Exit-rätt i aktieägaravtal och bolagsordning

5.4.1 Bolagsordning

Bolagsordningen brukar beskrivas som ett avtal127 mellan aktieägare, vilken reglerar deras samverkan och ramarna för bolagets bedrivande. På detta vis fyller bolagsordningen huvud-sakligen tre funktioner, nämligen; (i) tillhandahålla grundläggande information om bolaget, (ii) ange verksamhetens syfte och verksamhetsföremål, samt (iii) ange de grundläggande spel-reglerna för aktieägare och bolagsledning.128 Bolagsordningen kan dock innehålla i princip vad som helst, under förutsättning att innehållet inte strider mot ABL.129 Till följd av principen om aktiens fria överlåtbarhet, uttryckt i 4 kap 7 § ABL, kan bolagsordningen inte ålägga en

127 Avtalsanalogin stämmer egentligen mindre väl med aktiebolagsformen, men den har pedagogiska fördelar.

128 Lehrberg s. 30-31.

32 ägare att lösa in en annan ägares aktier, i vart fall inte med bolagsrättslig verkan (jfr vidare kap. 5.4.2 om SAS-principen).130 På motsvarande vis bör en aktieägare inte med bolagsrättslig verkan kunna åta sig att t.ex. rösta för bolagets framtida likvidation. Vidare bör förbudet mot förvärv av egen aktie (19 kap. 4 § 1 st. ABL) förhindra att bolaget åläggs inlösenskyldighet. Följaktligen kan aktieägare ha skäl att även ingå aktieägaravtal.

5.4.2 Aktieägaravtal

Enligt Stattin & Svernlöv sluts aktieägaravtal främst i vad som här kallas fåmansbolag.131 I aktiebolag med en spridd ägarkrets minskar möjligheterna att ingå aktieägaravtal, inte minst då ägare i större bolag ofta är aktiesparare.132 Däremot kan t.ex. styrningsaktieägare (se kap. 3.2) i större bolag ha ett intresse av att använda aktieägaravtal för att uppnå maktkoncentration.133

Förutom att ägarna endast i begränsad omfattning tillåts disponera över ABL:s regler i bolagsordningen, kan intresset av aktieägaravtal bl.a. förklaras av att aktieägaravtalet, till skill-nad från bolagsordningen, inte behöver offentliggöras. Det senare kan vara av vikt för att skydda sådant som ägarna anser vara företagshemligheter. Härutöver kan även nämnas att aktieägarna kan önska främja en endast temporär samverkan och därför inte vill tynga ned bolagsordningen, samt att aktieägaravtalet, om än på obligationsrättslig grund, erbjuder ett smidigare sanktionssystem än det i ABL. Ofta nämns även att aktieägaravtal är enklare att ändra än bolagsordningen. Förvisso undviks ABL:s procedurregler, men, till skillnad från vid ändring av bolagsordningen, fordrar en ändring av aktieägaravtal samtliga parters samtycke.134

Trots det närmast otvungna användande av ordet ”aktieägaravtal” ovan, bör framhållas att det saknas en legaldefinition för hur detta ska förstås. Inom ramen för begreppet kan ett stort antal avtal falla och närmast får ordet anses hänga samman med att avtalets parter i regel utgörs av bolagets aktieägare och att avtalet helt enkelt har med deras aktieägande att göra.135136 Lik-väl kan även annan än aktieägare utgöra part. Vanligt är t.ex. att avtalet tillträds av VD och styrelseledamöterna.137 Ibland intar även bolaget partsställning. Det ska däremot nämnas att

130 Jfr Lehrberg s. 125, Kansmark & Roos s. 27 och Ramberg s. 103. För norsk rätt, jfr dock § 12-7 NAL.

131 Stattin & Svernlöv s. 20. Jfr även Lehrberg s. 101.

132 Stattin & Svernlöv s. 20.

133 Jfr härom Bergström & Samuelsson s. 180.

134 Sandström T. s. 82, Ramberg s. 15, Stattin & Svernlöv s. 13, 19, 22, samt Bergström & Samuelsson s. 179 f.

135 Stattin & Svernlöv, s. 15 f, samt Lehrberg s. 68 och 71.

136 Flertalet synes vara ense om att ett aktieägaravtal normalt konstituerar ett enkelt bolag. Jfr härom Stattin & Svernlöv s. 21 ff., Sandström T. s. 83 och Lehrberg s. 74 ff. För motsatt uppfattning, se Ramberg s. 17 ff.

33 det inte krävs att alla delägare anslutit sig till avtalet, men det är det vanliga, åtminstone i bolag med en begränsad ägarkrets.138 Naturligtvis måste dock avtalet ha minst två parter.

I doktrin finns ett starkt stöd för att aktieägaravtal endast binder dess parter. Man talar om avtalets subjektiva begränsning.139 Däremot råder delade meningar om en förvärvare binds automatiskt.140 Klart är dock att parterna inte kan binda bolaget, vilket även är ett uttryck för separationsprincipen, dvs. avtal får inte aktiebolagsrättslig verkan utan lagstöd.141 Det är heller inte möjligt att kringgå ABL:s regler genom att bolaget på avtalsrättslig väg åtar sig att åsido-sätta dessa. Bolagets avtalsfrihet begränsas bl.a. av aktiebolagsrättsliga regler och det kan inte åta sig att åsidosätta bestämmelser om bolagets interna förhållanden.142 Att bolaget intar parts-ställning är däremot komplicerat även i övrigt. Det senare berörs dock inte vidare.

5.4.2.2 Exit-bestämmelser

Ovan nämndes att aktieägaravtal kan tänkas användas för att uppnå maktkoncentration. Av-sikten med den typen av aktieägaravtal är alltså att koncentrera ägarinflytandet i bolaget. Där-utöver brukar man även tala om maktspridande aktieägaravtal, vilka närmast fyller ett slags minoritetsskyddande funktion. Ofta innehåller dock ett aktieägaravtal inslag av bägge form-er.143 Exit-klausuler får närmast anses tillhöra den senare kategorin.

Som utgångspunkt gäller avtalsfrihet för överenskommelser om exit. Däremot får intagna klausuler bl.a. inte strida mot ABL:s tvingande bestämmelser. Exempel på sådana är de direkta exit-bestämmelser som behandlats i kap. 5.1-3. Endast 22 kap. 1 § förhindrar dock klausuler i, för minoriteten, såväl försvårande som förmildrande riktning.144 Likväl är viktigt att betona att klausuler som strider mot nämnda bestämmelser, visserligen saknar bolagsrättslig verkan i den mening att klausulerna inte kan göras gällande i en process mot den som åberopar dessa.145 Däremot har inskränkningarna obligationsrättslig verkan och kan därför utlösa ansvar i enlig-het med avtalet, t.ex. i form av vite.146 För parterna kan det alltså finnas starka incitament att

138 Lehrberg s. 68 och 71, Stattin & Svernlöv s. 13, 16 och 32, samt Ramberg s. 48 ff.

139 Stattin & Svernlöv s. 30, Ramberg s. 40 och Lehrberg s. 96.

140 Enl. Sandström T. (s. 85) binds ondtroende förvärvare. Se dock Stattin & Svernlöv s. 61 f och Ramberg s. 61.

141 NJA 2011 s. 429, Stattin & Svernlöv s. 30 och Ramberg s. 32.

142 8 kap. 42 § 1 st. 1 men. e.c. Jfr även Ramberg s 49.

143 Jfr Stattin & Svernlöv s. 20, Ramberg s. 16 och Lehrberg s. 72 f.

144 Se härom prop. 2004/05:85 s. 809, prop. 1975:103 s. 254 f, samt Sjöberg s. 302.

145 Se NJA 2011 s. 429.

34 hedra avtalet, varför detta indirekt kan få betydande aktiebolagsrättslig genomslagskraft.147 Huruvida dylika avtal kan förklaras ogiltiga eller overksamma, är dock ett separat spörsmål.148 Frågan kan dock ställas varför ett aktieägaravtal, där t.ex. samtliga aktieägare på förhand medgett undantag från ABL:s direkta exit-bestämmelser, inte får aktiebolagsrättslig verkan i enlighet med SAS-principen. Enligt denna kan ju beslut fattas i strid med en regel som upp-ställts till skydd för aktieägarna om samtliga, eller i vart fall de berörda delägarna lämnar sitt samtycke. Till att börja med kan emellertid ifrågasättas om 22 kap. 1 § ABL är uppställd ute-slutande till skydd aktieägarna. Som framgått av kap. 5.1.1 avses bestämmelsen fylla en minoritetsskyddande funktion, men den har även uppställts av samhällsekonomiska skäl. Samma argument kan kanske föras för 25 kap. 21-22 §§ och 29 kap. 4 § ABL, men sådana hän-syn framgår inte uttryckligen av förarbetena. Undantag från samtliga nämnda bestämmelser förhindras dock definitivt av att samtycke enligt SAS-principen krävs för visst tillfälle och viss sak. Således är det inte möjligt att för framtiden149 avtala bort den rätt som minoriteten till-erkänns, i vart fall är de bolagsrättsligt oförhindrade att utnyttja bestämmelserna.

Eftersom avtalsfrihet gäller som huvudregel finns betydande möjligheter att reglera exit i aktieägaravtal. Vanligt150 förekommande är dock s.k. drag along- och tag along-klausuler.

Drag along-klausuler medger part eller viss andel av parterna (ibland köparen), vanligen viss majoritet, som beslutat sig för att avyttra sitt aktieinnehav rätt att förplikta en, flera eller samtliga övriga parter att också avyttra sitt innehav till viss köpare. Klausulerna förstärker exit-möjligheter genom att förbättra utsikterna att finna en köpare. Särskilt vid investeringar i fåmansbolag är ju förvärvare typiskt sett mer medgörliga, om de kan få kontroll över bolaget.151

Tag along-klausuler, å andra sidan, ger övriga delägare rätt att, vid parts försäljning av hela eller viss del av sitt innehav, kräva att även deras aktier omfattas av försäljningen och på samma villkor. Om den presumtive köparen inte önskar förvärva samtliga aktier är det vanligt att övrigas rätt avser att få sälja i proportion till sitt innehav. I vissa fall har en part tillerkänts (obligationsrättslig) vetorätt mot försäljning. Tag along-klausuler syftar ofta till att förstärka minoritetens möjlighet till exit när en utomstående önskar förvärva en majoritetspost.152

147 Prop. 2004/05:85 s. 1397 (Bilaga 18). Jfr även Ramberg s. 33 och Statin & Svernlöv s 31.

148 NJA 1972 s. 29 talar närmast för att så ska vara fallet. För en annan uppfattning, se T. Sandström s. 85. Jfr även NJA 1979 s. 93, Lehrberg s. 174 ff., samt Ramberg s. 84. Notera dock att AvtL:s vanliga ogiltighets- och overksamhetsregler i 28-33, samt 36 §§ är tillämpliga i vanlig ordning. Dessa frågor berörs inte vidare.

149 Förutom någon enstaka vecka, enl. Andersson (Kapitalskyddet) s. 20. Jfr även Stattin & Svernlöv s. 38.

150 Ramberg s. 104.

151 För detta stycke, se Lehrberg s. 127, Ramberg s. 104 och Stattin & Svernlöv s. 63. Jfr även kap. 3.2.

35 Utöver nu nämnda klausuler är även s.k. utköpsklausuler vanliga. Dessa ger part rätt att tvångsförvärva en annan parts innehav, alternativt påfordra inlösen av det egna innehavet. Enligt Ramberg är dock den tidigare varianten vanligast förekommande.153 Utköpsklausuler aktualiseras oftast vid avtalsbrott, men kan även kopplas till annat, t.ex. uppkommen oenighet mellan parterna. Inlösenskyldigheten åligger typiskt sett aktieägare, men det förekommer att parterna ålägger bolaget denna skyldighet. Med hänsyn till vad som tidigare sagts saknar dock en föreskrift av sistnämnt slag bolagsrättslig verkan och kan alltså inte göras gällande mot bol-aget. Enligt Ramberg bör dock en sådan föreskrift ofta tolkas så att avtalsparterna ska verka för att bolaget fattar beslut om inlösen i enlighet med ABL:s bestämmelser.154155