Förmögenhetsskillnadernas förändring

Ekonomisk jämlikhet handlar inte bara om inkomstskillnader, utan även om förmögenheternas fördelning. Den påverkar ojämlikheten dels di-rekt, genom att förmögenheter kan konsumeras, dels indidi-rekt, genom att de ojämlikt fördelade förmögenheterna genererar ojämlikt fördelade kapitalinkomster.

3.3.1 Förmögenhetsskillnaderna är stora och har ökat över tid

Det senaste året för vilket det finns offentlig statistik över förmögen-hetsfördelningen i Sverige är 2007. Efter att förmögenhetsskatten av-skaffades samlas inte längre denna statistik in. Den tidigare statistiken ger dock fortfarande en känsla för storleksordningen på förmögenhets-skillnaderna:

– År 2007 var Gini-koefficienten för nettoförmögenheten 0,90.

– 67 procent av de totala nettoförmögenheterna tillföll personer som var bland de tio rikaste procenten i befolkningen.

– 24 procent tillföll den rikaste procenten i befolkningen.¹³⁶

Förmögenheterna är – i Sverige liksom i andra länder – alltså mycket mer ojämlikt fördelade i befolkningen än vad inkomsterna är.

Förmögenhetsskillnaderna är stora mellan olika grupper. Exempelvis motsvarade kvinnors genomsnittliga nettoförmögenhet 75 procent av männens år 2007. Den genomsnittliga nettoförmögenheten i Norrbot-ten var ungefär 38 procent av den i Stockholms län. På kommunnivå blir skillnaderna i förmögenhet än mer extrema; den genomsnittliga nettoförmögenheten i Jokkmokk, som hade den minsta genomsnittliga förmögenheten i landet, var ungefär 7 procent av den genomsnittliga nettoförmögenheten i Danderyd, den kommun där de genomsnittliga förmögenheterna var som störst.¹³⁷

Det är tydligt att de grupper som har lägst inkomster i samhället ofta också har de minsta förmögenheterna. Kontentan blir att skillnaderna i förmögenheter och inkomster förstärker varandra.

Över tid liknar utvecklingen av förmögenhetsskillnaderna i Sverige utvecklingen av inkomstskillnaderna. Mellan 1910 och omkring 1980 minskade förmögenhetsojämlikheten stort i Sverige. Sedan dess har utvecklingen vänt och ojämlikheten ökat.¹³⁸

Exakt hur utvecklingen har sett ut är dock mer osäkert. Den officiella statistiken underskattade troligen ökningen av förmögenhetsskillna-derna. Stora delar av de privata förmögenheterna finns i icke-noterade bolag, vars värde är svåruppskattat. Sedan 1980-talet har det också blivit lättare att flytta svenska förmögenheter till utlandet.

En uppskattning som gjorts för perioden 2007–2012 pekar mot fort-satt ökande förmögenhetsskillnader. Den uppskattade ökningen ligger

på runt 10 procent vad gäller såväl Gini-koefficienten för förmögenhets-fördelningen som förmögenhetsandelen i toppen.¹³⁹

3.3.2 Förmögenheterna växer snabbt

De totala förmögenheterna har vuxit mycket snabbt. De privata förmö-genheterna i Sverige motsvarar i dag 465 procent av nationalinkomsten.

Det är mer än en fördubbling sedan 1980-talet och innebär den högsta nivån sedan början av 1800-talet.¹⁴⁰

Den svenska utvecklingen är inte unik. Bland annat Thomas Piket-tys forskning har visat att det finns ett mönster med ökade förmögen-hetskvoter¹⁴¹ i många av de rikare länderna i världen sedan början av 1980-talet.¹⁴²

Att förmögenheterna blir allt större är en konsekvens av stora värde-ökningar på både finansiella tillgångar – framförallt ett ökat aktieinne-hav till följd av stigande aktiekurser – och på icke-finansiella tillgångar såsom fastigheter. Detta har sannolikt bidragit till ökade förmögenhets-skillnader i befolkningen.¹⁴³

Ökningen av förmögenhetskvoten beror också på kraftigt ökat pen-sionssparande i tjänstepensions- och premiepensionsfonder. Även om dessa pensionstillgångar ingår i den totala privata förmögenheten bru-kar inte denna typ av tillgångar inkluderas när förmögenhetsfördel-ningen studeras. Anledförmögenhetsfördel-ningen är att dessa tillgångar inte betalas in av individen direkt och inte heller finns tillgängliga att ta ut och använda hursomhelst.¹⁴⁴

Det finns de som kallar de senaste decenniernas växande pensions-fonder för ”en socialisering av kapitalet”, eftersom förmögenheterna i dem innebär att stora och växande tillgångar ägs av breda delar av befolkningen. Men som den kände brittiska nationalekonomen Tony Atkinson påpekar ger inte förmögenheterna i pensionsfonderna ägar-na något att säga till om i fråga om hur pengarägar-na investeras. Därmed innebär dessa förmögenheter inte någon utjämning av den ekonomiska makten. Kapitalets makt ligger hos fondförvaltarna, inte hos förmåns- tagaren.”¹⁴⁵

På samma sätt kan man se på de privata förmögenheterna investe-rade i bostäder. Att äga en bostad ger inte makt och inflytande över in-vesteringar, arbetstillfällen eller ekonomins inriktning.¹⁴⁶ Det betyder

självklart inte att dessa typer av förmögenheter är oviktiga. Det visar inte minst den växande ojämlikheten på bostadsmarknaden, vilket vi kommer att återkomma till.

3.3.3 De gömda förmögenheterna är stora

Storleken på de svenskägda förmögenheterna gömda i skatteparadis, och hur dessa påverkar förmögenhetsfördelningen, finns det av naturliga skäl ingen tillförlitlig statistik över.

Skattningar pekar dock mot att cirka åtta procent av hushållens finansiella förmögenheter globalt gömdes i skatteparadis år 2014. Det innebär enligt en uppskattning förlorade skatteintäkter på motsvarande 190 miljarder dollar.¹⁴⁷

I en studie där skatteflykt och skattefusk i Danmark, Sverige och Norge undersöks, uppskattar författarna att bland de allra rikaste, hus-håll som har förmögenheter på motsvarade mer än 45 miljoner dollar, undviks mellan 25 och 30 procent av skatten genom skatteflykt och skattefusk. Motsvarande genomsnitt i befolkningen som helhet är tre procent av skatten.¹⁴⁸ Skattefusket är alltså mycket större i den absoluta toppen av förmögenhetsfördelningen.

Fusket har stor betydelse för ojämlikheten. Om utlandsförmögen-heterna läggs till den officiella norska statistiken över förmögenhets-fördelning, blir de rikaste cirka 300 norska hushållen 25 procent rika-re.¹⁴⁹ Eftersom det inte finns svensk statistik går det tyvärr inte att göra samma uppskattningar för Sveriges del.

3.3.4 De svenska förmögenhetsskillnaderna sticker ut

Många länder har, likt Sverige, ingen eller bristande förmögenhetssta-tistik. Det gör internationella jämförelser svåra.

Den schweiziska storbanken Credit Suisse gör dock skattning-ar av förmögenhetsfördelningen globalt och i olika länder. I diagram 3.8 visas deras skattning av Gini-koefficienten för förmögenhetsför-delningen i ett urval av olika länder.¹⁵⁰ Även om uppskattningen får anses vara osäker, kan man konstatera att Sverige sticker ut bland de västeuropeiska länderna. Enligt denna lista är förmögenhetsskillnader-na i Sverige något större än i USA och endast marginellt mindre än i Ryssland.¹⁵¹

Diagram 3.8 Stora förmögenhetsskillnader i Sverige

Gini-koefficienten för förmögenhetsfördelningen, urval av länder, 2000-tal

Belgien Frankrike

Italien Spanien

Island Nederländerna

Portugal Schweiz Storbritannien

Österrike Finland

Norge Tyskland

Danmark USASverige Ryssland 0,5

0,6 0,7 0,8 0,9 1,0

Notera: Studien sammanställer information om förmögenhetsfördelningen i olika länder baserat på en kombination av tillgänglig offentlig statistik för olika tidpunkter under 2000-talet samt statistiska skattningar och information om ultrarika individers förmögenheter från Forbes årliga sammanställning.

Källa: Credit Suisse ”Global Wealth Report” (2018).

Även på Forbes lista över antal dollarmiljardärer i förhållande till be-folkningsstorlek sticker Sverige ut: per 10 miljoner invånare har Frank-rike 6 miljardärer, Storbritannien har 8 och USA har 18 – medan Sverige har hela 32.¹⁵² Det är förmodligen också denna jämförelsevis stora grupp superrika svenskar som till stor del ligger bakom den uppseendeväck-ande förmögenhetsojämlikheten totalt sett i vårt land.