Den försäkringsgivare, Folksam, som kom att dominera som tävlingsidrottens försäkringsbolag, spelade också en ledande roll när det gällde att stödja motions-idrotten. Därför är det befogat att titta lite närmare på bolaget. Den ömsesidiga brandförsäkringsföreningen Samarbete bildades 1908 och verksamheten kom med tiden att omfatta även olycksfallsförsäkringar, bilförsäkringar och andra
typer av försäkringar och man blev arbetarrörelsens försäkringsföretag. År 1914 skapades ett livförsäkringsbolag inom sfären då Livförsäkringsanstalten Folket skapades genom en ombildning av Sveriges Praktiska Livförsäkringsförening. Folksam började användas som samlingsnamn utåt för Folket och Samarbete när de sammanfördes 1946. Från 1949 ingick även Försäkringsaktiebolaget Leire och från 1950 Försäkringsanstalten Välfärden i företaget. Försäkringsbolaget blev efter andra världskriget den av de svenska försäkringskoncernerna med det största antalet försäkringstagare.32 Bildandet av ett kooperativt försäkringsbo-lag kan ses som en del dels i arbetarrörelsen skötsamhetsprojekt,33 dels i dess socialiseringsprojekt.
Den kooperativa försäkringsrörelsen strävade efter att bedriva sin verksam-het på ett sätt som skulle visa att försäkringsrörelser kunde drivas ansvarsfullt: ”Folksam har ständigt försökt att finna uttryck för social ansvarskänsla genom en ekonomiskt stödjande verksamhet i allmännyttans tjänst.”34 Bolaget var en ledande aktör när det gällde att sjösätta olika kampanjer för att förbättra och måna om folkhälsan. Som framgår av citat ovan ingick den typen av understöd-jande i företagets självbild i och med att man var en del av en större rörelse. I inledning av 1950-talet började Folksam att på allvar engagera sig i projekt för att förbättra folkhälsan.35
Såväl humana som företagsekonomiska skäl talade, enligt Seved Apelqvist, för att försäkringsbolag engagerade sig i skadeförebyggande och rehabiliterande verksamheter. Det fanns ett gemensamt intresse mellan samhälle och individer, försäkringsbolag och premiebetalare av att i så stor utsträckning som möjligt förebygga olyckor och sjukdomar av olika slag. Frågor som handlade om be-folkningens hälsa var därför inte av underordnad betydelse för försäkringsbola-gen även om inte alla insåg det. De åtgärder som ett försäkringsbolag vidtog för att höja det allmänna hälsotillståndet, kunde jämföras med brandskydd, trafiksäkerhetspropaganda och skyddspropaganda inom industri och jordbruk. I en tid av stigande materiell standard fanns det dessutom goda skäl för att även räkna in god hälsa som en del av levnadsstandarden. Om det gjordes var det inte alls säkert att det fanns fog att tala om en stigande levnadsstandard trots höjningen av den materiella standarden.36
En av de första kampanjer för förbättrad folkhälsa som Folksam stödde var ABF:s landsomfattande upplysningskampanj Vi och vår hälsa, som tilldelades 20 000 kronor år 1952. ABF:s kampanj hölls mot bakgrund av att sjukdomar sades kosta samhället 1 200 miljoner kronor och 300 000 arbetsår varje år och den var uppbyggd kring filmkvällar med föredrag och estraddiskussioner. Un-der hösten och den påföljande våren hölls arrangemang på ett hundratal platser
runt om i landet i ABF:s, Röda korsets, de lokala Konsumföreningarnas och Folksams regi. De ämnen som togs upp är fortfarande aktuella: Vardagens häl-soproblem, Kan hjärtat stoppa?, Fet eller mager?, Dit medicinen hunnit, Har ni dåliga nerver? samt Cancer kan botas. Det sammanlagda deltagarantalet vid föreläsningarna uppgick till 70 000 personer. I anslutning till föreläsningarna bildades även studiecirklar som fick tillgång till en särskild studiehandledning utarbetad av tidningen Expressens medicinske skribent Bernt Bernholm.37
Folksam var även pådrivande när det gällde att satsa på rehabilitering. I ett yttrande angående 1951 års försäkringsutredning framhöll man att den före-slagna socialförsäkringsreformen kunde antas medföra en minskning av natio-nalinkomsten. Det var därför angeläget att genomföra positiva åtgärder för att motverka denna minskning genom åtgärder för arbetsförmågans återvinnande:
En modernisering och effektivisering av eftersjukvården (sjukgymnastik, fysikalisk terapi, arbetsterapi etc.) och arbetsvården (arbetsprövning, arbetsträning etc.) skulle utan tvivel kunna resultera i att den mänskliga arbetskraft, som gått förlorad på grund av sjukdom eller olycksfall, snabbare återvinnes till produktionen. Att de på grund av sjukdom eller olycksfall mer eller mindre hämmade och arbetsoförmögna inom gränserna för sina möjligheter men till det yttersta av sin kapacitet kan in-träda i det normala familjelivet, i produktivt arbete och i samhällets miljö är icke endast av vikt ur nationalekonomiska utan även i hög grad ur rent mänskliga syn-punkter. Folksam förordar att den i vårt land pågående försöksverksamheten på rehabiliteringsområdet intensifieras.38
År1953 beslöt man också att avsätta tre miljoner kronor för att stödja forsk-nings-, experiment- och upplysningsverksamhet inom rehabiliteringsområdet. Det innebar att Folksam kunde lämna ett årligt anslag på cirka 100 000 kronor till rehabiliteringsforskning. Beslutet motiverades med de erfarenheter som gjorts av rehabilitering i Storbritannien, USA och Kanada. Dessa visade att sam-hällets inkomster av rehabiliterade personers arbete mångdubbelt översteg kost-naderna för rehabiliteringen.
Folksams intentioner var givetvis inte enbart altruistiska. Bortsett från de allmänt goda effekterna av rehabiliteringen hade man som försäkringsbolag ett ekonomiskt intresse av en effektiv rehabilitering. Man var övertygad om att det fanns en möjlighet att reducera bolagets utbetalningar för försäkringsfall om rehabiliteringsverksamheten förbättrades. En mer effektiv hjälp skulle således kunna uppnås och samtidigt skulle försäkringstagarnas kostnader för försäk-ringsskydd kunna minskas.39
För att genomdriva stämmobeslutet och fördela anslagen till forskningen konstituerades Folksams rehabiliteringsråd 1954. Rådet utgjordes bland annat
av en rad inflytelserika representanter för det medicinska etablissemanget. Till ordförande utsågs generaldirektör Gustav Vahlberg, medicinskt sakkunniga var bland andra professorn i kroppsövningarnas fysiologi vid GCI Erik Hohwü Christensen, medicinalstyrelsens generaldirektör Artur Engel, professor i yrkes-hygien Sven Forssman, Karolinska institutets rektor professor Sten Friberg, dok-tor Erland Mindus, ordföranden i RF:s poliklinikkommitté överläkare Torgny Sjöstrand och professorn i medicin Nanna Svartz. Arbetsmarknaden represen-terades av: Sigrid Ekendahl, Arne Geijer och Axel Strand, samtliga LO. Dess-utom fanns i rådet bland andra Svenska Röda korsets generalsekreterare Henrik Beer jämte Seved Apelqvist, Hans Karlsson, borgarrådet Hjalmar Mehr och riksdagsledamoten Disa Västberg.40
Att försäkringsbolag engagerade sig i befolkningens hälsa kan ses som na-turligt. Om man kunde lära individerna att värdera sin egen kropp och hälsa bättre skulle de även bli bättre försäkringsobjekt. De som vårdade sin värdeful-laste tillgång kunde också tänkas värdera sina andra tillgångar på ett sådant sätt att risken för skada var mindre. De som motionerade och skötte sin kropp fick dessutom reservkraft och var därmed mindre benägna att råka ut för olyckor. En frisk människa hade visat sig vara ett bättre försäkringsobjekt inte bara när det gällde livförsäkringar.41