”MAN BLIR SÅ GLAD NÄR DET
KNACKAR PÅ DÖRREN…”
- EN KVALITATIV STUDIE OM UPPLEVELSER
AV SOCIAL SAMVARO INOM SÄRSKILT
BOENDE FÖR ÄLDRE
LINDA STENBERG
Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet 91-120 hp Hälsa och Samhälle Masterprogrammet 205 06 Malmö Juni 2018
”MAN BLIR SÅ GLAD NÄR DET
KNACKAR PÅ DÖRREN…”
- EN KVALITATIV STUDIE OM UPPLEVELSER
AV SOCIAL SAMVARO INOM SÄRSKILT
BOENDE FÖR ÄLDRE
LINDA STENBERG
Stenberg, L. ”Man blir så glad när det knackar på dörren…”. En kvalitativ studie angående äldres upplevelser av social samvaro inom särskilt boende.
Examensarbete i Socialt arbete, 30 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten
för hälsa och samhälle, Institutionen för Socialt arbete, 2018.
Abstrakt: Syftet med uppsatsen är att undersöka äldres upplevelser och beskrivningar av social samvaro när boendeformen är ett särskilt boende.
Kvalitativa intervjuer har gjorts med fem personer som bor på ett särskilt boende i södra Skåne.
Resultatet visar att den sociala samvaron brister utifrån de äldres beskrivningar inom valt särskilt boende för studien. Respondenterna beskriver sin sociala tillvaro som begränsad, vilket dels beror på verksamhetens utbud av aktiviteter med sociala inslag, men också på grund av en försämrad hälsa och känslor av ensamhet. Däremot framkommer att flera av respondenterna har ett frekvent umgänge med nära familjemedlemmar, men utifrån beskrivningar nämns inga vänner eller andra relationer som är av betydelse. Vikten av sociala relationer och samhörighet med andra beskrivs mestadels utifrån minnen av personernas liv före flytten till äldreboendet. Förslag till förändringar eller framtida önskemål beskrivs vagt i förhållande till deras nuvarande situation, vilket ses som problematiskt eftersom det tros skapa en diskrepans mellan individ och verksamhet angående behovet av social samvaro.
Det finns ett betydande missnöje hos respondenterna vad gäller möjligheter för social samvaro utifrån deras boendesituation. Bortsett från aktiviteterna så beskrivs det finnas svårigheter att föra samtal med varandra. Den sociala interaktionen mellan personerna uppfattas som onaturlig och framtvingad. Dessutom har de flesta svårt för att framföra sina klagomål, vilket uttrycks bero på ambivalens, dolda känslor och beroendet till rollen som omsorgstagare och äldre.
Nyckelord: äldre, social, särskilt boende, sociala relationer, socialt nätverk, hälsa,
”A KNOCK ON THE DOOR
BRIGHTENS UP YOUR DAY…”
- A QUALITATIVE STUDY ON EXPERIENCES
OF SOCIAL INTERACTION IN SPECIAL
ACCOMMODATION FOR THE ELDERLY
LINDA STENBERG
Stenberg, L. "A knock on the door brightens up your day...". A qualitative study of older people's experiences of social life in special housing. Degree Project in
Social Work, 30 credits. Malmö university: Faculty of Health and Society,
Department of Social Work, 2018.
Abstract: The purpose of this paper is to investigate the experiences of elderly people and descriptions of social interaction when the housing form is special accommodation. Qualitative interviews have been conducted with five people living in an elderly residence in southern Skåne.
The results show that the elderly experience limitations in their social life within the chosen special accommodation for the study. The respondents describe their social lives as limited, due in part to the selected choice of activities with social elements, but also because of the deterioration of their health and feelings of loneliness. On the other hand, it appears that several respondents have a frequent relationship with close family members, but based on descriptions, no friends or other relationships are mentioned that matters. The importance of social
relationships and interconnection with others is mostly described based on memories of people's lives before moving to the elderly accommodation.
Proposals for changes or future requests are described vaguely in relation to their current situation, which is considered problematic because it is thought to create a discrepancy between individuals and organizations regarding the need for social exchanges.
There is a significant dissatisfaction with most respondents regarding
opportunities for social interaction based on their living situation. Apart from the activities described there are difficulties in making conversations with each other. The daily social communication between those interviewed is perceived as unnatural and enforced. However, most of these people find it hard to convey their complaints, which are expressed by ambivalence, hidden feelings and dependence on the role of caretakers and elderly people.
Keywords: elderly, social, nursing homes, social relations, social networks, health,
FÖRORD
Först och främst vill jag rikta ett stort tack till de respondenter som möjliggjorde denna studie; Anna-Greta, Harriet, Irma, Lennart och Maj. Det har varit
fantastiskt att få vara med och ta del utav era upplevelser och erfarenheter. Jag vill även tacka alla involverade på det särskilda boendet som från första dagen av studien visat stort intresse, engagemang och öppenhet gentemot mig och mina idéer.
Den här uppsatsen har inbegripit en betydligt större resa än vad jag till en början förutspått. Min familj; Johan, Jacob och Casper, har under nästan ett års tid fått tillbringa sin vardag med en något förvirrad sambo och mamma. Utan ert stöd och varma omhändertagande hade jag inte blivit färdig, Tack!
Slutligen vill jag tacka min handledare för uppsatsen, Camilla Nordgren, som väglett och tillfört konstruktiv kritik. Även du har visat stort tålamod och engagemang under hela studieprocessen.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INTRODUKTION ... 1 1.1 Problemformulering ... 2 1.2 Syfte ... 3 1.3 Frågeställningar ... 3 1.4 Begreppsdefinitioner ... 3 1.4.1 Social samvaro ... 4 1.4.2 Socialt stöd ... 4 1.4.3 Särskilt boende ... 4 1.4.4 Ensamhet ... 4 1.4.5 Social omsorg ... 4 1.4.6 Gerontologi ... 5 1.4.7 Omsorg ... 5 1.5 Disposition ... 5 2 BAKGRUND ... 6 2.1 Gemenskap ... 62.1.2 Att höra till ... 6
2.1.3 Sociala miljöer ... 7
2.2 En mer utsatt grupp? ... 7
2.2.1 Ålderism och normer kring åldrandet ... 8
2.2.2 Sorg och förlust ... 9
2.3 Omsorg för äldre ... 9
2.3.1 Samhällets ansvar ... 11
2.3.2 Kunskap inom äldreomsorgen ... 11
2.3.3 Särskilt boende ... 12
2.3.4 Politik och lagstiftning ... 12
3 TIDIGARE FORSKNING ... 13
3.1 Avgränsningar och källkritik... 14
3.2 Socialt stöd - en förutsättning social samvaro ... 15
3.2.1 Sociala relationer och hälsa ... 15
3.2.2 Upplevelser bland äldre ... 16
3.2.3 Kopplingen till betydelsefulla relationer ... 17
3.2.4 Livet förändras efter en flytt till äldreboende ... 18
3.3 Relationer och åldrande inom äldreomsorgen. ... 19
3.3.2 Mötet med biståndshandläggaren ... 19
3.3.3 Samspel med personal ... 20
3.3.4 Äldres inflytande och identitet ... 22
3.3.5 Sociala förutsättningar ... 23
3.3.6 Ensamhet och isolering ... 24
3.4.1 Interventioner ... 25
4 TEORETISKA PERSPEKTIV ... 26
4.1 Jaget som backstage och frontstage ... 26
4.2 Totala institutioner ... 27 4.3 Identitetsbildning ... 28 4.3.1 Självidentitet ... 29 4.3.2 Personlig identitet... 29 4.3.3 Social identitet ... 30 4.4 Socialt erkännande ... 30 4.5 Val av teori ... 31 5 METOD ... 32 5.1 Förförståelse ... 32 5.2 Kvalitativa intervjuer ... 33
5.3 Avgränsningar och urvalsprocess ... 34
5.4 Datainsamling ... 35 5.4.1 Beskrivning av miljö ... 35 5.4.2 Intervjuguide ... 36 5.4.3 Intervjuerna ... 36 5.4.4 Transkribering ... 37 5.5 Analysmetod ... 37
5.5.1 Validitet och reliabilitet ... 38
5.6 Etiska aspekter ... 39 5.6.1 Informationskravet ... 39 5.6.2 Samtyckeskravet ... 39 5.6.3 Konfidentialitetskravet ... 39 5.6.4 Nyttjandekravet ... 39 5.7 Metoddiskussion ... 41 6 INFORMANTERNA ... 43 7 ANALYS AV RESULTAT ... 43
7.1 Social på verksamhetens villkor ... 44
7.1.1 Beroende till det som erbjuds ... 44
7.1.2 Egna intressen försvinner ... 46
7.1.3 Man vill inte klaga ... 50
7.1.4 Maskerade känslor ... 52
7.2 Känslor av ensamhet ... 54
7.2.1 I väntans tider ... 54
7.2.2 Upprepade förluster ... 55
7.2.3 Att hantera situationen ... 57
7.3 Familjen, den viktigaste relationen ... 58
7.3.1 Att vara till besvär ... 58
7.4 Betydelsen av social samvaro ... 61
7.4.1 ”Det kärleksfulla bemötandet” ... 62
7.4.2 Minnen från förr ... 62 7.4.3 En mix av människor ... 64 7.4.4 Personkemin är avgörande ... 66 8 SAMMANFATTANDE REFLEKTIONER ... 68 REFERENSER... 72 BILAGOR 1-3... 79
1 INTRODUKTION
Med en ökad äldre befolkning kommer behovet och efterfrågan av komplicerade vård- och omsorgsinsatser inom äldreomsorgen att öka (Timonen, 2008; Meager & Szebehely, 2013). Människors strävan efter delaktighet och att få vara med i ett större sammanhang med sin omgivning beskriver Strang (2014) som en biologisk grundad egenskap, vilken skapar förutsättningar för välmående och trygghet. Individers behov och efterfrågan av socialt umgänge och aktiviteter framgår t.ex. i undersökningar från Socialstyrelsen som pekar tydligt på bristen angående den social samvaron inom äldreomsorgen (Socialstyrelsen, 2016a; Socialstyrelsen, 2016b). Även inom boendeformer för äldre, där man aktivt arbetar med de sociala frågorna, förekommer det att personer saknar social tillhörighet och samvaro med andra (Socialstyrelsen, 2016a).
Det finns en rad förklaringar till bristen på social samvaro. En är att människors förutsättningar för social samvaro blir mer begränsade eftersom sociala nätverk oftast blir mindre med en stigande ålder. Dessa nätverk påverkas negativt genom att de förlorar olika relationer vid t.ex. utträde ur yrkesliv eller föreningsliv (Tornstam, 2011; Sand, 2007). En annan förklaring är att personer av högre ålder drabbas i större utsträckning av ohälsa än andra åldersgrupper, vilket kan resultera i att man inte orkar upprätthålla sina sociala kontakter (Giddens, 2014). För många är socialt stöd som t.ex. praktisk hjälp eller emotionellt stöd viktigt i relation till en social samvaro. Därmed blir äldreomsorgen en viktig resurs för att skapa förutsättningar för social samvaro och ytterst ett fungerande
välfärdssamhälle. Om den inte fungerar så kan personer som står utan anhöriga hamna i en svår situation som påverkar deras livskvalitet och mående (Östberg & Lennartsson, 2007; Svensson, 2014).
Media har ett flertal gånger försökt uppmärksamma den problematik som finns gällande människors sociala behov inom äldreomsorgen. I en debattartikel skriven av moderaterna Widegren, Pålsson och Sonesson (2017) menar man att resurserna för att möta de sociala behov som finns hos de äldre inte kan tillgodoses eftersom komplexa vårdbehov och sjukdomar måste prioriteras. Man har försökt ta fram förslag på satsningar som ska underlätta och möjliggöra arbetet gällande de sociala behoven, men hänvisar till att det är de ekonomiska resurserna som styr och är en förutsättning till förverkligandet av dessa (Widegren, Pålsson, & Sonesson, 2017).
Trots väletablerad kunskap inom forskning och insatser inom svensk äldreomsorg kring äldres behov av social samvaro, så kvarstår problematiken. Motivet för denna studie är dels att fördjupa tidigare kunskap inom området, men också att lyfta fram den utifrån enskildas perspektiv och upplevelser. Saknaden av
samhörighet kan för många t.ex. innebära en ofrivillig ensamhet eller försämrad hälsa, som ur ett längre perspektiv påverkar individer negativt. I illustrativt syfte väljer jag att citera en av informanterna i denna uppsats:
”Så man känner sig väldigt ensam, det får jag säga. Mycket ensam… har man ingen att prata med och kunna umgås lite med så, så är man ensam. Det är jag, jag är ensam. Verkligen. Men där är inget att göra åt…”
Mitt intresse för målgruppen växte sig stark under min yrkesperiod inom äldreomsorgen. Jag fick värdefulla relationer till andra, både till boende och till personal. Dessa relationer ser jag tillbaka på som något positivt eftersom det
stärkte min sociala förmåga, vilket jag upplever att omsorgsarbetet kräver att man har. Med relationer till alla äldre jag lärde känna skapades känslor. Känslor av oro, känslor av rädsla och känslor av maktlöshet. Dessa balanserades däremot upp med känslor av respekt, kärlek och omtanke. Under mina yrkesutövande år inom äldreomsorgen var min stora oro nästan aldrig om jag gett rätt medicin, om jag gett tillräckligt med mat eller om jag varit professionell i mitt bemötande. Det som verkligen oroade mig var hur många personer som bara satt på sina rum och väntade på att få komma ut. Detta gällde givetvis inte för alla inom boendet, men för tillräckligt många för att skapa en oro hos mig.
Min förhoppning med detta arbete är att individuella livhistorier och erfarenheter, samt normer och värderingar, som är kopplade till personers upplevelser av social samvaro, ska uppmärksammas och ges mer utrymme för. Dessutom förväntas uppsatsen belysa hur personers sociala situation kan se ut inom särskilda boendeformer för äldre och hur framtida arbete kan förhålla sig gentemot dessa frågor.
1.1 Problemformulering
Bilder och föreställningar av åldrandets process är motsägelsefulla. Den ena berör vetskapen om att allt fler personer når en högre ålder och har en bättre hälsa än förut (Magnússon, 2018a; Abramsson & Hagberg, 2012), vilket ger större och fler möjligheter till ett längre liv med en god livskvalitet. Magnússon (2018a)
beskriver att förändringen inte enbart beror på en demografisk utveckling, utan att det också innefattar förändringar i kulturella attityder och föreställningar om åldrandet. Den andra bilden talar för en mörkare nyans där åldrandet för många innebär ett ökat behov av hjälp som ett resultat av en sviktande hälsa och försämrade förmågor. Dessa bilder illustrerar två skilda uppfattningar; antingen lyckas man leva ett gott liv trots en hög ålder eller blir man beroende av
äldreomsorgen i förhållande till sin sociala samvaro (Abramsson & Hagberg, 2012).
Oavsett ålder och hälsoläge, har gemenskap och omsorg en skyddande effekt i förhållande till människan. Detta är kopplat till hjärnans belöningssystem och gäller såväl människor som tar emot hjälp eller som ger hjälp i form av t.ex. socialt stöd. När det gäller känslor av ensamhet har man kunnat koppla
upplevelserna till ett medicinskt perspektiv där man kunnat se en slags kronisk stress som ur ett långsiktsperspektiv påverkar kroppen negativt och där även immunförsvaret påverkas. Strang (2014) menar vidare att det främst är sammandragningar av blodkärl hos människan som kan vara den utlösande faktorn till smärtan som kan upplevas vid ensamhet och isolering.
Många äldre har idag goda kontaktnät som t.ex. inkluderar familj, vänner eller grannar, vilket särskilt gäller den yngre gruppen äldre. Däremot för personer som når en högre ålder kan möjligheterna för social samvaro begränsas eftersom stora delar av deras kontaktnät försvinner, vilket ökar risken för ensamhet och isolering. Dessutom åldras egna barn, bekanta avlider och/eller det egna hälsotillståndet förändras på grund av sjukdomar eller andra åkommor (Sand, 2007).
Kvarboendeprincipen, det vill säga att äldre ges möjligheter att bo kvar längre i hemmet, kan också resultera i ett ensamt liv, särskilt för personer med stora omsorgsbehov som ständigt är beroende av hemtjänsten. På särskilda boenden lever många sin sista tid, oftast sjuka och till stor del beroende av den omsorg som verksamheten kan tillgodose de med. Det sociala umgänget påverkas oavsett
boendeform, och för de personer som bor på särskilt boende är den sociala samvaron bestående av människor som är väldigt sjuka, vilket kan påverka deras vilja eller förmåga till delaktighet i sociala sammanhang (Abramsson & Hagberg, 2012).
Förmågan att upprätthålla nära relationer och socialt deltagande har inom
äldreforskningen uppmärksammats alltmer och anses vara en förutsättning för ett framgångsrikt åldrande. Socialt engagemang ses vidare som en god förutsättning för att personer ska uppleva ett fortsatt syfte, mening och förståelse till livet trots motgångar och förluster som åldrandets process kan medföra (Agahi,
Lennartsson, Österman, & Wånell, 2010).Underlag från Statistiska centralbyråns stora levandsundersökning ULF (2012–2013) beskriver den äldre befolkningen som mer utsatt vad gäller bristen på nära vänner, social isolering och upplevd ensamhet än andra grupper i befolkningen (Statistiska centralbyrån [SCB], u.å-b). Detta är särskilt utmärkande hos personer i åldern 85 år eller äldre, vilket kan vara en indikator för att liknande problematik finns på äldreboenden.
I annan statistik framgår detta mer specifikt inom särskilt boende. I rapporten ”Så
tycker de äldre om äldreomsorgen 2016” uttrycker personer sin missnöjdhet vad
gäller utbudet av aktiviteter och att de även upplever känslor av ensamhet
(Socialstyrelsen, 2016a). I Öppna jämförelser menar man att känslor av ensamhet är något som är vanligt förekommande hos människor som bor inom särskilda boenden, vilket bekräftades med frågan: ”Händer det att du besväras av ensamhet?” (Socialstyrelsen, 2016b).
Problematiken kring ökandet av äldre vuxnas isolering och utanförskap kan också kopplas till de konstruktioner som samhället styrs av, men också på grund av att människor lever allt längre än tidigare. Tankar och metoder kring hur människor kan (åter)integreras i samhället efter att ha mist delar utav sitt sociala nätverk finns tillgängliga, men det handlar snarare om vilka insatser som prioriteras åt målgruppen. Det finns dessutom normer och värderingar kring människors
åldrande som styr hur samhällets struktur och organisering handlar gentemot olika frågor (Cedersund, 2013).
1.2 Syfte
Syftet är att undersöka äldre människors upplevelser av social samvaro när boendeformen är ett särskilt boende.
1.3 Frågeställningar
I förhållande till det övergripande syftet för studien har jag valt att avgränsa mig till följande frågeställningar;
1. Hur upplever intervjupersonerna på boendet sitt sociala umgänge i dagsläget? 2. Hur ser dessa personernas kontakt med anhöriga ut? (familj, vänner etc.) 3. Vad betyder en god social samvaro för respondenterna?
4. Hur såg de intervjuades sociala umgänge ut innan flytt till särskilt boende? 5. Vilka möjligheter/villkor finns eller önskas finnas tillgängliga för att vara självständig i förhållande till en social samvaro?
1.4 Begreppsdefinitioner
Nedan definieras ett antal begrepp som används i studien, vilka i detta
kontext av valt forskningsområde (Svensson, 2015) samt undanröja eventuella missförstånd. Begreppen kan betraktas som en vägledning och generell
referensram i förhållande till studien (Bryman, 2011) och är därför relevanta för läsaren att i förväg skapa sig en förståelse kring.
1.4.1 Social samvaro
Begreppet social samvaro används i detta arbete enligt ordboksdefinitionerna av social och samvaro, vilka tillsammans beskriver människors tillgång och förmåga till att ha ett socialt utbyte med varandra (Svenska Akademiens ordbok, 1981, Svenska Akademiens ordbok, 1964). Det innefattar samspelet mellan olika
människor i grupp där socialt umgänge, sociala relationer och sällskap av andra är en viktig förutsättning (Nationalencyklopedin, u.å.-b, u.å.-c). Samtliga ord
används synonymt i arbetet för att variera språkbruket. Enligt Ytterhus (2003) innebär även social samvaro att vara fysiskt närvarande tillsammans och att på samma plats dela och ha någonting ihop.
1.4.2 Socialt stöd
Med detta begrepp avses i studien en individs upplevelser av social sammanhållning och gemenskap, vilket i arbetet används parallellt med
definitionen av social samvaro. Begreppet omfattar även känslan av stöd och tillit, från både samhälle och andra människor i omgivningen (Putnam, 2001). Man skiljer oftast på två typer av socialt stöd, vilka är formellt och informellt stöd. Det informella stödet består av nära sociala relationer, t.ex. familj och vänner, och det formella utgörs av de professionella som anlitas (Egidius, 2006).
1.4.3 Särskilt boende
Enligt Socialtjänstlagen beskrivs särskilt boende som lägenheter för personer över 65 år (Inspektionen för vård och omsorg [IVO], 2015). En person kan söka om särskilt boende när vård- och omsorgsbehoven är så stora att den enskilde inte klarar av att bo i sitt eget hem längre. I ett särskilt boende ska omvårdnad, service och tillsyn erbjudas dygnet runt (Fahlberg & Larsson, 2016). I detta arbete
används även äldreboende och boendeformer för äldre synonymt med begreppet särskilt boende.
1.4.4 Ensamhet
Begreppet ensamhet är svårdefinierbart eftersom det lätt kan blandas ihop med många liknande begrepp i det engelska språket. Dock belyser man en
övergripande skillnad mellan den objektiva ensamheten, som berör hur många personer som man träffar rent fysiskt, och den subjektiva ensamheten, som speglar personers upplevelse av ensamhet (Dehlin, Hagberg, Rundgren,
Samuelsson, & Sjöbeck, 2000; Tornstam, 2011). Dehlin et al. (2000) beskriver begreppet som en subjektiv upplevelse eftersom ensamhet kan betyda olika saker beroende på vem som upplever den, vilket är beskrivningen jag utgår från i studien.
1.4.5 Social omsorg
Social omsorg handlar om samhällets stöd och hjälp till människor som är särskilt utsatta eller i svårigheter. Området omfattar individ- och familjeomsorg, stöd till personer med funktionsnedsättning samt äldreomsorg (Regeringskansliet, u.å.). Enligt Skatteverket (u.å.) måste dessa tillhandahållas av offentliga verksamheter såsom stat, kommuner och landsting eller av företag som av medlemsstaten
erkänts som en aktör av social natur. Beskrivningen av social omsorg i detta arbete har därför valts att kopplas till förutsättningar för det sociala stödets funktion, som t.ex. insatser för äldres olika behov i vardagen.
1.4.6 Gerontologi
Gerontologi omfattar lärandet om åldrandet och forskningen av åldersrelaterade förändringar i livsprocessen, vilket inkluderar personers uppnådda mognad till död. Begreppet som används i studien innefattar basalbiologiska och klinisk-medicinska, humanistiska och samhällsvetenskapliga kunskapsområden (Nationalencyklopedin, u.å.-a). Enligt Tornstam (2011) kan gerontologin delas upp i två huvudgrenar. Geriatrik, där man studerar de biologiska och medicinska aspekterna av åldrande och socialgerontologi, där man tittar på de
socialpsykologiska, psykologiska och sociala aspekterna. Åldrandets process består av en dynamik utav förändringar, vilka är gerontologins huvudområde.
1.4.7 Omsorg
Begreppet omsorg är ett brett använt ord som används i många olika
sammanhang, vilket gör det svårt att definiera. Lill (2010) väljer att beskriva omsorg genom att skilja på omsorgsarbete och personlig service för enskilda. Skillnaden mellan dessa två förklarar vad omsorg är. Personlig service berör tjänster som individen egentligen skulle klara av på egen hand, medan
omsorgsarbete utförs åt dem som inte har förmågan att själva utföra dessa. Detta betyder vidare att omsorg endast kan ges till samhällsmedlemmar som inte kan ta hand om sig själva, vilket också innebär ett särskilt ansvar till den som är
omsorggivare (Lill, 2010). Omsorgen beskrivs i studien som individuellt anpassad och kan t.ex. vara socialt stöd, hjälp med medicinering eller hygien, ledsagning, städning osv.
1.5 Disposition
Studien är uppdelad i tio avsnitt, vilka kortfattat beskrivs i löpande text nedan. I det första avsnittet, Introduktionen, beskrivs och motiveras valt problemområde för studien. Därefter presenteras Bakgrunden, vilken innehåller fakta kring människors behov av gemenskaper och olika förutsättningar till social samvaro, men också hur omsorg och sociala relationer ser ut för äldre. Olika perspektiv på utsatthet lyfts även i förhållandet till åldrandets process. Avsnittet om Tidigare
forskning tar sedan upp forskning som belyser viktiga delar av äldres tillvaro som
påverkar deras sociala samvaro och förutsättningar för social interaktion. Valda teorier för uppsatsen redogörs under Teoretiska perspektiv och dessa används till tolkning och analys av insamlad empiri. I Metodkapitlet beskrivs genomförandet av studien genom att redovisa vald forskningsmetod,
urvalsprocess och avgränsningar, samt hur jag förhållit mig till etiska riktlinjer och principer. I det sjätte avsnittet presenteras kortfattat Informanterna för studien. Under Resultat och analys redogörs för informanternas svar och analyser av dessa i förhållande till forskning och teoretiska perspektiv. Därefter kommer
Sammanfattande reflektioner där jag sammanfattar de viktigaste fynden i
uppsatsen med personliga tankar och resonemang. Vidare dras även kopplingar till framtida arbete inom äldreomsorg och förslag till framtida forskning. Avslutningsvis redovisas samtliga Referenser och Bilagor.
2 BAKGRUND
Behovet av social samvaro och tillhörighet med andra människor är något som tidigare diskuterats i föreliggande arbete och som samtliga i befolkningen behöver och strävar efter i sin vardag för att tillhandahålla en god hälsa och livskvalitet (Strang, 2014). För äldre människor som bor på särskilda boenden är det delvis verksamheters uppgift att erbjuda olika former av social samvaro som passar den enskilde (Fahlberg och Larsson, 2016). I följande avsnitt redogörs för olika exempel som beskriver förutsättningar för social samvaro. Dessa har valts utifrån studiens definition av begreppet social samvaro för att tydliggöra dess betydelse till valt forskningsområde.
2.1 Gemenskap
Inom socialpedagogik används ofta begreppet gemenskaper, vilket t.ex. kan handla om människors gemensamma intressen eller känslor som gör att de kan interagera med varandra och känna att de är delaktiga och av betydelse. Att ha en förståelse för detta och dess betydelse för människors välmående, personliga utveckling och livsvillkor är en viktig del inom det socialpedagogiska arbetet. Denna grundtanke skapar förutsättningar för skapandet av olika insatser som kan tänkas stärka utsatta människors förutsättningar till integration i samhället (Eriksson, 2013).
Upplevelsen av tillhörighet eller gemenskap bygger på att människor har en liknande syn på t.ex. allmänna beteenden, normer, regler och värderingar. Personer som har avvikande uppfattningar av dessa i relation till majoritetens riskeras uteslutas från gemenskaper. I samhället syftar upprätthållandet av gemenskaper på den enskildes subjektiva upplevelse av tillhörande och
delaktighet i olika gemenskaper. Dessa kan t.ex. bestå utav familj, släkt, vänner, kollegor eller andra relationer som är av vikt för individen. Det kan också handla om känslan om att tillhöra eller förenas med andra människor som har
gemensamma intressen, där bland medborgarskapet i samhället med rättigheter för demokratiska val. Med en allt snabbare samhällsutveckling förändras
förutsättningarna för den enskilda individen gällande gemenskap och delaktighet. Tidigare traditioner, normer och värderingar har förändrats eller till en viss del försvunnit, vilket t.ex. gör det svårt för äldre människor att anpassa sig efter eller skapa förståelse för. Övergången från industrialismen till det postmoderna samhället ställer vidare allt högre krav på människors förmåga att reflektera över nya situationer som uppstår i deras omgivning, vilket kan försvåra personers förmåga att ingå i gemenskaper (Cederlund, 2013).
2.1.2 Att höra till
Historiskt sätt har människan alltid strävat efter samma saker. Mat för dagen och tak över huvudet, men att skaffa relationer och älska är också högt prioriterade. Strang (2014) beskriver att utvecklingsbiologer kunnat påvisa att förmågan till gemenskap och samverkan med andra är en överlevnadsfaktor och att
”prosociala” gener selekteras bort. Människan är enligt detta skapad för gemenskap och samhörighet. Länge har människor kunnat bilda grupper
tillsammans, oavsett blodsband, vilket skapar känslor av trygghet och glädje för individen.
Människors förmåga att skapa och upprätthålla sociala kontakter är individuell och syns redan hos spädbarn, vilket syns i skillnader av egenskaper som urskiljs i
kontakten med omvärlden. Den inre tryggheten handlar mycket om att lära känna sig själv och vara medveten om sitt behov av gemenskap och samvaro med andra. En del njuter av en självvald ensamhet medan andra är i ständigt behov av
människor runt omkring sig. Ensamhet har därför också historiskt setts som ett hot mot människan, vilket har resulterat i att kroppen utvecklat ett varningssystem. Det har som mål att varna individen och föra den tillbaka till tryggheten i en grupp. Ofrivillig ensamhet är därför relaterad till stress, ångest och
obehagskänslor hos personer som utsätts för detta. Även detta är genetiskt grundat och är en utav orsakerna till människornas utveckling och framgång.
Grupptillhörigheten har vidare varit det grundläggande skyddet för individen, vilket gjort det viktigt att hålla sig inkluderad och accepterad utav de andra (Strang, 2014).
2.1.3 Sociala miljöer
Betydelsen av miljö och rum för människor i sociala sammanhang kan beskrivas med hjälp av perspektivet om det upplevda rummet, som enligt Paulson (2004) beskrivs utifrån ett subjektivt synsätt. Att uppleva saker gör vi i regel med våra sinnen; syn, hörsel, lukt, känsel och rörelseförmåga. Dock kan uppfattningen av rummet grundas på samlade livserfarenheter och intentioner hos personer, vilket gör att man har delade föreställningar vid vistelser av olika rum. Detta gör att människor har skilda förutsättningar att ta del av vad som händer i en särskild miljö, samt upplevelser av dess form och egenskaper. För människor med t.ex. kognitiva svårigheter så tros upplevelsen av miljön vara känslig eftersom de sinnesintryck som framkallas kan skapa oordning och stress hos den enskilde. Rummets utformning inkluderar även de sociala aspekterna, vilka berör människors möjligheter till sociala samspel. För de allra flesta, kan de sociala rummen väljas utifrån egna önskemål eller behov. En del vill dra sig undan genom att bosätta sig på landet, medan andra gärna vill ha tillgång till sociala möten med t.ex. grannar eller andra kontakter inom rimligt avstånd. Människor vill kunna förhålla sig till sociala möten utifrån egna val och ligger därför som grund i många former av samhällsplanering för bostäder och närmiljö. Äldre personer som måste flytta på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller ökade hjälpbehov får därför inte samma valmöjligheter eftersom flytten är baserad på andra kriterier hos den enskilde (Paulsson, 2004).
2.2 En mer utsatt grupp?
Gällande hushålls- och boendeförhållanden så har det skett en utveckling hos de äldre vilket har att göra med den ökade medellivslängden. Andelen äldre som bor ensamma har minskat sedan 1990-talet eftersom alltfler har sin make/make kvar i livet. Det är idag 32 procent utav de äldre som är 60 år eller äldre som bor
ensamma, varav 5 procent av dessa innefattar äldre som bor på äldreboende. Kvinnorna som är 60 år eller äldre är särskilt utmärkande när det gäller hushåll som består av en person, vilket sedan ökar med en stigande ålder. Utav dagens äldre så är 7 procent särbos och knappt 1 procent bor hos sina barn eller andra anhöriga. Trots att andelen äldre som bor själva har minskat så har antalet äldre som bor ensamma mer än fördubblats sedan 90-talet, vilket kan förväxlas med att singelhushåll är vanligare än förr (SCB, 2014). Detta har att göra med den
uppgång gällande medellivslängden som började på tidigt 1800-tal, vilken idag är 84 år för kvinnor och 81 år för männen i Sverige. Enligt beräkningar från SCB tros dessutom siffrorna öka ytterligare till år 2060. Då beräknas medellivslängden vara 89 år för kvinnor samt 87 år för män (SCB, 2017).
Förutsättningarna för en person att vara socialt delaktig och upprätthålla relationer kan såsom tidigare nämnts bli begränsad med en högre ålder. Dels på grund av att sociala relationer i arbetsliv eller organisationslivet minskas eller tar slut, men också för att hälsotillståndet hos äldre ofta förändras och påverkar förmågan till social delaktighet. De äldre som bor tillsammans med make/make eller annan form av partner har större möjligheter till sociala relationer med närstående. Oftast är det återigen kvinnorna som bor ensamma i slutet av sitt liv medan de flesta männen bor med socialt stöd och omsorg ifrån kvinnan livet ut. I åldern 85 år eller äldre är inte ens hälften av männen ensamboende medan andelen kvinnor som bor ensamma utgör drygt 80 procent. Detta har att göra med den rådande
medellivslängden i landet, men också för att många kvinnor är några år yngre än sin partner. Barn till äldre utgör en viktig roll vad gäller social kontakt- och stöd. I åldern 70 år eller äldre har 85 procent minst ett barn. Av samtliga umgås cirka 60 procent med sitt/sina barn minst en gång i veckan. Med en ökad ålder minskas eller försvinner som tidigare påpekat en del av det sociala umgänget för äldre, detta gäller främst kontakten med vänner, grannar eller andra bekanta där kvinnor i regel har ett mer frekvent umgänge. Den sociala kontakten med den närmsta familjen brukar hålla sig förhållandevis stabil trots hög ålder (Agahi et al., 2010).
2.2.1 Ålderism och normer kring åldrandet
Ålderism berör samhällets syn på den äldre individen, samt våra attityder kring gruppen i stort, vilket därför valts att beskrivas som en del av ”utsattheten” i detta stycke. Enligt Tornstam (2011) är delar av samhällets kunskaper om äldre
grundade utifrån myter där vi tros veta något om gruppen äldre, vilka oftast inte är sanna. Trots vetskapen om detta så är myterna svåra att utplåna och anses istället uppfylla en funktion i samhället. Stereotypier av gruppen äldre har skapats utifrån detta och betyder att med en språklig etikett ges en överskådlig beskrivning av äldre människor. En person som gått i pension eller som uppnått en viss ålder kan med utgångspunkt i stereotypier beskrivas som t.ex. beroende, ensam och sjuk. Däremot kan det finnas andra uppfattningar inom stereotypier av äldre som kan stämma överens med verkligheten, som t.ex. att fler äldre har hjärt- och
kärlsjukdomar. Problemet med dessa stereotypier, oavsett sann eller falsk, så tenderar det till att samhället betraktar den äldre gruppen som homogen. Det är viktigt att betrakta åldrandet och dess villkor som olika, vilken forskning inom gerontologi kämpar med att lyfta fram (Tornstam, 2011).
Kategorisering, som ofta kopplas med stereotypi, handlar om människans förmåga att systematisera utifrån skapandet av kategorier. Att registrera omgivningens oändliga mångfald är omöjligt, vilket gör kategoriseringen meningsfull och högst relevant för att sammanföra information. Att man kategoriserar yngre och äldre människor blir därför nödvändig, då det är en del utav verklighetsbilden i samhället. Däremot finns det ändå en bestående risk att varje enskild individ tillskrivs de egenskaper som gruppen äldre kategoriseras av utifrån omgivningen. ”Eländesmyterna” som finns om gruppen äldre är skapade utifrån värdemönstren i samhället som bestämmer hur äldre personer bör uppfattas. Det råder en stark prestationsorientering som karakteriserar vårt samhälle i form av produktivitet, effektivitet och självständighet hos individer. Med dessa värderingar av
människan tros det finnas ett outtalat dolt förakt gentemot svaga individer. Det är följaktligen inte alltid åldern på individen som är problematisk i denna kontext, utan våra kunskaper om att den äldre är svag, sjuk, improduktiv, beroende osv (Tornstam, 2011).
2.2.2 Sorg och förlust
Förlusten av make- eller makaroller är en typ utav rollförlust som kan ske under åldrandets gång, vilken liknar förlusten av yrkesroll. En make eller maka utgör oftast en viktig roll och har betydelse för varandras identiteter. Förlusten av denna relation innebär för många negativa effekter. Man påstår ibland att förluster av make eller maka vid högre ålder kan vara mindre belastande då det finns särskilda passageriter till denna typ av rollförlust. Förväntningarna på änkornas roller efter en förlust är t.ex. relativt tydliga. Det sker i regel en sorgeprocess som varar i cirka ett år, och för de flesta är det oftast bättre efter denna tid. Att förlusten av make/maka drabbar individer av hög ålder kan förklaras med att dödsfall är mer väntat vid ålderdom. Tiden att förbereda sig för detta har oftast funnits under en längre period och ibland kan det även vara så att förlusten av maka/make innebär en viss lättnad. Detta kan t.ex. gälla vid sjukdomar eller tillstånd hos personer som blir psykiska och fysiskt ansträngande för den andre partnern att leva med, vilket i sin tur drabbar välbefinnandet och självuppfattningen negativt hos den som vårdar (Tornstam, 2011).
För andra kan det däremot innebära allvarliga konsekvenser av att bli änka/änkling enligt Tornstam (2011). Det talas om att dessa riskerar en viss överdödlighet i jämförelse med jämnåriga. Överdödligheten är som störst precis efter att man blivit änka/änkling, samt att änkemännen är särskilt utsatta. Deras överdödlighet varar i genomsnitt längre än änkornas, och detta tros bero på att förlusten av sociala relationer drabbar männen hårdare eftersom deras nätverk oftast är glesare än kvinnans. Undersökningar har visat att kvinnor är mer resursstarka i förhållande till sociala relationer och att männen oftast är mer beroende av kvinnan i äktenskapet än vad hon är.
Strang (2014) menar vidare att döden alltid har skrämt människan, oftast för att den förknippas med ensamhet. Döden som idé är för somliga inte alltid
skrämmande, men att behöva separeras från alla nära och kära är mer
oroväckande. Detta berör inte bara den sociala ensamheten med relationer som upphör, utan också om en så kallad existentiell ensamhet. Med detta menas att man oavsett sin sociala situation står ensam i livets slutskede, och denna känslan får man uppleva på egen hand. Vid sjukdom eller vid livets slut kan behovet av anknytning förstärkas hos människor. Gamla tvister kan t.ex. väljas att läggas åt sidan och personen kraftsamlar sig inför döden. Vad som är viktigt i livet blir plötsligt väldigt klart och då prioriteras i regel relationer och kärlek. Detta menar man är viktigt för att kunna skiljas från livet på jorden. Närhet och trygghet blir viktigare än tidigare, både för den personen som ska dö och för de anhöriga. Även familjens behov av anknytning aktiveras ytterligare och kan för en del innebära att föräldrar, syskon eller vänner som glidit ifrån varandra möts för att kunna ta farväl. När det gäller dödsångest har det kunnat urskiljas att personer som har en god och trygg anknytning till sina anhöriga har en lägre grad av dödsångest än de som upplever att de har en ambivalent eller osäker anknytning (Strang, 2014). 2.3 Omsorg för äldre
Svensk äldreomsorg kallas rent språkmässigt idag för social omsorg. Dock används begreppet omsorg i många olika sammanhang och kan därför förstås och definieras olika. I socialpolitiken beskrivs t.ex. omsorg som något som inkluderar människors livssituation och att man därför genom lagstiftning vill klargöra att hjälp och insatser till personer som berör målgruppen ska skapas och formas
utifrån deras behov och förutsättningar. Inom vård- och omsorgssektorn har begreppet omsorg använts synonymt till vård eller behandling sedan 1980-talet (Sand, 2007). Att ge omsorg kan inkludera en rad olika insatser och stöd för den enskilde, vilka både kan vara fysiska eller av psykiska karaktär i förhållande till omsorgsgivaren. Det kan t.ex. handla om tillsyn, social kontakt, medicinsk omvårdnad eller daglig service i hemmet. Omsorgen kan delas in som två olika. En som den formella (offentliga) omsorgen, vilken står för omsorg som utförs av t.ex. kommun eller landsting och som räknas som lönearbete. I denna form av omsorg prioriteras utfört arbete som är professionell och organiserad. Den andra formen av omsorg är informell omsorg (privat), vilken utförs av
familjemedlemmar eller anhöriga till omsorgstagaren eller omsorg som bedrivs av frivilligorganisationer. Denna omsorg är oavlönad och uppfattas med som ett ömsesidigt och kärleksfullt arbete (Lill, 2010).
Det bredare begreppet social omsorg vilar emellertid på en samhällsvetenskaplig grund med ett utmärkande synsätt som innebär att människan är och blir människa i interaktion med andra. Med detta menas att allting är i rörelse i relation till samhällets omgivning. Människans handlingar och det som sker runtomkring är det som är i fokus gällande social omsorg. Social omsorg som perspektiv, innefattar vidare förmågan att se individen ur en social- och omsorgssynvinkel. Detta innebär att man ska ta reda på hur en situation kan beskrivas utifrån individens sociala situation samt om dennes situation inkluderar någon form av omsorg. Vad som kan räknas som social omsorg är ständigt under diskussion, men oftast berör det om hur personers beroende av omsorg ska minimeras samt hur förhållandet mellan omsorgstagare- och givare ska bli mer jämlikt. I detta grundperspektiv på social omsorg finns bl.a. omsorgsteori, välfärdspolitik och socialpolitik inblandat (Kangas Fyhr, 2010).
Enligt Johansson (2007) kan social omsorg ses som ett perspektiv på det sociala arbetet. I det sociala omsorgsperspektivet finns ingen klar skiljelinje mellan ”vi” som ger och ”de” som tar emot eftersom livets gång innebär att personer växlar mellan att vara givare och mottagare av omsorg. Social omsorg är utifrån detta resonemang inte något statiskt, utan kan definieras på olika sätt beroende på t.ex. kultur eller särskilda tidpunkter. Hur, när och vart en viss omsorg ska ges blir därför en viktig fråga att diskutera utifrån aktörer och resurser.
Individualiseringen i samhället har gjort att begreppet social omsorg måste studeras närmre och problematiseras då rådande socialpolitik numera eftersträvar kulturell mångfald, jämställdhet och medborgarskap (Johansson, 2007).
För social omsorg är målgrupperna bl.a. äldre personer, personer med olika former av funktionsnedsättningar, barn och ungdomar som behöver stöd eller har psykosociala problem samt personer som är i behov av vård och behandling för missbruk och beroende. Målet är att hjälpa människor med särskilda behov att kunna hantera sin livssituation. Delar utav det sociala omsorgsarbetet berör vård- och omvårdnad, t.ex. olika hälso- och sjukvårdsinsatser inom boendeformer eller hemsjukvård för äldre. Med ett medicinskt perspektiv innefattar detta att
insatserna fokuserar på själva sjukdomen eller funktionsnedsättningen hos
individen, samt att orsaker bakom dessa och behandling ska leda till t.ex. lindring av smärta eller bot utav sjukdomen. Detta synsätt är fortfarande av prioritet inom hälso- och sjukvården men bör undvikas när det gäller socialt omsorgsarbete som ett större perspektiv på den enskilde (Kangas Fyhr, 2010).
2.3.1 Samhällets ansvar
Med en stigande ålder inträder generellt tre stora förändringar som påverkar både individ och samhälle. Dessa berör försörjning, boende och omsorg utav människor tillhörande den äldre befolkningen. Äldreomsorgen är idag, efter en utveckling utav bl.a. kulturella, politiska och ekonomiska kontexter, ett samhällsansvar. Förändringen gällande ansvaret om äldre kom i samband med välfärdsstatens framväxt under 1900-talet, vilket främst styrs av Socialtjänstlagen och Hälso- och sjukvårdslagen. Detta har främjat en ökad individualisering, nya förutsättningar och bättre villkor för gruppen äldre i stort. På 90-talet ändrade man uppfattning om institutionsboende för äldre och skapade istället målsättningar om att den äldre skulle få bo hemma så långt som möjligt med tillgång till stöd och hjälp ifrån hemvårdens eller hemtjänstens olika insatser. Beroendet till anhöriga minskade i samma period, särskilt efter avskaffandet av vuxna barns skyldigheter gentemot sina äldre. Detta innebär rent lagligt att det främst är samhällets ansvar och uppgift till att ta hand om den äldre befolkningen och deras rätt till att leva ett så självständigt liv som möjligt (Sand, 2007).
2.3.2 Kunskap inom äldreomsorgen
Framtidens äldre kommer att ställa högre och andra krav vad gäller vård- och omsorgsinsatser inom svensk äldreomsorg. Detta kommer att ställa krav på verksamheters utbud, framförallt kraven som berör personalens kompetens och utbildning. Idag finns det särskilda utbildningskrav för att arbeta inom
äldreomsorgen, men trots detta utgör många vårdbiträden en stor del av arbetet. Till skillnad från undersköterskor saknar dessa i regel den utbildning som krävs, och tillsammans utgör de en utav de största yrkeskårerna i landet (Lill, 2010; SCB, u.å.-a). På särskilda boenden är bristen på kompetens påtaglig, vilket Edberg och Ernsth-Bravell uttrycker främst gällande kunskapen om kognitiv svikt bland äldre och läkemedelsbiverkningar samt palliativ vård då de flesta vårdas där vid livets slut. De komplexa vårdbehoven kräver att verksamheter ökar personaltäthet samt satsar på ökade kompetenskrav redan nu för att garantera de äldre en vård av god kvalitet vid sjukdom och hög ålder (Edberg & Ernsth-Bravell, 2013).
Utbildningen för baspersonal inom äldreomsorg, oftast undersköterskor, består i regel av ett basprogram med möjlighet till specialisering. Detta kan antingen göras på gymnasienivå eller som en komvuxutbildning för vuxna (Skolverket, 2017). I basprogrammet ingår i regel kurser som behandlar t.ex. medicin, vård- och omsorgsarbete, psykologi, specialpedagogik samt etik och levnadsvillkor hos människor. För specialisering till äldreomsorg finns ett varierande utbud av valbara kurser beroende på val av skola, vilket kan ge olika former av
kompetenser hos personal inom äldrevården. I förhållande till social samvaro hos äldre kan de valbara kurserna i vård- och omsorgsutbildningar t.ex. vara
socialpedagogik, hälsopedagogik eller samhällsbaserad psykiatri (Komvuxutbildningar, 2018; Studentum, u.å.).
För utbildningar på högskola och universitet som leder till andra anställningar inom äldreomsorgen, är utbudet av program och kurser något mer begränsad. Det är främst kurser som ges inom socialt arbete som inriktas till yrkesområdet. Socionomprogram och socialpedagogiska program är exempel på denna nivå som är högst relevanta inom yrkeskategorin, men det skiljer sig en del angående obligatoriska kurser och valbara kurser. Oftast är fördjupningar inom målgrupper som t.ex. arbetet med äldre en valbar kurs. I Malmö Högskolas socionomprogram är t.ex. kursen Åldrande och socialt arbete valbar på sista terminen av
utbildningen. Detta gäller även för socionomutbildningen i t.ex. Lund och Göteborg med kurserna Socialt arbete med äldre respektive Äldre och åldrande. Tidigare fanns det en utbildning vid Malmö Högskola som hette
Äldrepedagogprogrammet som innehöll kurser där samtliga delar berörde den åldrande människan, t.ex. pedagogiskt arbete, livsvillkor, hälsa och rättigheter samt teoretiska perspektiv. Utbildningen varade fyra terminer med ett utav målen att tillhandhålla kunskap om metoder för äldre som bidrar till social
meningsfullhet, aktivitet och gemenskap (Malmö universitet, 2012). Programmet stängdes för nya ansökande år 2012 och idag är Äldrepedagogprogrammet inte aktuellt att söka till längre (Malmö universitet, 2017).
2.3.3 Särskilt boende
Grundtanken inom svensk äldreomsorg är att äldre ska få möjligheten att bo kvar i sin bostad så länge det fungerar. Andelen äldre som väljer att bo kvar ökar stadigt, vilket ställer högre krav på att socialtjänsten tillhandhåller kunskap gällande behoven hos äldre kvinnor och män. En annan form av boende bör först ske när resurserna för hjälp och stöd i hemmiljön inte räcker till. Då finns tillgången till äldreboende som kommunerna ansvarar för enligt bistånd (Fahlberg & Larsson, 2016). Med äldreboende avses särskilda boendeformer för äldre personer enligt 5 kap. 5 § i Socialtjänstlagen (SoL, SFS 2001:453). Dessa beskrivs följande:
”Socialnämnden ska verka för att äldre människor får goda bostäder och ska ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. Kommunen ska inrätta särskilda boendeformer för service och
omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd. Den äldre personen ska, så långt det är möjligt, kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges.”
När äldre människors behov i den egna bostaden som berör tillsyn, omvårdnad och trygghet inte kan tillgodoses längre så har dessa rätt till bistånd till särskilt boende enligt ovan. Särskilt boende är ett samlingsnamn för samtliga
boendeformer som anpassas för de äldre som har stort behov utav omsorg. Oftast anordnar kommunen olika former av boenden som passar målgrupper, t.ex. speciella boende som är anpassade för äldre med demenssjukdomar. Ett särskilt boende innefattar en lägenhet där den äldre personen har ett vanligt hyreskontrakt. Den äldre har rätt till bostadstillägg och bostaden möbleras med egna möbler. Sjukvårdsinsatser upp till sjuksköterskenivå ansvarar kommunen för samt att boendeformen ger tillgång till personal dygnet runt som kan ge daglig service, tillsyn och omvårdnad efter behov (Fahlberg och Larsson, 2016).
2.3.4 Politik och lagstiftning
Den så kallade Ädelreformen trädde kraft 1992, vilken satte nya organisatoriska gränser inom äldreomsorgen. Detta innebar att allt fler äldre skulle få hjälp i hemmet än tidigare och för somliga innebar detta hjälp dygnet runt. Man satsade även på en ökad medicinsk kunskap och högre användning av tekniska
hjälpmedel. De kommunala verksamheterna har genom denna utveckling blivit multiprofessionella med olika aktörer som arbetar strategiskt med varandra, t.ex. enhetschef, sjukgymnast/arbetsterapeut, sjuksköterska,
undersköterskor/vårdbiträden. Oftast innebär detta också att en arbetsledare får ett särskilt ansvar inom arbetsgrupper, vilket kräver särskild kvalificerad kunskap för att kunna möta de äldres olika behov utav vård- och omsorg (Johansson, 2007).
Det är Socialstyrelsens uppgift att arbeta för att förbättra äldreomsorgen samt vården för de äldre som är särskilt drabbade utav sjukdom. Den nationella värdegrunden för äldreomsorgen säger följande i SoL 5 kap. 4§ (SoL, SFS 2001:453); Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund). Samtliga företrädare inom äldreomsorgen behöver för att uppnå detta bl.a. respektera och skydda individens rättigheter till privatliv och självbestämmande samt visa hänsyn till enskildas individuella behov, delaktighet och kroppsliga integritet. Socialstyrelsen har vidare skapat utbildningar och material berörande den nationella värdegrunden för äldre som ska gälla för alla kommuner och verksamheter som utför äldreomsorg enligt Socialtjänstlagen (Socialstyrelsen, u.å).
Gällande boendesituationen för äldre människor så ska socialnämnden, enligt 5 kap. 5§ (Socialtjänstlag [SoL], SFS 2001:453) arbeta för att ge dessa bra bostäder och erbjuda de som behöver ett gott stöd och hjälp i hemmet. Kommunerna har ansvaret att inrätta olika boendeformer med omvårdnad och service för äldre som är i särskilt behov av det, vilket gör att de även styr vilka tjänster som ska finnas för de äldre i fråga om vård- och omsorg. Detta kan innebära en viss uppdelning gällande utbudet av insatser för äldre där t.ex. en större kommun kan ha både offentliga och privata verksamheter som tillgodoser de äldres olika behov, medan det i andra mindre kommuner kanske bara finns en offentligt styrd verksamhet som har hand om äldreomsorgen. De äldres personliga resurser behöver i detta fallet inte vara det enda som kan stå i vägen för en tillfredställande äldreomsorg, utan även vart i landet du är bosatt (Meager & Szebehely, 2013).
3 TIDIGARE FORSKNING
I detta kapitel redogörs för litteratursökning och tidigare forskning som belyser perspektiv på social samvaro hos äldre människor, samt en genomgång av forskning kring åldrande och relationer på äldreomsorgens olika arenor. Vald litteratur för denna del presenteras i kategorier som är kopplade till
forskningsområdet enligt följande huvudrubriker: Socialt stöd - en förutsättning
för social samvaro, Relationer och åldrande inom äldreomsorgen samt Inför framtiden.
Forskningsområdet uppfattas som relativt litet forskat kring, särskilt vad gäller beskrivningar och upplevelser av social samvaro hos personer som är av högre ålder och bor inom särskilt boende. Kanske kan detta förklaras genom att målgruppen anses vara svår att intervjua på grund av olika etiska principer, som t.ex. hälsotillstånd eller anhörigas påverkan. Befintlig forskning upplevs
förekomma i både kvalitativ och kvantitativ metod, men med en viss saknad av forskning där de allra äldstas upplevelser och erfarenheter ges utrymme för. I början av litteratursökandet till valt studieområde, upplevelser av social samvaro inom särskilt boende, så började jag med att försöka hitta en funktionell
översättning på engelska till mitt begrepp social samvaro. Som jag förutspådde, var detta ord svårt att hitta en passande översättning till. Med hjälp av ordböcker via internet kom bl.a. engelska ord fram som t.ex. cohabitation, intercourse och good-fellowship, vilka inte passade in i den begreppsbeskrivning jag sökte efter.
I nästa steg valde jag trots allt att påbörja min sökning med hjälp av orden;
elderly, social and nursing homes. Delar utav resultaten som kom upp i sökningen handlade om socialt stöd hos äldre personer, engelskans social support. Jag granskade några utav dessa och såg hur författarna inledningsvis valde att definiera socialt stöd. Många av definitionerna kunde kopplas samman till min begreppsbeskrivning av social samvaro, och som Bryman (2011) förespråkar, så kan man behöva hitta synonymer eller andra begrepp som kan kopplas till det forskningsområde som studeras. Därefter kombinerade jag nyckelorden i sökningen med andra ord som t.ex. social relations, social networks, health och elderly care. Detta resulterade i forskningslitteratur som valt att använda sig av andra begreppsapparater, men som fortfarande hade som syfte att redogöra för hur äldres sociala situation kan se ut.
Enligt Bryman (2011) är en bra genomgång utav befintlig litteratur ett sätt att stärka trovärdigheten. För denna studie var litteraturgenomgången en pågående process från början till slut, vilken innefattade följande databaser: Malmö Högskolas datorbaser CINAHL, Social Sciences Citation Index, ERIC, Google Schoolar, LIBRIS, ProQuest, PubMed och SwePub. Många av sökträffarna behandlade även andra forskningsområden än det som eftersöktes, som t.ex. upplevelser från anhöriga, hörselskador samt behandling av smärta i förhållande till äldre som bor på särskilda boenden. Svårigheterna med att hitta rätt i
litteratursökningen resulterade i andra sökstrategier, vilket hänvisade mig till referenslistor i redan funnen litteratur. Väsentlig forskningslitteratur återfanns dessutom genom litteraturlistor från tidigare kurser vid Malmö universitet. 3.1 Avgränsningar och källkritik
Efter att social samvaro kunde utläsas genom andra begreppsapparater
eftersträvades litteratur som framförallt svarade för gruppen äldre som nått en högre ålder, samt en kontext som var jämförbar med särskilda boenden. Jag hade även som mål att hitta nordiska studier för att säkerställa en tydlig verklighetsbild av hur individers sociala samvaro kan uppfattas och påverkas av olika saker i dess omgivning. Utifrån de första sökningar i databaser framkom mestadels kvantitativ forskning eller forskning från USA inom studieområdet, men efter hand som de olika nyckelorden kunde kombineras och avgränsa sökningen fann jag mer utav den kvalitativa forskningen. Det var som tidigare nämnt svårare att hitta studier som inkluderade personer över 85 år, vilket förstås som en viss begränsning i vald forskningslitteratur. Majoriteten utav vald forskning som redogörs för är ifrån Sverige, men också en väsentlig del från USA.
Alvesson & Sköldberg (2017) anser att en källa blir relevant om den förhåller sig till forskningsproblemet och dess frågeställningar, vilket är ett förhållningssätt jag försökt utgå ifrån som källkritisk och framförallt i sökandet av
forskningslitteratur. Två aspekter som berör ens källkritik är avstånd och beroende som tillsammans beskriver relationen som finns till den studerade händelsen. Med avstånd vill man förtydliga att tid och rum är avgörande. För denna studie har förstahandskällor därför varit av prioritet för att öka dess relevans och
trovärdighet i jämförelse med andra- och tredjehandskällor. Desto fler led informationen passerat ju mindre värd blir denna ur ett källkritiskt perspektiv. (Alvesson & Sköldberg, 2017).
3.2 Socialt stöd - en förutsättning för social samvaro
I studier varierar definitionen av socialt stöd och likaså metoderna för att mäta dessa, vilket man menar beror på att de är kontextbundna till forskningsområdet. En del frågar om tillgänglighet av stödet i allmänhet, andra frågar om stöd från specifika personer, t.ex. make/maka, föräldrar och barn, medan andra endast frågar om vilka former av stöd som tillhandahålls (Fuhrer & Stansfeld, 2002). Enligt Socialstyrelsen (2017) är det sociala innehållet i en äldres vardag en form utav stöd som har en positiv inverkan på individens upplevelse av miljö och hälsa. För personal inom äldreomsorg kan det sociala stödet handla om att t.ex. anordna aktiviteter eller bjuda in anhöriga i samråd med personers önskan och behov. Östberg och Lennartsson, som båda är docenter i Sociologi, definierar socialt stöd som resurser som blir tillgängliga för den enskilde i mötet med andra, oavsett vem den andra i förhållande kan vara. Sociala relationer ses som en förutsättning för socialt stöd, och olika typer av dessa menar man oftast är svåra att bryta ner till mindre konstruktioner och beskrivs ofta i empiriska studier som endimensionella istället för flerdimensionella (Östberg & Lennartsson, 2007). Andra har valt att definiera begreppet i förhållande till boendeformer för äldre. Howie, Troutman-Jordan & Newman, som är forskare vid Carolinas Medical Center i USA, menar att socialt stöd är ett positivt påverkansutbyte mellan människor. Man definierar det även utifrån känslor av social integration, emotionella hänsynstaganden samt utbyten av hjälp eller tjänster. Ett socialt stöd beskrivs dessutom främjas med hjälp av aktiviteter som stimulerar för social interaktion, och uttrycks av Rash (2007) som en omfattande atmosfär i boendet, vilka inkluderar oberoende och ömsesidighet hos individer.
3.2.1 Sociala relationer och hälsa
Under hela livet har människans sociala relationer haft en viktig betydelse för överlevnad, välbefinnande och hälsa (Östberg & Lennartsson, 2007; Agahi et al., 2010; Wang, 2016). Socialt integrerade människor är mindre benägna att utveckla hälsoproblem eftersom de har en mer diversifierad resurssamling som kan
användas vid olika behov. Att ha ett brett utbud av sociala resurser kan hjälpa människor att hantera situationer eller kriser som uppstår i livet, vilket gör dem mindre sårbara ur ett längre perspektiv (Östberg & Lennartsson, 2007; Wang, 2016). Magnússon (2018b), som är professor i socialt arbete vid Malmö
universitet, menar dock att ett socialt nätverk inte automatiskt leder till ett socialt stöd, men att många äldre ändå har en förmåga att mobilisera sina resurser vid behov.
Vid en högre ålder kan hälsofördelarna som de sociala relationerna ger minska eftersom många idag kan leva längre än både sina familjemedlemmar och/eller nära vänner (Agahi et al., 2010). Mårtensson, som är professor i omvårdnad, uttrycker tillsammans med Hellström-Muhli, som är doktor i vårdpedagogik, en oro i hur äldres välbefinnande ser ut eftersom deras förmåga att kunna umgås med andra och vara en del av en gemenskap är centrala delar i deras mående
(Svensson, Mårtensson & Hellström-Muhli, 2012). Det finns särskilda faktorer hos äldre som riskerar att påverka deras möjligheter till socialt stöd som är kopplat till ett framgångsrikt åldrande. Detta menar man gäller för individer med nedsatt funktionalitet, medicinska problem och ökat beroende i vardagen (Howie et al, 2013).
Det finns ytterligare forskning (Östberg & Lennartsson, 2007; Crooks et al., 2008; Howie et al., 2013) som lyfter sociala relationers betydelse i förhållande till människors hälsa. Crooks et al. (2008) hänvisar till att upprätthållandet av socialt stöd och sociala nätverk har en påverkan vad gäller äldres kognitiva färdigheter. De som har få sociala relationer till andra menar man har en ökad risk för att utsättas för både demenssjukdomar och kognitiv svikt. Östberg & Lennartsson (2007) tar å andra sidan upp andra typer av hälsoproblem, vilka bl.a. är
depression, självuppskattad hälsa och cirkulationsproblem. Personer i högre ålder (55–75 år), saknar i större utsträckning än andra åldersgrupper, olika typer av socialt stöd. Särskilt utmärkande för gruppen var former av socialt stöd som inkluderade ”tillgängligheten för sällskap av andra” och att ”ha någon att prata med om sina personliga problem”, vilka indikerar till att likande problematik kan existera för personer som är äldre än 75 år.
Ingemar Norling är verksam vid sektionen för vårdforskning vid Sahlgrenska Universitetet och studerar särskilt hur naturbaserade aktiviteter främjar äldres mående. En ökad ålder menar man också kan medföra positiva förändringar för den enskilde. Det handlar om att i god tid känna till hur vi kan påverka hälsoläget som äldre och se till att vi är socialt, psykiskt och fysiskt aktiva i vardagen.
Kunskapen om hur vår livsstil påverkas av t.ex. utträde ur arbetsliv eller hög ålder är avgörande om man utvecklar ett positivt synsätt med en förståelse kring den egna hälsan (Norling & Larsson, 2004). I Svenssons licentiatavhandling ”Äldres
välbefinnande inom särskilt boende för äldre” beskrivs hur äldres upplevelser av
välbefinnande har en koppling till känslan av samhörighet med andra. Social samvaro är därför en viktig del utav de basala behoven, och är beroende utav ett välfungerande stöd. Olika relationer där samhörighet med andra är aktuell menar man är identitetsstödjande resurser i den äldres livsvillkor som bidrar till att skapa meningsfullhet och identitet i personers tillvaro (Svensson, 2014).
3.2.2 Upplevelser bland äldre
Enligt Öppna Jämförelser 2016, som är en enkätundersökning som jämför äldreomsorg i Sveriges kommuner, upplever knappt hälften (45 procent) av de personer som svarat att de varit nöjda med det utbud av aktiviteter som inom ramen för boendet varit tillgängligt. Aktiviteterna som verksamheterna erbjöd kunde vara av såväl fysisk- som av social karaktär med syftet att främja social delaktighet, vilket en större del (88 procent) erbjöd sina boende 3 gånger per vecka (Socialstyrelsen. (2016b).
Den sociala interaktionen och samhörigheten inom särskilda boenden har utifrån äldres upplevelser beskrivits som mindre positiva där man anger begränsade möjligheter till att göra saker som de själva tycker om, som t.ex. att kunna gå ut när de själva vill (Svensson et al., 2012). En del aktiviteter som erbjuds inom boende för äldre upplevs dessutom som ointressanta och uppfyller inte någon form av social samvaro för den enskilde. Aktiviteter som ska skapa möjligheter för sociala utbyten beskrivs som passiva, där bland bingo, sångstund eller att titta på tv (Rash, 2007). Elizabeth M Rash, som är adjunkt vid Floridas universitet för institutionen ”Health and Public Affairs”, har i sin studie (2007) observerat hur de sociala interaktionerna kan se ut i boendeformer för äldre. Samspelen mellan människorna som observerades var alltifrån mer isolerade och ytliga till mer djupgående relationer. Ett fenomen som sågs på de studerade boendeformerna var att konversationerna mellan de äldre oftast började med en viss försiktighet när personalen var utom räckhåll. Observationer av de äldre människornas djupare
relationer och sociala umgänge med t.ex. familj och vänner var svårare att ta del utav. Andra tecken på sociala relationer som var av vikt kunde ses mellan gifta par som höll varandra i handen eller äldre som gick ut för att röka tillsammans. Svensson uttrycker däremot (2011) att det kan vara svårt att ge ett socialt stöd som täcker för ett flertal individers olika behov. Den sociala kontext som erbjuds i en verksamhet är oftast inte uppskattad av alla, vilket belyser vikten av att identifiera och redogöra för flera personers behov för att kunna skapa en korrekt uppfattning. Ett sätt att förstärka den äldres sociala förutsättningar är att anlita personal med särskild kompetens (Socialstyrelsen, 2017).
3.2.3 Kopplingen till betydelsefulla relationer
Efter äldres utträde från arbetslivet blir oftast de nära relationerna till familj och vänner alltmer av betydelse i förhållande till en samvaro med andra eftersom arbetet inte längre utgör den stora delen utav vardagen (Häll, 2005). För de som är något äldre blir möjligtvis även vård- och omsorgsinsatser till viss del utförda av anhöriga, vilket bl.a. beror på kvarboendeprincipen och nedskärningar i
äldreomsorgen (Sand, 2007). Enligt Takter (2018), som bl.a. forskar kring anhörigskap och omsorg för äldre, betraktas anhörigskapet oftast inte som en resurs eller till att vara en viktig funktion för någon annan. Att vara anhörig innebär för de flesta att få stå en person nära och att tillvarata en viktig relation under en längre tid. Det sociala nätverket samt relationerna till familj och anhöriga blir allt viktigare för den enskilde eftersom insatserna inom
äldreboenden blir allt tyngre och komplicerade för personal att utföra (Takter, 2018).
Det finns skillnader i förhållande till äldres sociala stöd, om denna kommer ifrån familjen eller från vännerna, som är kopplade till ett framgångsrikt åldrande (Howie et al., 2013; Fuhrer & Stansfeld, 2002). Äldres sociala umgänge med nära anhöriga, t.ex. familj, syskon eller barn, kan redovisas enligt statistik från
Statistiska centralbyrån. År 2016 uppgav nästan 60 procent av kvinnorna i åldersgruppen 75–84 år att de hade ett veckovis umgänge med en nära anhörig. Motsvarande statistik för männen var drygt 45 procent (SCB, 2018).
Howie et al. (2013) beskriver i sin forskning att socialt stöd från vänner har en större betydelse för de äldre. Det kan t.ex. vara så att en person i högre grad uppskattar att ta en kopp kaffe med en gammal bekant än att sitta i ett rum och spela bingo med andra som bor på ett äldreboende. Relationer till vänner betonas vara av mer betydelse än de relationer man har till sina familjemedlemmar. Detta menar man vidare bör tas hänsyn till i större utsträckning i utformandet av sociala aktiviteter i boendeformer för äldre så att möjligheter för interaktioner och socialt samspel blir mer värdefullt för den enskilde (Howie et al., 2013).
Det finns även skillnader i mönster vad gäller äldre män och kvinnors sociala relationer (Fuhrer & Stansfeld, 2002; SCB, 2018). Dessa kan t.ex.
inkludera familjemedlemmar, vänner eller andra bekanta. Kvinnor, oavsett civilstånd, visar sig ha fler närstående och emotionella relationer som de i högre grad än männen känt sig tillfreds med. Istället anger männen att de har större sociala nätverk med olika former av praktiskt stöd, vilket är mer förekommande än bland kvinnorna. Männen anger också i större uträckning sin fru eller partner som den närmaste personen i frågan om socialt stöd- och interaktion. Fuhrer och Stansfeld (2002), som studerat hur sociala mönster påverkar personers hälsa,
