TISDAGEN DEN 13 NOVEMBER 2007

TISDAGEN DEN 13 NOVEMBER 2007

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING Talman

1. Öppnande av sammanträdet

(Sammanträdet öppnades kl. 9.00.)

2. Förslag till allmän budget för budgetåret 2008 (tidsfrist för ingivande av förslag till ändringar): se protokollet

3. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer (tillkännagivande av ingivna resolutionsförslag): se protokollet

4. Kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram 2008 (debatt)

Talmannen. – Nästa punkt är debatten om kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram 2008.

José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Herr talman! De kommande tolv månaderna kommer att vara avgörande för EU:s framtida effektivitet, vår roll i världen och våra medborgares förtroende för vår förmåga att uppfylla deras förväntningar. Vi har all anledning att vara självsäkra. Överenskommelsen om Lissabonfördraget var mycket välkommen, liksom sättet den nåddes på. Man vägrade att frångå det huvudsakliga syftet, att förse unionen med de verktyg den behöver i framtiden. Man var fast besluten att ta itu med frågan.

Samtidigt har vår ekonomiska agenda gett resultat i form av tillväxt och sysselsättning, vilket har bidragit till att motverka riskerna för ökad oro i år. Vi tar itu med de stora frågorna, alltifrån energi och migration till sysselsättning och Afrikabistånd, och om bara ett par veckor har vi möjlighet att framhäva vårt globala ledarskap i kampen mot klimatförändringen på Bali.

Kort sagt åstadkommer Europeiska unionen resultat. Vi lyckades övervinna den mycket svåra situation som vi befann oss i 2005. Den tvåspårsstrategi som kommissionen föreslog 2006, och som gick ut på att fokusera på konkreta resultat för medborgarna och samtidigt investera i en lösning av de institutionella frågorna, har gett resultat.

Jag anser att EU är inne på rätt spår inför 2008. Vi måste använda detta på bästa sätt och uppfylla våra åtaganden, gå vidare med viktiga, redan framlagda förslag, ta nya initiativ och samtidigt ha kvar de långsiktiga utmaningarna på dagordningen. Dessutom måste vi naturligtvis iaktta och främja ratificeringen av fördraget och visa medborgarna vad EU kan erbjuda under upptakten till Europaparlamentsvalet 2009.

Jag välkomnar därför denna möjlighet att presentera kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram 2008, vårt bidrag till ett framgångsrikt 2008. Jag vill samtidigt tacka Europaparlamentet för dess aktiva medverkan i arbetet med att ta fram programmet. Den heltäckande sammanfattande rapport som har tagits fram av utskottsordförandekonferensen och godkänts av talmanskonferensen har särskilt bidragit till att forma programmet. Många av kommissionens förslag är ett direkt svar på de prioriteringar som anges i er sammanfattande rapport.

Låt mig dock först säga ett par ord om genomförandet av 2007 års program.

Vid den här tiden förra året diskuterade vi en målinriktad lista över strategiska initiativ som ska genomföras i år. Detta har inneburit en rad viktiga insatser, såsom den strategiska energiöversynen, de nyligen framlagda förslagen om arbetskraftsmigration, flexicurity, vinmarknaden och marknadstillträde, för att bara nämna några av de påtagligaste initiativen.

Innan nästa månad är slut ska alla strategiska initiativ ha antagits, med ett enda undantag. Det är direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter som jag har beslutat att flytta fram en månad till januari. Skälet till detta var att se till att vi inte tappar fokus på de viktiga samtalen på Bali – där jag vill att EU ska uppvisa

en enad front. Detta ger oss även tid att slutföra de samråd som behövs för att förverkliga de mål om växthusgaser och förnybara energikällor som EU har kommit överens om. Jag är säker på att ni håller med om att detta låter vettigt och att det faktiskt kan innebära att vi sparar tid på det, eftersom förberedelserna säkerligen kommer att innebära större möjligheter att skapa samförstånd med våra medlemsstater.

Utöver de strategiska initiativen åtog vi oss även att under en artonmånadersperiod genomföra ett stort antal prioriterade initiativ. Många av dem läggs nu fram. Under de kommande veckorna kommer det att komma förslag om hypotekslån, handelsskyddsåtgärder och minskade koldioxidutsläpp från bilar. Vid årets slut bör 70 procent vara klara och i juni när de arton månaderna har gått bör 100, eller nästan 100 procent, vara klara.

År 2007 har även visat sig vara ett viktigt år när det gäller att förbereda sig inför framtiden. Framförallt kommer vi nästa vecka att lansera en rad viktiga förslag som rör EU:s ekonomiska och sociala framtid.

Översynen av den inre marknaden kommer att göra den inre marknaden till en stark, innovativ och konkurrenskraftig marknad, vilket innebär direkta fördelar för konsumenter och företagare och ger Europa möjlighet att forma globaliseringen på bästa sätt. Vi kommer dessutom att anta en vision om hur vi ska främja möjligheter, tillträde och solidaritet i tjugohundratalets Europa som nästa år ska underbyggas med ett heltäckande meddelande om en moderniserad social agenda.

Vi kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt hur vi ska kunna använda Lissabonfördraget och dess protokoll för att gå vidare med tjänster av allmänt intresse och använda dessa nya möjligheter för att se hur vi kan tillföra verkligt mervärde till arbetet med att se till att tjänsterna bidrar till en ökad livskvalitet för alla européer.

Jag ser verkligen fram emot att höra Europaparlamentets och rådets reaktioner på översynen av den inre marknaden och den sociala visionen. På det hela taget tycker jag att de tillför den balans vi behöver för att kunna gå vidare med viktiga frågor i vår ekonomiska och sociala agenda. De visar att EU har rätt verktyg och är rätt plattform för våra medborgare att anpassa sig till och forma globaliseringen.

Låt mig nu fokusera på kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för 2008. Det här är vårt politiska program för 2008. Det innehåller våra huvudsakliga initiativ och bygger vidare på vårt åtagande att ge mervärde åt EU:s medborgare. Vi har arbetat för att stärka både det politiska innehållet och den politiska processen.

När det gäller 2007 är arbetsprogrammet för 2008 inriktat på ett begränsat antal nya politiska initiativ, inklusive 26 strategiska initiativ som har indelats i 12 paket och som kommissionen åtar sig att genomföra under året samt 61 prioriterade initiativ som har indelats i 49 paket och som ska genomföras inom tolv till arton månader.

Initiativen kommer att vara inriktade på fem områden som har direkt betydelse för alla människor i Europa:

tillväxt och sysselsättning, ett hållbart Europa, migrationshantering, medborgarna i första hand och Europa som partner i världen. Vi är även beslutna att stärka vårt åtagande om bättre lagstiftning med en garanti om att hålla vad vi lovar.

Vi har med särskild tillfredsställelse konstaterat att Europaparlamentets sammanfattande rapport överensstämmer med de områden som vi anser vara viktigast 2008. Det kommer att vara oerhört viktigt med ett nära samarbete mellan institutioner och medlemsstater om vi ska kunna förverkliga våra mål.

Konkreta initiativ har för flera av de områden som nämns i er rapport redan antagits eller planeras att antas under 2007.

Det gläder mig att ett antal initiativ som lyfts fram som särskilt viktiga för Europaparlamentet ingår i nästa års program.

Några av dessa områden är Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, som vi är överens om fortfarande är centrala frågor om vi ska kunna uppnå våra mål om ett mer välmående, miljömässigt ansvarsfullt och socialt inkluderande EU, klimatförändringen, med årets betoning på att begränsa klimatförändringarna, kompletterad med en ny strategi för anpassning, ekologisering av transportsektorn, en småföretagslag (som i praktiken är ett åtgärdspaket för små och medelstora företag), lagstiftning för att stärka konsumentskyddet kring avtalsenliga rättigheter och en ny resultattavla för konsumenter, ökad möjlighet för medborgarna att få rättslig prövning och bättre lagstiftning i Europa med en strategisk översyn av bättre lagstiftning.

Det råder stor enighet mellan kommissionen och parlamentet om behovet av att agera och om vägen framåt när det gäller de flesta punkterna i agendan.

Visserligen finns det några förslag i den sammanfattande rapporten som vi inte kan ge något definitivt svar på i det här skedet. Vi arbetar till exempel aktivt med immateriella rättigheter och finansiella tjänster, men anser att det är för tidigt att ange formen och ambitionsnivån för specifika initiativ.

När det gäller avfallshanteringen tillgodoser vi hellre de frågor som ni har tagit upp i handlingsplanen för bättre genomförande av lagstiftningen om avfallshantering än ett nytt initiativ i det här skedet.

Låt mig klargöra en sak: Vi försummar inte de frågor som inte finns med i listan över nya initiativ.

Kommissionens huvudsakliga arbete med att genomföra gemenskapsrätten, genomföra program och förhandla fram internationella avtal fortsätter och har blivit synligare i andra delar av programtexten. Ett nytt kapitel om att utforma ny politik är ett försök att återspegla den fleråriga karaktären i merparten av kommissionens verksamhet.

Vi har även fört in kommunikationsprioriteringarna i arbetsprogrammet. En nyhet är dock att vi föreslår ett antal av dessa prioriteringar för de andra institutionerna så att vi kan arbeta tillsammans med att främja dem.

Det handlar dock inte om centralisering – tvärtom. Vi anser att en samsyn om prioriteringarna utgör en språngbräda för ett mer lokalt förhållningssätt, där kommunikationen anpassas för att på bästa sätt tillgodose olika behov i olika delar av unionen. Vi anser dessutom att det är oerhört viktigt med partnerskap inom detta kommunikationsområde om vi verkligen vill föra EU närmare medborgarna.

Kommissionen ser fram emot en livlig och givande debatt som återspeglar den strategiska dimensionen hos kommissionens arbetsprogram och ett starkt politiskt budskap till våra medborgare. 2008 är verkligen ett viktigt år för Europa. Tillsammans kan Europeiska kommissionen och Europaparlamentet bygga vidare på det utmärkta samarbetet under 2007, påverka och säkert göra 2008 till ett fantastiskt år för Europa.

(Applåder)

Talmannen. – Kommissionens talman! Jag vill också varmt välkomna de många kommissionsledamöterna som är här för dagens debatt.

Hartmut Nassauer för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att säga till er, herr ordförande för kommissionen, efter att ha hört era hotfulla ord förra året om parlamentsledamöternas närvaro, att det är fler parlamentsledamöter än kommissionsledamöter i kammaren idag, vilket jag förmodar att ni belåtet har konstaterat. Jag vill på PPE-DE-gruppens vägnar även säga några uppmuntrande ord: Vi uppmuntrar er att under det kommande året – detta mycket viktiga år för ratificeringen av det nya fördraget – använda kommissionens viktigaste kompetens, nämligen rätten att lägga fram lagförslag för Europa, på ett sätt som garanterar att ni effektivt tar itu med medborgarnas problem och utnyttjar alla era möjligheter att föra EU närmare medborgarna.

Vi stöder er allmänna strategi i programmet, samt de prioriteringar som ni har valt, alltifrån tillväxt och sysselsättning – som det är nödvändigt att lyckas med för att främja den sociala sammanhållningen i Europa – till många andra detaljerade aspekter, bland annat migration och forskning. Mina kolleger kommer att fokusera på enskilda frågor.

Vi välkomnar att ni faktiskt har gått vidare med olika förslag som har framkommit vid den strukturerade dialogen med utskotten. Vi vill gärna se att den dialogen intensifieras ytterligare. Det vore också bra om er planering inte bara sträckte sig över de första månaderna 2009 utan kanske kunde omfatta en tvåårscykel som skulle kunna utvecklas ytterligare varje år. Det som vi tycker saknas är ett preliminärt tidsschema. Vi ser även en lucka mellan ert program och budgetförfarandet, som det vore lämpligt att åtgärda.

Ni avser att lägga fram sammanlagt 79 lagstiftningsinitiativ och ungefär lika många åtgärder som inte är lagstiftning. Om vi ser på detta i ljuset av er uttalade avsikt att minska byråkratin så är jag inte säker på om ni verkligen främjar detta mål. Bland de rättsakter som ni har meddelat att ni ska upphäva är det många som skulle ha löpt ut i vilket fall som helst. I det avseendet är minskningen av byråkratin mer en fråga om tomt prat än om att uppnå ett verkligt och effektivt mål.

Nästa år är det nya fördragets år. Ni har chansen – och jag är övertygad om att fördraget kommer att träda i kraft – att införliva fördraget i ert program redan i det här skedet. Fördraget kommer att innebära nya viktiga aspekter: funktionalitet, öppenhet och demokrati. Det kommer också att innebära att det tillkommer en för oss oerhört viktig aspekt, som jag rekommenderar att ni ägnar viss uppmärksamhet åt, och det är subsidiaritetsprincipen. Det håller på att starta en ny debatt om subsidiaritet i Europa och den främsta partnern för den debatten är ni, herr ordförande, och er kommission.

Det bröt ut en proteststorm i vissa delar av Tyskland för några dagar sedan över frågan om frukt- och äppelviner. Jag vill inte närmare diskutera allmänhetens reaktioner när det gäller den här frågan men låt mig säga följande, herr ordförande: Vad för slags anda råder det i en förvaltning som i ett byråkratiskt slag utplånar flera hundra år gamla regionala traditioner och som gör det på ett så kallsinnigt och okänsligt sätt? Det finns ett problem med den strategin, och det är ert problem, herr ordförande. Det är ett problem med er kommission.

Ni har nu en möjlighet att i det nya fördragets anda skapa en ny subsidiaritetskultur. Det är en möjlighet – den stora möjligheten – för er kommission att skapa större samförstånd bland befolkningen i stort och det är en möjlighet som vi i PPE-DE-gruppen verkligen uppmuntrar er att ta tillvara.

(Applåder)

Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsordförande, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Jag vill på min grupps vägnar också be att få hälsa er mycket varmt välkomna. Vi stöder mycket av det som kommissionens ordförande har sagt och som står i dokumentet. Jag vill fokusera på två, enligt vår mening, mycket viktiga punkter. Dessa punkter tas upp i slutet av ert program. Jag hade velat att de stod i början men deras placering i texten gör dem inte mindre viktiga.

Den första punkten är kommunikation. Jag kan bara instämma i det som Hartmut Nassauer har sagt. Vi måste ge medborgarna ett tydligt budskap om vad Europa handlar om och om vad vi försöker åstadkomma med våra olika lagförslag. Annars är det bara slöseri med tid. Jag är mycket nöjd med synen på kommunikationsfrågan – som också ligger i den vice ordförandens händer – och de förslag som hon har lagt fram, som innebär en gemensam strategi med parlamentet. Det handlar dock också om vilket språk vi använder när vi kommunicerar med medborgarna och hur vi förmedlar budskapet om vad vi försöker göra.

Förra året arbetade vi med ett antal rättsakter som förbättrade konsumenternas rättsläge, framförallt inom telekommunikation och andra sektorer. Vi har dock fortfarande inte lyckats övertyga medborgarna tillräckligt om att vi finns till för dem och om att vi inte är någon elit som arbetar långt där borta i Bryssel. Här behöver vi göra mer. Fru vice ordförande! Jag hoppas att ni kommer att få möjlighet att säga några ord i slutet av debatten om era konkreta planer, för det är vårt gemensamma mål, och det är ett budskap som vi framförallt måste förmedla under 2008.

Det finns en annan viktig mening som också återfinns i slutet av dokumentet. Den handlar om sociala problem och EU:s sociala dimension mot bakgrund av globaliseringen, särskilt sysselsättning, migration och medborgarnas oro. Herr kommissionsordförande! Det dokument som ni har lagt fram för oss innehåller inte särskilt många svar på dessa frågor. Det är inte bara en fråga för kommissionsledamoten med ansvar för sociala frågor, som också gör ett gott arbete. Hela kommissionen måste ta itu med den här dimensionen.

Det är en fråga för kommissionsordföranden själv. Han måste också fokusera på att skapa ett socialt Europa.

Det rör sig om många områden här, och jag vill bara nämna två av dem. Ett av dem är den internationella handeln. Är det inte skandal att det fortfarande finns europeiska företag som förlitar sig på barnarbete i Indien och andra länder? Vad gör vi för att ta itu med det? Den här situationen ger upphov till rädsla här i Europa och förvärrar fattigdomen. Det bekräftas av olika studier. Den gör att fattigdomen förvärras i länder som är våra handelspartner. Handelspolitiken måste med andra ord även innehålla en social dimension, kanske med hjälp av sociala klausuler.

(Applåder)

När det gäller migrationspolitiken talar ni om en ”integrerad syn på migration”. Vore det inte bättre att säga

”ingen migration utan integration”? Borde inte kommissionen ha skickat ut ett mycket klarare och tydligare budskap här? Igår diskuterade vi den här frågan med kommissionsledamot Franco Frattini. Hans inledande kommentarer om situationen för den romska befolkningen i Rom, till exempel, var inte särskilt uppmuntrande.

Hans uttalanden igår var mycket tydligare och användbarare. Är det inte så att vi ofta också har försummat frågan om romerna, inte bara i de nya medlemsstaterna utan även i de gamla?

Angela Merkel och Nicolas Sarkozy säger ”ingen migrationspolitik utan integrationspolitik”. Det är väl ett synsätt som kommissionen borde ha antagit för länge sedan? Jag tvivlar på att Nicolas Sarkozy och Angela Merkel menar samma sak som vi socialdemokrater när de talar om integration. Huvudbudskapet är dock helt korrekt och här måste kommissionen anta en mycket tydligare strategi.

(Applåder)

Bekämpandet av högerextremismen handlar därför inte bara om att ta itu med frågan på det ideologiska planet. Det handlar naturligtvis även om sociala frågor. Det finns fortfarande arbetslöshet, socialt utanförskap

och asociala element i vårt samhälle som extremhögern utnyttjar i sin kampanj mot Europa. Här måste EU och kommissionen därför vidta åtgärder.

Min kollega, Martin Schulz, ordförande för den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, har ofta sagt att vi vill ha ett socialt Europa. Det är vårt främsta mål och det borde också vara det här programmets främsta mål. Ni har sagt att vi kan göra 2008 till ett lysande år för Europa. Vi anser att 2008 bör vara ett lysande år för ett socialt Europa. Herr kommissionsordförande! Jag vädjar till er att gå i bräschen för att skapa ett sådant socialt Europa!

(Applåder)

Andrew Duff, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det här är ett lämpligt politiskt program för ett år då integrationstakten kommer att öka dramatiskt i och med fullbordandet av reformfördraget och utvidgningen av Schengenområdet och euroområdet.

Vår främsta uppgift kommer dock att vara att förbereda ikraftträdandet av fördraget och här har den liberala gruppen två huvudsakliga synpunkter. Den första är att vid inrättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa bör integrationen av den tredje och den första pelaren vara så snabb och heltäckande som möjligt.

Den andra är att det inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kommer att vara relativt spännande och ganska svårt att nå en förstklassig överenskommelse mellan rådet, kommissionen och parlamentet vid inrättandet av tjänsten för yttre representation.

Vi bör lägga större tonvikt vid den inre marknadens sociala och kulturella dimension, såsom migrationspolitiken, och kampen mot klimatförändringen, för att förklara och motivera fördraget för de nationella parlamenten och folkopinionen. Dessa saker kommer att hjälpa oss att marknadsföra fördraget.

Kontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara direkt förknippad med den framtida reformen av det finansiella systemet genom att utvidga samfinansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Slutligen vore jag tacksam att få höra kommissionens bedömning av president Nicolas Sarkozys planer på att inrätta ytterligare en visemannakommitté som ska fundera över Europas framtid.

Pierre Jonckheer, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsordförande, kommissionsledamöter! Ni har presenterat 26 strategiska initiativ och 61 prioriterade initiativ för oss. Jag tänker inte kommentera dem alla på fyra minuter. I den här typen av debatter måste man alltid komma ihåg att kommissionen har ett ansvar och en särskild roll att spela i gemenskapens beslutsfattande. Det är ni som har monopol på lagstiftningsinitiativ och det är ni som utövar makt genom att granska de olika ändringsförslagen, oavsett om de kommer från parlamentet eller från rådet. Ni har ett enormt ansvar för vilken typ av resultat som vi kan åstadkomma när det gäller gemenskapslagstiftningen. Jag kan därför försäkra er om att gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, som alltid, förmodligen är den mest eniga i sitt stöd för det här gemenskapsförfarandet av alla de politiska grupperna. Jag anser nämligen att kommissionen har anförtrotts en väldigt stor uppgift. Den måste inte bara möta nationella intressen utan även de olika nationella regeringarnas känsliga punkter.

För att gå rakt in på frågans kärna finns det tre punkter som jag skulle vilja ta upp. Den första rör energipolitiken. 2007 har varit ett stort år. Nobels fredspris delades ut och vid Europeiska rådets möte i mars antogs det ett antal mål som vi anser skulle ha kunnat vara ambitiösare men som vi trots det gav vårt stöd.

Som ni har påpekat kommer 2008 nu att vara ett år för genomförande. Här måste vi verkligen vara vaksamma.

Vi blev verkligt besvikna över resultatet när det gäller utsläpp från fordon. Vi anser att ni i er syn på biobränsle inte tar hänsyn till den negativa påverkan som den här typen av teknik har på vår miljö. Vi anser att vi under utsläppsrätternas andra fas snarare bör gå mot ett anbudssystem än att fritt fördela det som inte innebär någonting annat än nya finansiella tillgångar. Vi är något överraskade över att det som ni har sagt om internalisering av transportpolitiska kostnader inte är annat än metodologiska studier. Jag tycker att det verkar som om ekonomerna har debatterat detta i minst 15 år och att kommissionen skulle kunna följa de goda nationella erfarenheternas exempel.

Vi anser också att det här tänkesättet måste tillämpas på alla delar av energipolitiken och att ni bör motstå frestelsen att i alltför stor utsträckning använda så kallade ”mjuka” instrument för att behaga olika lobbygrupper eller för att tillgodose olika regeringskrav. Vi behöver sätta in restriktiva åtgärder, eftersom exemplet med bilindustrin visar att frivilliga avtal faktiskt inte fungerar. När det gäller förnybar energi tycker vi inte att det är någon särskilt god idé att införa flexibla avtal mellan medlemsstaterna. Alla bör dra sitt strå till stacken.

Den andra frågan som jag vill ta upp rör migrationspolitiken. Det är ett område för vilket ni har det yttersta ansvaret. Jag kommer ihåg Kofi Annans tal inför Europaparlamentet för flera år sedan. Det vore underbart om EU kunde vinna Nobels fredspris för en framgångsrik migrationspolitik. Vi räknar med att ni ser till att den migrationspolitik som ni har tagit upp i ert arbetsprogram och som redan har börjat tillämpas inte leder till att det införs ett gemensamt biometriskt pass för alla medlemsstater. Jag anser att det förutom att skapa en ödesdiger situation för människorna här även skulle skada EU:s trovärdighet i omvärldens ögon.

Den sista punkten jag vill ta upp – och det här förvånar mig, herr Barroso – är slutligen att ert program inte innehåller någonting om de internationella finansmarknaderna. Om ni vill att gemenskapens medborgare, eller åtminstone de allra flesta av dem, ska bli mer positivt inställda till globaliseringen och dess olika frågor så kan EU, och i synnerhet kommissionen, inte distansera sig från situationen på finansmarknaderna, den fortsatta utredningen av skatteparadisen och vår oförmåga att debattera frågor som rör växelkurserna mellan euron, den kinesiska yuanen och dollarn.

Jag anser att människor väntar på att EU ska lansera ambitiösa initiativ som kommer att se till att finansmarknaderna verkar till förmån för ekonomin och samhället, inte tvärtom. Jag kommer att tänka på de debatter som hölls i parlamentet om den här frågan i början av den nuvarande valperioden. Vissa människor tycks nu helt ha förlorat detta ur sikte. Därför tycker jag att det är viktigt att ni med parlamentets stöd lanserar ett sådant initiativ på nytt.

Francis Wurtz, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsordförande, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Jag har tillsammans med mina kolleger noga lyssnat på vad José Manuel Barroso sa.

Han lade fram kommissionens strategiska mål och naturligtvis stod tillväxt och sysselsättning högst upp på listan över prioriteringar.

Jag konstaterade emellertid att det var någonting som saknades i hans presentation, precis som i kommissionens meddelande. Jag vill nu fråga kommissionens ordförande om just detta.

Stämmer det att kollegiet av kommissionsledamöter den 23 oktober debatterade ett förslag som hade lagts fram av Peter Mandelson och som handlade om europeiska företag som flyttat sin produktion till tredjeländer där lönenivåerna var låga? Förslaget var möjligtvis avsett att undanta nämnda företag från de antidumpningsskyldigheter som gäller för produkter som exporteras till unionen till priser som är väsentligt lägre än deras normala värde.

Stämmer det att förslaget fick stort stöd och att kommissionen ska fatta ett formellt beslut i frågan efter den 5 december?

Vad har ni att säga till dem som i en sådan åtgärd inte ser någonting annat än en finansiell subvention för att flytta produktionen? Skulle inte en sådan åtgärd vara helt oförenlig med de delar av kommissionens meddelande som vi diskuterar här idag, inklusive följande:

– (EN) ”De senaste forskningsrönen visar att den fråga som mest engagerar unionsmedborgarna är EU:s sociala dimension och globaliseringen, framför allt arbetstillfällen och rädslan för arbetslöshet”. Eller detta:

”Den globala konkurrenskraftsagendan bidrar till att skapa hållbar tillväxt och arbetstillfällen på hemmaplan”.

(FR) Varför nämndes det ingenting, vare sig i er presentation eller i kommissionens meddelande om kommissionens lagstiftningsprogram 2008, om projekt som rör viktiga politiska frågor, till exempel främjandet av sysselsättningen i EU, industripolitiken och, mer allmänt, hur gemenskapen kan dra nytta av det pågående globaliseringsfenomenet?

Stämmer det slutligen att ni, med tanke på den stora splittring som en sådan fråga skulle kunna orsaka under en omröstning i parlamentet, för att inte tala om i rådet, planerar att kringgå lagstiftarna genom att i stället välja riktlinjer?

Jag tror inte att min grupp är den enda här som hoppas på ett tydligt svar från er på dessa frågor. I annat fall måste vi var och en överväga vilken form av reaktion som är lämpligast. Om ni uppskattade hur parlamentet mobiliserade sina insatser mot Frits Bolkesteins direktiv kommer ni säkerligen att älska det ramaskri som kommer att uppstå till följd av Peter Mandelsons förordning.

Brian Crowley, för UEN-gruppen. – (EN) Herr talman! Med er tillåtelse skulle jag vilja inleda mitt anförande på iriska.

(GA) Jag stöder kommissionens förslag till lagstiftnings- och arbetsprogram. Kommissionens målsättning är framförallt att främja sysselsättning och utveckling i Europa, att EU ska komma tillrätta med problemet med klimatförändringen, att åstadkomma en gemensam migrationspolitik, att sätta EU:s medborgare i främsta rummet och att se till att EU verkar som en positiv kraft över hela världen.

– (EN) Hela globaliseringsfrågan kommer naturligtvis att uppta våra tankar de kommande åren – inte bara på kort sikt under 2008 – och jag välkomnar särskilt kommissionens initiativ att förbereda Europa på att ta itu med globaliseringens effekter, både de positiva och negativa.

Överallt i världen kan vi även se att det föreligger ett hot mot demokratin. Vi måste därför vidta åtgärder för att se till att vi på bästa sätt både kan tillhandahålla stöd och hjälp till de drabbade och främja demokratiska värderingar, rättsstatsprincipen och maktdelning. Under de senaste veckorna har vi sett att Pakistan, Georgien och andra delar av världen har drabbats av nya former av motstånd mot demokratisk kontroll, nya hot mot pressfriheten, och, viktigast av allt, utplåningen av folkets vilja att höras och erkännas inom dessa nätverk.

Den fortsatta krisen i världen – särskilt i utvecklingsländerna när det gäller aids, hiv m.m. – gör att vi måste bli mer kreativa och innovativa när det gäller att komma på hur vi bäst kan hantera dessa frågor.

Det finns en fråga som är särskilt oroande inför framtiden, särskilt en snar framtid, och det är hela frågan om skatt inom EU. Många av oss är djupt oroade över kommissionens förslag om bolagsskatt, en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och framförallt vissa kommissionsledamöters obevekliga önskan att driva igenom ett förslag som vi – jag och andra här i parlamentet – anser att kommissionen inte har någon rättslig grund att gå vidare med.

Det gläder mig att Lissabonfördraget innebär att det fortfarande krävs enhällighet i skattefrågor. Det gläder mig att det inte kan göras några ändringar utan att de 27 regeringarna är överens.

EU ska se till att det råder konkurrens, inte bara i fråga om ekonomi och miljö, utan även på skatteområdet.

Denna skattekonkurrens är nyttig och vi måste försäkra oss om att de förslag som läggs fram inte har någon negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningstillväxten, som är så viktiga för EU-medborgarna. Till och med i Förenta staterna finns det skattekonkurrens mellan delstaterna och det tycks fungera utomordentligt väl där.

Min sista punkt är att det, när vi ser på framtiden och går vidare, inte är mer byråkrati och lagstiftning som EU:s medborgare vill ha. De vill ha visioner och snabba insatser för att itu med de verkliga problem som de möter i vardagen, inte några abstrakta ideologier från forna dagar som jag hoppas att vi har lämnat bakom oss.

Jens-Peter Bonde, för IND/DEM-gruppen. – (DA) Herr talman! Det är val i Danmark idag. Jag hoppas att det nya danska Folketinget kommer att ha ledamöter som gör sig besväret att läsa kommissionens årliga program och EU:s lagförslag och förhålla sig till dem. Det är nämligen EU som beslutar om våra lagar och det är tråkigt att ha varit med om en valrörelse där lagstiftningens utformning överhuvudtaget inte har debatterats. I stället har man i Danmark diskuterat kommunala och regionala frågor som mat i förskolor, utbildning och sjukhus.

Danmarks bidrag till lagstiftningsförfarandet i EU diskuteras inte bland de folkvalda. Demokratin som styrelseform urvattnas.

Kommissionens årliga program borde idealiskt skickas för behandling i samtliga fackutskott i samtliga nationella parlament och här borde alla partier ta ställning till vad man ska lagstifta om på EU-nivå och vad som bör vara kvar på nationell nivå. Närhets- och nödvändighetskontroll – eller subsidiaritet och proportionalitet på EU-jargong – bör företas i de nationella parlamenten, först i samband med det årliga programmet och sedan när kommissionen lägger fram de olika lagförslagen. Det kan knyta de nationella parlamenten närmare EU och ge medborgarna möjlighet att vara med innan de tar emot ett dekret från Bryssel, som också har lovat att rätta sig efter de nationella parlamentens rekommendationer. Det kommer dock mycket få. De nationella parlamenten sover på sin post, och det är tråkigt för oss som slåss för dem.

Det är dock skönt att se så många kommissionsledamöter på en och samma gång.

Frank Vanhecke, för ITS-gruppen. – (NL) Herr talman! Det arbetsprogram som har presenterats här visar precis hur lätt det officiella EU tar på det viktiga begreppet ”subsidiaritet”.

Kommissionen åtar sig således, helt i enlighet med Franco Frattinis tidigare initiativ, den slutgiltiga behörigheten över arbetskraftsinvandringens juridiska aspekter, medan de enligt min mening hör till medlemsstaternas exklusiva behörighet.

Kommissionen sätter press på EU:s medborgare genom något som jag ser som en ytterst tveksam åtgärd för att ta itu med de demografiska utmaningar som en ny massinvandring av arbetstagare från länder utanför Europa utgör, något som det inte finns minsta demokratiska stöd eller samtycke för från våra egna EU-medborgare.

Låt mig vara mycket tydlig med det här. En ny invandringsvåg, till och med en laglig sådan, med allt vad löpande migrationer och så kallad anhöriginvandring för med sig, kommer att förvärra de befintliga och redan mycket allvarliga integrationsproblemen, för att inte tala om den kunskapsflykt som vi uppenbarligen skamlöst tillåter till ursprungsländernas nackdel.

Detta sker vid en tidpunkt – och det vill jag betona – när det redan finns miljontals tidigare invandrare av icke-europeiskt ursprung i Europa, en del redan i tredje eller till och med fjärde generation, som fortfarande är arbetslösa och knappt har utbildat sig tillräckligt för att kunna integreras, än mindre assimileras: ett proletariat på socialbidrag.

Det är anmärkningsvärt att kommissionen också har åtagit sig att blanda sig i medlemsstaternas utbildningspolitik. I det meddelande om ”Samarbete för kommunikation om Europa” som arbetsprogrammet hänvisar till står det faktiskt att kommissionen kommer att undersöka hur skolor på bästa sätt kan ge eleverna nyckelkompetenser, och hur skolan kan hjälpa unga människor att bli ansvarskännande medborgare i linje med grundläggande europeiska värden. Jag undrar om upplysta europeiska mandariner i framtiden kommer att tala om för oss hur vi måste tänka, hur vi måste uppföra oss? Är Storebrorseuropa redan så nära?

Kommissionen hävdar att den sätter sina egna EU-medborgare främst, men i verkligheten beter den sig ofta som en kejsare eller keizer-koster. Den står ofta beredd med en frustrerad lärares uppläxande finger och ruskande huvud. José Manuel Barroso kom själv till Nederländerna tidigare i år för att berätta för nederländarna att det räcker nu, att de inte behöver bekymra sig om någon folkomröstning och att det är hög tid för dem att acceptera principerna i EU:s konstitutionsfördrag.

På så sätt gör just dessa stora europeiska demokrater sitt yttersta för att se till att våra medborgare inte får chansen att uttrycka sina åsikter om vare sig pseudokonstitutionen eller Turkiets eventuella anslutning. När det gäller mitt eget land kommer José Manuel Barroso, tillsammans med andra europeiska mandariner, gärna och berättar för oss vad vi ska göra med problemen mellan Flandern och Vallonien. Samtidigt bryr de sig inte ens om att ta reda på vad som händer på plats.

Avslutningsvis, och jag är rädd att det varken är första eller sista gången som jag säger detta här i kammaren, skapar detta officiella EU uppenbarligen inte förutsättningar för demokrati eller subsidiaritet och inte heller en klar och tydlig maktfördelning mellan EU och medlemsstaterna. Det förvånar mig därför inte heller att detta så kallade reformfördrag, bortsett från några kosmetiska ändringar, är identiskt med det tidigare konstitutionsfördraget. Det är därför endast en förklädd version av detta helt oläsliga, dunkla och förtäckta dokument som omöjliggör en normalt fungerande demokrati som står under medborgarnas kontroll.

Hans-Peter Martin (NI). - (DE) Herr talman! O sonho europeo, den europeiska drömmen, der Europäische Traum! Jag tror att de allra flesta européer har en ganska god uppfattning och i allmänhet är överens om hur den ser ut. Varför finns det då så mycket misstro mot kommissionen i så många länder? Ni säger att det har att göra med kommunikation. Ett stort antal medborgare, till och med dem som endast flyktigt kommer i kontakt med problemen, säger nej, det har att göra med specifika projekt och det har att göra med Lissabonstrategin och dess uppenbara misslyckande hittills.

Hannes Swoboda säger att det saknas en social dimension och jag måste medge att han har rätt på den punkten. Samtidigt har Andrew Duff sagt att den sociala dimensionen av konstitutionsfördraget – jag ber om ursäkt, ni kallar det reformfördraget – måste stå i fokus. Ja, men var står det någonting om den sociala dimensionen i det? Går det överhuvudtaget att läsa fördraget i någon form? Och var i fördraget står det någonting om grundläggande demokratiska principer, till exempel maktdelning? Om ni faktiskt gjorde som ni sa och som ni uppenbarligen avser – nämligen att effektivt förmedla budskapet och genomföra era avsikter på ett sätt som kan verifieras med hjälp av konkreta data – vore kommunikation ett betydligt mindre problem.

Europeiska revisionsrättens ordförande gav er en mycket tydlig utgångspunkt igår kväll. Han nämnde för första gången mycket specifika siffror: 4 miljarder euro som felaktigt betalats ut enbart från strukturfonderna.

Låt mig citera ur hans tal: ”De vanligaste felen var ansökningar om ersättning av icke stödberättigande utgifter och underlåtenhet att genomföra anbudsförfaranden samt avsaknad av underlag som styrkte beräkningen av omkostnader eller personalkostnader. Systemen för övervakning och kontroll i medlemsstaterna var i

allmänhet inte ändamålsenliga eller måttligt ändamålsenliga, och kommissionens övervakning av hur de fungerar är endast måttligt ändamålsenlig.”

Ni måste vidta åtgärder. Försök inte förbättra kommunikationen om det som ni inte gör! Det är dömt att misslyckas.

José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka samtliga grupper för deras mycket intressanta och utmanande synpunkter. Låt mig först försöka besvara några specifika frågor och därefter ge några allmänna synpunkter.

Jag vill tacka Hartmut Nassauer för hans generella stöd för våra prioriteringar. När det gäller hans huvudfråga – subsidiariteten – vill jag säga att vi är lika engagerade som han i det mål han har ställt upp, nämligen att skapa en ny, egen subsidiaritetskultur i Europa. Jag är verkligen engagerad i det. Jag menar inte att vi är perfekta. Ibland är det svårt att ändra gamla vanor, men vi går åt rätt håll. När misstag begås, vilket inträffar ibland, försöker vi att rätta till dem. Det nämnda aktuella fallet med Apfelwein är ett bra exempel på detta och vi bör acceptera att vi ibland inte kan förutse alla konsekvenser av den lagstiftning vi tar fram.

Jag vill försäkra er att jag och de kommissionsledamöter som är här idag är engagerade i subsidiaritetsprincipen.

I alla våra initiativ ser vi nu över behovet av specifika lagförslag – konsekvensanalysen och kvaliteten i våra förslag – och vi försöker att göra det på det viset.

Låt mig bara understryka att endast 8 av de 26 strategiska initiativ som jag har nämnt är av lagstiftningskaraktär. Endast 28 av de 61 prioriterade initiativen är av lagstiftningskaraktär. Generellt är endast 36 av 87 initiativ av lagstiftningskaraktär. Dessutom kommer vi att dra tillbaka 30 rättsakter.

Min poäng är dock följande: När vi pratar om den nya subsidiaritetskulturen behöver jag er hjälp med att förklara för våra medborgare att den är tänkt att stärka, inte försvaga, EU. Syftet är att göra institutionerna mer demokratiska och mer ansvariga, inte att ge efter för dem som attackerar Europa och EU på ett populistiskt och demagogiskt sätt. Det är inte så jag ser på subsidiariteten. I vissa medlemsstater säger folk ibland att kommissionen eller Europaparlamentet inte borde lägga fram den här typen av program eftersom det strider mot subsidiaritetsprincipen. Om de inte vill att EU ska agera när det behövs europeiska åtgärder så håller jag faktiskt inte med om att det gagnar subsidiariteten.

För att nämna ett aktuellt exempel: I mars antog Europeiska rådet som ni vet några mycket viktiga idéer om energi och miljö, nämligen skyddet mot klimatförändringen. Vi antog till exempel de allmänna principerna om åtskillnad. Detta var ett beslut som fattades av Europeiska rådet. Jag har dock ibland hört en del medlemsstater säga att kommissionen inte borde insistera på åtskillnad eftersom det strider mot subsidiaritetsprincipen. Det måste jag säga att jag inte håller med om. Det rör sig faktiskt om motstånd mot en viktig europeisk rörelse som arbetar för att skapa en verklig inre marknad för energi och har en mycket stark politik mot klimatförändringen. Detta gagnar inte subsidiariteten.

Det är här vi behöver er hjälp. Vi behöver er hjälp med att förklara när det behövs europeiska åtgärder och att kritisera oss när ni anser att det inte behövs några europeiska åtgärder, så att vi vid behov kan skrota en del lagstiftning.

Jag återkommer till Hannes Swobodas synpunkt om kommunikation senare, men jag tror att han har rätt.

I själva verket arbetar jag, vice ordförande Margot Wallström och hela kommissionen med detta. Grundidén är just partnerskap. Låt oss vara ärliga om det. Vi kan inte göra allting själva. När jag säger ”vi” menar jag EU:s institutioner – kommissionen och Europaparlamentet. Vi behöver ett aktivt engagemang från ledare på alla nivåer – nationella och regionala. Detta är viktigt för subsidiariteten. Delstaterna i Tyskland och regionerna i de flesta medlemsstaterna är till exempel oerhört viktiga. Jag har tillsammans med mina kolleger i kommissionen åkt runt och besökt de nationella parlamenten i hela Europa, ibland i de olika regionerna, och förklarat detta. Jag var nyligen i Polen och var mycket tydlig med att EU inte bara finns i Bryssel eller Strasbourg: EU är vi, hela Europa, och vi har ett gemensamt ansvar. Detta innebär ett nytt paradigmskifte, för om vi vill väcka medborgarnas intresse för EU måste vi berätta för medborgarna om dessa prioriteringar.

Vi kan inte bara tänka att det är några människor i Bryssel eller Strasbourg som talar om för övriga medborgare vad de ska eller inte ska göra.

Vi har nämnt den sociala dimensionen. Jag kan naturligtvis inte belysa samtliga punkter. Jag vill bara säga att det i vårt program finns många initiativ på området, både av lagstiftningskaraktär och av annan karaktär.

Vi ska framför allt slutföra arbetet med att inventera det europeiska samhället för att komma fram till hur vi kan främja möjligheter, tillträde och solidaritet i tjugohundratalets Europa. Detta kommer att bana väg för

en ny social agenda och ange ramen för ett dynamiskt och modernt förhållningssätt till EU-politikens bidrag till dagens europeiska samhälle.

Kommissionen kommer även att lägga fram förslag på ändringar av direktivet om ett europeiskt företagsråd i syfte att kunna förutse och underlätta omstruktureringar. Ett annat lagförslag handlar om gravida kvinnors villkor och syftar till att förbättra det befintliga skyddet för mödrar, för att skapa möjlighet att förena arbete och familj.

Ett initiativ handlar om att fördjupa den öppna samordningsmetoden på områdena socialt skydd och social integration. Detta kommer att åtföljas av en rekommendation om aktiv integration av de personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, inriktad på tre pelare: arbetstillfällen och yrkesutbildning, inkomststöd och bättre tillgång till kvalitativa tjänster. Detta sker inom ramen för den övergripande Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning.

Slutligen kommer kommissionen att anta meddelandet om att förutse och hantera förändringar och inleda den andra fasen av samrådet med arbetsmarknadens parter om att förutse omstruktureringar av företagen i EU. Detta var bara för att ge er några exempel på att vi verkligen är engagerade i den sociala agendan i Europa.

Herr Duff! Som ni förstår instämmer jag helt med er när det gäller behovet av att ratificera fördraget och jag anser att EU:s sociala och kulturella dimension bör lyftas fram. Jag gör allt jag kan i frågan och försöker förklara att vi behöver en stark inre marknad i EU. EU är dock mer än bara en marknad och jag tror att ni kan hålla med om att vi delar även den åsikten.

Ni frågade vad jag anser om president Nicolas Sarkozys förlag om en visemannakommitté och jag kan säga att kommissionen har diskuterat frågan. Vi stöder naturligtvis alla initiativ som uppmuntrar till debatt och eftertanke om EU:s framtid. Som sanna demokrater tycker vi om debatt. Det är kanske lätt att trigga igång oss, men vi tycker om debatt och vi tycker om idéer och utbyte av idéer. Jag anser därför att president Nicolas Sarkozys initiativ bör ses som ett led i främjandet av just debatt och eftertanke. Kommissionen är angelägen om att se till att det här initiativet, om det godkänns av Europeiska rådet, inte undergräver vårt arbete med att bygga vidare på framgången med Lissabonfördraget och, framför allt, inte undergräver dess godkännande.

Det måste vi vara säkra på. Därför tycker vi att den här kommittén, om den godkänns av Europeiska rådet, inte bör delta i en ny institutionell debatt. Jag tycker inte att det vore klokt. Jag ber därför de ”vise männen”

(och förhoppningsvis kvinnorna!) att vara kloka nog att inte inleda nya institutionella debatter utan i stället koncentrera sig på en vision för Europa om 20 eller 30 år. Det här är viktigt och varför skulle vi inte ha en bra debatt om det?

Vi bör inte heller delta i en negativ debatt om EU:s geografiska gränser. Detta kan ha en splittrande effekt och bör inte undergräva de processer som pågår på EU-nivå, till exempel översynen av budgeten och ordinarie utvidgningsförhandlingar. Detta är viktigt för att försvara institutionerna. Vi är för all slags debatt, men låt oss vara ärliga: vi har institutioner. Vi har Europaparlamentet, vi har kommissionen, vi har Europeiska rådet och i slutändan är institutionerna ansvariga – inte några visa män, eller som vi kanske hellre vill säga, ”det smarta gänget”, och vad de skulle kunna tillföra vår debatt.

Vi anser också att man noga bör överväga när en sådan kommitté ska lägga fram sin rapport och då tycks slutet av 2009 vara lämpligt.

, kommissionens ordförande. – (FR) Herr Jonckheer! Tack för era synpunkter, särskilt när det gäller gemenskapens metod och de grönas stöd för den. Vi ska vara mycket uppmärksamma på detta. Ni lade säkert märke till att det under debatten om reformfördraget – Lissabonfördraget – gjordes vissa försök att urvattna gemenskapsprocessen. Kommissionen, som hade samarbetat väl med parlamentet, lyckades undvika allt som kunde äventyra gemenskapssystemets principer.

Ni sa att 2007 har varit ett viktigt år för den ”stora frågan”, nämligen klimatförändringens utmaningar, och vi i kommissionen och i EU är stolta över att ha bidragit till den insatsen. Kommissionens grönbok utgjorde grunden för den överenskommelse som slutligen kom till stånd vid Europeiska rådets möte i mars. EU kan vara stolt över att ha tagit täten på det här området och avser att fortsätta sitt arbete i samma riktning, särskilt med tanke på den kommande Balikonferensen och efter de stora möten som hållits nyligen, exempelvis högnivåmötet i New York och G8-mötet i Heiligendamm, som också har visat sig vara betydelsefulla. EU kommer att göra detta i syfte att inleda en process som i tid till mötet i Köpenhamn 2009 kommer att – hoppas vi – leda till att det före 2012 skapas ett system för tiden efter Kyotoprotokollet. Det är verkligen ett

ambitiöst mål. Vi är under alla omständigheter medvetna om att vi behöver motivera våra andra partner i det avseendet.

När det gäller migrationsfrågan säger ni att EU bör tilldelas Nobels fredspris. EU skulle även kunna uppmärksammas för sin verksamhet på andra områden. Jag anser faktiskt att EU länge har gjort sig förtjänt av Nobels fredspris. När det kommer till erfarenheter av fred i världen finns det få regioner som är bättre kvalificerade än Europeiska gemenskapen, numera Europeiska unionen. Jag ska ge er ett exempel. Den här månaden åker jag till Singapore för att delta i ASEAN-toppmötet och förbundet bjöd in mig eftersom det, utifrån våra erfarenheter av regional integration, försöker hitta inspiration till att arbeta för fred, ekonomisk tillväxt och social utveckling. Vi bör vara stolta över att vara en förebild för andra länder i världen och det är någonting som vi ständigt arbetar med.

När det gäller migrationsfrågan vill jag här svara på flera frågor som ledamöter här i parlamentet har ställt.

Jag har sagt detta upprepade gånger och nu säger jag det igen: Jag tycker att det är absurt att behöva ha att göra med 27 olika slags migrationspolitik i Europa. Vi har ett integrerat område här och vi behöver därför ha en gemensam strategi. Vi bör dock vara på det klara med att vissa medlemsstater är emot det. Vi ska dock stå på oss. I ett integrerat område är det större sannolikhet att stöta på den typ av problem som man nyligen har gjort i Italien, däribland problemet med vissa medborgare från Rumänien. Vi behöver mer invandring i Europa, inte mindre. Så är det.

Vi efterlyser därför en ansvarsfull migrationspolitik som bygger på två viktiga aspekter. För det första måste vi vara beslutsamma när det kommer till säkerheten och öppet bekämpa alla former av utnyttjande på arbetsmarknaden och genom att få bort den illegala arbetsmarknaden. Därför ger vi vårt fulla stöd till vice ordförande Franco Frattinis initiativ till ett direktiv som innebär att det blir brottsligt att rekrytera personer som vistas olagligt på EU:s territorium. Syftet är att förhindra att dessa arbetstagare utnyttjas och att slå till mot de kriminella nätverk som ligger bakom det hela. Vi måste ta i med hårdhandskarna mot den illegala invandringen och mot all typ av verksamhet som fungerar som täckmantel för vissa nätverk som ofta inte är annat än kriminella gäng. Dessa grupper är inte bara förknippade med olaglig invandring utan även med narkotikahandel, människohandel och andra former av organiserad brottslighet.

Samtidigt måste vi anta ett öppet, generöst och enat förhållningssätt till problemet med hur vi ska integrera först och främst dem som är EU-medborgare och sedan, mer allmänt, dem som tillhör olika invandrargrupper.

Vi måste våga säga att det här är en uppgift som vi måste dela på. De europeiska institutionernas roll är att fastställa ramen men när det kommer till den praktiska sidan av saken, vem kommer att ta hand om den faktiska integrationsprocessen på plats? Inte Europaparlamentet och inte kommissionen utan de nationella regeringarna, regionerna, de lokala myndigheterna, de icke-statliga organisationerna och ibland till och med kyrkorna. Ja, faktiskt alla som finns på plats och som har en skyldighet att öka integrationen. Allt detta utgör en stor utmaning.

Ni nämnde Kofi Annan. Jag har diskuterat den här frågan med honom vid flera tillfällen. Om det finns något område som är dåligt reglerat globalt sett så är det migrationsområdet. Vi har fastställt vissa organisatoriska principer för världshandeln och även för miljön. Det är häpnadsväckande att konstatera att invandringen, som är en av de största utmaningarna som världen måste ta itu med, är ett område där det saknas organisation på internationell nivå. Jag stöder ert förslag om att vi i EU – just för att vi är ett specialfall när det gäller integration och fri rörlighet – bör fördubbla våra insatser för att främja vissa principer. Europa och resten av världen står för närvarande inför verkliga hot i form av främlingsfientlighet, populistiska rörelser och negativa krafter från det förgångna som motsätter sig de principer som vi försvarar, nämligen humanism och gästfrihet. Vi måste undvika alla extrema ståndpunkter och arbeta för att skapa en rationell, rättvis och progressiv strategi.

(Applåder)

Herr Wurtz! Ni ställde ett antal frågor om handelspolitiska skyddsåtgärder. För det första syftade jag i mitt anförande på dessa åtgärder när jag sa att vi mycket snart skulle införa flera initiativ på området. Låt mig säga att vi starkt förespråkar inrättandet av effektiva mekanismer för att skydda våra kommersiella intressen och skydda oss mot otillbörliga metoder. Därför undersöker vi för närvarande olika sätt att effektivisera dessa åtgärder. Vi ska dessutom göra detta på ett öppet sätt. Det har precis ägt rum ett större samråd för att se till att våra företag, särskilt små och medelstora företag, är bättre rustade för att klara av internationell konkurrens. Vi avser att fatta beslut på området i december.

Man får tänka på att Europas företag är de mest internationella företagen i världen. Europeiska produktions- och distributionskedjor har inrättats i alla världens hörn och finns nu inte bara i medlemsstaterna. Vi menar

att företagens närvaro på den globala arenan bidrar till den europeiska ekonomins och sysselsättningens konkurrenskraft och tillväxt. Jag kan försäkra er om att vi inte har någon avsikt att belöna eller subventionera europeiska företag som bestämmer sig för att omlokalisera verksamheten till tredjeländer eller förlägga delar av sina produktionsanläggningar där. Jag ska dock vara helt ärlig med er och säga att vi inte tänker införa sanktioner mot eller straffa de europeiska företagen som är de mest globala och konkurrenskraftiga i världen.

Därför behöver vi handelspolitiska skyddsåtgärder som både är kraftfulla och öppna. Vi ska se över våra handelspolitiska skyddsåtgärder i syfte att införa kraftfullare åtgärder – vi kommer verkligen aldrig att försöka försvaga dem – och naturligtvis anpassa dem till vår nya globaliserade värld.

Jag tänker inte uppehålla mig vid ämnet globalisering. Jag kommer tillbaka hit imorgon för att diskutera det dokument som vi presenterade för Europeiska rådet vid dess förra möte och för gemenskapen i stort. Det handlar om att skapa mervärde för Europa och om hur man på bästa sätt kan forma globaliseringen. Vi är väl medvetna om behovet av att försvara europeiska intressen i världen, av att skydda våra intressen utan att tillgripa protektionism och av att förstå och våga säga till Europas folk att om vi i Europa stänger våra dörrar kommer vi att vara de första som drabbas av det. Det kommer inte att bli lätt men det måste göras. Europa är världens största exportör. Det vore kontraproduktivt och skulle motverka våra egna syften om vi slog in på den protektionistiska banan. Det viktigaste är att komma underfund med hur vi ska kunna hålla våra dörrar öppna utan att vara naiva, hur vi ska kunna fortsätta och utöka öppnandet av de globala marknaderna och samtidigt försvara våra egna intressen, vilket även innefattar att ta hänsyn till vår oro för arbetsmarknaden.

kommissionens ordförande. – (EN) Herr Crowley! Tack för ert stöd för vårt allmänna program. När det gäller just den punkten – och jag vet att ni är orolig över den – låt mig klargöra de initiativ som rör skatt.

Som ni vet har kommissionen en tid arbetat med frågan om en gemensam konsoliderad skattebas. Det är ett mycket komplicerat område och medlemsstaterna har mycket olika uppfattning. Jag är väl medveten om att det är en känslig fråga i Irland. Jag är också medveten om att det är en känslig fråga i andra medlemsstater.

Kommissionen genomför i sedvanlig ordning en konsekvensanalys för att analysera frågorna och undersöka troliga effekter av olika möjliga lösningar innan den lägger fram några formella förslag. Allt det här är allmänt känt och det är helt i sin ordning att kommissionen hänvisar till detta i sitt arbetsprogram för 2008.

Jag håller dock med er om att det är tydligt att det enligt reformfördraget är enhällighet som gäller för all lagstiftning som rör dessa skattefrågor. Jag anser därför att vi har tagit er oro på allvar.

Jag tror att jag har bemött de flesta av era intressanta synpunkter. Låt mig bara säga att jag naturligtvis koncentrerade mig på de mest, ska vi säga, polemiska frågorna. Det jag vill säga är att vi här kan se ett visst samförstånd om Europa, ett samförstånd som jag anser är starkare mellan institutionerna, trots de naturliga meningsskiljaktigheterna mellan olika politiska grupperingar, och jag hoppas även att det råder samförstånd mellan de olika delarna av vårt mycket mångsidiga EU.

Jag tror inte att det är ett samförstånd som bygger på den minsta gemensamma nämnaren. Det är främst ett resultat av tre faktorer. Många av de utmaningar som vi står inför idag är omöjliga att strida om.

Klimatförändringens krav, migrationens effekter och risken för global fattigdom: allt detta utgör tydliga utmaningar. Det spelar ingen roll om du hör hemma på vänsterkanten, högerkanten eller i mitten, om du kommer från norra eller södra Europa eller från gamla eller nya, stora eller små medlemsstater. Det här är gemensamma utmaningar som vi endast kan ta itu med tillsammans.

För det andra gör vi det alltmer klart att Europeiska unionen spelar en viktig roll när det gäller att lösa de här frågorna. Enskilda medlemsstaters insatser räcker inte och det blir allt mer uppenbart att den europeiska dimensionen är oumbärlig.

Vi måste naturligtvis se vilken nivå inom den europeiska dimensionen som är lämpligast – subsidiaritetsfrågan som en del av er tog upp. Jag tror dock att alla kan hålla med om att inte ens de största medlemsstaterna kan hantera alla de här utmaningarna på egen hand och att vi behöver ett visst mått av europeiskt engagemang.

Slutligen anser jag att allt det arbete som institutionerna har lagt ned på dialog och samarbete nu ger resultat.

Vi ödslar mindre energi på att tävla med varandra och fokuserar mer på hur vi kan tjäna medborgarna – och alltid låta medborgarna komma i första hand. Ett starkt EU, ja, men inte ett starkt EU för institutionernas skull utan ett starkt EU för att ge våra medborgare konkreta resultat. Det är det som vårt program går ut på.

Jag tror att grundarnas anda när de skapade vår unika blandning av institutioner kommer att leva kvar lika starkt om 50 år.

Därför ser jag verkligen fram emot ett nära samarbete med parlamentet när vi omsätter de framlagda förslagen i handling, när vi går från tanke till konkreta åtgärder och när vi utvecklar vår nya agenda för framtiden.

Jag vill för egen räkning och på hela kommissionens vägnar säga att vi verkligen vill ha ett fungerande, lojalt och dynamiskt samarbete med parlamentet.

(Applåder)

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT Vice talman

Tillväxt och sysselsättning

Piia-Noora Kauppi, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill ta upp kommissionens agenda, särskilt inom den ekonomiska sektorn, inte bara för att det är det område som utskottet för ekonomi och valutafrågor är mest intresserat av utan även för att det är oerhört viktigt för Lissabonstrategin.

Kommissionen måste fortsätta att spela en aktiv roll i byggandet av en riktig inre marknad för finansiella tjänster. Det är en aktuell fråga av flera goda skäl. För det första har den senaste tidens finansiella oro visat hur viktigt det är med en sund ekonomisk förvaltning. För det andra blir finansvärlden mer och mer sammanflätad. Vi måste kunna skapa konvergens med våra främsta allierade utomlands. Initiativen till en transatlantisk marknad inledde en mycket viktig process som är särskilt viktig för kapitalmarknaderna.

För några år sedan infördes en banbrytande lagstiftningsprocess i form av Lamfalussy-förfarandet.

Lamfalussy-förfarandet är det första försöket att i stor utsträckning övergå till delegerad lagstiftning i EU.

Även om de första erfarenheterna från förfarandet är positiva är det oerhört viktigt att skapa förtroende mellan institutionerna. I den processen är samarbetet mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen mycket viktigt.

För det första, när det gäller uppföljningen, är Lamfalussy-förfarandet en sund process som välkomnas av de berörda parterna. Den befinner sig också i ett tidigt stadium. Den utvecklas hela tiden. I det här läget är det därför inte lämpligt att göra någon översyn, och det vill de flesta berörda parterna inte heller. I stället behöver vi målinriktade förbättringar – särskilt nivå 3-kommittéer. Det finns mycket som kan förbättras i deras internationella samarbete när det gäller att utmana varandra och förklara.

När det gäller skattefrågorna vill jag slutligen säga att kommissionen bör fortsätta att spela en aktiv roll. Även om skattefrågan kan verka svår, och vi vet ju alla att det fortfarande krävs enhällighet, måste vi vara mycket modiga när vi vidtar åtgärder på det här området.

Ökat samarbete är en bra nyhet och de övriga skattefrågorna i kommissionens agenda är också mycket viktiga.

Harlem Désir, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsordförande! Jag anser att Europas folk har mycket höga förväntningar på den europeiska integrationens sociala dimension och att stärkandet av den sociala pelaren är den svaga länken, för att inte säga den felande länken, i kommissionens strategi.

Vi måste sluta motsätta oss tillväxtstrategin, inrättandet av den inre marknaden och stärkandet av den sociala pelaren. Det är en viktig faktor för att stödja Europas folk och det är också helt enkelt en förutsättning för Lissabonstrategins framgång och för att öka EU:s konkurrenskraft och ekonomiska effektivitet.

I det avseendet finns det en stark kontrast till medvetenheten om klimatförändringens utmaningar, som faktiskt verkar härstamma från förra årets vårtoppmöte. De prioriteringar som fastställts i kommissionens arbetsprogram innehåller tydliga spår av detta. Vi är långt ifrån lika entusiastiska när det gäller att möta den sociala integrationens utmaningar och behovet av att skapa ett Europa som fungerar för alla, ett Europa som kan främja såväl fler som bättre arbetstillfällen.

Det avges avsiktsförklaringar och det görs olika hänvisningar här och var, i inledningen och i ingressen, men de förekommer knappt i åtgärdsprogrammet och de finns inte heller med i lagstiftningsinitiativen.

Ta till exempel livslångt lärande som tas upp och som är nödvändigt som ett led i framgången med den nya politiken för att reformera arbetsmarknaden om vi vill ha ett rättvist och effektivt ”flexicurity-system”. Det finns dock inte något storslaget, ambitiöst program, till exempel motsvarande det gamla Erasmus-systemet, som inte bara ger resultat utan också har visat sig vara en mycket effektiv länk via vilken EU-medborgarna kan förstå och värdesätta EU:s arbete.

När det gäller att bekämpa socialt utanförskap och fattigdom och att främja socialt skydd är åtgärdsförslagen i princip begränsade till andra initiativ än lagstiftning.

Vi beklagar också att det inte har gjorts några framsteg när det gäller arbetstidsdirektivet och direktivet om deltidsarbete. På samma sätt kan vi på skatteområdet bara konstatera att vi, på grund av avsaknaden av initiativ till en verklig bolagsskattebas – vilket är någonting som parlamentet har förespråkat och som den ansvarige kommissionsledamoten arbetade med – fortfarande inte går mot en rättvisare inre marknad i det avseendet.

Slutligen väntar vi otåligt på två initiativ som ni har tillkännagivit. Det första handlar om översynen av direktivet om ett europeiskt företagsråd, vilket parlamentet har efterlyst sedan 2001, och det andra, som ni nämnde, handlar om mammaledighet.

Jag vill avsluta med att hänvisa till två exempel på dödläge som vi tycker är helt obegripliga och oacceptabla.

De handlar för det första om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och för det andra om sociala tjänster av allmänt intresse.

Det kommer fortfarande inte något konkret förslag, trots alla dessa vitböcker, grönböcker, meddelanden, tvister i domstolen, ett antal tydliga och upprepade krav från regionutskottet och ekonomi- och socialutskottet och trots att medlemsstaterna nått en överenskommelse i rådet om att införa en ny artikel i Lissabonfördraget om att skapa en tydlig grund för ett lagstiftningsinitiativ – genom medbeslutande med parlamentet – om allmänna tjänster, som är tjänster av allmänt intresse.

De allmänna tjänsterna är centrala i vår sociala modell. Europas folk väntar på att vi ska klargöra att vi inte plötsligt bara kommer att införa konkurrensregler och regler för den inre marknaden. Herr ordförande! Ni bör presentera ett initiativ i den här frågan för parlamentet.

Elizabeth Lynne, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag välkomnar många delar av kommissionens program. Jag är särskilt glad över kommissionens åtagande att lägga fram ett specifikt övergripande direktiv enligt artikel 13 för att bekämpa diskriminering i tillgången till varor och tjänster, även om jag kanske hade föredragit att se specifika direktiv inom alla sektorer. Jag välkomnar det emellertid. Det här är någonting som jag och många kolleger har efterlyst och jag ser fram emot ett nära samarbete med kommissionen i den här frågan.

Jag välkomnar även kommissionens åtagande om ett meddelande om sjukhussjuka. Mot bakgrund av de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna måste vi sträva efter att utarbeta riktlinjer på EU-nivå för att garantera utbyte av bästa metoder och höjda standarder. Jag vill även se en ändring av direktivet om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agenser i arbetet från år 2000 för att skydda arbetstagare i sjukvården från att smittas av hiv och hepatit C genom nålsticksskador. Över en miljon sådana skador inträffar i EU varje år och jag är besviken över att det inte finns några planerade åtgärder i arbetsprogrammet för 2008. Jag uppmanar kommissionen att lägga fram ändringsförslaget så snart som möjligt i enlighet med parlamentets begäran.

När det gäller arbetsmiljölagstiftningen vill jag även säga att det gläder mig att ni har åtagit er att genomföra konsekvensanalyser innan ni lägger fram ny lagstiftning. Jag uppmanar er dock att se till att ni även ser över genomförandet av den nuvarande lagstiftningen.

Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Det gläder mig att energipolitiken har fått en så framträdande roll i kommissionens planer. Jag vill trots det uppmärksamma behovet av att skapa balans mellan miljömål och strategiska mål. Det är mycket lätt att införa nya miljöskatter, och det är lätt att kräva bättre miljönormer för byggbranschen och industrin, men det löser dock inte energiförsörjningsproblemet.

Det krävs politiska åtgärder för att skapa energisolidaritet i krissituationer.

Det är angeläget att tillämpa den inre marknadens principer på energibolag som även kontrollerar distributionen. Det är särskilt viktigt om bolagen kommer från tredjeländer, till exempel Ryssland, där subsidiaritetsprincipen inte tillämpas på utländska investeringar.

Länder som riskerar att utsättas för ekonomisk utpressning kommer att vara mer benägna att bekosta miljöprogram om dessa går hand i hand med strategiska lösningar som är nödvändiga för att trygga Europas energiförsörjning. Jag anser att vi inte har lyckats skapa balans på det området.

Nigel Farage, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! José Manuel Barroso lät i förmiddags lite som en dålig general under första världskriget: Låt oss göra samma sak som förra veckan, trots att det inte fungerade.