I intervjuer med föräldrar till elever med dyslexi fann Zetterqvist Nelson (2000) två föräldrapositioner. Å ena sidan fann hon föräldrar som talade i termer av kraftfullhet och med emotionellt laddad röst och framställde re- lationen med skolan som konfliktfylld och som en kamp. Å andra sidan fann hon föräldrar som orienterade sig mot samarbete och ömsesidighet i relation till skolan. Den senare föräldrapositionen beskriver konsensus och delaktighet i beslut kring sina barn. Föräldrarna orienterade sig också mot medicinska och psykologiska diskurser när de talade om barnen (Zetter- qvist Nelson, 2000). Även inom ramen för skolkonferenser fann Hjörne (2004) en föräldraposition med inslag av motstånd och kamp mot barnets identitet som ”ADHD barn” i relation till skolan.
I exemplet nedan framträder en mamma, som jag menar, representerar den föräldraposition som orienterar sig mot konsensus i relation till skolan.
Exempel 22 (Intervju med förälder 020314)
1 Yvonne: berätta om det (.) hur gick det till? 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
Mamma: det känner man som mamma (.) att det är något som inte stämmer (.) jag sökte redan när han var fyra år för hans tal (.) upp där till sjukhuset (.) jag sökte redan då till- (.) för hans tal- (.) och fick gå dit och de gjorde en test (.) och jag fick det svaret att det var ingen fara nu (.) utan vi skulle avvakta till han började skolan (.) javisst- (.) ”jaha” (.) tänkte jag (.) ”det var ju mycket hjälp” (.) men- (.) men det fick ju gå då (.) man lyssnar ju på dom när man inte vet något om det (.) sedan så började han i förskola (.) i vanlig förskola (.) och då märke man verkligen skillnad på vanliga sexåringar och honom (.) det var ju då man började märka liksom
18 Yvonne: hur? 19 20 21 22 23 24 25 26 27
Mamma: koncentration (.) han ville inte vara med (.) idag är sexårs mer en skola (.) förut var det liksom lekis som jag säger ((uteslu- ter rader)) det kändes skönt när han fick en diagnos (.) innan undrade man hur man skulle hjälpa honom (.) vi fick hjälp till honom då med assistent och så (.) det får man inte om man inte har assistent (.) då är man bara ett stökigt barn
Mamman inleder med att tala utifrån sin position som mamma ”det känner man som mamma (.) att det är något som inte stämmer”. Därefter fortsätter hon att i detalj beskriva processen för hur hon sökt hjälp för sitt barn (rad 3-13). På det sättet gör hon ett moraliskt arbete och framställer sig som an- svarsfull förälder, som tidigt sökt hjälp för pojken på sjukhus, men fått rådet att avvakta till hans skolstart. Mamman övergår till att beskriva pojken i re- lation till andra ”vanliga sexåringar” i förskolan (rad 13-16). Därmed fram- ställer hon pojken som avvikande. Mamman förhåller sig till en norm om hur barn förväntas vara i förskolan, ”det var ju då man började märka”. Hon förklarar pojkens skolsvårigheter med ”koncentration” och att ”han ville inte vara med” (rad 19). Därefter tar hon upp att diagnosen innebar en lättnad och att pojken fick mer hjälp i skolan ”det kändes skönt när han fick en diagnos” (rad 22-23). Mamman framställer sig genomgående som en moralisk förälder som har fokus på att hjälpa sitt barn. Hon beskriver sig som att hon tidigt visste att pojken borde få en diagnos. När hon uttalar ”vi fick hjälp” kan det förstås som att hon inkluderar både sig själv och familjen i att ha fått hjälp. Mamman kontrasterar två kategorier av barn, barn med diagnoser som får hjälp och ”bara ett stökigt barn” som inte får hjälp i sko- lan. För mamman innebar diagnos och hjälp i skolan en förändring och möjlighet för både henne och pojken. När mamman beskriver sitt barn orienterar hon sig mot en medicinsk diskurs och använder skolans beskriv- ningar. Hon beskriver barnet i termer av normalt och avvikande, vilket för mamman möjliggör för barnet att bli diagnostiserat och som en följd av dia- gnosen att barnet får hjälp i skolan.
Den andra föräldrapositionen, som hade inslag av kamp i relation till skolan, tog avstånd från att barnet definierats som avvikande, speciellt el- ler annorlunda. Föräldrarna ansåg att skolan uppmärksammat barnet på ett sätt som de inte själva gjort. I nästa exempel (23) är det en mamma som orienterar sig mot skolan i termer av kamp.
Exempel 23 (Intervju med förälder 020530)
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Mamma: från det att han var riktigt liten? (Yvonne: ja) ja han har alltid varit väldigt rörlig (.) det har ju han alltid varit (.) så jag tycker inte att det varit så himla märkvärdigt med det (.) eftersom han varit mer rörlig än andra barn så har ju- (.) ja skolan reagerat (.) och så var det dagis först (.) så när han gick i sexan- (.) eller vad säger jag sexårs (.) då hade ju tydligen någon fröken uppmärksammat honom att det var något (.) och jag tänkte ”jaha vad menar de med det” (.) men jag menar han var väl lite för sprallig kanske (.) det
13 14 15 16 17
var väl det de menade (.) och sedan att han var lite sen i talet då (.) det tror jag också hänger ihop med att han är så kvick på något sätt (.) så han hinner inte tänka efter innan han säger någonting (.) det rullar bara på
I exemplet beskriver mamman pojken som att han ”alltid varit väldigt rör- lig”, vilket hon definierar som normalt ”så jag tycker inte att det varit så himla märkvärdigt med det”. Föräldern legitimerar sig som en moraliskt ansvarig förälder på det sättet att pojken framstår som att det inte finns något problem hemma. Därefter övergår föräldern till att relatera pojkens beteende till en norm ”eftersom han varit mer rörlig än andra barn” (rad 5-6). Mamman distanserar sig från både daghem och skolan som definie- rat barnet som problematiskt ”då hade ju tydligen någon fröken” (rad 8- 9). Hon framställer sig som oförstående inför skolans reaktion på sonen och ”jaha vad menar de med det” (rad 11). Därefter underkänner mam- man skolans definition genom att beskriva pojken som ”han var väl lite för sprallig” och ”han var lite sen i talet”. Slutligen tonar mamman ner pojkens svårigheter genom att säga ”kvick på något sätt (.) så han hinner inte tänka efter innan han säger någonting” (rad 15-17). Genom att i de- talj beskriva pojkens sociala beteende bygger mamman upp argument för att kunna omformulera och distansera sig från de problem som skolan till- skrivit hennes barn. Samtidigt framstår hon själv som en moraliskt god förälder som har ingående kännedom om sitt barn. På så vis undviker hon att sätta ljuset på föräldraskapet.
Sammanfattningsvis fann jag i likhet med Zetterqvist Nelson (2000) två föräldrapositioner i beskrivningarna av barnen i min studie, de som orien- terar sig mot att barnen har brister och de som framställer barnet som van- liga eller normala. Jag fann att föräldrarna gör ett identitetsarbete och ett moraliskt arbete när de beskriver barnen. De framställer sig som kompe- tenta föräldrar som sökt hjälp och som har lösningar för barnet. Den för- äldraposition som omförhandlade och distanserade sig från skolans defini- ering av barnen har också framkommit i andra studier (se Hjörne, 2004). När föräldrarna tillskriver eller tillbakavisar sina barns skolsvårigheter tydliggör de samtidigt sitt föräldraskap snarare än undviker ansvar.