Kapitalinkomsternas tillväxt

Som vi såg i förra kapitlet är en av de stora förändringarna som skett i den svenska inkomstfördelningen att toppen har dragit ifrån.

Det beror till stor del på kapitalinkomsterna, det vill säga räntor, utdelningar och vinster från försäljning av exempelvis fastigheter och aktier. Dessa kapitalinkomster har under de senaste decennierna både ökat i storlek och blivit mer koncentrerade till höginkomsttagare. Ka-pitalinkomsternas utveckling förklarar ungefär hälften av ökningen av de totala inkomstskillnaderna sedan mitten av 1990-talet.¹⁷⁵

I de följande avsnitten kommer vi att peka på några viktiga skäl till denna utveckling.

4.2.1 Finansialisering av svensk ekonomi

Under 1980-talet inleddes en finansialisering av Sveriges ekonomi, ge-nom långtgående avregleringar och en internationalisering av det finan-siella systemet. År 1980 motsvarade börsvärdet på Stockholmsbörsen 12 procent av BNP. Sedan dess har börsvärdet mer än tiodubblats.¹⁷⁶ Sverige

har dessutom blivit en av Europas största riskkapitalmarknader.¹⁷⁷ År 2005 beskrev nationalekonomen Lars Jonung:

…inte ens i vår vildaste fantasi, kunde [vi] föreställa oss 1985 att fi-nansiell avreglering skulle kunna öppna för en så stark expansion av det finansiella systemet som faktiskt följde i Sverige. Vi väntade oss att Snövit skulle vakna ur sin törnrosasömn, inte att en svårstyrd och de-stabiliserande Frankenstein till finansiellt system skulle väckas till liv.¹⁷⁸ Stigande aktiekurser har gjort att hushållens aktiestock ökat stort i vär-de.¹⁷⁹ Eftersom det framför allt är höginkomsttagare som äger aktier, är det även de som har tjänat på utvecklingen. Det är en viktig förklaring till den växande ojämlikheten i Sverige.

Det är inte bara i Sverige som finansmarknaderna har avreglerats och internationaliserats. När kapitalet har blivit rörligare har också kapital-avkastningskraven satts internationellt. Den internationella konkurren-sen om kapitalet har ökat kapitalägarnas makt och fokus har förskjutits till det som på engelska brukar kallas shareholder value, det vill säga att leverera aktieägarvärde i form av hög avkastning på investerat kapital.

Kombinerat med en i många länder kraftigt försvagad fackförenings-rörelse har konsekvensen blivit en ökande kapitalandel och sjunkande löneandel i de flesta länder.

4.2.2 Extrem förmögenhetsanhopning bland ett fåtal

De superrika är jämförelsevis många i Sverige. De har även haft en ex-ceptionell inkomst- och förmögenhetsutveckling de senaste årtiondena.

Den rikaste hundratusendelen av befolkningen – inte mer än ett hund-ratal personer – hade i början av 1980-talet en andel av hela den privata förmögenheten på runt en procent. I dag har den ökat till 6 procent. Där-till finns förstås ett antal svenska miljarder som är bosatta utomlands.¹⁸⁰

Det rör sig om gigantiska belopp. De totala förmögenheterna som ägs av de svenska miljardärfamiljerna (boende i landet och utanför) är nästan lika stora som statens hela nettoförmögenhet plus värdet av den samlade socialförsäkringssektorn (det statliga pensionssystemet).¹⁸¹ Utvecklingen av de extremrikas förmögenheter är en viktig förklaring till de ökande förmögenhets- och inkomstskillnaderna i befolkningen.

Sociologen Göran Therborn kategoriserar, utifrån affärstidningen Veckans Affärers årliga genomgång av svenska miljardärer, hur deras för-mögenheter uppstått. Det säger något om vad som bygger förför-mögenheter och kapitalinkomster i Sverige i dag. Vanligast var att förmögenheterna kom från arv. Detta gällde för en tredjedel av de 187 miljardärerna. Där-efter var verksamhet inom finans och handel de vanligaste vägarna till extrem rikedom. En nyare kategori av svenska miljardärer är de som skapat sin rikedom genom digitala verksamheter – det gäller exempel-vis skaparna av Skype, Spotify och Minecraft.¹⁸²

4.2.3 På väg mot ett arvsbaserat samhälle?

Att ärva en förmögenhet är alltså det vanligaste sättet att bli miljardär på i Sverige i dag.

Arven har också ökat stort de senaste decennierna. Den samman-lagda årliga överföringen av arv och gåvor var år 2016 cirka 370 miljar-der kronor. Detta motsvarade mer än 17 procent av hushållens disponi-bla inkomster; en fördubbling sedan mitten av 1990-talet.¹⁸³ Eftersom det är de redan rikaste som ärver mest pengar förstärker detta ojämlik- heten.¹⁸⁴

Ett av senare års mest tongivande nationalekonomiska inlägg om ojämlikhet är Thomas Pikettys bok Kapitalet i det tjugoförsta århund-radet. Hans övergripande tes är att ojämlikheten historiskt drivits av att avkastningen på kapital tenderat att vara högre än tillväxttakten i ekonomin. Detta gynnar personer med förmögenheter och driver fram ett arvsbaserat samhälle.

För att exemplifiera: Om ekonomins tillväxttakt ligger på 1 procent medan avkastningen på kapital är 5 procent,¹⁸⁵ kan den som ärver kon-sumera fyra femtedelar av kapitalinkomsterna från sitt arv och ändå se den ärvda förmögenheten växa i samma takt som ekonomin. Sparas mer än en femtedel av kapitalinkomsten kommer den ärvda förmögenheten att växa snabbare än ekonomin.

Piketty menar att 1900-talet var speciellt i två avseenden, vilket ledde till ökad jämlikhet i många länder. Krig, ekonomiska chocker och be-skattning förstörde delar av kapitalstocken och sänkte den genomsnitt-liga avkastningen på kapital. Därtill upplevde många länder en historiskt sett mycket hög tillväxt. Dessa förutsättningar är inte längre på plats.

Piketty menar att kapitalet numera återigen verkar växa snabbare än ekonomin. Kapitalavkastningen kan väntas bli ännu större framöver, bland annat för att internationell konkurrens om kapital pressar ner kapitalbeskattningen. Dessutom väntas tillväxttakten falla, bland an-nat till följd av låg befolkningstillväxt i många länder.

Vi vet naturligtvis inte om Piketty får rätt. Mycket beror på de poli-tiska och samhälleliga svaren på de tendenser han ser. Men slutsatsen är värd att hålla i åtanke, inte minst givet trenden med ökade arvsflöden i Sverige: när kapitalavkastningen ökar och/eller tillväxttakten mins-kar, tenderar arv att bli en allt viktigare del av samhällsekonomin. Från jämlikhetssynpunkt är det djupt problematiskt.

4.2.4 Stor värdeökning på bostäder

Som nämndes i förra kapitlet har värdet på de icke-finansiella tillgång-arna – i praktiken olika typer av fastigheter – ökat stort sedan mitten av 1990-talet. 1995 motsvarade värdet lite drygt 100 procent av nationalin-komsten. I dag motsvarar dessa tillgångars värde närmare 300 procent av nationalinkomsten.¹⁸⁶

Förklaringen ligger i att bostadspriserna stigit kraftigt. Småhuspri-serna har fyrdubblats och det genomsnittliga kvadratmeterpriset för bostadsrätter har ökat åtta gånger. Samtidigt har konsumentpriserna legat nästan stilla. De stigande bostadspriserna beror på en lång peri-od av för lågt bostadsbyggande i kombination med snabb urbanisering, inkomstökningar, ökad kreditgivning och en minskad beskattning av fastigheter.¹⁸⁷

Ungefär sex av tio hushåll äger sitt boende i Sverige i dag. Eftersom ägandet är relativt utbrett innebär stigande bostadspriser ofta en jäm-nare förmögenhetsfördelning än när priserna stiger på andra tillgångar.¹⁸⁸ Klyftan växer dock i förhållande till dem som inte äger sitt boende. Alla bostäder har inte heller ökat lika mycket i pris. Värdeökningarna har varit större för vissa typer av fastigheter och på vissa platser. Ökande bostadspriser verkar också vara en huvudförklaring till ökningen av för-mögenhetsskillnaderna sedan 2007.¹⁸⁹ Vinster från fastighetsrelaterade transaktioner utgör även en stor del av de samlade kapitalvinsterna – över 70 procent 2017.¹⁹⁰

4.2.5 Minskad beskattning leder till värdeökning på tillgångar

De senaste årtiondena har beskattningen av förmögenheter och vissa kapitalinkomster sänkts eller slopats helt. Det har fått värdet på vissa tillgångar att stiga.¹⁹¹ Den sänkta fastighetsskatten har exempelvis gjort att människor kunnat betala mer för sitt boende, vilket har bidragit till ökningen av bostadspriserna och därmed gjort bostadsägare rikare än hyresgäster.

Sänkningen av fastighetsskatten 2008 medförde att skatten i dag är regressiv. Eftersom ingen skatt betalas över ett visst värde, fick små-husägare med ett taxeringsvärde under detta tak en skattesänkning med någon hundralapp. Den som ägde ett hus värt 8 miljoner fick istället en skattesänkning på 70 000 kronor om året.¹⁹² Det har sannolikt eldat på bostadspriserna i välmående områden i storstäderna och gjort ägarna av villor i dessa områden förmögna, medan husägare på andra orter inte dragit samma vinstlott.

Förmögenhetsskatten slopades 2007, vilket sannolikt har lett till ett ökat värde även på andra tillgångar än fastigheter. En forskningsstudie finner vissa belägg för att den slopade förmögenhetsskatten har skapat ökade förmögenhetsskillnader i befolkningen.¹⁹³

4.2.6 Fåmansbolagsägare betalar mindre i skatt

För den som har möjlighet att bedriva yrkesverksamhet i form av ett fåmansbolag – det gäller exempelvis många konsulter, advokater, lä-kare och revisorer – finns i dag goda möjligheter att själv besluta vad av inkomsten som ska beskattas som arbetsinkomst respektive kapitalin-komst. Reglerna har över tid blivit mer generösa i fråga om möjlighe-terna att ta ut inkomst som utdelning (kapitalinkomst), till en lägre skattesats än vad som gäller för arbetsinkomster. Det verkar – inte helt oväntat – ha lett till ökad inkomstomvandling.¹⁹⁴

Hushållens totala utdelningsinkomster har ökat de senaste tio åren, vilket i huvudsak kan kopplas till ökade utdelningar i fåmansbolag. Från

att knappt en tredjedel av utdelningarna var utdelningar i fåmansbolag år 2005 har de nu ökat till två tredjedelar av de totala utdelningarna.¹⁹⁵

Utdelningar i fåmansbolag är extremt koncentrerade till höginkomst-tagare. 61 procent av utdelningarna i fåmansbolag gick till personer i den översta procenten av inkomstfördelningen.¹⁹⁶ Bland de i Sverige

som har de högsta inkomsterna har andelen med fåmansbolag ökat kon-tinuerligt. En ökande andel har dessutom inte fåmansbolaget som sin huvudsakliga förvärvsinkomstkälla.¹⁹⁷ En hel del tyder alltså på att det bland höginkomsttagare blivit vanligare att starta bolag vid sidan om för att på så vis ”konsulta” sig till lägre skatt än vad som gäller för vanliga arbetsinkomster. Den ökade generositeten i de så kallade 3:12-reglerna, som styr beskattningen av fåmansbolagen, kan alltså sägas vara direkt ojämlikhetsskapande.