ORDFÖRANDESKAP: WALLIS Vice talman - TISDAGEN DEN 13 NOVEMBER 2007

18. Frågestund (frågor till kommissionen)

Talmannen. – Nästa punkt är frågestunden (B6-0382/2007).

Eftersom vi redan är sena vill jag be mina kolleger att hålla tiden och jag ber er att precis som förra gången sätta er längst fram i kammaren. Kom fram. Ingen kommer att skälla på er för att ni sitter på någon annans plats! Det kommer att bli mycket mer vänskapligt och mer interaktivt om alla sitter här framme.

Följande frågor har ställts till kommissionen:

Del I

Talmannen. – Fråga nr 36 från Manuel Medina Ortega (H-0778/07)

Angående: Konsekvenserna av eurons värde för konkurrenskraften inom turistsektorn

Ökningen av eurons värde har medfört en minskning av den europeiska turistsektorns konkurrenskraft.

Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att stärka den europeiska turistsektorn och upprätthålla Europa som ett turistmål?

Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. − (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Tendenserna när det gäller euroväxelkursen påverkar naturligtvis det relativa priset för europeiska turistprodukter för konsumenter från tredje länder. Även om eurons växelkurs inte är ett politiskt styrmedel, utan utvecklas fritt på marknaden för utländsk valuta, bör konsekvenserna för turismen av de senaste höjningarna i växelkursen mellan euron och dollarn ses från en annan synvinkel.

För det första påverkar rörelser i eurons växelkurs turistflödet mycket lite inom Europeiska unionen. Enligt uppgift kommer 70 procent av intäkterna från gränsöverskridande turism inom EU, med andra ord från turister från andra EU-medlemsstater.

För det andra bör vi inte enbart fokusera på växelkursen mellan euron och dollarn. Beräkningar av den effektiva växelkursen för euron visar att den allmänna trenden inte är så dramatisk. Eurons uppgång gentemot den kinesiska yuanen var till exempel inte så stark i år och ändå dubblades knappt turistintäkterna från länder utanför EU mellan 1995 och 2005, medan däremot turistintäkterna från Kina ökade tolvfaldigt under samma period.

Kommissionen är medveten om att priset är en nyckelfaktor i konkurrensen. Trots det grundar sig kommissionens vision för europeisk framtida turism på hög kvalitet och inte på lågbudget, vilket man påpekar i sitt nyligen antagna meddelande.

Vi är övertygade om att även med en stark euro så kommer Europa fortfarande att vara världens främsta destination om vi gör det bästa möjliga av fördelarna: kulturarvet, den vackra naturliga miljön, den geografiska koncentrationen av attraktiva sevärdheter och ryktet om hög servicenivå.

Manuel Medina Ortega (PSE). - (ES) Fru talman! Kommissionsledamotens sista uttalanden stämmer inte med verkligheten. Vad som händer just nu är att stora delar av turismen inom EU vänder sig mot länder utanför den europeiska zonen – till Västindien, utvecklingsländerna, Fjärran Östern och Afrika – till stor del beroende på denna värdeökning av vår europeiska valuta.

Dessutom finns planer på att införa nya åtgärder som också kommer att motverka europeisk turism, såsom kompensation till företag i samband med koldioxidutsläpp. Med andra ord verkar det som att det finns många faktorer som kan äventyra den europeiska turismen, och det verkar inte som att det för tillfället finns några indikationer på en europeisk politik om turism. Det här är tydligen fortfarande en fråga för nationella regeringar och jag vill fråga kommissionsledamoten om han anser att kommissionen kan främja någon slags europeisk politik för att motverka denna tydliga tendens till minskning av den europeiska turismens konkurrenskraft.

Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. − (DE) Jag är rädd att ledamoten och jag kanske måste vara ense om att vi är oense. Som ni vet hölls en stor turismkonferens för några dagar sedan i Portugal, och alla dessa frågor diskuterades där i detalj. Konferensen samlade 500 ledande specialister från hela Europa och mitt intryck från den konferensen var inte att den europeiska turismnäringen eller ens medlemsstaterna var oroliga över att förlora sin glans som turistdestination.

De siffror vi har till hands bekräftar inte det som ledamoten har sagt, nämligen att vi står inför en särskilt allvarlig situation. Låt mig upprepa vad jag tidigare sagt: naturligtvis påverkar växelkursfluktuationer priset, men vad Europa kan erbjuda besökare från andra länder bestäms inte först och främst av priset. Beslutet att resa till Europa är inte ett beslut som i huvudsak påverkas av priset utan av den kvalitet som Europa har att erbjuda.

Jag håller trots det med ledamoten om att vi måste vara mycket uppmärksamma på de bördor som läggs på den europeiska turismindustrin och se till att ramvillkor finns på plats som gör att den här industrin verkligen kan dra nytta av den kolossala tillväxt- och sysselsättningspotential som den kan erbjuda.

Talmannen. – Eftersom frågeställarna är frånvarande utgår frågorna 37, 38 och 39.

Del II

Talmannen. – Fråga nr 40 från Bart Staes (H-0786/07)

Angående: Europeiska utvecklingsdagarna – Maumoon Abdul Gayoom

Vid öppningstillfället för Europeiska utvecklingsdagarna (European Development Days, EDD), som hålls den 7–9 november, kommer Maldivernas president Maumoon Abdul Gayoom att framträda. Detta är möjligt eftersom Maldiverna allvarligt hotas av klimatförändringen och det centrala temat för EED är ”Klimatförändring och utveckling”. Detta innebär emellertid att denna president och hans regim får en legitimering av EU.

President Gayoom kritiseras ju skarpt av de internationella organisationerna för de mänskliga rättigheterna på grund av den enväldiga karaktären hos hans regim och de talrika och allvarliga brotten mot de mänskliga rättigheterna, vilka förövas av landets polismyndigheter och säkerhetstjänster.

Kan kommissionen ge besked om varför Maumoon Abdul Gayoom blivit inbjuden (det finns ju också andra länder som hotas av klimatförändringen, men som styrs mera demokratiskt) och kan kommissionen ge besked om hur den ställer sig till hans regim på Maldiverna?

Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Tack för er fråga som ger mig möjligheten att belysa situationen på Maldiverna.

Som president Maumoon Abdul Gayoom betonade vid FN:s senaste toppmöte, hotas Maldiverna – som inte ligger mer än 1,5 meter över havsytan – av den fortskridande höjningen av havsnivån som ett resultat av den globala uppvärmningen. Detta har tvingat fler än 300 000 flyktingar till att lämna öarna. Därför, som ledamoten mycket riktigt har påpekat, ger vår inbjudan till Maldivernas president oss en möjlighet att belysa den fara som nu hotar människorna på dessa öar.

För övrigt har Maldiverna alltid spelat en aktiv roll i internationella konferenser om minst utvecklade länder och utvecklingsländer som är önationer. Denna duglighet bekräftades när Maldiverna deltog i den tredje FN-konferensen om de minst utvecklade länderna som hölls av Europaparlamentet 2001, och även när Maldiverna antog den viktiga rollen av att föra ordet för expertgruppen vid Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar.

Vad gäller den politiska situationen på Maldiverna, och i linje med uttalandet från ordförandeskapet för Europeiska unionens råd välkomnar kommissionen den senaste politiska utvecklingen på Maldiverna och är tillfreds med de reformer som hittills har införts. Offentliggörandet av färdplanen för reformprogrammet 2006 var verkligen goda nyheter. De val som ska hållas nästa år, år 2008, kommer att vara ett viktigt steg mot större demokrati. Kommissionen är beredd att ge sitt stöd till reformprocessen, inklusive särskild hjälp inför valen år 2008.

Naturligtvis fortsätter vi att bevaka frågan om mänskliga rättigheter. Kommissionen har varit nöjda med de senaste förbättringarna, däribland frigivningen förra året av två betydelsefulla aktivister: Jennifer Latheef och Mohammed Nasheed.

Bart Staes (Verts/ALE). - (NL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag tackar er för ert svar.

Jag har hört från icke-statliga organisationer som deltog i de europeiska utvecklingsdagarna att de var mycket nöjda med initiativet och de beslut som följde, så jag gratulerar till det. Jag är emellertid inte helt nöjd.

Ni säger att den politiska situationen på Maldiverna håller på att förbättras och att det finns en färdplan, men är det inte lite väl tidigt – presidenten är väl närmast att beskriva som en halvdiktator – att erbjuda honom en plats i ett sådant forum på ett så pass viktigt möte? Jag anser att vi måste vara mycket försiktiga i det avseendet och att man inte bör erbjuda honom en plattform om det inte är absolut nödvändigt.

Vad gäller de övriga punkterna så underskattar jag naturligtvis inte de problem som Maldiverna står inför.

Jag anser att de förtjänar en hel del uppmärksamhet men åter igen, vi måste vara politiskt kloka.

Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Jag kan förstå frågan och ledamotens yttrande, men det råder inget som helst tvivel om att klimatförändringarna i huvudsak kommer att drabba de mest sårbara länderna.

Det är absolut nödvändigt att Baliförhandlingarna blir utgångspunkt för en process som införlivar detta faktum och att de mest sårbara länderna själva blir medvetna om det. De tre viktigaste grupperna som är inblandade och som hör till FN, G-77 och EU är gruppen av minst utvecklade länder, gruppen för utveckling i utvecklingsländer som är önationer och gruppen för de utomeuropeiska länderna och territorierna. Vi har bjudit in alla tre till de europeiska utvecklingsdagarna. Maldiverna leder de minst utvecklade ländernas arbetsgrupp om klimatförändringar vid FN, så denna inbjudan motiverades inte av någon annan orsak.

Vid de senaste utvecklingsdagarna, som ägnades åt slutsatser, höll också Kubas vice premiärminister ett tal från talarstolen. Efter hans anförande var jag tvungen att ställa några saker till rätta eftersom en del saker han sa var klart olyckliga och minst sagt olämpliga. Jag utnyttjade tillfället att påpeka att demokratin fortfarande har sina fördelar eftersom den tillåter människor att fritt uttrycka sina åsikter, även åsikter som ibland är stötande.

Därför har jag full förståelse för era kommentarer, men i det här fallet är det lite svårt att inte ta någon hänsyn till Maldiverna, när det är ett land som är ett typexempel på verklig sårbarhet.

Talmannen. – Fråga nr 41 från Gay Mitchell (H-0793/07) Angående: Utveckling av slumområden

Hela 900 millioner människor, dvs. en av sex personer, bor i slumområden i storstäder. Dessa människor har liten eller ingen laglig rätt till sina hem, liten eller ingen tillgång till el, vatten eller sanitär utrustning och ytterst liten tillgång till sociala tjänster. Vilka särskilda åtgärder vidtar kommissionen på detta område och har den någon särskild strategi för att ta itu med denna viktiga utvecklingsfråga?

Talmannen. – Tyvärr är Gay Mitchell inte på plats i kammaren…

Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag övertar ofta frågor från min kollega, Gay Mitchell.

Om ni inte har några invändningar, fru talman, så går vi gärna vidare med frågan.

Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Den snabba tillväxten av storstadsområden i utvecklingsländer är en pågående trend.

Under de senaste åren har antalet människor som bor i städer ökat avsevärt Av utvecklingsländerna är Afrika det område som har haft den största tillväxten av storstadsområden i världen Invånarantalet i städerna har tredubblats under de senaste 25 åren och beräknas fördubblas en gång till fram till 2030.

Denna enorma demografiska förändring har lett till en snabb utbredning av kåkstäder och ohälsosamma slumkvarter, ofta i svår terräng, i utkanterna av städerna.

Den osäkra arbetsmarknaden, den informella marknaden för bostäder och mark och bristen på specialisttjänster är problem som särskilt drabbar de fattigaste stadsinvånarna och som visar hur svårt det är att erbjuda den lokala befolkningen en trygg miljö och tillväxt i dessa stadsområden.

Att bekämpa fattigdom inom ramen för millennieutvecklingsmålen är ett huvudmål för kommissionens utvecklingspolitik och något som vägleder kommissionen i alla initiativ som tas inom det här området.

Kommissionen stöder en hållbar stadsutveckling genom ett sunt styrelseskick och bra metoder för stadsförvaltning. Hjälp ges till storstadsområden som en del av kampen mot fattigdom, och åtgärder för bättre livskvaliteten för dem som bor i kåkstäderna genomförs därför inom ramen för en övergripande syn som är grundad på en bättre stadsförvaltning.

Kommissionens storstadsstrategi för att hjälpa dem som bor i kåkstäder genomförs via flera olika program i de olika geografiska områden som täcks av våra utvecklingsprogram. Detta inkluderar Latinamerika, som har dragit nytta av URB-AL-programmet och Asien, som har sitt eget Asia Urbs-program.

ledamot av kommissionen. –

(Talmannen bad talaren att tala långsammare)

– (EN) Det är ett långt svar och jag är lite rädd att ledamöterna inte kommer att ha tålamod att lyssna till hela mitt anförande. Jag ska dock tala långsammare.

(FR)ledamot av kommissionen Kommissionen tillhandahåller ekonomisk hjälp till olika grupper inom staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. Detta vänder sig till globala initiativ och program som syftar till att förbättra kåkstäderna, nämligen ”Cities Alliance” och FN:s program UN-HABITAT. Cities Alliance mål är att höja inflytandet och effektiviteten av samarbetet kring stadsutveckling genom att förbättra levnadsvillkoren för de fattiga i städerna och utveckla program för att förbättra kåkstäderna till den standard som städerna har och till nationell standard.

Kommissionen involverades i Cities Alliance 2007. Detta initiativ fokuserar på fattiga städer och de fattiga som bor i dessa städer. Slutmålet är att främja hållbar stadsutveckling. Kommissionen använder sig av Cities Alliance för att uppmuntra integration och delaktighet när det gäller stadsutveckling och för att främja dess mål för förbättringar av kåkstäderna.

Kommissionen godkände 2007 ett bidrag på 4 miljoner euro från den nionde Europeiska utvecklingsfonden för att stödja ett regionalt program för modernisering av kåkstäderna. Detta program syftar till att förbättra dialogen, främja regionala, nationella och lokala utbyten samt utbyte av erfarenheter av åtgärder för upprustning av områden med kåkstäder. Programmet tillhandahåller finansiellt stöd till förbättringsplaner för regionala kåkstäder, genomförbarhetsstudier och en förstärkning av befintliga resurser.

Kommissionen har varit särskilt aktiv i sina ansträngningar för att förbättra villkoren för de som bor i kåkstäderna, särskilt vad gäller tillhandahållandet av vatten och sanitära anläggningar. Att förbättra tillgången till vatten och sanitära anläggningar i stads- och tätortsområden är helt klart en integrerad del av vår sektorsspecifika politik. När det gäller de fattiga i stadsområden läggs tonvikten särskilt på att förbättra förhållandena för dem som handhar och tillhandahåller decentraliserade och kommunala tjänster.

I Afrika, där de flesta offentliga och kommunala tjänsterna fungerar dåligt, måste den allmänna organisationen och den ekonomiska förvaltningen av denna sektor reformeras för att öka utbudet av tjänster, i synnerhet om detta område ska locka till sig investeringar. Dessa offentliga tjänster måste förbättras, särskilt vad gäller fastställandet av avgifter, inkassering av betalningar och de praktiska aspekter som är knutna till upprätthållandet av systemet.

Ni vet att vi också har inrättat en EU-mekanism för vatteninvesteringar som finansieras genom den nionde Europeiska utvecklingsfonden och som ger de fattiga och mest sårbara medborgarna i stads- och tätortsområden tillgång till vatten och sanitära anläggningar. Två ansökningsomgångar har förekommit med syftet att förse de fattigaste och mest sårbara med vatten- och sanitetstjänster. Cirka 175 projekt har genomförts på grundval av ett anslag från kommissionen på 416 miljoner euro för samtliga AVS-regioner.

Av denna totalsumma har 38 projekt för åtgärder i stadsområden och 29 för åtgärder i tätortsområden genomförts.

Vattenfrågan står i fokus i de flesta av dessa projekt som bidragit med stöd till dränering och sanitetstjänster.

Totalt har cirka 191,7 miljoner euro redan investerats i mekanismen för vatteninvesteringar för stads- och tätortsområden. På grund av att många stödmottagare som bor i kåkstäderna och i fattigaste delarna av de aktuella områdena är utfattiga ger de flesta projekt, även om det inte är alla, någon form av hjälp till de fattiga, eftersom en anpassning av avgifterna ingår som en del av paketet.

Jag bör kanske också tillägga, så här i slutet av denna långa utläggning som man har gett mig möjlighet att hålla, att jag träffade den verkställande direktören för UN-HABITAT och hade ett långt samtal med henne.

Jag använde detta möte till att framförallt försäkra mig om hennes stöd vid förberedelserna inför de europeiska utvecklingsdagar som ska hållas i slutet av nästa år. Huvudtemat kommer att vara lokalt inflytande och decentralisering – som är en av de viktigaste frågorna, den näst viktigaste är medierna och utvecklingen–

och jag bad henne att ansluta sig till oss för att förbereda detta tema eftersom problemet med extrem förtätning av städer och huvudstäder är en uppenbar utvecklingsfråga.

I samband med detta, och det här är något som jag särskilt vill tala om, finns också det allvarliga problemet med markanvändningsplanering i utvecklingsländerna, och denna fråga bör bli en ny central aspekt i vår utvecklingspolitik. Vi arbetar mycket hårt med detta och jag kommer troligtvis att göra ett uttalande om detta specifika ämne – nämligen markanvändningsplanering i utvecklingsländer – inom den närmsta framtiden eftersom det är en mycket viktig fråga. Kinshasa, till exempel, är en stad med fler än 6 miljoner människor.

Det är nu alltför uppenbart att Kinshasa har blivit ohanterligt vad gäller säkerhet, tillhandahållande av tjänster och renhållningsprojekt etc.

Vi är alltså mycket medvetna om vikten av den fråga som ställts av ledamoten.

Talmannen. – Jag vill först av allt tacka kommissionsledamoten och påpeka att även om hans svar var långt så var det inte det längsta vi har haft under frågestunden. Det har dock förtjänsten att ha föranlett flera förfrågningar om följdfrågor. Jag föreslår att vi tar de tre första frågorna tillsammans, vilket blir Mairead McGuinness, Gay Mitchell, som ställde den ursprungliga frågan, och Danutė Budreikaitė.

Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Med all respekt för Mairead McGuinness tycker jag att det är mycket märkligt att någon ställer en fråga och sedan måste vänta på någon annan.

Talmannen. – Jag är hemskt ledsen. Vi började sent så man kunde ha förväntat sig att ni hade varit här tidigare.

Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Det stod på skärmen att ni började sent och sedan hoppade ni över frågor. Därefter tillåter ni ett sju minuter långt svar och låter någon annan ställa en följdfråga innan den ursprungliga frågeställaren får komma till tals. Det är ett absurt förfarande, och jag protesterar.

Talmannen. – Jag är hemskt ledsen, men om ledamöterna inte är på plats i kammaren måste vi hoppa över deras frågor. Vi följer den ordning som jag föreslog.

Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag ber om ursäkt för missförståndet. Jag övertog frågan från Gay Mitchell eftersom jag visste att han var på väg ned.

Herr kommissionsledamot! Jag är inte säker på att jag hörde er nämna orden ”landsbygd”, ”jordbruk” eller

”investeringsbehov” en enda gång i ert långa svar. Problemet med slumområden är nämligen att 900 miljoner människor söker sig dit för att få ett bättre liv, eftersom det inte finns någonting bättre i landsbygdsområdena.

Jag anser att ni behöver ta itu med frågan om att investera i jordbruket och landsbygdens utveckling i utvecklingsländerna för att inte skapa ännu större slumområden.

Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Ni har säkert rätt, men jag har precis nyligen fått möjligheten att behandla denna fråga om landsbygdsutveckling.

Ni kommer att upptäcka att den tionde Europeiska utvecklingsfonden lägger större tonvikt vid landsbygdsutveckling och investeringar i jordbruket än den nionde Europeiska utvecklingsfonden, där till exempel den budget som tilldelades projekt för landsbygdsutveckling och jordbruk utgjorde – om jag minns rätt – 9 procent av anslagen.

I den tionde Europeiska utvecklingsfonden har denna andel stigit till strax över 12 procent. De 666 miljoner euro som tilldelats från den nionde Europeiska utvecklingsfonden har nu höjts till 1,1 miljarder euro i den tionde fonden. Det säger sig självt att vi uppmuntrar den här utvecklingen och jag

In document TISDAGEN DEN 13 NOVEMBER 2007 (Page 83-100)