Full sysselsättning

Sysselsättningsfrågan är avgörande för ett samhälle med höga ambitio-ner på jämlikhetsområdet. Det finns flera anledningar till att det är så.

Sysselsättningen påverkar inkomstskillnaderna direkt genom att den som lönearbetar generellt har högre inkomster än den som är arbetslös, sjuk eller inte arbetar av någon annan anledning. Arbetslöshet – och då framför allt under längre tid – har dessutom ofta långsiktiga effekter på en individs löneutveckling.

Arbetslöshets- och sjukdomsrisker fördelar sig inte jämnt i befolk-ningen. De som drabbas har oftare lägre inkomster redan före arbets-lösheten eller sjukdomen, och därefter minskar inkomsterna inte sällan ytterligare. Arbetslöshet och ohälsa förstärker de skillnader utifrån klass, kön, etnicitet och ålder som redan finns i samhället.

Full sysselsättning stödjer också löntagarnas förhandlingsstyrka. När ingen behöver vara arbetslös mer än under en kortare period, har lönta-garna bättre förutsättningar att stå starka och enade. På så vis kan löne-andelen och reservationslönerna hållas uppe och löneskillnaderna nere.

Finansieringen av välfärden är avhängig att alla som kan arbeta och bidra också gör det. Med full sysselsättning finns bättre förutsättningar för en omfattande och utjämnande välfärdsstat.

Sysselsättningen kan även påverka inkomstskillnaderna indirekt.

Eftersom arbetslöshet slår olika hårt mot olika grupper skapar den lätt en känsla av ”vi och de”. Det riskerar att splittra löntagarkollektivet och urholka betalningsviljan till de omfördelande försäkringssystemen.

För att mota ojämlikheten är därför full sysselsättning helt centralt i ett samhälle.

Med full sysselsättning menas här att arbetslösheten ska vara låg, sys-selsättningsgraden hög och att skillnaderna mellan olika grupper ska

vara minimala.²³⁵ Full sysselsättning kan inte heller sägas råda så länge deltider, tidsbegränsade anställningar och andra prekära arbetsförhål-landen är utbredda och koncentrerade till särskilt vissa yrkesområden och branscher. Det räcker inte att ha jobb några timmar då och då; lö-nen måste också räcka till en trygg levnadsstandard.

När vi nu tydliggjort vad vi faktiskt menar med full sysselsättning:

hur uppnås det då? Tre saker är avgörande: arbetslösheten måste pressas ned, ohälsan bekämpas, och både kvinnor och män måste ges möjlighet att kombinera familjeansvar med lönearbete.

5.2.1 Låg arbetslöshet

Hög och stabil efterfrågan i ekonomin är avgörande för att arbetslöshe-ten inte ska ges utrymme att breda ut sig i ett samhälle.

Eftersom befolkningens löner står för merparten av köpkraften är en välfungerande lönebildning en nyckel. För att undvika hög arbetslöshet är det viktigt att lönerna – och därmed efterfrågan – ökar i takt med produktiviteten i lågkonjunktur. Samtidigt är det angeläget att lönerna under en högkonjunktur inte stiger så mycket att företagens internatio-nella konkurrenskraft blir lidande eller inflationen blir för hög.²³⁶ Även den ekonomiska politiken har en viktig roll att spela för efterfrågan i ekonomin. Vid för låg efterfrågan kan ekonomin stimuleras med hjälp av låga räntor och genom att med offentliga investeringar och konsumtion bedriva en expansiv finanspolitik. Arbetslöshetsförsäkringen och skat-terna har också viktiga roller att spela för en jämn och hög sysselsättning, eftersom de fungerar som automatiska stabilisatorer som dämpar efter-frågan i ekonomin i högkonjunktur och håller uppe den i sämre tider.²³⁷

För att undvika arbetslöshet som uppstår på grund av att människors kompetenser inte matchar de jobb som finns, krävs även att arbetskraf-ten är rustad för att möta behoven på arbetsmarknaden. Skolan är na-turligtvis avgörande för detta, men det behövs också system för livslångt lärande så att samhällets strukturomvandling kan mötas kontinuerligt.

5.2.2 Ett friskt arbetsliv

Ohälsa har stora konsekvenser för sysselsättningen. Sjukfrånvaron är högre bland kvinnor än män och den är högre i arbetaryrken än i tjäns-temannayrken.²³⁸ Utslitning och sjukdom gör också att arbetslivet för

många människor avslutas i förtid. Även riskerna för detta är relate-rade till klass och kön.²³⁹ För att nå full sysselsättning krävs ett fokus på förbättringar av hälsan, arbetsmiljön och mer jämlika arbetsvillkor.

Att bekämpa skillnader i hälsa har naturligtvis ett egenvärde, men det är också viktigt för att göra det möjligt för fler människor att arbeta heltid ett helt arbetsliv. Det är alltså avgörande för full sysselsättning.

För att förebygga ohälsa krävs många åtgärder, inte minst att bekämpa ojämlikheten.²⁴⁰ Det är också centralt att arbetsmiljön i sig inte skapar ohälsa. I yrken med högre löner och status är arbetsmiljön oftast väsent-ligt bättre. De som har de lägsta inkomsterna är de som oftast blir sjuka och utslitna av sitt arbete. Kvinnor och män möter ofta olika typer av arbetsmiljörisker. Kvinnor arbetar oftare i yrken med hög arbetsbelast-ning, höga krav och liten kontroll. Sådana arbetsmiljöförhållanden är förknippade med hälsorisker. För män i arbetaryrken handlar det ofta om andra fysiska risker, i sitt mest extrema uttryck som arbetsplatso-lyckor med dödlig utgång.

5.2.3 Familjeansvar och lönearbete

Familjepolitiken är central för att kvinnor och män i högre grad ska dela på både omsorgs- och lönearbete. Den nordiska familjepolitiken, med sitt starka fokus på möjligheten att kombinera arbete med familj, har ett tydligt samband både med hög kvinnlig förvärvsfrekvens och låg barnfattigdom.²⁴¹

Familjepolitik finns i många länder. Utfallet blir dock kraftfullt an-norlunda beroende på hur den är utformad. Rätt till betald ledighet för båda föräldrarna och tillgång till barnomsorg även för små barn är centralt för att göra det möjligt för framför allt mammor att arbeta. I vissa länder har familjepolitiken mer karaktär av stöd till barnfamiljer, exempelvis genom vårdnadsbidrag och sambeskattning. Den sortens åtgärder har ingen eller till och med negativ påverkan på kvinnors för-värvsfrekvens, genom att bidra till att mammor slutar jobba under långa perioder.²⁴² Det finns också länder som inte har någon mer utvecklad familjepolitik. Även i dessa länder deltar kvinnor i arbetskraften i lägre grad. När familjer hänvisas till dyra marknadslösningar eller informella nätverk för omsorgen om barn och äldre, blir resultatet att färre kvin-nor jobbar.²⁴³

I Sverige har flera decenniers målmedveten politik på det familjepoli-tiska området lagt grunden för att vi i dag har högst sysselsättningsgrad för kvinnor i hela EU. Att den trots allt är lägre för kvinnor än för män visar att det fortfarande finns mer att göra.

För att nå det vi benämner ”full sysselsättning” krävs sammanfatt-ningsvis institutioner som effektivt bekämpar arbetslöshet och att be-folkningen har så pass god hälsa att det är möjligt att jobba ett helt arbetsliv. Avgörande är dessutom en välfärdsmodell som möjliggör för alla – kvinnor som män – att kombinera lönearbete med familjeansvar.