Fördelning av de ekonomiska resurserna

De få personer som deltog i transitohandeln med järn över Arboga stad till Stockholm var förmodligen förmögna och detta borde visa sig på en rad olika plan, till exempel genom taxering, jordägande och konsumtion. Ett hjälpligt arkivmaterial som varit tillgängligt var taxeringslängd över rikets städers bevillning i Arboga stad mellan åren 1769-1775 (bortfall 1770, 1773 och 1774).

Förmögna borgare som deltog i järnhandeln borde skatta jämförelsevis högt mot resten av befolkningen, då branschen var lukrativ och få förunnat. Min hypotes är att det rör sig om eliter i någon mån. Det vill säga personer som sitter på viktiga institutioner som är basen för deras tillgångar. Att undersöka den burskapsägande befolkningens taxering vilar på att det var de med burskap som i princip var ansvariga för städernas skatter till kronan och ensam hade rätt att inneha stadsjord84.

I boken ”Småstäder, småborgare och stora samhällsförändringar har Kekke Stadin använt sig av skatte- och taxeringslängder från 1680 fram till 1715 för att kartlägga fördelningen av de ekonomiska resurserna ibland annat Arboga. Hon påpekar att dessa skattelängder kritiserats av historikerna Nils Herlitz och H. Almqvist för att inte vara heltäckande, det vill säga att alla tillgångar antagligen inte taxerades. Stadin resonerar om att de för hennes del handlar om att se fördelningen och ingen total ekonomisk potential. Hon resonerar vidare att om det skulle handla om en underredovisning var detta för endast de allra rikaste.85 Vidare finner, i en undersökning om grosshandlarkonkurser, Susanne Paulsson att historikern Karin Widerberg påpekar att: ”en del medelstora grosshandlare kan möjligtvis ha undgått att betala en högre skatt än vad de

egentligen skulle ha gjort, för att försöka förhindra att 1700-talets handel inte skulle avta på grund av för hård beskattning”.86

Om det skulle vara så att de rikaste inom befolkningen kan påverka sin taxering i den grad att de i vår undersökning inte ses som absolut förmögna, och om detta innefattar de järnhandlande borgarna, kan man inte avgöra deras ekonomiska ställning i absoluta tal. Men efter ha undersökt taxeringslängderna finns det samhällsmedlemmar som klart taxerar mer än andra och dessa är inte sällan potentater såsom handelsmän, rådmän och enstaka hantverkare. Om inflytelserika och förmögna personer justerat sin beviljning till staden och kronan handlar det då om en smärre justering, då det fortfarande finns personer med hög taxering? Därmed handlar det mer om att man inte med säkerhet kan veta i absoluta tal hur stor en enskild förmögenhet var, utan ett

84 Stadin, K., s. 69.

85 Stadin, K., s. 69.

86 Paulsson, S., Ekonomiskt omyndig! – synen på kvinnlig egendom inom äktenskapet speglad av

ungefärligt förhållande mellan olika personer och grupper. Det tål att påpekas att de som taxerade högst taxerade ungefär 10 gånger och mer än de personer som föll under det initiala

urvalskriteriet. Då Arboga under 1700-talet hade en befolkning på ungefär 750 mantalsskrivna personer87 och det var cirka 50 personer som taxerade över 10 daler silvermynt, och mindre än 10 personer som taxerade över 50 daler silvermynt ser vi att det finns en skiktning inom staden som skiljer olika grupper i borgerskapet åt. Det är därför otroligt att en skattejustering för ett fåtal existerar, om den ändock finns verkar denna inte spegla sig i stort i den ekonomiska skiktningen. Kanske justeringen var ytterst liten om den överhuvudtaget existerade?

Diagram 6.2.1. Uppdelning av Arbogaborgarna i skatteskikt

Uppdelning av Arbogaborgarna i skatteskikt, baserat på taxeringslängder mellan år 1769 till 1775

119 40 13 _{10 9} 62,3% 83,2% ^90,1% 95,3% ^100,0% 0 20 40 60 80 100 120 140

10 till 20 20 till 30 30 till 40 40 till 50 Över 50

A n ta l be villninga r inom sk at te gr uppe rn a 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% i daler silvermynt (d.smt.) Frekvens Kumulativ

Källa: Uppsala landsarkiv; Arboga rådhusrätt och magistrat; Taxeringslängd över rikets ständers bevillning Arboga stad år 1769-1775 (Bortfall år 1770, 1773 och 1774).

Not. Se bilaga 1, tabell 11.1.1.

Maxvärdet för observationerna är 94 daler silvermynt (d.smt.), medelvärdet 21,9 samt

medianen 16. I åtanke bör vi då ha att de borgare som taxerade under 10 d.smt. inte är medtagna och detta i relation till en median, det vill säga det mittersta värdet i rangordnande data, på 17. Vilket tyder på att om vi gjort en totalundersökning hade medianen varit ännu mindre och den vanligaste taxeringen under 16. Därmed kan vi sluta oss till att de som beviljar i skikten 20 till 30

och mer är någon form av högre medelskikt till yttersta ekonomiska eliten. Min arbetshypotes är att den ekonomiska eliten innehade burskap och var en del av Arbogas magistrat och bland de högst kontribuerande. Logiken i detta resonemang bygger på att de som har de största

inkomsterna taxerade också mest. Dock ska det påpekas det var den burskapsägande delen av befolkningen som var ansvariga för städernas skatter till kronan. Att inte inneha burskap var ovanligt bland borgarna88.

De borgare som var nedtecknade i metallvågsböckerna89, det vill säga de som handlade med järn, matchades mot data i taxeringslängd över rikets ständers bevillning Arboga stad, för att undersöka deras kontributoriska förpliktelser90.

De borgare som varit föremål för undersökningen har indelats i olika kategorier. I dessa kategorier återfinns de som tituleras rådmän och är därmed medlemmar av Arbogas magistrat, vågmästaren vars uppgift var att väga in järn för stadens räkning, handelsmännen,

”Öfwerdirektörerna” för Jäders bruk och företrädare för kyrkan.

Sigvard Montelius använder, i sin skildring av Västerås, ett modernt språkbruk för att i generella termer förstå hur olika ämbeten och positioner i samhällets, sociala skikt, förhöll sig till varandra. Detta verkar för våra syften vara en god förenkling av förhållanden som vi i denna uppsats också sluter oss till. Alltså ”överklassen” bestod av handelsmän och ämbetsmän, ”medelklassen” av hantverksmästare och ”underklassen” av arbetare, drängar, gesäller, soldater, båtsmän, järndragare, ringare med flera.91

88 Stadin, K., s. 69.

89 Metallvågsböcker.

90 Taxeringslängd.

Tabell 6.2.2. Taxering för de järnhandlande borgare under 1770-talet.

Taxering för järnhandlande borgare under följande

årtal i daler silvermynt:

Handlande Titel 1769 1771 1772 1775

Ahlgren, Carl Rådman 47 (H) 32,16 27,16 30,21

Anander, C. P. Rådman * * * *

Bornander, Sven Rådman 31 26,16 * *

Cleophas, Sven Johan Rådman 36 (H) 26,16 17 *

Lithzberg, Anders Rådskassör 20,16 17,24 17,24 *

Moberg, Samuel Rådman * 43 26 *

Westén, Erik (Ä) Rådman 94 93 89 *

Borg, Gustav Vågmästare 25,16 14 (Ä) 14 (Ä) 15,4 (Ä)

Berglund, Anders Handelsman 38 * * *

Lindberg, Erik Handelsman * 12,12 11,2 18,3

Siöstedt, Pehr (Petter) Handelsman 14 11 25 37,11 (R)

Stenberg, Petter Handelsman 11 11 11 10,26

Tenggren, Anders Postmästare/handelsman 45 32 25 12 (Ä)

Neuman, Willhelm Öfwerdirectör Jäders bruk * * * *

Hellman, Axel Öfwerdirectör Jäders bruk * 15 15 *

Oxelberg, Petter Organist * 10,19 10,19 14

Arborelia, Maria fru * * * *

Notering: * = uppgift saknas, Ä = änka, H = handelsman, R = rådman och P = postmästare. Källa: Uppsala landsarkiv; Arboga rådhusrätt och magistrat; Taxeringslängd över rikets ständers bevillning Arboga stad år 1769-1775 (Bortfall år 1770, 1773 och 1774).