Miljövetenskap vid Malmö högskola

Malmö högskola bildades den 1 juli 1998 och året efter startades ett miljövetenskapligt program med ett samhällsvetenskapligt perspektiv: Människa-Miljö-Samhälle (i fortsättningen förkortat till MMS) där jag undervisade från början av 1999 till våren 2003, då jag påbörjade mina forskarstudier i pedagogik. På Malmö högskolas hemsida presenteras programmet våren 2006 som:

…en flervetenskaplig utbildning inriktad mot hållbart förändringsarbete, ökad resurshushållning och minskad miljöbelastning.

(http://www.edu.mah.se/XMMSH/. Hämtad 060302)

När Malmö högskola bildades placerades miljöutbildningarna vid en särskild enhet, Natur och resurshushållning. Då fanns det även en mer naturvetenskapligt inriktad utbildning i miljövetenskap, Kretsloppspro- grammet, som lades ner efter ett par år på grund av vikande studentun- derlag. Efter några år genomfördes en större omorganisering av hela Malmö högskola vilket fick till följd att miljövetenskap placerades i en ny och större enhet – Teknik och samhälle – tillsammans med bland annat ingenjörsutbildningar och utbildningar i arbetsvetenskap. År 2007 genomfördes ännu en omorganisering av högskolan och miljöve- tenskap finns från och med januari 2008 inom avdelningen Urbana studier, som placerats på den nya enheten Kultur och samhälle.

Utbildningsprogrammet har kontinuerligt utvecklats, bland annat som en följd av arbete med att anpassa den högre utbildningen til Bo- lognaöverenskommelsen. I slutet av 2006 gavs programmet en ny be- teckning: Miljövetarprogrammet – Människa, miljö, samhälle 120/180 högskolepoäng. Våren 2008 presenterades programmet på följande sätt på Malmö högskolas hemsida:

Miljövetarprogrammet - Människa, miljö, samhälle (MMS) är en flerveten- skaplig utbildning för dig som vill arbeta med människor och miljöfrågor. Under utbildningen kommer du att lära dig att analysera och förklara de mänskliga och samhälleliga aktiviteter som åstadkommer miljöproblem, och hur man med praktiska verktyg kan arbeta med individer, företag och organisationer för en hållbar utveckling. Du kommer också att utveckla din kunskap om miljöproblemens naturvetenskapliga sammanhang och om de tekniska och infrastrukturella möjligheter som står till buds i detta föränd- ringsarbete. Programmet ger en bred och gränsöverskridande kompetens i ämnet miljövetenskap, samt goda möjligheter till individuell fördjupning och praktisk erfarenhet inom valbara ämnen och intresseområden.

(http://www.edu.mah.se/SGMMS/ Hämtad 080123)

Nya lärandemål har också formulerats.9 Bland annat ska studenterna efter avslutad utbildning visa:

9

Dessa lärandemål är hämtade från den senaste utbildningsplanen för Miljövetarprogram- met – Människa, miljö, samhälle, 120/180 högskolepoäng som fastställdes 2007-12-11 av Områdesstyrelsen/kursplanenämnden vid Teknik och samhälle, Malmö högskola. Ut-

kompetens att analysera ett miljöproblem, dess orsaksförlopp och konse- kvenser i ett flervetenskapligt perspektiv, där såväl naturvetenskapliga och tekniska som politiska, ekonomiska, sociala och kulturella aspekter kan in- rymmas.

kompetens att arbeta problemorienterat, att självständigt söka ny informa- tion och att utarbeta nya problemlösningar.

kompetens att delta i planering, samordning och genomförande av miljö- projekt och hållbart förändringsarbete i företag, offentlig förvaltning och andra organisationer.

Studenterna ska också bland annat utveckla:

ett självreflekterande förhållningssätt till sin egen yrkesroll, sitt behov av yt- terligare kunskaps- och kompetensutveckling, samt sitt etiska ansvarstagan- de som miljövetare.

De miljövetare som omfattas av mina intervjuer har alla tagit examen 2005 eller tidigare, vilket innebär att deras utbildning inte omfattades av ovanstående utbildningsplan. Därför kommer jag nedan att kort beskriva MMS så som utbildningsprogrammet var organiserat då jag undervisade vid det.

MMS har sedan starten omfattat tre års studier. Under uppbyggna- den av programmet ställdes man inför utmaningen att hitta en bra av- vägning mellan olika ämnesområden. Ett skäl var det faktum att kun- skaper om miljöproblem (då som nu) är spridda över en mängd olika ämnen och kunskapsområden. Miljövetenskap är, som tidigare påpe- kats, ett tvärvetenskapligt ämnesfält. Detta innebär att det inom miljö- vetenskap inte finns en lika tydlig ämnesgrund som till exempel inom sociologi (se t ex Månsson, 2000) eller pedagogik (se t ex Maltén, 1997). De disputerade lärarna som undervisade i Malmö har doktorerat i sociologi, företagsekonomi, kulturgeografi och biologi. Utöver dessa fanns vid denna tidpunkt adjunkter med examen i juridik, med civilin-

bildningsplanen gäller från 2009-01-18 och finns tillgänglig på Malmö högskolas webb- plats www.mah.se under rubriken Utbildningar på Urbana Studier. Där kan man även hitta tidigare utbildningsplaner.

genjörsexamina och med examina i pedagogik (jag själv) och examen i humanekologi.

Den lokala arbets- och undervisningskulturen påverkades av de äm- nes- och undervisningstraditioner de olika lärarna har erfarenhet av. Detta innebar att utbildningen bitvis kunde upplevas som splittrad. Samtidigt fick studenterna möta olika sätt att se på miljöproblematiken, utifrån skilda ämnesperspektiv. Miljöfrågor och miljöproblem var (och är fortfarande) den röda tråd som band samman de olika ämnesperspek- tiven. Detta var också ett uttalat mål med utbildningsprogrammet, där vi strävade efter att visa att miljöproblem var möjliga att förstå på skilda sätt utifrån skilda ämnesperspektiv.

Som undervisande lärare ställdes man inför flera konkreta didaktiska dilemman. Dels gällde att möta studenter som bara hade en termin på sig att få kunskaper om både företags- och nationalekonomi, dels gällde det att ur ett ämne, till exempel företagsekonomi, välja ut det stoff som kunde relateras till miljöproblematiken.

En kritik som riktades mot programmet i samband med Högskole- verkets utvärdering 2003 var bristen på naturvetenskapliga inslag. Sam- tidigt berömde man nivån på de samhällsvetenskapliga kurserna (Hög- skoleverket 2003:10 R). Efter 2003 ökande de naturvetenskapliga in- slagen på utbildningsprogrammet.

Inom MMS beskrivs miljöproblem som sammanflätade med olika sociala, ekonomiska, kulturella och historiska förhållanden. När pro- grammet startades organiserades första terminen kring problembaserat lärande. Studenterna arbetade i grupper med olika uppgifter som belys- te olika delar av miljöproblematiken och föreläsningar gavs med ett tematiskt perspektiv. I början undvek vi som undervisade en fast kurs- litteratur eftersom ett av syftena var att lära studenterna att själva söka sig information. Detta var också en konsekvens av att kunskapen om miljöfrågor är spridd över en mängd olika ämnen och kunskapsområ- den. Det var också ett försök att förmedla en praxis, nämligen att miljö- frågornas komplexitet innebär att man som miljövetare måste öva upp en förmåga att snabbt sätta sig in i nya ämnesområden. Detta tillväga- gångssätt kritiserades tidvis kraftigt av studenterna. Under mina inter- vjuer med de yrkesverksamma miljövetarna nämnde dock flera spontant att de hade haft nytta av sina erfarenheter problembaserat lärande när

de började arbeta. Även om de hamnade i situationer som var nya hade de strategier för att snabbt få överblick och söka ny kunskap.

Sista året fanns (och finns fortfarande) möjligheten att gå en praktik- termin. Den är upplagd som en kurs vilket innebär att den berättigar till studiemedel, men studenterna måste själva hitta en praktikplats. Detta innebär att det är få studenter, (som regel mellan 3-6 stycken) som genomför någon form av praktik under sin utbildning. Det förs återkommande diskussioner inom lärarlaget och med studenterna om och hur man kan öka kontakterna med framtida arbetsgivare och öka de praktiska inslagen i utbildningen. Detta har bland annat resulterat i utvecklingen av en utökad praktikkurs som kommer att starta på prov under hösten 2008.