Det finns mekanismer i själva välfärden som faktiskt spär på ojämlik-heten, trots att det borde vara en självklarhet att välfärden i sig inte ska öka klyftorna. Det handlar inte minst om de marknadsinspirerade re-former som genomförts de senaste decennierna, och som sammantaget styr mot ökad ojämlikhet:
– Det gäller olika former av valsystem, som har ökat segregationen.
– Det gäller resursfördelningssystemen, som i dag ofta är uppbyggda mer för att garantera lika villkor mellan privata och offentliga aktörer, än för att garantera jämlikheten mellan dem som använder välfärden.
– Det gäller förekomsten av vinstsyftande aktörer, som tjänar pengar på att öka segregationen genom att locka till sig resursstarka eller mindre kostnadsdrivande brukare.
– Och det gäller alla de regler som försvårar långsiktig planering, exem-pelvis att kommuner inte kan påverka om och var privata välfärds-aktörer etableras.
En politik för en mer jämlik välfärd måste i högre grad kompensera dem som av olika skäl inte förmår spela med på marknadens villkor.
Här nedan presenteras en rad förslag på hur en central del av välfärden, nämligen skolan, kan göras mer jämlik genom att förändra reglerna för skolval, resursfördelning samt etablering av privata aktörer. Även om detaljerna skiljer sig åt är samtliga dessa områden relevanta även för an-dra delar av välfärden, där inslag av marknadsmekanismer förekommer.
För att öka jämlikheten i välfärden kommer det att vara nödvändigt att ta fram mer detaljerade förslag under dessa tre områden för varje sektor inom välfärden.
Nya resursfördelningssystem som styr mot jämlikhet
Att resursfördelningssystemen i välfärden inte bidrar till ökad ojämlik-het borde vara en självklarojämlik-het, men så ser det inte ut i dag. Skillnaderna mellan kommuner i hur mycket som satsas på välfärden är stora. Reg-lerna kring resursfördelning utgår i hög grad från att skapa lika villkor mellan privata och kommunala aktörer, snarare än att skapa en jämlik verksamhet för brukarna. En översyn av resursfördelningen bör ske för
alla välfärdens sektorer, med syfte att öka jämlikheten. För skolans räk-ning föreslår vi följande:
Eftersom familjebakgrund är starkt kopplat till studieresultat behö-ver elebehö-vernas socioekonomiska bakgrund och skolans socioekonomiska förutsättningar väga tyngre än i dag vid resursfördelning. Det ska fin-nas nationellt framtagna och kvalitetssäkrade modeller för hur en sådan fördelning ska gå till. Utvärderingar bör göras av hur den socioekono-miska fördelningen görs i dag och vilka metoder som är mest effektiva.
Ett nytt ersättningssystem ska tas fram, som dels ska fokusera på de faktiska kostnader en skola har, dels ska medföra drivkrafter som stärker jämlikheten i skolan. Det innebär bland annat att ersättningen inte främst ska kopplas till den enskilde eleven, utan snarare till klassen och skolan.
Skollagen behöver skrivas om så att ersättningen till fristående skolor inte längre bygger på kommunens genomsnittliga kostnader, då detta innebär en överkompensation. Kommuner måste bland annat kompen-seras för de merkostnader det innebär att enligt lag ha ett helhetsansvar för att garantera samtliga elever som bor i kommunen skolgång.
Dagens lagstiftning om ersättningssystemen betonar ”lika villkor”
mellan skolor, och tar för lite hänsyn till att ett jämlikt utfall tvärtom i hög grad förutsätter resurstilldelning efter behov hos eleverna. Detta måste ändras.
Skillnaden mellan de avsatta resurserna till undervisning är mycket stor mellan olika kommuner. Staten behöver ta ett större ansvar för att garantera alla kommuner och skolor tillräckliga resurser för att kunna erbjuda elever med olika bakgrunder och förutsättningar en likvärdig utbildning.
Val för lika möjligheter
Det kommer alltid att finnas en målkonflikt mellan den individuella frihet det innebär att kunna välja utförare inom välfärden och de seg-regerande effekter ett sådant val medför, och som riskerar att gå ut över alla människors rätt till en god välfärd. Det är dock möjligt att refor-mera valsystemen för att värna möjligheten att välja, samtidigt som jämlikheten ökar.
En översyn av valsystemen bör ske för alla välfärdens sektorer. Ef-tersom en skolas sammansättning i sig påverkar elevernas skolresultat
är det särskilt relevant att se över hur skolvalet kan göras mer jämlikt.
Skolvalet har medfört en högre grad av skolsegregation.410 För skolans räkning föreslår vi följande:
Det bör införas krav på att skolor antar en viss andel elever med un-derrepresenterad bakgrund, om sådana elever söker till skolan. Då kan en mer blandad elevsammansättning uppnås.
I dag används vanligen närhet och syskonförtur som urvalskriterier i kommunala skolor som har fler sökande än platser. I lägre åldrar är det rimligt att närhet väger tungt, men av jämlikhetsskäl bör det inte vara ensamt urvalskriterium, särskilt inte i högre åldrar. Också syskonförtur bör väga tungt i lägre åldrar. Det bör göras en översyn av hur närhets-principen regleras i lagen, så att en mer blandad elevsammansättning lättare kan uppnås. Kötid, som i dag används som urvalskriterium till fristående skolor, bör ersättas med lottning eller särskilda beräknings-grunder som kan ta exempelvis närhet, socioekonomisk bakgrund och syskon i beaktande. En blandad elevsammansättning bör eftersträvas även inom klasser, inte enbart på skolnivå.
En centraliserad och gemensam antagning för fristående och kom-munala skolor är nödvändig för att göra skolvalet mer integrerande. Det underlättar ansökningsprocessen och gör det lättare att garantera rätts-säkerheten. Detta kan med fördel kombineras med en ansökningsperiod, så att kötid slopas som urvalskriterium.
Ett sätt att få en mer blandad och jämlik skola är att upptagnings-områdena ritas om för att omfatta bostadsområden av olika socioeko-nomisk karaktär.
Det finns i dag omfattande skillnader mellan kommunerna i hur systemet för skolval är utformat. Staten bör ta ett större ansvar för att utforma enhetliga kriterier för skolvalsystem.
Skolbyten gynnar generellt sett inte elevens inlärning och trygg-het. Det bör införas en begränsning av hur ofta det är möjligt att välja skola. Det ska kombineras med en ventil för den som av olika skäl be-höver välja om.
Studie- och yrkesvägledningen är viktig för att alla elever ska kunna göra väl underbyggda utbildnings- och yrkesval. Fler studie- och yrkes-vägledare behöver utbildas och anställas, samtidigt som de knyts närma-re andra personalgrupper så att vägledningen kan bli hela skolans ansvar.
Långsiktighet och bättre etableringsregler gagnar jämlikheten
Stora delar av välfärden är till sin natur en långsiktig verksamhet. Dess-värre skapar flera inslag i dagens välfärdssystem svårigheter för huvud-männen att göra den långsiktiga planering som behövs. Detta medför bland annat ekonomiska problem, då det är svårt att anpassa budgeten i samma takt som brukarna väljer och väljer bort enskilda enheter.
Att kommuner och landsting ofta inte har möjlighet att påverka var och när en ny privat aktör etablerar sig, skapar svårigheter att planera för brukarnas bästa. Själva förekomsten av ett vinstsyfte i välfärden bidrar till kortsiktighet. Drivkraften att locka många brukare för att göra vinst går ofta ut över allmänintresset. Men också statens agerande är problematiskt. Att de riktade statsbidragen blivit allt fler bidrar till en ryckighet i huvudmännens verksamhet.
En översyn av etableringsregler och hur planeringsförutsättningarna kan göras mer långsiktiga bör ske för alla välfärdens sektorer. För sko-lans räkning föreslår vi följande:
Så länge enskilda skolor har rätt att etablera sig var de vill är enskil-da huvudmäns möjligheter att motverka skolsegregationen begränsade.
Drivkraften för privata aktörer att etablera sig på platser där primärt resursstarka elever finns är stark. Kommuner måste ha möjlighet att styra över var skolor i kommunen lokaliseras, i syfte att minska skolse-gregationen. Kommuner ska också kunna säga nej till etableringen av fristående skolor.
I dag går privata vinstuttag och värdeöverföringar ut över viktiga kvalitetsfaktorer såsom personaltäthet, utbildningskrav och anställ-ningsförhållanden. För ägaren kan skolsegregation vara direkt lönsamt genom att drivkraften att locka resursstarka och därmed mindre kost-nadsdrivande elever är stark. Effekterna är så negativa att systemet måste ändras. Fristående skolor ska inte drivas med vinstsyfte.
De riktade statsbidragen till skolan har blivit allt fler. Från jämlik-hetssynpunkt är det problematiskt att alla huvudmän inte ansöker om statsbidragen, bland annat för att det är resurskrävande och för att bi-dragen inte alltid är ändamålsenligt utformade. Att bibi-dragen vanligen är tidsbegränsade gör dem många gånger svåra att använda. Resurser till huvudmännen bör som huvudregel vara generella.