Konkretiseringsfasen

Konkretiseringsfasen är fasen då projektet går från idé till dess att avgörande

beslut fattas om etablering. Det är först i denna fas som projekten antar en

fast form. Fasen kännetecknas av aktivt meningsskapande och meningsgivande

då det föreligger en otydlighet angående vad som kommer att ske. Här gäller

för förespråkare att sprida idén om projektet i organisationen och få med sig

övriga. Motståndarna försöker samtidigt att mobilisera motstånd. De olika

parterna i debatten skapar därigenom både mening och försöker influera

andra, vilket är vanligt vid organisatoriska förändringar (Gioia och Chittipeddi

1991).

Debatt och uppkomsten av prestige

Konkretiseringsfasen kännetecknas av att projekten diskuteras och debatteras.

När väl projekten har nått denna fas är de svåra att hindra, men deras

utform-ning och omfattutform-ning är fortfarande oklar. Att det är svårt att hindra ett projekt

visar Sahlin-Andersson (1986) och hänvisar till processens komplexitet,

be-stående av flera delprocesser

45

. Om en av delprocesserna hindras innebär det

att projektet hindras, men de olika delprocesserna kan fortlöpa var för sig.

Sahlin-Andersson menar att istället för hindrande borde det talas om

fördrö-jande eftersom processerna trots ett hindrande kan fortleva och återupptas

vid ett senare tillfälle.

I kommunerna har det funnits både de som förespråkat och de som

kriti-serat projekten, det vill säga de som vill genomföra och de som vill hindra

och fördröja. Debatten som uppstod mellan de två sidorna visade sig, tvärtom

vad det kan förfalla, vara betydelsefull för projektens genomförande. Det var

tydligt att försök att hindra ett projekt kan leda till dess genomförande där

förklaringen är uppkomsten av prestige. I Tanum är detta som tydligast, här

bildades en aktionsgrupp med syfte att hindra Tanumstrand men där det

kraf-tiga motståndet ledde till att Tanumstrand blev en prestigefråga för

kommun-ledningen. Speciellt en individ, ledare i aktionsgruppen, beskrivs politiskt ha

45 Sahlin-Andersson (1986) talar om tre olika processer i genomförandet av projekt: konkre-tisering, integrering och associering.

varit tungan på vågen för de som var osäkra på om de skulle rösta för eller

emot Tanumstrand. Då man inte under några omständigheter ville rösta med

honom röstade man för Tanumstrand. Hans arbete blev därigenom

kontra-produktivt, ett exempel som tydliggör hur prestige kan vara avgörande i en

be-slutssituation. Exemplet illustrerar också att uppkomsten av debatt kan vara

till fördel för projektet genom att den enskilde individen tvingas ta ställning

och att förespråkare inte vänder om då de möter kraftig kritik, snarare tvärtom.

I Partille gick åsikterna isär angående hur stor debatt Allum egentligen

skapade. Inställningen bland kommunledningen var att alla större

investe-ringar och etableinveste-ringar möter kritik, ett faktum som måste hanteras men fick

inte påverka utgången. Känslor fick inte bli avgörande och även här fanns

pre-stige inblandat, politikerna och tjänstemännen som argumenterade för Allum

kunde inte låta kritiker påverka deras arbete. Inställningen är förståelig men

kan bli problematisk om protester per automatik ses som något som ska

han-teras och inte tas på allvar. Bang och Esmark (2009) menar att det på senare

år har skett en skiftning där det inte längre gäller att alla ska vara med och

besluta. Istället ska de som besitter expertkunskaper i frågan fatta besluten,

vilket medför en övergång mot ett expertsamhälle. Även Garsten och Grey

(1997) menar att samhället idag mer bygger på expertkunskaper, bland att

genom att vi tillfrågar experter i alla möjliga vardagsfrågor, från den personlige

tränaren till böcker om hur man uppnår optimal lycka. Att denna inställning

fanns i kommunerna kunde skönjas genom inställningen att experterna vet

bättre än protesterande invånare och ska därför fatta besluten. Även i Alingsås

fanns de som kritiserade etableringen av Lights in Alingsås och i

vidareut-vecklingen av projektet har detta intensifierats, där bland annat nedläggningen

av museet väcker känslor hos delar av Alingsåsborna.

Det är i denna fas tydligt att projekten, genom att de har tagit en konkret

form, blev personliga. Projektens utseende, placering och storlek diskuteras i

denna fas vilket gör det enklare för individer att förutse vad projekten kommer

innebära för dem personligen. Projekten ger upphov till förändringar som

på-verkar människors vardag och därför skapas debatt och diskussion. De vaga

och breda idéerna i de inledande faserna har konkretiserats.

Avgörande grupprocesser

I konkretiseringsfasen är det av vikt att det skapas politiskt samförstånd, det

måste finnas en politisk majoritet för projekten, för att de ska kunna ta plats.

Det handlar om att skapa acceptans, förståelse och samförstånd internt där

alla arbetar mot samma mål. Rent konkret sker detta genom att information

sprids fortlöpande då det anses viktigt att alla känner sig delaktiga för att

re-ducera osäkerhet. Inspirationsresor vidtogs i denna fas, med dubbla syften,

att inhämta tankar och idéer från andra men också för att en resa tillsammans

skapar samhörighet och ”vi-känsla”, ett led i att skapa enhetlighet.

Redan Fredrick Taylor menade att det var av gagn för organisationen om

medlemmarna identifierade sig med den eftersom om organisationen och

in-dividen delar mål sker handlingar på basis av vad som är bäst för

organisatio-nen (Ashfort med flera 2009). Det finns även individuella motiv till att

identifieras med en organisation; känsla av säkerhet, samhörighet och

redu-cering av osäkerhet (Pratt 1998). Det måste emellertid finnas en medvetenhet

om att individer är med i projekt av personliga anledningar och att det därför

också föreligger risk för suboptimering (Sahlin-Andersson 1989). Det

före-faller i kommunerna inte ha varit svårt att få individer engagerade i projekten,

snarare tvärtom, då de flesta har haft åsikter om dem. Att individer engagerar

sig är positivt men ett alltför starkt engagemang kan också utgöra problem

om det innebär att gruppen blir oemottaglig för kritik. Detta benämner Janis

(1972; 1982) grupptänkande och fick i hans studier av beslutsprocesser

för-ödande konsekvenser bland annat då beslutsfattarna ignorerade negativ

in-formation. Ett liknande resonemang för Kreiner och Ashforth (2004) då de

menar att individer kan överidentifiera sig med en organisation, vilket medför

alltför stort tillit till organisationen. Konsekvenserna blir minskad kreativitet,

negligerande av problem som uppstår och oförmåga att ifrågasätta

organisa-tionens handlingar (se även Dukerich med flera 1998). Huruvida detta

före-kom i före-kommunerna går inte att avgöra utifrån intervjuerna. Negativ

infor-mation förekom emellertid i alla tre kommuner, inforinfor-mation som gjorde

gäl-lande att projekten skulle medföra negativa konsekvenser för kommunerna.

Det är emellertid inte rättvisande att benämna det information, snarare

far-hågor och rädslor som kritiker förmedlar. Uppkomsten av prestige kan ha

in-neburit att negativ information negligerades men om detta var fallet är inte

enkelt att i efterhand avgöra eftersom debatten i sig förutsätter att det finns

en sida som är negativ och en sida som förespråkar projekten.

Att förespråkare och kritiker ansåg att projekten skulle medföra och

inne-bära vitt skilda konsekvenser för kommunerna tyder på att de olika grupperna

skapade mening på olika sätt. Beslutet om ett projekt kopplades samman med

tidigare erfarenheter och kunskaper som den enskilda individen besitter och

att detta skiljer sig mellan de aktiva i Naturskyddsföreningen och ägare av en

butik i Grebbestad förefaller naturligt. Exemplet tydliggör att

meningsska-pande bottnar i identitetskonstruktion. Att grupper skapar mening olika

in-nebär enligt Gray med flera (1985) en risk för att konflikter inom

organisationen uppstår. Respondenterna som förespråkade projekten menade

att det inte är möjligt att lyssna på all kritik som uppstår utan att det gäller att

skapa balans, att stå på sig och arbeta för kommunen som helhet.

Engagemang ökar med tiden

Förekomsten av grupptänkande och identifikation med organisationen kan

också vara en fördel då beslut fattas snabbare och utan diskussioner vilket gör

beslutsfattandet effektivt. Weick (2006) benämner det som att ”enthusiasm

is the friend of action but the enemy of wisdom” (sidan 1730). Det innebär att

engagerade och entusiastiska organisationsmedlemmar är betydelsefulla för

att skapa handling men kan samtidigt leda till förhastade och ogenomtänkta

beslut. Enligt Staw (1976; 1981) ökar risken för grupptänkande med tiden

eftersom engagemang tenderar att eskalera. En anledning härtill är att

indi-vider som ingår i en projektgrupp från början inte känner varandra men när

de skapar sociala band till varandra ökar också engagemanget för projektet

(Van Marrewijk 2005; Van Marrewijk med flera 2008).

Att engagemanget ökar med tiden är en förklaring till att det är svårt att

lägga ned ett projekt som en gång har initierats. Staw (1976; 1981) visar med

ett flertal studier att detta medför tendenser till att ”throwing good money after

bad” (1981 sidan 578), vilket innebär att individer fastnar i ett visst

hand-lingsmönster och har svårt att tänka om där redan nedlagda kostnader

moti-verar ytterligare kostnader. Att engagemanget ökade med tiden i de tre

kommunerna går att se då alltfler involveras under tidens gång. Detta har

vis-serligen den naturliga förklaringen att allt fler individer rent praktiskt

invol-veras i beslutsprocessen men också att desto närmare projektens

genom-förande desto tydligare blir det hur projektet kommer att påverka den enskilde

individen. Enligt Weick (1995) är försöken att skapa mening som starkast i

de fall där individer är som mest engagerade. Detta innebär att handlingar

som skapar engagemang medför fokus i meningsskapandet på att hitta

för-klaringar som rättfärdigar handlandet. De politiska motiven illustrerar det.

Informationsspridning är ett sätt att skapa engagemang genom delaktighet

men syftar också till att reducera ryktesspridning angående projekten. Att

ryk-ten sprids beror på osäkerhet men är också ett sätt för motståndare att skapa

debatt. I Tanum spreds rykten om att satsningen på Tanumstrand skulle

in-nebära att kommunen inte hade råd att betala ut kommande pensioner.

Fö-respråkare till projektet menade att syftet med dessa rykten var att få med sig

oroliga invånare mot anläggningen men att det endast var

skrämselpropa-ganda. Kommunen ställde inte heller in några pensionsutbetalningar, det

vi-sade sig vara endast rykten, men att sådana här farhågor kommer till ytan

tyder ändå på den skepsis som fanns gentemot projektet. En strategi för

me-ningsgivare är alltså att sprida rykten som enkelt sprids men det är oklart hur

ryktena uppstår samt om de tas på allvar. Att det uppstår rykten gör också att

kommunledningarna i kommunerna måste arbeta för att motsäga och

mot-bevisa informationen vilket gör processen arbetsam.

Engagemang och prestige gör att projekten inte dras tillbaka eller läggs

ned, för många individer har lagt ned för mycket tid och omsorg för att det

ska inträffa. Efter ett tag når projekten också en punkt där de rent formellt

inte går att dra tillbaka. Den kallas här för ingen återvändo.

In document Kommunala satsningar av betydelse (Page 173-177)