Efter att ha fått ett godkännande ifrån verksamheten som valdes för studien ansöktes om etiskt yttrande vid Etikrådet, fakulteten för Hälsa och samhälle vid Malmö universitet. Utlåtandet om godkännande för genomförandet av studien kom 2017-02-17. HS 2017/löp nr 16. Enligt vetenskapsrådet (2002) är det av vikt att särskilt se till att fyra principer följs för att skydda den enskilde vid
forskningstillfällen. En så kallad deltagaretik är till för att skydda och se till att personer inte far illa. Samtliga grunder har följts genom hela uppsatsprocessen och har formulerats i informationsbrevet (bilaga 2.).
5.6.1 Informationskravet
Vid första kontakt med respondenterna fick de både muntlig och skriftlig information om studien. Två blanketter lämnades, en som innehöll information om studien och en som var ett skriftligt alternativ till svar om deltagande. Informationen som gavs berör viktiga uppgifter som dels inkluderar studiens syfte, utformning och omfång, samt vilka positiva effekter den tros ha ur ett utbildningssammanhang. Samtliga fick dessutom uppgifter om att deltagandet är frivilligt och att man när som helst, utan att berätta varför, kan välja att avbryta.
5.6.2 Samtyckeskravet
Inför varje intervju medtogs en samtyckesblankett som samtliga fick skriva på innan vi påbörjade. De blev i samma tillfälle även påminda om att intervjun kommer att spelas in efter deras samtycke, vilket alla var positiva till. Ingen av de tillfrågade hade använt sig utav den skriftliga blankett som de fick vid
informationstillfället vid det första besöket och ingen uttryckte sig vilja eller behöva använda den. Personerna valde istället att muntligen styrka sin vilja till att medverka i min fysiska närvaro, och jag upplevde inte att någon utav de kände sig tveksamma till att delta.
5.6.3 Konfidentialitetskravet
Vetenskapsrådet (2002) menar att alla uppgifter om personerna i studien ska lagras och rapporteras med konfidentialitet så att enskilda personer inte kan identifieras av andra utomstående. Allt material har därför lagrats och hanterats på min privata mobil och dator vid offlineläge, utan internetuppkoppling. Därefter har det lagrats på ett USB-minne som jag förvarar på en plats där endast jag har åtkomst. Vid studiens slut kommer alla ljudfiler, uppgifter, och material som direkt kan kopplas till individer att förstöras. Respondenternas namn har kodats om för att skydda dess integritet. Detta gäller även för vissa uppgifter som angetts i empirin, som t.ex. bostadsorter eller namn på andra människor.
5.6.4 Nyttjandekravet
Samtliga informanter har fått information om att de uppgifter som lämnas ska och får endast användas till detta forskningstillfälle. Personuppgifter om enskilda får inte användas till något annat som t.ex. vård av den berörande, kommersiellt bruk eller andra syften som inte berör studien. Detta får i så fall endast göra efter särskilt medgivande för personen. För denna studie kommer inhämtat material endast att användas för uppsatsens ändamål, vilket är ett examinerande inslag inom Malmö universitet för Masterprogrammet i socialt arbete. Efter ett godkännande av uppsatsen kommer den att publiceras i universitetets databas, MUEP (Malmö University Electronic Publishing).
5.6.5 Andra hänsynstaganden
Som tidigare nämnt i urvalet förekommer det t.ex. att vårdtagare på boendet har demensliknande symptom, kognitiv svikt och/eller olika former av psykisk ohälsa. Dessa personer valdes i förväg bort eftersom de anses vara i ett livsskede där de är extra sårbara på grund av olika hälsotillstånd.
En annan etisk risk med studien är att man pratar om saker som framkallar olika känslor hos deltagarna. Det kan t.ex. röra sig om att någon mist en familjemedlem eller andra tragedier som utvecklar negativa känslor hos den enskilde. Min fysiska närvaro anser jag vara till en stor fördel, till skillnad om jag utfört enkäter eller haft intervjuer via telefon. En rent medicinsk fördel är att personal finns på plats, såväl undersköterskor som sjuksköterska, om något oförutsebart skulle inträffa. Det är förmodligen oundvikligt att olika känslor hos respondenten kommer fram, vare sig det är under eller efter intervjutillfället.
Lantz (2007) beskriver att dialogen mellan intervjuaren och intervjupersonen har många dimensioner, där bland den känslomässiga delen. För att respondenten ska ha en möjlighet att utveckla sina tankar och känslor kring ett fenomen så behövs en förmåga till att bekräfta. Detta menar hon är ett sätt att känslomässigt
återkoppla till intervjupersonen, vilken är i behov av att intervjuaren som person kan lyssna och möta personen med sina tankegångar. Att förhålla mig till detta, utifrån min förförståelse, gick oförväntat bra. I min tidigare roll som
omsorgsgivare hade jag försökt lösa, eller ”trösta”, eventuella känslor hos
respondenten under samtalet. Nu var min uppgift inte att ge ett stöd, utan att ge en bekräftelse på att jag förstår och respekterar hur personen känner. Det var av vikt att hålla tillbaka mina egna känslor gentemot personens berättelser och istället vara en lyssnare som gav förståelse och respons.
En annan aspekt är att vald verksamhet för studien är en tidigare arbetsplats, vilket ger mig en viss förkunskap gällande boendes livssituation och hälsotillstånd. Mitt intresse för målgruppen växte sig stark under denna period, vilket innebar att jag fick relationer till många äldre och till personal på boendet. Detta är något jag ser positivt på eftersom omsorgsarbetet kräver det av en, vilket jag ser som en
egenskap. Min relation till den valda verksamheten för studien kan påverka studiens resultat. En del äldre på boendet vet kanske vem jag är, vilket skulle kunna beröra deras vilja till att delta.
Tre utav personerna som intervjuades har jag tidigare varit personal för, men endast två av de kände igen mig när vi sågs vid första besöket. Jag upplevde att personerna blev glada över att se mig igen och att de anförtrodde sig åt mig i min roll som student. Som tidigare nämnt så är det oundvikligt, om min förförståelse och tidigare roll som omsorgsgivare har påverkat intervjun eller resultatet på något vis. Däremot, som också konstaterats innan, ser jag detta som en
förutsättning för individerna att känna sig trygga i min närvaro eftersom de känner mig sedan tidigare. Detta betyder inte att det i alla avseende bara är positivt
eftersom relationer också kan begränsa deras vilja till att dela med sig av t.ex. personliga åsikter eller händelser av särskilda slag. Min åsikt är trots allt att sociala relationer skapar möjligheter för att våga öppna upp sig för andra och grundas av tillit och ömsesidig respekt gentemot varandra. Efter att ha intervjuat samtliga upplevdes inga märkbara skillnader till det insamlade material i relation till de individer som kände mig motsvarande de som inte gjorde det.
5.7 Metoddiskussion
Man kan betrakta många äldre på boende som en mer utsatt grupp eftersom de oftast har olika problematik, som t.ex. försämrad hälsa eller sjukdomar som påverkar deras mående och förmågor. Som tidigare nämnt märktes det vid enstaka tillfällen genom att de äldre fick stanna upp lite i sina samtal eller dricka ett glas vatten. Däremot var det ändå inget jag upplevde som påverkade någon negativt eftersom de visade stort intresse av att prata och bidra till studien. Jag tror det är viktigt att betrakta de äldre vuxna som ”vilken person som helst” eftersom det är hur de vill bli bemötta. I min pilotintervju fick jag dessutom detta bekräftat, eftersom hon sade att många äldre tros vara ”tröga” utifrån de som är yngre, och att detta oftast togs för givet. Man skulle inte dalta eller ändra saker alltför mycket, det är inga barn man ska tala med menade hon vidare. Detta tog även verksamhetschefen upp på vårt möte vid studieprojektets start.
Detta menar Wenger (2001) är ett problem för många att förhålla sig till i äldreforskningen eftersom den stereotypa bilden av personen som intervjuas riskeras att uppfattas som sårbar, beroende och sjuk. Även om detta kan vara sant hos en del äldre, särskilt de som är över 80 år, så menar hon att det också kan ge negativa konsekvenser under intervjutillfället. Dels kan det ge en felaktig bild utav individen, vilket gör att föreställningar kring mötet stjäl fokus från själva intervjun. Dock viktigast, är att personen riskerar blir kränkt och missförstådd i förhållande till studiesammanhanget.
Å andra sidan påpekar Wenger (2001) att man trots allt måste vara uppmärksam på olika indikationer till sårbarhet. Jag tolkar detta som en viktig del utav mötet med personen i fråga, och att det är av betydelse att man har rätt ”känsla” och kunskap till att förutspå när individer påverkas av att delta i en studie. Det är viktigt att kunna skilja mellan ålder och olika sårbarheter. En människa som levt längre har vanligtvis upplevt fler motgångar och svårigheter än andra
åldersgrupper, vilket i sig är ren logik. Det handlar bl.a. om en högre förekomst av missförhållanden, där bland fysiska och psykiska nedsättningar, förluster
(änkling/änka), ekonomiska bekymmer eller en sämre självbild. Wenger (2001) menar att dessa endast är mer förekommande för att personen levt längre än andra, och att dessa inte ska förväxlas med personens ålder eller identitet. Dessa
missförhållanden sker även i yngre åldersgrupper och bör därför mötas på samma sätt.
I rollen som forskare har förförståelsen varit kärnan till valet av att studera äldres upplevelser av social samvaro inom särskilt boende. Utifrån tidigare erfarenheter inom äldreomsorgen upplevdes det finnas svårigheter vad gäller människors sociala förutsättningar. Dock var det svårt att hitta en tydlig anledning till varför en del äldre hade det sämre än andra vad gällde sociala relationer, vilket
framförde problemets komplexitet och hur dessa förhöll sig till relationer med personal och anhöriga. Mitt intresse för problemområdet skapades dessutom ifrån prioriteringar av den medicinska omsorgen i den äldres vardag, som troligtvis också påverkade förutsättningarna för socialt umgänge.
Som tidigare nämnt har det funnits en del tankar kring förförståelsen till valt studieområde. I forskningsprocessen är det av vikt att jag förhåller mig till en roll som student med syftet att undersöka respondenternas livserfarenheter som har en koppling till deras upplevelser av social samvaro. Min tidigare roll som
situation kan se ut på ett särskilt boende. Med denna skiljelinje är det särskilt av vikt att inte bli alltför involverad och påverkad av de livserfarenheter som framträder i intervjusammanhanget. Min uppgift är att agera som lyssnare och stöd i förhållande till intervjupersonerna, men därutöver är min uppgift att inhämta material som gagnar studiens syfte och frågeställningar.
Innan och under intervjutillfällena funderade och reflekterade jag mycket kring hur jag skulle bete mig. Jag strävade efter att vara så ”neutral” och professionell som möjligt i förhållande till min roll som student. Lantz (2007) beskriver relationen mellan intervjuare och intervjuperson som yrkesmässig och
instrumentell. Den är uppgiftsorienterad, vilket menar att det som uppnås genom relationen är det mest relevanta. Här skiljer man t.ex. utbytet från omsorgens definition där ”ge” och ”ta” är viktiga element. Kontakten mellan parterna ska såklart vara god för att uppfylla tillförlitlighet och giltighet i förhållande till studien.
Valet av en tidigare arbetsplats för studien kan i första hand uppfattas som problematiskt, särskilt i relation till de etiska principer och eventuella sårbarheter som kan förekomma inom målgruppen. Däremot resonerades kring andra
svårigheter som en ökänd miljö och okända personer skulle kunna innebära för mig som forskare, men framförallt för äldre och personal. Som föregående arbete tagit upp, så är människors sociala relationer av betydelse när det gäller känslor av t.ex. trygghet, tillhörighet och välbefinnande i sällskapet av andra. Med detta hänvisar jag till att människor oftast har lättare för att prata med andra som de har en relation med och som dessutom har en förståelse över den situation man befinner sig i. Detta gäller dock inte för alla och för en del kan de även innebära det direkt motsatta. Men för rollen som forskare är detta en metod till att skapa ett positivt möte mellan samtliga inom äldreboendet, men främst för att skapa en trygghet bland de äldre. Med en tidigare kontakt till valt särskilt boenden för studien är förhoppningen även att undanröja eventuella misstankar och maktförhållande som kan tros påverka de människor som berörs i studiesammanhanget.
I forskningsprocessen menas, i förhållande till ovanstående, att förförståelsen varit en vägledning vid olika överväganden som ibland varit svåra att ta. Även om det stundvis varit en utmaning att förhålla sig till en mer distanserad roll som
forskare, så har det också bidragit till kunskap och förståelse för hur många äldres sociala situation kan se ut. Min erfarenhet och arbetskunskap inom äldreomsorgen är endast till för hjälp och vägledning. Detta var särskilt av vikt när känsliga ämnen som t.ex. död, ensamhet, sorg eller saknad beskrevs av respondenterna. Jag var utifrån min erfarenhet förberedd mentalt på hur jag skulle svara och agera, vilket jag såg som en styrka. Det var också av betydelse för mig att poängtera för respondenterna att jag numera studerade och inte skulle arbeta något mer inom detta fält, och särskilt inte inom deras boende. Jag uppfattade dock inte att någon av personerna funderade kring detta eller upplevdes osäkra i förhållande till min roll som intervjuare eller som tidigare personal. Däremot var det ett övergripande mål att försöka skapa en så trygg miljö för den äldre med så lite påverkansfaktorer som möjligt utifrån min förförståelse.
6 INFORMANTERNA
Nedan följer en kort presentation av de fem personer som medverkat i studien, vilka är Anna-Greta, Harriet, Irma, Lennart och Maj. Samtliga bor på ett särskilt boende i södra Skåne och har tidigare varit bosatta i närheten utav detta.
Anna-Greta
Anna-Greta är den äldsta informanten i denna studie, i år fyller hon 100 år och beskriver personligen att hon ”…lever rent för länge”. Hennes familj består av make, som avlidit, samt två barn. Hennes son och dotter besöker henne i regel varje helg.
Harriet
Harriets närmsta familj består av tre barn, samt make som gått bort sedan en tid tillbaka. Harriet beskriver sin barndom som tuff, men hennes sociala liv har varit fyllt av både vänner och familjemedlemmar som vid olika tillställningar samlats. Hennes intressen har varit matlagning och bakverk. För nuvarande består hennes sociala umgänge främst av hennes barn som med jämna mellanrum besöker eller ringer henne.
Irma
Irma är yngst bland informanterna. Hon beskriver sig själv som en person som tycker om att hålla sig för sig själv. Innan flytten till boendet hade hon hemtjänst och var aktiv inom olika dagverksamheter där hon hade handarbete som sitt huvudsakliga intresse. I dagsläget har Irma enbart socialt umgänge med hennes syster och systerns make. I regel besöker de henne en gång per vecka.
Lennart
Lennart var tidigare en populär affärsman i en ort nära äldreboendet, vilket gör att många känner till honom. Han har en familj beståendes utav två barn, samt en fru som avlidit sedan en tid tillbaka. Jakt och fiske var två intressen han ägnade en del av fritiden åt innan boendet. För nuvarande uppger han att det främst är son och dotter som kommer på besök i förhållande till social samvaro med andra.
Maj
Maj är änka sedan en längre tid tillbaka och hade innan flytten till boendet insatser ifrån hemtjänsten. Även hon beskriver att sitt sociala umgänge nästan alltid varit inom familjen. För tillfället är det Majs dotter som kommer på besök, oftast varannan dag, och hon uppger inget annat socialt umgänge.
7 ANALYS AV RESULTAT
I detta kapitel presenteras en analys utav resultatet för valt studieprojekt. Tematiseringen sker enligt följande huvudrubriker; Social på verksamhetens
villkor, Känslor av ensamhet, Familjen, den viktigaste relationen samt Betydelsen av social samvaro.
Samtliga rubriker är skapade utifrån teman som var återkommande hos de äldre som medverkade i studien. Tillsammans utgör de en form av ”dynamik” som förklarar hur de äldres situation kan se ut, vad gäller den sociala samvaron inom särskilt boende. Innehållet i några teman kan uppfattas som upprepande eftersom empirin som valts att presenteras ibland överlappar eller kompletterar varandra.
Detta ser jag som en fördel då det förtydligar vikten av hur social samvaro kan utspela sig för målgruppen och hur komplex den kan vara.