Europa-Medelhavspartnerskapet (debatt)

Talmannen. - Nästa punkt på föredragningslistan är uttalanden av rådet och kommissionen om förberedelser inför Euromeds ministerkonferens om migration.

Innan jag ger ordet till rådet och sedan kommissionen vill jag be ledamöterna att strikt hålla sig till sin talartid, för den lilla marginal vi hade har nu försvunnit. Visst är det så att den föregående debatten var viktig, och om alla håller tiden kommer det i teorin att gå bra.

José Magalhães, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Herr talman, herr vice kommissionsordförande, mina damer och herrar! Den första Euromed-ministerkonferensen om migration ska hållas i Santa Eulália i Algarve, Portugal den 18-19 november. Det låter som ett mycket banalt uttalande, men det är det inte. Vi har lyckats organisera denna ministerkonferens på hög nivå efter det att våra stats- och regeringschefer gjorde detta till en prioriterad fråga i november 2005. Det var nästan två år sedan, i samband med 10-årsdagen av toppmötet i Barcelonaprocessen, när migrationsfrågornas ökande betydelse i vårt Europa-Medelhavspartnerskap framhölls. Därefter hade vi, som en del av er säkerligen kommer ihåg, tillfälle att återigen bekräfta vår gemensamma politiska agenda i Rabat, Tripoli.

Det gjorde vi på ett realistiskt och klart sätt, enligt rådet. Det finns nu betydande invandrargrupper på båda sidor av Medelhavsregionen som spelar en mycket viktig roll i våra samhällen. Det är vår skyldighet att ge

(1) Se protokoll.

partnerskapet ny skjuts, så att det kan utnyttja att dessa livaktiga grupper finns. Eftersom migrationsfrågorna är så komplicerade och betydelsefulla måste alla ta itu med dem, både ursprungsländer och transit- och mottagarländer. Vid denna första konferens i Algarve anser rådet att debatten bör inriktas på de mest trängande frågorna och bara på dessa, med en steg-för-steg-linje i dessa.

De viktigaste punkterna på föredragningslistan kommer att bli de prioriterade områden som fastställdes vid ministermötet i Tammerfors, nämligen invandring och utveckling, laglig migration och kampen mot olaglig migration. Dessa områden omfattar så viktiga ämnen som ramen för återsändande av migranter, den nya utmaningen mikrokrediter, de möjligheter till laglig migration som vi skapar i Europeiska unionen och på båda sidorna av Medelhavet, den grundläggande frågan om dokumentsäkerhet som togs upp nyligen i ett annat sammanhang av vice ordförande Frattini – säkra resehandlingar är avgörande för att migrationsströmmar ska kunna utvecklas under säkra förhållanden – och den mycket viktiga frågan om återvändandevillkor, i tillämpliga fall.

Jag tror att det förberedande arbete som har gjorts de senaste veckorna kan få en positiv upplösning som bådar gott för den debatt som ska hållas i Algarve. Båda parter är fast beslutna att finna positiva lösningar och konkreta åtgärder och att godkänna och genomföra dessa åtgärder. Således informerar rådet Europaparlamentet att det är övertygat om att konferensen kommer att komma fram till en överenskommelse om konkreta åtgärder som kommer att göra det möjligt för oss att utveckla vårt partnerskap.

Vi hoppas att dessa bemödanden kommer att leda till ett slututtalande som, tack vare de noggranna förberedelserna, kommer att godkännas av ministrarna i Algarve. I detta uttalande måste de högst prioriterade frågorna lyftas fram på ett otvetydigt sätt och de specifika projekt som ska genomföras på kort sikt fastställas.

Därför anser vi att det här initiativet utvecklas på ett positivt sätt, och vi tror att det kommer att bli en inspirationskälla och en viktig etapp i vårt Europa-Medelhavspartnerskap. Detta är rådets skyldighet och det resultat som vi vill ha, och det ligger helt inom räckhåll.

Franco Frattini, vice ordförande i kommissionen. − (EN) Herr talman! Att förbättra migrationshanteringen i Medelhavsområdet kommer säkerligen att bli ett prioriterat område för EU och dess Euromedpartner. Alltför många drunknar och vi utnyttjar inte i tillräcklig grad den potential som en väl förvaltad migrationspolitik kan föra med sig.

Vid det nyss nämnda toppmötet 2005 antog stats- och regeringscheferna inom Euromed ett arbetsprogram som ställer upp samarbetsmål om frågor som migration, social integration, rättvisa och säkerhet. Tack vare det förträffliga initiativ som togs av det portugisiska presidentskapet kommer de ministrar med ansvar för migration att ges tillfälle att ta nästa steg för att samarbetet ska bli mer konkret. Det ser ut att bli en viktig milstolpe. Jag välkomnar att presidentskapet lagt tonvikten på att konferensen ska ge konkreta operativa resultat eftersom våra medborgare behöver se mycket konkreta resultat.

De tre ämnena för det här mötet är alla väl balanserade och helt i linje med den globala strategin. Det första ämnet är laglig migration: Vi lever i en värld med ökande rörlighet och väl förvaltad migration ligger i alla parters intresse. Europeiska unionen vill att invandringen ska ske under fullständig respekt för lagen. Behovet av arbetskraft i många av EU:s medlemsstater är redan uppenbart, exempelvis inom jordbruk, hälsovård och turism. Men EU måste också kunna ta hand om och integrera dessa invandrare. Vi måste bli bättre på att ta vara på yrkeskunskaper, och vi måste förbereda invandrarna för ett liv inom EU och för att kanske återvända om deras migration är av tillfällig eller kringresande art. Ingen invandringsstrategi är möjlig om den europeiska politiken för att integrera invandrare som bor och arbetar inom EU inte följer lagarna helt och fullt.

Vi kommer att diskutera hur vi ska använda Europeiska integrationsfonden som nu för första gången finns tillgänglig, tack vare ett förslag som för ett och ett halvt år sen lades fram av kommissionen och som stöddes av rådet och parlamentet. Vi måste göra Europa mer attraktivt för lagliga invandrare. Vårt nya förslag om ett europeiskt “blått kort” för högutbildade invandrare är ett första exempel och det kan tillämpas inom ramen för Euromed.

Nästa år kommer lagstiftningsinitiativ om outbildad arbetskraft, säsongsarbetskraft och avlönade praktikanter.

Förslagen att initiera diskussioner om dessa frågor med våra Euromedpartner verkar logiska och verkar ligga rätt i tiden.

Den andra punkten är migration och utveckling. Om vi ska kunna hantera migrationsströmmarna, måste vi också titta närmare på orsakerna till migrationen, t.ex. ekonomiska skillnader, obefintliga karriärmöjligheter, instabilitet, dålig samhällsstyrning, osv. Ett gott samarbete med partnerländer och ingående kännedom om situationen på fältet, uttryckt som behov av arbetskraft, brist på yrkesutbildad arbetskraft och kapacitetsökande

åtgärder, är väsentliga för dessa insatser. Det är därför som ministrarna och kommissionen ska diskutera de konkreta förslagen om invandrares penningöverföringar och hur de kan göras mer produktiva för utvecklingen – en debatt som bör välkomnas.

Det tredje diskussionsämnet är den olagliga invandringen, eftersom vi, för att se saken från alla sidor, också måste ta itu med illegal invandring och skydda Europas yttre gränser.

Våra Euromedpartners är destinationsländer, translitländer och ursprungsländer. Vi bör rikta in oss på att åstadkomma samarbete och förhindra att människor drunknar på sin väg hit. Vid Euromedkonferensen kommer vi att tala med ministrarna om samarbete och om att Frontex skulle kunna få en ny roll inom söknings- och räddningsaktiviteter, inte bara för att utföra patrullering och skicka tillbaka olagliga invandrare.

Om det blir så, måste vi se till att respektera våra skyldigheter i fråga om internationellt skydd och mänskliga rättigheter. Vi skulle vilja stödja en utveckling där Frontex blir ett stödverktyg för länderna utanför EU i deras strävanden att hantera migration och kontrollera sina gränser bättre genom att fullständigt respektera internationella skyldigheter.

Vi ser fram emot det här ministermötet. Migration är ett ämne av vitalt intresse som väcker starka känslor på medlemsstats- och gemenskapsnivå. Det är likadant i våra partnerländer. Men samarbete är inte enda sättet att gå framåt. Jag skulle vilja påstå att det inte längre räcker med bara samarbete. Vi behöver partnerskap som baseras på gemensamma mål och på jämställdhet mellan alla parter. Vi behöver politiska paket, bland annat åtgärder både för att förbättra rörligheten för ärligt folk och respekt för nationella och europeiska lagar, och för att öka den lokala tillväxten i ursprungsländerna.

Som avslutning vill jag påstå att ministrarna kommer att identifiera konkreta områden för samarbete.

Kommissionen är beredd att stödja genomförandeprocessen, även ekonomiskt. Vi tänker stödja sådana verksamheter genom Meda-programmet, genom det europeiska instrumentet om grannskap och partnerskap och genom de nya temainriktade programmen.

Francisco José Millán Mon, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag välkomnar verkligen detta möte med Medelhavspartnerna. Jag skulle dock ha föredragit om utrikesministrarna hade varit närvarande, som vid Europa-Afrikamötet i Rabat. Varför? Jag ville ha dem här för att understryka att invandring måste vara en stor fråga i våra förbindelser med länderna i södra Medelhavsområdet.

De är grannländer med enormt stora inkomstskillnader. Många av deras medborgare arbetar nu norr om Medelhavet och överföringen av dem är, som redan har sagts, en viktig utvecklingsfråga. Dessa länder upplever en omfattande befolkningsökning, och denna befolkning söker sig nu ett bättre liv i Europa. Vi lider av effekterna av olaglig invandring från dessa länder, som i sin tur också är transitländer för migranter från länderna söder om Sahara.

Det betyder att integrationen av invånarna, sambandet mellan invandring och utveckling och olaglig invandring är av avgörande betydelse. Således har ministermötet i Algarve mycket att göra.

Vi diskuterade nyligen invandring i kammaren: jag syftar på Klich- och Morenobetänkandena. Jag är säker på att de kommer att beaktas i diskussionerna.

Jag vill bara göra några kommentarer om detta.

Den första är att vi måste se till att de sydliga länderna samarbetar nära med oss för att kontrollera migrationsströmmarna och uppmuntra dem med vad jag skulle vilja kalla ”positiv villkorlighet”. Invandringen är mycket lättare att kontrollera när den politiska viljan finns. Om grannen verkligen vill samarbeta når man resultat.

För det andra är olaglig invandring fortfarande i hög grad en aktuell fråga. Vi måste förhindra olagliga invandrare att ta sig in via havet, där de också riskerar sina liv. Det finns till och med barn som faller offer för dem som utan skrupler handlar med människoliv. Medelhavsländerna måste ombes att underteckna och ratificera de två protokollen till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet om handel med människor.

För det tredje måste jag upprepa att vi måste upprätta återtagandeavtal. Detta har gjorts med Ryssland, Ukraina och Moldavien, så varför har det ännu inte gjorts med Marocko efter så många år? Vad händer med Algeriet?

Herr talman! Jag önskar Euromedkonferensen lycka till. Jag hoppas att deltagarna kommer att trygga specifika åtaganden och solida överenskommelser som faktiskt kommer att genomföras och inte sluta som bara önskelistor som inte sedan följs upp i praktiken.

Javier Moreno Sánchez, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman, herr vice kommissionsordförande, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Vetenskapsmännen hävdar att klimatförändringar för nästan två miljoner år sedan ledde till den första storskaliga migrationen från Afrika till Europa. I vår tid är det fortfarande fattigdom och brist på frihet och möjligheter som är huvudskälen till att stora mängder migranter riskerar sina liv för att få det bättre i vår världsdel, även om klimatförändringarna kan ha viss inverkan.

Den utmaning som vi som européer har är att göra migrationen till en verklig del av utvecklingen för både ursprungs- och mottagarländerna och att se till att utvecklingen bidrar till att minska den olagliga invandringen. Därför måste vi arbeta tillsammans med ursprungs- och transitländerna för verklig rörlighet för en arbetsstyrka med rättigheter och skyldigheter, inte en arbetsstyrka av slavar.

Därför vill jag upprepa att vi behöver dialog, samarbete och solidaritet för att bygga ett område för sammanlevnad norr och söder om Medelhavet. Således välkomnar vi helhjärtat detta Euromedtoppmöte i enlighet med ministerkonferenserna i Rabat och Tripoli. Dialogen mellan ursprungs- och transitländer och europeiska stater som tar emot invandrare måste institutionaliseras för att bli en hörnpelare för en verklig gemenskap som bygger på utveckling.

Mina damer och herrar! Jag vill ta en titt på några områden som kan granskas under toppmötet. Invandrare måste komma in i Europa och arbeta där fullt lagenligt. Det betyder att initiativ som direktivet om ”blå kort”

är ett nödvändigt steg, men det räcker inte. Det måste utökas genom ett direktiv som är tillämpligt på mindre högt kvalificerade invandrare och som åtföljs av åtgärder för att öka den cirkulära migrationen, en verklig cirkulär migration som förhindrar kunskapsflykt och gör det möjligt för återvändande migranter att genomföra viktiga projekt i sina egna länder, med de sociala och ekonomiska förutsättningar som krävs.

Euromedområdet måste vara ett område med välstånd, frihet och utveckling. Vi måste fortsätta att, som Spanien nu gör med ett antal av de här länderna, undersöka möjligheten att rekrytera och utbilda arbetstagare vid ursprunget genom att inrätta verkstadsskolor och yrkesskolor där.

Mina damer och herrar! Låt oss genom informationskampanjer sända ut ett tydligt budskap om chansen att invandra och arbeta lagligt i Europa, och en varning för de meningslösa riskerna med olaglig migration för att förhindra att tusentals unga människor hamnar i händerna på maffior och riskerar sina liv i rangliga båtar och kanoter.

Slutligen vill jag be att toppmötet uppmärksammar de mest sårbara migranterna, kvinnor och barn, särskilt ensamkommande barn, särskilt.

Marco Pannella, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! De här frågorna kommer att diskuteras vid ett möte som ska hållas här i parlamentet den 6-8 december på initiativ av ALDE-gruppen och tillsammans med de transnationella radikalerna. Jag anser att vi behöver slå in på en ny väg här.

Jag kanske är förmäten men jag vädjar till er personligen, mina damer och herrar i det sittande ordförandeskapet, kommissionsledamot Frattini och också er, herr talman, att inte låta era institutioner minska sin vaksamhet. Den fråga som vi diskuterar, grannskapspolitiken, detta berömvärda nya initiativ, kommer utan tvivel att köra fast i byråkratin liksom så många andra. Lissabon, men också Barcelona och alla andra. Ordförande Prodi sa en hel del när han avtäckte grannskapspolitiken, han talade om allt utom institutionerna. Nej, problemet är ett annat!

Ni, herr Frattini, sa att vi måste göra mer på vårt område. Detta är inte det traditionella problemet, vi är tillräckligt à jour. På andra sidan Medelhavet finns det dock behov av företagaranda, av det slag som Israel har ägnat sina ökenområden under lång tid. Min tid är nästan slut, så jag vill verkligen uppmana er att notera datumet för det här mötet och ha i åtanke att problemet, haken, är partnerskap. Utmaningen är medlemskap.

Europa skulle inte ha tillkommit om det hade begränsats till partnerskap, som en del ville på den tiden.

Problemet är att vårt Europa har gränser. Sultan Hassan II pekade på lösningen 1987. Låt oss nu genomföra den trots Europas blindhet.

Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Som alla har sagt, inklusive de som talade i förmiddags, är migration en prioriterad fråga för Europeiska unionen och Euromed-förbindelserna. Den är en stor fråga för de människor som ofta tvingas lämna ett hemland som har ödelagts av fattigdom, ökenutbredning, översvämningar, krig och så vidare.

Kommer Euromed-ministerkonferensen att vara uppgiften vuxen? Ingenting kan vara mindre säkert.

Förberedelsedokumenten har en hopplös brist på substans. Det är knappast förvånande eftersom vi vet att inga av organisationerna på fältet – inklusive de som faktiskt varje dag konfronteras med hur de migranter har det som antingen befinner sig i transit, irrar planlöst eller i livsfara driver omkring på Medelhavet – har deltagit i förberedelserna, inte ens HCR.

Förutfattade meningar betyder att man är blind för asylrätten, olaglig internering av migranter och respekten för deras rättigheter, om de så råkar vara legitima eller inte, det oacceptabla våld som de utsätts för, särskilt kvinnliga migranter, minderårigas rättigheter och kriminaliseringen av hjälp till migranter och deras familjer.

Denna blindhet är total när det gäller att uppfylla unionens internationella åtaganden och de överenskommelser som ska genomföras eller ratificeras: för en del Genèvekonventionen och för andra, nämligen alla länderna i Europeiska unionen, konventionen om rättsskydd för alla migrerande arbetare och för deras familjemedlemmar.

Vad hoppas vi egentligen åstadkomma med en sådan Europa-Medelhavspolitik, med en så klar avsaknad av krav i fråga om nationernas gemensamma rättigheter och skyldigheter? Vad är risken? Risken är att vi får en rökridå av handplockade lagliga migranter, bakom vilken vi finner en varaktig och massiv kränkning av alla de övrigas rättigheter. Om konferensen försöker skona de mer känsliga själarna genom att ge upp en verkligt ambitiös politik så gör den sitt bästa för att verkligen bli ett slöseri med tid. Då rättfärdigar den från första början spridningen av bilaterala avtal liknande det mellan Italien och Libyen, som ingås i smyg och som bryter mot principen om icke-avvisning och gör det fullkomligt ostraffat.

Det är inte för sent att agera. Bjud in HCR, bjud in en företrädare från de icke-statliga organisationerna, börja om från början med det första dokument som las fram av länderna i södra Medelhavsområdet, som är mycket mer ambitiöst, så kan konferensen faktiskt bli en positiv och betydelsefull milstolpe.

Luisa Morgantini, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den kommande Euromed-ministerkonferensen är utan tvivel viktig, komplex och brådskande med tanke på de tragedier som vi dagligen åser på våra hav. Icke desto mindre anser jag att det är synd att de icke-statliga organisationerna inte har varit delaktiga. De har ju faktiskt en hel del erfarenhet av migrationsfrågor, däribland till exempel projekt som mikrofinansiering.

Förra helgen ägde ett möte med parlamentsledamöter, internflyktingar, flyktingar och icke-statliga organisationer rum i Volterra, där vi lanserade en stadga om asylrätt och flyktingar, ett ämne som jag anser saknas vid ministerkonferensen. Vid det tillfället gjorde vi klar åtskillnad mellan flyktingar och migranter, och hävdade båda gruppernas rättigheter: den förstnämnda gruppens rättigheter sanktioneras av Genèvekonventionen från 1951 och den sistnämndas av konventionen om rättsskydd för alla migrerande arbetare och för deras familjemedlemmar, som jag tror har ratificerats av endast fem av de 37 länder som deltog i Barcelonaprocessen.

Därför hoppas jag att kommissionen och rådet kommer att försöka fastställa vilka hindren är och mana till ratificering.

Gerard Batten, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Tack, herr talman! José Magalhães sa att Euromed-mötet den 18–19 november skulle vara Euromeds första möte om invandring.

Den illegala invandringen till Europa är verkligen ett massivt problem för många EU-länder och utgör särskilda problem för länder med kustremsor som ligger inom bekvämt räckhåll från Nordafrika. Storbritannien har också sina egna problem med invandring. Den illegala – och legala – invandringen till Storbritannien är nu okontrollerad, obegränsad och urskillningslös i ordets rätta bemärkelse. Storbritannien har ett omfattande problem med illegal invandring, men just nu beror det största problemet på den legala invandringen från Europeiska unionen. Så vitt man vet invandrar omkring 500 000–600 000 personer till Storbritannien per år. Det innebär att det sker en nettoförändring av folkmängden på omkring 200 000 personer per år och att folkmängden ökar med en miljon vart femte år. Storbritannien är ett av de mest tättbefolkade länderna i världen och England, sett för sig, toppar listan över de mest tättbefolkade länderna. En fortsatt invandring till Storbritannien i den här takten är ohållbar. Det innebär outhärdliga påfrestningar på infrastruktur och offentliga tjänster. Invandringen till Storbritannien skulle kunna kontrolleras med hjälp av några mycket grundläggande åtgärder. Inga av dessa åtgärder är möjliga medan vi är medlemmar i EU. De vore olagliga.

Om man vill kontrollera invandringen är lösningen för Storbritannien helt enkelt att gå ur Europeiska

Om man vill kontrollera invandringen är lösningen för Storbritannien helt enkelt att gå ur Europeiska