken att hamna i prekära ovetenhetssituationer. Men med tiden utvecklar man en professionell kompetens som kan ses som en ökande förmåga att hantera nya situationer. Nybörjaren upplever sannolikt sig ständigt stå inför prekära ovetenhetssituationer. Om man har lång erfarenhet av att verka inom en praktik upplever man troligen detta allt mer sällan.

Inte sällan ses arbetet med miljöfrågor som ett sätt att undvika san- nolika eller möjliga framtidsbilder som samtidigt inte är önskvärda. Föreställningar om denna icke-önskvärda framtid (där till exempel kli- matförändringar slagit till med full kraft) fungerar då som en utgångs- punkt för att agera i olika professionella praktiker. Här spelar återigen problemformuleringarna en viktig roll samtidigt som man inte får glömma bort problemens tids- och rumsaspekter. Dagens miljöproblem är sällan samma som gårdagens och sannolikt inte heller morgondagens. Miljöproblemens karaktär av svårkontrollerbara risker utgör en utma- ning miljövetarnas försöka att avgränsa kompetensinnehållet i sin pro- fession. Hur ska man kunna lösa problem om man inte kan avgränsa dem?

För att kunna utveckla en professionell kompetens måste man utgå från någon form av riktlinjer för hur man bör handla. Inom alla etable- rade professionella sammanhang utvecklas föreställningar om hur man bör agera inom ramen för professionen. Dessa föreställningar kan också ses som riktlinjer för vad som är önskvärda sätt att agera på. Nybörjaren

kan förstå dessa riktlinjer på olika sätt, men ofta avgränsas tolknings- möjligheterna av verksamhetens mål och syften. Därmed är det möjligt för en nybörjare att föreställa sig vilka handlingar som är önskvärda om man strävar efter ett visst resultat. Nybörjaren måste hantera en sociali- seringsprocess för att kunna etablera sig i praktiken. Denna socialise- ringsprocess kan rymma konflikter mellan miljövetarens uppfattningar av och förhållningssätt till hur man bör hantera olika miljöproblem.

Om det övergripande målet är utopiskt är det svårt (kanske till och med omöjligt) att föreställa sig vilka handlingar som är önskvärda. Om man tar plats i ett redan etablerat professionellt sammanhang måste man också förhålla sig till de normer och traditioner som redan utveck- lats. Man måste anpassa sig till och förstå karaktären på de handlingar som är önskvärda i detta sammanhang. Detta kan vara handlingar som leder till en utveckling som kan strida mot den utveckling man som miljövetare anser vara önskvärd. Att utveckla en kompetens som stäm- mer överens med den etablerade professionella praktiken kan därmed innebära en konflikt med ens egna föreställningar om hur man bör handla för att hantera globala miljöproblem, till exempel klimateffekter. De kan till och med vara så att de mål och syften som redan är etable- rade i den professionella praktiken till viss del kan upplevas bidra till de miljöproblem man vill försöka hantera. Både utbildningen och de pro- fessionella praktikerna rymmer alltså en spänning mellan en global nivå med utopiska drag och en lokal praktik med alla dess möjligheter och begränsningar.

5.3. Utbildningens bidrag till spänningen mellan det glo-