En idé om ett projekt kan finnas länge. Till slut sker något som gör att de
blir av, det skapas ett tillfälle för dem, vilket beskrevs i tillfällefasen. I
konkre-tiseringsfasen får projekten en fast form, här debatteras och diskuteras
pro-jektens etablering. Efter det når projekten efter en tid ”ingen återvändo”,
vilket är den punkt då projekten inte längre kan dras tillbaka. I denna fas fattas
formella beslut och partnerskap ingås, väl här kan projekten förändras men
de kommer att bli av. Prestige som uppstod i den tidigare fasen kan innebära
att projektet når ingen-återvändo. Det innebär inte att projekten inte längre
diskuteras men det är andra frågor som diskuteras och inte projektens vara
eller icke-vara. Istället försöker de olika grupperna att påverka projekten i en
viss riktning genom att diskutera detaljer och att vinna ”strider” på marginalen.
Legitimitet genom experter och finansiärer
Ingen-återvändo nås genom fattande av beslut, ingångna avtal eller löften om
finansiering som ställer krav. Projekten kommer att bli av men det kan
fort-farande ske förändringar på detaljnivå och det var tydligt att det i
kommu-nerna fortsatte att diskuteras och debatteras men med annat fokus.
Ingen-återvändo kan nås på olika sätt. I Tanum fick kommunen möjlighet att
ta del av offentlig finansiering som ställde krav på kommunen att inleda
arbe-tet för att inte medlen skulle frysa inne. Tanumstrand påskyndades och i
ef-terhand diskuteras om denna omständighet gjorde att projektet försämrades.
I samband med att finansiellt stöd hade säkrats inleddes samarbete med
en-treprenören NPL, även det ett sätt att nå ingen-återvändo. Samarbeten och
partnerskap innebär att det finns ansvar gentemot annan part, som är befäst
genom kontrakt men även genom delad finansiering. Greve och Hodge
(2007) pekar just på att även om partnerskap mellan offentliga och privata
aktörer bygger på samarbete är de ofta befästa genom rigida avtal och
kont-rakt. Partnerskap återfinns i de tre kommunerna men på olika sätt. I Partille
var det inte huvudsakligen kommunen som investerade i Allum utan
köpcent-rumbolaget Steen och Ström. I Alingsås ingicks en form av partnerskap med
PLDA där det inte i första hand handlade om finansiering utan snarare om
beslut om genomförande. När det finns annan part att svara inför är det
blematiskt att dra tillbaka projekten. Partnerskap i sig är emellertid inte
pro-blemfria, bland annat påtalas det ansvarsproblem som kan uppstå, det vill säga
vem som ska stå till svars om problem uppstår när ansvaret är fördelat på flera
olika parter (Mörth och Sahlin-Andersson 2006). När problem väl uppstår
är det viktigt att det finns tydliga ansvarsförhållanden för att inte parterna ska
skylla på varandra och det uppstår misstro. Det är tydligt att partnerskap som
företeelse idag är mer accepterat än tidigare då det i Tanum fanns en misstro
mot den andra parten, att de skulle lura kommunen på pengar. Detta känns
inte igen i de två nyare projekten, där partnerskap förefaller vara en
förutsätt-ning för att projekten alls skulle bli av.
En viktig aspekt i samband med partnerskap är att experter binds upp i
projekten. Att någon med erfarenhet av att genomföra liknande satsningar
anser att projektet är värt att satsa på skapar legitimitet. Denna aspekt
beto-nades av respondenterna som uppgav att kommunen inte har kompetens att
själv driva projekten. Att det är legitimerande att vända sig till experter med
inställningen att de som vet något ska vara med och bestämma är en relativ
ny inställning enligt Bang och Esmark (2009). Tidigare menar författarna att
uppfattningen var att låta de valda bestämma, det är ju därför de är valda.
Skiftningen kan iakttagas vid en jämförelse mellan Tanum å ena sidan och
Partille och Alingsås å andra. I Tanum vid tiden för Tanumstrand uppstod
debatt därför att vissa grupper inte ansåg det rimligt att någon utanför
kom-munen skulle ha inflytande över komkom-munens handlande. Att individer utanför
kommunen fanns med i Tanumstrands styrelse var något de reagerade emot.
Inställningen finns däremot inte i Alingsås och Partille, snarare tvärtom. Att
politiker fattade beslut inom området de inte behärskar till fullo var emellertid
ett problem som diskuterades även i Tanum, vilket beskrevs som ”det lokala
politikerproblemet”. Problemet innebar att politiker hanterar frågor de inte
har kompetens för. I Tanum innebar problemet också att om kommunen blev
lurad av privata aktörer, som en del menade, hade de inte kompetens nog för
att uppfatta det.
Beslut fattas
Det inte är enkelt att identifiera när det avgörande beslutet fattas då det
sna-rare handlar om många olika beslut som tillsammans skapar projekten och får
dem att etableras. Enligt Weick (2003) sker det avgörande beslutsfattandet
ofta långt innan de inblandade är medvetna om det. Dessutom är det en
mängd olika beslut som ska fattas; inriktningsbeslut, delbeslut, beslut om
sam-arbete, beslut om förnyade översiktsplaner, beslut om nya detaljplaner och
dylikt. Att beslutsprocesser ser ut på detta sätt är ingen nyhet, redan Herbert
Simon (1947) och Charles Lindberg (1959) beskrev beslutsprocesser som
in-krementella, att beslut bygger på varandra. Ett tidigt fattat beslut kan därför
vara svårt att bortse ifrån vilket skapar låsningar i processerna. Detta benämns
ibland för spårbundenhet. Enligt Hedlund (2007) innebär spårbundenhet att
beslut fattade i det förflutna påverkar beslut i nuet och att individer därför
fastnar i på förhand bestämda hjulspår. Spårbundenhet i beslutsprocesser
upp-märksammas vanligtvis om det utgör problem, vilket inte måste vara fallet då
även goda beslut och lösningar kan kännetecknas av spårbundenhet. Även
fö-rekomsten av prestige förefaller i kommunerna leda till spårbundenhet. Weick
och Sutcliffe (2003) beskriver vad de benämner ”cultural entrapment” som
är den process där individer låser sig vid handlingar och sedan söker efter
kon-firmation att de handlat riktigt. Detta menar författarna kan medföra att
in-divider negligerar ledtrådar som indikerar att saker och ting inte står rätt till.
Det kan också medföra uppkomsten av självuppfyllande profetior (Weick 1995).
Beslutsfattande innebär emellertid att fasen ingen-återvändo nås. När
till-räckligt många beslut om att etablera projektet är fattat är det svårt att vända
om. Och eftersom det inte handlar om ett enda beslut utan om flera är det
än mer komplicerat. Då det gäller politiska beslut gäller det att få med sig
ma-joriteten och vissa låsningar görs av den anledningen. Även då det är omöjligt
att exakt fastställa när det avgörande beslutet fattas måste beslut i politiska
organisationer fattas i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Eftersom
det gäller politiska beslut gäller att besluten går att överklaga, något som
be-skrivs göra processen långsam men också att när besluten väl är fattade går
det att lita på att projekten kommer att bli av, just av den anledningen att de
är politiska beslut.
Även i denna fas är det viktigt med berättelser som återger hur själva
ge-nombrottet skedde, som till exempel berättelsen om hur det gick till i Tanum
när finansieringen säkrades. Berättelser angående hur projekten når
ingen-återvändo tyder på vikten i detta steg, att det här sker något avgörande.
Medias roll
Eftersom projekten innebar debatt och diskussion föll det naturligt att även
media visade intresse. I alla de beskrivna faserna har media bevakat men
fram-förallt i denna fas, där projektet antar en fast form, blir det betydelsefullt vad
tidningarna skriver. Media påverkar inte besluten om att satsa på projekten
men är i högsta grad en aktör i debatten. I Tanum uppskattar en av
respon-denterna att det skrevs minst en artikel varje dag om Tanumstrand men om
det var positivt eller negativt ur projektets synvinkel råder det delade meningar
om. Information spreds om Tanumstrand och om all reklam är bra reklam
var det positivt, men respondenter vittnar om att det var en arbetssam
situa-tion för de inblandade att vara bevakade och kritiserade i media. I Tanum kan
situationen tolkas som att det förelåg ett ”information overload” (Sutcliffe
och Weick 2008) eftersom det skrevs sådana mängder att det var
problema-tiskt att sålla bland informationen. Överflöd av information medför sållning
men också att organisationer improviserar och i efterhand skapar mening av
handlingen (Weick 1995). Otydlig information sätter således igång
menings-skapandeprocesser och media utgjorde därför en meningsskapande aktör i
Tanum vid tiden för Tanumstrand. En liknande process identifierade Althén
(2010b) i Vimmerby, där den lokala tidningen i mångt och mycket agerade
som en politisk aktör i samband med etableringen av Astrid Lindgrens värld.
I Tanum beskrivs hur tidningen framförallt lyfte fram Miljöpartiets och
Ak-tionsgruppens synpunkter, det vill säga de som var kritiska till etableringen.
I Alingsås fanns inledningsvis en mediebevakning av Lights in Alingsås som
delvis var kritisk men som senare kom att vända. Bland annat uppmärksammade
den lokala tidningen när kommunen mottog pris och därför bjöd på tårta på
torget. Media förekom även då Lights in Alingsås uppmärksammades i
sam-band med rapportering från en handbollsmatch då ljusinstallationerna filmades
och visades i Sportnytt, vilket skapade intresse för projektet. År 2008 hade
Gö-teborgs-Posten på sin webbplats en minienkät angående vad nättidningens
lä-sare ansåg om Lights in Alingsås där resultatet inte blev speciellt positivt.
Resultatet av enkäten togs på allvar och blev ett motiv för kommunen att
ut-veckla projektet. Negativ kritik gjordes därigenom till ett motiv till förändring.
I Partille beskrivs det mediala utrymme Allum fick som en form av
mark-nadsföring. Den lokala pressen i Partille bevakade etableringen av Allum men
lokalpressen förefaller inte ha ett lika stort genomslag i Partille som i de två
andra kommunerna då kommuninvånarnas huvudsakliga dagstidning är
Gö-teborgs-Posten. I Partille hittades istället andra sätt att sprida informationen
om Allum. Ett sätt är genom att Allumemblemet syns på handbollslagets
Sä-vehofs matchtröjor och därför syns i samband med handbollsmatcher. Media
skapar intresse oavsett vad som skrivs och eftersom kommuner inte
marknads-förs på samma sätt som företag kan detta vara ett sätt att få ut information,
på gott och ont.
In document
Kommunala satsningar av betydelse
(Page 177-180)