36
Informationskravet har i denna studie hanterats genom att respondenterna redan vid första
kontakt informerades om studiens syfte och att eventuell intervju skulle genomföras inom vårt examensarbete vid Civilekonomprogrammet på Linköpings Universitet. Kort inför intervjutillfället har respondenterna fått ta del av syftet med studien genom utskick av en blankett med information och samtycke som de ombetts att läsa igenom och ta ställning till. Genom denna blankett har även samtyckeskravet hanterats då respondenterna informerades om att deltagande är frivilligt samt deras rättighet att när som helst avbryta sin medverkan. Konfidentialitets- och anonymitetskravet har hanterats genom att dokumentation har förvarats på ett av Linköpings Universitets godkänt sätt (LiU, 2021) samt att transkriberingar och övriga dokument innehållande insamlad information har kodats för att anonymisera respondenterna. Samtliga respondenter har informerats om att transkribering av intervjun kommer att ske och därefter fått ta ställning till om de vill godkänna transkriberingen innan den används för analys. Nyttjandekravet har mötts genom att insamlad information endast använts för att analyseras inom ramen för denna studie, efter godkänt arbete kommer insamlad information att raderas. Falska förespeglingar går hand i hand med informationskravet och har hanterats genom att mot respondenterna vara tydlig med denna studies syfte och hur den insamlade informationen kommer att användas.
37
Empiri
Tabell 4: Tabell över fiktiva respondentnamn och revisionsbyråns storlek
Intervju Namn Revisionsbyrå
A Adam Stor B Björn Stor C Carl Stor D Daniella Stor E Emil Stor F Felix Liten G Greta Liten
H Hanna Liten (& stor)
I Ida Liten (& stor)
J Joel Stor
K Karin Stor
L Lucas Stor
M Mikael Liten
N Nils Stor
O Olivia Liten (& stor)
Adam är en man med erfarenhet från en stor revisionsbyrå. Intresset för revision har han med sig sedan gymnasiet. Han har länge gillat ekonomi och siffror och valet att studera ekonomi föll sig därav naturligt. Under sin universitetsutbildning arbetade Adam extra inom redovisning där han vid ett antal tillfällen kom i kontakt med revisorer och där växte ett intresse för en framtid inom revisorsprofessionen. Adam såg revision som ett respektabelt yrke och valde efter avslutade studier att söka sig till en stor revisionsbyrå. Att välja en stor revisionsbyrå var givet då han främst var intresserad av att arbeta med stora företag. När Adam började som revisorsassistent gick han in med förväntningen om att arbetet skulle kräva mycket jobb och att det dessutom i perioder skulle vara hektiskt. Han såg också framför sig att han på sin nya arbetsplats skulle få möjlighet att lära sig mycket. De förväntningarna som fanns kopplat till mängden arbete stämde överens med den verklighet som Adam upplevde. Däremot beskriver Adam hur han blev förvånad över den kultur som fanns på revisionsbyrån. Under intervjun berättar Adam att han upplevde kulturen som hård och att
38
medarbetare tog för givet att han som revisorsassistent alltid skulle lösa de uppgifter som hamnade på hans bords och att han förväntades jobba mycket övertid. Utöver detta anser Adam att man fick för lite uppskattning och uppmuntran för det arbete som utfördes, “om
jag sitter till 24 ändå, liksom ett tack i alla fall”. Adam blev dessutom förvånad över hur
standardiserat arbetet som revisorsassistent var och han beskriver hur mycket av arbetet var styrt av mallar och checklistor: “Ibland kändes det som att man var en robot som bara fyllde
i mallar”. Trots vissa negativa upplevelser poängterar Adam att tiden som revisorsassistent
var mycket givande, han lärde sig mycket. Adam lyfter även det faktum att det inom den stora revisionsbyrån var många assistenter som började samtidigt, vilket gav många vänner och stark sammanhållning. I samband med att Adam förklarar att många assistenter anställdes samtidigt väljer han också att beskriva formen på organisationsstrukturen inom revisionsbyrån som ett timglas. Adam beskriver att revisionsbyrån har olika nivåer, med revisorsassistenter längst ner och partners högst upp. Formen av ett timglas kommer ur att många revisorsassistenter anställs till en början. Som assistent stannar man bara några år innan man flyttas uppåt, men där väljer ett antal personer ofta att sluta och därav blir det en avsmalning bland de mellersta nivåerna. När man sedan passerat de mellersta nivåerna och valt att ta sin auktorisation och därtill blir partner så förklarar Adam att de flesta stannar, och att tiden man är partner är så pass lång att många till slut samlas i toppen.
Efter några år som assistent kände Adam att han var redo att prova något nytt och valde därför att lämna sin roll som revisorsassistent och ta anställning inom en ny bransch. Anledningen var främst att han kände sig redo för nya utmaningar men han säger även att bristen på uppskattning bidrog till att han kände sig omotiverad att fortsätta. Däremot kan han tänka sig att i framtiden eventuellt återgå till revisionsbranschen “jag tycker fortfarande
att det är ett spännande jobb”.
Björn är en man som efter examen valde att ta anställning på en stor revisionsbyrå. Intresset för revision i sig har aldrig varit speciellt stort för Björn utan valet att arbeta som revisorsassistent på en stor revisionsbyrå såg han mer som en strategisk start på karriären. Att välja en stor revisionsbyrå var givet då Björn ansåg att det skulle ge honom en tyngd på Cv:t och han ansåg det välrenommerat att ha arbetat på en Big 4 revisionsbyrå. Dessutom var Björn medveten om den stora revisionsbyråns klientportfölj och att företaget förknippades med starka profiler inom näringslivet, vilket även det lockade.
När Björn gick in i rollen som revisorsassistent förväntade han sig att få se och arbeta med många olika företag och verksamheter. Han ville genom detta få mer förståelse för
39
företagande och olika verksamhetsprocesser. Björn förklarar att han hade förhållandevis få förväntningar innan då han menar att just revision är något som universiteten inte lär ut i så stor utsträckning. Han nämner även att det är näst intill oundvikligt att som nyexaminerad student inte chockas över verkligheten, då verkligheten inom revisionsbranschen inte går att lära ut. Sett till arbetsbelastningen räknade Björn med att det skulle vara mycket jobb i perioder, han var dock inte förberedd på att det skulle vara så mycket jobb som det sedan var. Han beskriver hur man inom revisionsbyrån förväntades jobba mycket och att det upplevdes som normaliserat, “det är en oskriven regel”. Att jobba mycket var också ett sätt att visa för arbetsgivaren att man ställde upp och på så vis kunde man få mer lukrativa uppdrag. Under intervjun beskrev Björn revisionsbyrån som väldigt hierarkisk. Han menade på att arbetsmetodiken följde givna strukturer och order kring arbetet utgick uppifrån och fördelades nedåt. I och med detta menar Björn att revisionsbyrån har en oflexibel arbetsmetodik och säger även: “jag bestämmer inte vad jag ska göra om dagarna det är
personer över mig som gör det”. Detta speglade inte den bild som Björn fick genom
rekryteringen där han fick bilden av ett flexibelt arbete med möjlighet att till viss del styra själv. Björn betonar dock att en hierarkisk arbetsfördelning i sig inte är något problem för honom, men han kunde däremot störa sig på att arbetsuppgifterna fördelades utifrån en hierarkisk struktur snarare än kompetens. Han ger exempel på att en partner förväntas ha den övervägande kundkontakten trots att de i många fall inte är bäst lämpade. Ytterligare tecken på den hierarkiska strukturen framkommer när Björn beskriver arbetsgången och att han vid frågor vänder sig till nivån ovan honom. Detta medförde att han som revisorsassistent inte vände sig direkt till en partner för att få hjälp då dennes tid ansågs vara för dyrbar.
Så småningom valde Björn att söka en ny tjänst inom en annan bransch och han motiverar sitt beslut utifrån tre olika punkter. För det första hade han då insett att han fortfarande inte ville bli revisor. För det andra ansåg han att stereotypen revisor, som enligt honom är en grå och trist person som formas av regelboken, inte passar honom och det kreativa arbetet han vill ha. Han ser sig själv mer som en social person med en ”säljig” personlighet. För det tredje konstaterar han att lönen var för låg jämfört med de timmar han förväntades jobba vilket gjorde att arbetet inte var värt det. Allt sammantaget medförde att han sökte sig bort från revisorsprofessionen, men kan konstatera att han ändock är glad över att han tog anställning som revisionsassistent. Han tar med sig bra kontakter från näringslivet, han har lärt sig mycket om hårt slit och ansvarstagande och tar med sig många fina lärdomar. Björn kommenterar också vårt påstående om personalomsättning och säger att utifrån hans erfarenheter så är den höga personalomsättningen inom revisorsprofessionen inget problem. Han menar på att det är revisionsbyråernas sätt att tjäna pengar, “det här är en
40
Carl började arbeta som revisorsassistent för att samla relevant erfarenhet på vägen till sitt långsiktiga mål, att en dag arbeta med någon form av aktie- eller fondförvaltning. Valet att arbeta på en stor revisionsbyrå var karriärstrategiskt för Carl: ”De fördelarna som jag såg
med att vara på en stor byrå, det var att dom har också de största företagen”. Carl beskriver
att han inte hade någon direkt uppfattning av revisorsprofessionen innan han aktivt började söka kunskap under sin studietid. Genom detta samt genom att prata med bekanta inom revisorsprofessionen innan han började som revisorsassistent byggde Carl förväntningar om att det skulle vara hög arbetsbelastning, mycket arbete i team, låg lön (i alla fall de första 2 åren), mycket arbete med siffror i Excel och en tydlig hierarki.
I sin uppfattning om revisorsprofessionen lyfter Carl två olika typer av relationer, relationen mellan revisor och klient och relationen mellan sig själv och revisionsteamet. Dessa relationer beskriver han som sina största ”huvudbry” och han poängterar hur stor påverkan revisionsteamet och klienten har på upplevelsen av yrket. Relationen med klienten kunde vara problematisk i de fall då klienten inte alls var hjälpsam vilket kunde bidra till fler arbetstimmar än beräknat. Men det var relationer inom revisionsteamet som kunde vara jobbigast. På grund av den hierarkiska trappan som finns på den stora revisionsbyrån menar Carl att man på varje nivå har väldigt tydliga förväntningar på sig från personen som är rakt ovanför i hierarkin. Han förklarar att det kunde uppstå problem när personen i nivån ovan inte var trygg i sig själv och sin roll, vilket han upplevde genom att personen var för fokuserad på detaljer: ”Så det gick mycket tid och energi åt att ändra om saker som inte riktigt var
väsentliga för hela uppdraget”. Arbetsbelastningen upplevde han som hög, vilket han hade
förväntat sig, men han visste inte att han skulle uppleva det så som han gjorde. Arbetet gick ut över hans privatliv och han upplevde en indirekt press att jobba över eller att jobba helger. Han beskriver dock att det uppskattades från revisionsbyråns sida att man bad om hjälp när man inte hann, eftersom arbetet var så team-baserat, men att det i sin tur satte krav på gruppdynamiken.
Hierarkin inom revisionsbyrån upplevde han var tydlig. Tydligast var hierarkin genom uppdelningen av arbetsuppgifter där man första året gör de enklaste uppgifterna, men även genom att man inte hade nästan någon kontakt alls med de mest seniora medarbetarna på revisionsbyrån. Kommunikationen fungerade på så sätt att man ställde sina frågor till den direkt ovanför i hierarkin, vilket bildade en tydlig hierarkisk kommunikationskanal inom revisionsteamet. Carl menar att han inte uppfattade någon press att klättra i hierarkin: ”Om
du överlever så klättrar du”. Han beskriver även att det oftast var väldigt få som inte blev
befordrade till nästa nivå i hierarkin men att ”de som inte blir befordrade de tar det ju väldigt
41
hårt, och alla som inte blev det mitt år slutade”. Det som var avgörande för Carls beslut att
lämna revisorsprofessionen var den höga arbetsbelastningen men även den problematiska gruppdynamiken inom revisionsteamet. Han tror att han skulle trivts bättre med arbetet efter ungefär fem år, men att han inte kunde hitta en lösning som möjliggjorde för att ta sig igenom de första åren. På frågan om varför han tror att personalomsättningen i revisorsprofessionen är hög menar Carl att ”den röda tråden är ju absolut att man jobbar
mycket, så det krävs ju att du inte tycker att det är tråkigt. För då har du ju tråkigt mycket”.
Men samtidigt så avslutar han med att uppmana alla som vill att söka till revisorsassistent på Big4 och att han har nytta av det nu i efterhand: ”Det är lätt att sälja in att man kan saker
och det är ingen som vågar ifrågasätta en”.
Daniella är en kvinna från en stor revisionsbyrå som fick upp intresset för revision genom sina universitetsstudier, främst genom de gästföreläsningar som revisionsbyråerna höll vid universitetet. Daniella beskriver att det var många som sökte jobb vid de stora revisionsbyråerna och att ”det var någonting som man skulle göra nästan”. Målet med att ta anställning som revisorsassistent var inte att bli auktoriserad revisor utan att få en bra start i karriären, men om hon hade trivts med jobbet hade hon gärna blivit auktoriserad. På frågan om hon hade någon specifik bild av revisorn svarar hon nej och hänvisar till att hon inte studerade revision alls mycket i skolan. Men under intervjun påtalar Daniella den bild som media ger av revisorn, vilket är en tråkig och grå person som man vanligtvis gör narr av. Hon anser dock inte att denna bild skildrar en revisor korrekt, utan beskriver revisorn som en social och ansvarstagande person.
De förväntningar som Daniella gick in med beskriver hon som ”standardgrejerna”, vilket innebar att hon var medveten om högsäsongen och att man jobbar mycket i perioder. Hon gick in med förväntningen om att januari till mars skulle bli tuffa månader men menar annars att hon inte var så förberedd på vad arbetet inom revisorsprofessionen innebar: ”Det var inte
riktigt som jag tänkte mig, men jag vet inte riktigt heller vad jag förväntade mig om man säger så”. I upplevelsen av yrket som revisorsassistent beskriver hon en förväntan från
revisionsbyråns sida att man ska jobba mycket, vilket inte enbart sträckte sig över de tre månader som hon förväntade sig utan det var mycket arbete året om. Uppskattning från revisionsbyråns sida visades genom personalfester och utbildningsresor, vilket hon tyckte var roligt och hon beskriver det som att den delen gjorde revisionsbyrån bra. Daniella lyfter även den gemenskap som skapas i och med att man börjar som en större kull revisorsassistenter och man kommer därav sina kollegor väldigt nära. Kopplat till upplevelsen av arbetsuppgifterna beskriver hon dem som varierande beroende på om klienten man jobbar
42
med utgörs av ett stort eller litet företag. Överlag upplevde hon dock arbetsuppgifterna som tråkiga vilket även var en bidragande faktor till att hon lämnade yrket. Daniella upplevde att hierarkin inom revisionsbyrån var tydlig då det fanns flera olika definierade nivåer i revisionsbyrån där man hade tydliga förväntningar på sig kopplat till hur man skulle klättra i karriärstegen.
Motiven till att Daniella valde att sluta som revisorsassistent var arbetsbelastningen och arbetsuppgifterna. Hon beskriver det som att hon insåg under sin anställning att hon inte ville göra karriär och att hennes prioriteringar ändrades: ”det kändes som att man inte riktigt
kan göra någonting mer än att jobba. Och när jag framför allt inte tyckte att arbetsuppgifterna var [...] någonting för mig egentligen då kändes det ju inte roligt heller”.
Emil började som revisorsassistent på en stor revisionsbyrå efter sina studier då han hade kommit i kontakt med revisionsbyråer genom arbetsmarknadsmässor. Han beskriver att han inte hade någon direkt bild av revisorsprofessionen innan han började, men att man under studietiden pratade om att många ville bli management-konsulter och ingen ville bli revisor. Han beskriver att det kan ses som allmänt känt att revisorer är jobbiga att ha och göra med och att de är tråkiga människor, en bild som inte alls stämde överens med verkligheten. Emil berättar även att han var medveten om revisorsprofessionens höga personalomsättning, i och med det så tog han det som det kom och hade ingen intention till att bli auktoriserad revisor,
”Jag ville jobba ett par år och se, känna av lite”.
Vad Emil förväntade sig ”runt omkring” jobbet hade han en tydlig bild av. Han förväntade sig hög arbetsbelastning och låg lön de första åren, men även att få arbeta med många stora företag, lära sig mycket, träffa kollegor som var på ”samma plats i livet” och att det skulle vara mer än bara ett arbete med mycket extra-aktiviteter. Emil sökte sig aktivt till stora revisionsbyråer, men hade även träffat på några små revisionsbyråer tidigare. Valet av en stor revisionsbyrå motiverar han genom att de har en bra introduktion, att de har alla stora klienter och att de har stora, fina kontor. Emils uppfattning är att hans förväntningar stämde väldigt bra, förutom att det blev ännu mer arbete och att han lärde sig mer än han hade förväntat sig. Han menar även att dessa två går hand i hand: ”låt säga att du jobbar ett år i
branschen så blir det nästan som att du får erfarenhet för ett och ett halvt kanske för att du jobbar så mycket timmar”. Han berättar att uppskattningen för det arbete man utförde
visades genom att till exempel gå ut och fira när ett stort uppdrag var avslutat, något som förändrades helt på grund av Covid-19 pandemin och att upplevelsen av yrket därmed är betydligt sämre på distans. Överlag har dock Emil varit nöjd med sina arbetsuppgifter, lärt
43
sig mycket och haft kul, men väljer att sluta på grund av den höga arbetsbelastningen, låga lönen och berättar även att distansarbetet kan ha bidragit till hans beslut.
Emil uppfattar hierarkin inom revisorsprofessionen som tydlig kopplat till arbetsuppgifter och ansvar där arbetsuppgifterna fördelas likartat på alla uppdrag baserat på hur länge man har arbetat på revisionsbyrån. Den karriärtrappa som finns på revisionsbyrån menar han är
”skriven i sten” och att den är knuten till en lönetrappa som ser likadan ut för alla. Emil
berättar att man i början kände av den formella hierarkin, men att det mattades av och att man efter ett tag märkte att man kunde prata med vem som helst. Emil kopplar hierarkin till personalomsättningen inom revisorsprofessionen genom att förklara att revisionsbyrån är uppbyggd som en pyramid och att det krävs att många slutar för att det ska fortsätta vara en pyramid. Han beskriver personalomsättningen som en affärsmodell och att revisionsbyråerna förväntar sig att många slutar inom några år. Han tror även att det generellt är fler bra revisorsassistenter som slutar än dåliga, men att företaget har väldigt få mandat att ta till för att hålla kvar anställda: ”affärsmodellen ser ut som den gör”.
Felix arbetade på en liten revisionsbyrå där han hamnade av en slump då han genom kontakter fick möjlighet att ta anställning som revisorsassistent. Intresset och kunskapen kring revision var då inte speciellt stort och han beskriver själv att han inte var speciellt insatt: