I denna fas inleds den fysiska etableringen av projekten. Mindre justeringar
kan fortfarande göras och det kan uppstå situationer som ledningen måste
hantera genom att förändra projektet marginellt. Fasen kännetecknas av
osä-kerhet men också av att det skapas en acceptans kring projekten. I samband
med att projekten blir färdiga skapas mening om hur det har gått. Målen och
motiven bakom projekten omvärderas och nya motiv uppstår i efterhand.
Arenor att mötas på
Projekten har nått ”ingen återvändo” och kommer att etableras men
diskus-sionerna fortsätter. Det är i denna fas detaljer och delfrågor som debatteras
och engagerar individer. Att mindre detaljer är avgörande för hur projekten
kan komma att förstås är i enlighet med Weick (1995) som pekar på
detaljer-nas avgörande roll i meningsskapandet. I kommunerna utgör detaljfrågor
are-nor att mötas för de olika intressena, motståndarna till projekten kan inte
längre påverka om projekten ska etableras eller inte men de kan förändra vissa
aspekter i utformningen. Det är olika frågor som tas upp och som är
betydel-sefulla för olika parter i processen. I Tanum återkommer frågan angående den
vattendom som drabbade kommunen och styrelseledamöterna i stiftelsen. För
en del av respondenterna var händelsen inte märkvärdig då det var nödvändigt
för att komma igång med byggandet. För andra var det personliga ansvaret
och att bli dömd mödosamt. Enligt Tanumstrands kritiker var polisanmälan
en viktig markering som visade att kommunledningen inte kan handla
hur-somhelst utan konsekvenser. En annan återkommande fråga i Tanum är
an-gående flyktingförläggningen där det råder delade meningar om det var en
bra lösning eller inte. Flyktingfrågan handlade i vissa fall om just flyktingar
men symboliserar även det faktum att anläggningen inte fungerade som
tu-ristanläggning, vilket strödde salt i såren på Tanumstrands kritiker. Ytterligare
något som återkommer i Tanum är angående etableringen av badet, där
de-batten handlade om utformning och funktion. Frågan var laddad då det är
tydligt att fokus för kommunledningen låg på att locka turister, istället för ett
bad med simskola och motionssim blev det ett äventyrsbad. Satsningen
pas-sade in i Tanums identitet som turistkommun men gjorde invånarna upprörda
av samma anledning. Gray med flera (1985) pekar på att när ledningen gör
något som inte överensstämmer med de grundläggande värderingarna inom
organisationen uppstår motsägelsefull mening, vilket var fallet i Tanum.
Projekten i Partille och Alingsås blev inte lika omdebatterade som det i
Tanum, vikten av arenor att mötas var därför inte lika stor. En anledning
här-till är att en stor del av diskussionen fördes internt inom
projektorganisatio-nen, det vill säga mellan kommunledning och företrädare för näringslivet.
Diskussioner som uppstod i Partille handlade om Allums miljöpåverkan och
även i Alingsås handlade projektet inledningsvis om onödig
energiförbruk-ning. I alla tre kommuner fanns också en debatt angående att det borde finnas
bättre användning för de kommunala medlen. Det i sin tur innebar att
pro-jekten ledde till utveckling inom andra områden, vilket vi återkommer till.
Förändring på marginalen – att välja sina strider
Ledande inom offentliga organisationer måste lyssna på den opinion som
upp-står. Att lägga ner projekten var aldrig aktuellt men mindre förändringar
vid-togs för att lugna opinionen. Opinionens invändningar lyssnades på i de fall
det var möjligt och kommunledningarna valde sina strider för att kunna
ge-nomdriva projektet på planerat sätt i andra fall. Förfarandet innebär att
kom-munledningen i efterhand kan hävda att de lyssnat på opinionen och förändrat
projektet i enlighet med det. Resultatet av att ”välja sina strider” menade en
del respondenter var att projekten försämrades, fördyrades och måste ändras
i efterhand. Förändringarna var dock nödvändiga för att kunna driva igenom
projektet som planerat på andra punkter.
I både Tanum och Partille är detta tydligt, i Tanum byggdes billiga
vand-rarhem för att möta opinionen vilka endast fanns kvar under en kort period
för att därefter rivas då det inte gick att få ekonomi i dem. Ett annat exempel
är att utgångsplanen ändrades till ett billigare tak- och fönsteralternativ, vilket
innebar högre kostnader för underhåll. I Partille byggdes medvetet få
parke-ringsplatser vid Allum tillsammans med en utbyggd kollektivtrafik för att möta
kritiken om den ökade biltrafiken till Partille. I efterhand har antalet
parke-ringsplatser dock byggts ut eftersom behovet var större än förväntat. Den
form som en kommunal organisation utgör innebär emellertid att
diskussio-ner av detta slag är ofrånkomliga. Även om projekten inte drivs som politiska
frågor innebär det faktum att de tar plats inom en offentlig organisation att
de påverkas av opinion och debatt. Hanteringen är att låta opinionen få rätt
ibland, vilket är ett tecken på att kommunledningen lyssnar och en strategi
för att i andra frågor slippa ta hänsyn till opinionen.
Det är emellertid inte bara opinionen som förändrar projektens
detaljmäs-siga karaktär genom att ledningen väljer sina strider. Det sker också
föränd-ringar i omvärlden som inte kan förutses och som måste tas hänsyn till.
Sahlin-Andersson (1989; 1996) menar att detta inte sällan medför att
pro-jekten blir både större och dyrare än planerat. Van Marrewijk med flera (2008)
beskriver hur stora projekt beskrivs som unika och innovativa varför
styr-ningen av dem anses utgöra kreativa processer, vilket medför en acceptans
kring att det inte blir som planerat. Enligt Sahlin-Andersson (1996) är
osä-kerhet snarare en förutsättning än ett problem då beskrivningen av projekten
som extraordinära innebär att ifrågasättande undviks. Är något extraordinärt
innebär det per definition att det inte har inträffat tidigare och att det därför
är svårt att förutse kostnader och framtida användning, vilket skapar
hand-lingsutrymme. Återigen kan här språkets betydelse konstateras där
beskriv-ningen av projekten är av vikt för hur de uppfattas. Eftersom projekten
beskrivs som unika nyheter medför det utrymme att vidtaga handlingar
mo-tiverat av projektens komplexitet. Men om projekten undviker ifrågasättande
kan diskuteras eftersom de också kritiseras av samma anledning; deras
osäker-het och komplexitet. Kalkyler och fördyrning är en annan känslig punkt.
Kalkyler som brister
Stora projekt blir ofta dyrare än beräknat och det finns osäkerhet förknippat
med hur projekten kommer att nyttjas, vilket diskuterades i inledningskapitlet.
Flyvbjerg med flera (2002) visar, i studier av vad de benämner megaprojekt,
att uppskattningar av kostnader samt förväntade effekter är klart överdrivna.
Författarna menar till och med att kostnader underskattas samt att effekter
överdrivs av dem som driver projekten, vilket skulle innebära att de ljuger för
att projekten ska bli av (jämför Brunsson 1989). Kerstin Sahlin-Anderssons
(1986; 1989) studier stöder till viss del slutsatsen då hon menar att kalkyler
inte är tillförlitliga som kostnadsuppskattningar utan snarare finns till för att
konkretisera och kommunicera en idé. Att beslutsfattare medvetet skulle ljuga
har bestridits av Van Marrewijk med flera (2008) som istället menar att de
överstigna budgeterna och tidsramarna ska ses som ett resultat av osäkerhet
och begränsad kunskap.
Tanum är den av de studerade kommunerna där kalkylerna beskrivs som
mest problematiska, vilket berodde på att de ökade med tidens gång, vilket
invånare invände mot. De bristande kalkylerna innebar en seger för kritiker
som vände sig mot projektets osäkerhet och kostnad. Denna företeelse menar
å andra sidan en del av respondenterna var vanligt förekommande men
mö-dosamt politiskt, eftersom omgivningen reagerade negativt. Det fanns en
in-ställning om att kalkyler ofta brister, men det är inget som kan förmedlas utåt
till kommuninvånarna. I Partille och Alingsås har denna diskussion till viss
del kunnat undvikas då finansiering delvis har skett genom partnerskap med
andra finansiärer, vilket gör det otydligt hur mycket kommunen har satsat.
Det beror delvis också på att kommunens del i finansieringen är kommunala
satsningar, som i Partille där de byggde ut kommunikationerna och
busster-minalen, sådant de kan hävda ändå skulle behöva göras.
Ansvarsfördelning och nya organisatoriska lösningar
Att beslut om projekten fattas politiskt är i ingen-återvändofasen en
förut-sättning för att de ska bli av och för att de ska leva kvar under en lång period.
Att nå dit är därför ett mål för kommunledningen. I färdigställandefasen
be-skrivs den politiska inblandningen emellertid inte sällan som problematisk.
Att alla beslut går att överklaga gör processen trög och långsam och därför
eftersöks i denna fas en ny organisatorisk lösning. I alla tre kommunerna
bild-ades organisationer som styr projektet och som ligger utanför de traditionella
beslutsorganen. En vanlig sammansättning är att gruppen består av
kommun-ledningen samt kommun-ledningen för den privata delen av partnerskapet. Fördelen
med dessa grupper anses vara att besluten kan fattas snabbare, vilket gör
ar-betet effektivare. Eftersom projekten finns på en marknad och konkurrerar
med andra kulturprojekt, turistanläggningar och köpcentrum beskrivs det
som helt ohållbart att alla beslut ska fattas politiskt. De organisationer som
formas här ges en stor betydelse för projektens framgång. Att beslut allt oftare
fattas utanför den politiska ledningen och istället på en administrativ nivå är
en tydlig utveckling, vilket även Jonsson (2010) visar. En anledning härtill
beskrivs vara att beslut behöver fattas snabbt, vilket innebär en utveckling där
kommunens roll mer liknar företagens. Denna omständighet gav upphov till
protester i Tanum men förefaller vara helt naturlig i Alingsås och Partille,
vil-ket visar på en förändrad inställning.
Den ansvarsfördelning som tidigare beskrevs som en möjlig källa till
pro-blem i ett partnerskap intensifieras i denna fas. Det är inte tydligt vem som
fattar beslut i vilken fråga och vilken roll kommunen i detta läge har eftersom
ansvar flyttats från kommunen till de nya organisatoriska lösningarna.
Re-spondenterna poängterar att det finns tydliga riktlinjer mellan grupperna och
att information kring projektet förmedlas löpande till kommunfullmäktige. I
mindre kommuner underlättas översikten genom att samma personer sitter i
flera organ samtidigt och information sprids därför på det individuella planet.
En annan förklaring är också att de roller som finns i grupperna är
uppluck-rade där näringslivet och kommunen i princip är samma sak. De fattar helt
enkelt beslut tillsammans varför det inte förefaller finnas någon anledning att
söka efter avsändaren. I samband med dessa förändringar börjar
kommun-ledningen tänka på projektet i nya banor och det finns ett behov av att
be-stämma vad projekten är och vart kommunen är på väg. Det görs i nästa fas.
In document
Kommunala satsningar av betydelse
(Page 180-184)